My head on the door was a dream.
Igår var vi lediga från skolan, så älsk och jag vaknade vid ett. Jag bänkade mig vid TV:n medan Linus låg kvar och drog sig en stund och sedan gick han ner och gjorde frukost till oss. Jag mådde riktigt dåligt igår; hade ont i bihålorna, snorig, ont i halsen, feberfrossa, så Linus beordrade mig att ligga stilla under täcket hela dagen. Vi tittade på 2½ Men, drack te, åt glass (till min lycka!) och kramades.
Efter ett tips från bästaste Carro, bad jag älsklingen att ladda ner filmen "This is England", som vi avnjöt igår. Den var helt sjukt bra. Genialisk. Budskap, humor, tårar - den hade verkligen allt. Det var Linus och jag rörande överens om. Däremot är jag trött på att jag alltid sitter och bölar efter varenda jävla film vi ser. Tre av dem senaste filmerna vi tittat på; I am Legend, Försoning och This is England, har fått mig att storböla. Herregud. I'm so fucking sentimental.
Vi käkade därefter middag, i soffan (jag förflyttade mig mellan soffan - toaletten - vårat rum, under hela dagen, medan jag glodde på TV och Linus skrev på ett skolarbete. Runt elva-tiden gick jag ner och slängde ihop ett par mackor, medan Linus satte på dagens andra film - Juno. Den var pretty weird, men ändå bra. Och jag grät inte!
LOVELY!
This is a private show.
Just nu: Barnsligt lycklig över att vi endast går i skolan i två timmar imorgon - och är lediga på onsdag, omänskligt chokladsugen, trött på det fittiga vädret - ge mig vår(!), rastlös och KÄR.
Do you know what you've started?
I just came here to party
But now we're rockin on the dancefloor, acting naughty
Your hands around my waist
Just let the music play
We're hand in hand
Chest to chest and now we're face to face
Over the rainbow so high.
Vi åkte hem och packade för att sedan åka hem hit till landet. Vi stannade i Vällingby på vägen för att handla lite smågrejer och vi gjorde även ett besök på Donken, där vi inhandlade en varsin El Nacho (Yummie!). Somnade som vanligt på vägen hem och vaknade lagom till att vi var hemma.
Since then har vi käkat middag, jag har pratat med Linda i telefon i nästan en timme, har skrivit min tredje månadsrapport till projektarbetet och myst med älsklingen framför TV:n.
Imorgon ska vi sova-sova-sova och sedan ska vi kröka-dansa-kröka-dansa. Men nu ska vi dricka te (ÄLSKA!) och titta på 2½ Men.
This is life. And I love it.
ÄLSKA!
Högt högt högt och överallt och hela tiden.
I've been wanting you since I remember.
Låten är helt fucking jävla underbar!
Så fin, så bra, så jag.
(Jag ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på videon, men jag hittade ingen bättre.)
MENTALLY ORGASM!
Are you kidding me?
-Den här låten är ju fan bra!
-Haha, ja älskling. Har du inte insett den förrän nu?
-Nää!
Just for you, darling.
But I rather feel pain than nothing at all.
Jag hoppas FAN att vi bara har grupparbete idag, så att jag inte missar något.
FAN vad jag hatar det här. Aldrig kan det bli som man har tänkt sig. HELVETE!
Jag hatar att jag måste sitta inne hela jäkla dagen. Helt fucking ensam. Utan Linus. Dessutom har jag mängder med skoluppgifter jag måste skriva färdigt.
LIVET ÄR ETT JÄVLA ANUS.
I can't get enough.
Without you I'm dying.
Linus och jag vaknade sent och låg kvar och drog oss ett tag innan vi gick upp och lade oss framför TV:n och glodde på en massa skitprogram. En frukost och ett par timmar senare började, till min lycka, en massa Top Model-repriser, som jag tvingade älsklingen att titta på. Skitmys, faktiskt. Hela dagen gick och jag tycker inte att vi hann vakna innan det blev mörkt ute igen. Det känns som om vi inte har sett sol eller dagsljus på flera månader. Vi går och lägger oss sent eller snarare tidigt varje natt, typ precis innan det börjar ljusna, och sedan sover vi bort hela dagen och går upp strax innan det mörknar. Det börjar bli dags att vända tillbaka dygnet, med tanke på att skolan börjar i övermorgon(!). FAN vad jag inte vill.
Klockan blev fem och jag tyckte det var dags att hoppa in i duschen, där jag upplevde mitt livs värsta trauma.
Färdigduschad stod jag och torkade håret med handduken och slängde, helt oanandes av vad som komma skulle, en blick ner i golvet, där jag till min fasa såg något litet, grått MED SVANS på golvet, några ynka meter ifrån mina fötter. Jag blev helt stel och kände paniken komma smygande. Jag bara stirrade på det, för att försöka se vadfan det var för något. EN MUS!
Jag höll på att dö. Jag lovar att jag var några sekunder ifrån en hjärtinfarkt. FYFAN. Jag kunde inte fatta att det låg en MUS några METER ifrån MINA FÖTTER. Genast såg jag det värsta scenariot framför mig; att den skulle börja springa omkring där inne vid mig och mina fötter och kläder (som låg på golvet). Då vet jag inte vad jag hade gjort.
Skakig och panikslagen slängde jag dyngsur på mig mjukisbyxorna och en tröja och packade snabbt ihop kläderna som låg farligt nära den vidriga varelsen, och slängde mig ut genom dörren. Jag rusade upp, med droppande hår och andan i halsgropen, där Linus befann sig. Jag fick inte ur mig ett ord och han undrade vadfan det var med mig. Till slut lyckades jag få honom att förstå vadfan det var frågan om och han gick ner för att titta efter. Efter ett tag kunde Linus och hans farsa konstatera att mushelvetet var död. Jag kände mig ganska dum. Men vadfan, hur skulle jag kunna veta det. Den hade lika gärna kunnat var fullt levande. Herregud.
Jag skakade länge efter det och får rysningar längs hela kroppen bara jag tänker på det.
När jag återhämtat mig satte jag mig framför TV:n och sminkade mig, medan Linus åkte för att hämta hit Niklas och Segel. Det tog evigheter för grabbarna att komma hit, så jag hann både sminka mig krogsnygg och torka och locka håret. Och prova min nya klänning som jag skulle ha kvällen till ära.
Till slut kom dem hit och då satte vi oss ner för att spela poker, förkröka och fördriva tid, medan vi väntade på mat.
Vid kvart i åtta var vi mätta, lagom glada och förfriskade, partysnygga och redo för kvällens bravader. Mamma Eva skjutsade upp oss till vägen där vi skulle ta bussen. Den var sen, som alltid, så vi fördrev tiden och försökte hålla oss varma (det var fittigt kallt!) genom att kasta och försöka ha sönder en flaska. Ingen lyckades innan bussen kom.
Hela vägen in till Norrtälje satt jag som på nålar. Jag var så jävla kissnödig att jag höll på att dö. Kunde knappt prata för att jag var tvungen att koncentrera mig för att inte kissa på mig. Fyfan. Grabbarna gjorde det inte heller lättare, genom att hela tiden få mig att skratta. En lång och hemsk halvtimme senare slängde vi oss av bussen och sprang bort till "På G". Jag rusade in på toaletten och fan vad skönt det var.
Vi bänkade oss i sofforna och ökade alkoholintaget. Ett litet tag senare kom resten av gänget, som skulle gangbanga med oss på krogen; Ante, Martin, Minna och Alex. Fast jag har fan för mig att det var en till. Hmm.
Vi drack och snackade tills det var tid nog att dra vidare till Mobergs. Jag och Minna hade tjejsnack hela vägen dit och det var kallt som fan.
Väl framme träffade vi Amanda, som precis fyllt arton och var på krogen för första gången. Vi pratade, drack och sjöng för henne. Mycket alkohol och några timmar senare intog vi dansgolvet där vi dansade som galna. Fett roligt.
Vid stängningsdags drog vi därifrån och Linus och jag försökte hinna ikapp Niklas och Segel som hade gått i förväg, för att bråka med några töntar från Stockholm. Killarna var skitsmå och såg jätterädda ut, så jag tyckte nästan synd om dem, när Niklas och Segel knuffade och skrek på dem. Linus tyckte det var fett roligt och nästan skrattade så att han grät, medan jag tjatade och försökte lugna ner dem andra två. Den stackars stockholmaren hade tydligen erbjudit Niklas att bjuda på en korv, för att slippa bråk, vilket vi skämtade om resten av natten. Haha.
Vi handlade chips och korv på Statoil innan mamma Eva kom för att hämta hem oss.
Det tog ett bra jävla tag innan alla kom i säng och jag tror inte vi somnade förrän vid sex.
He told me I was beautiful.
"Working class heroes is something to be."
I en klass för sig.
DET FINNS INGA ORD.
Let me think about it.
Den som inte avgudar den här jävla låten, är tamefan dum i huvudet.
FETT synd att videon suger.
When will I see your face again?
När jag kom hem var jag så oseriöst trött att jag inte förmådde mig att plugga, så jag hängde här istället och knåpade lite på en annan hemlis.
Jag somnade som en klubbad säl efter ett långt och mysigt telefonsamtal med Linus.
Igår morse vaknade jag mer utvilad än jag gjort dem senaste veckorna, så jag tog en lång och skön dusch och sminkade och fixade mig sedan noga. Jag hade den bästa hårdagen på månader.
Jag hade två korta lektioner samt en föreläsning om mobbing och slutade redan vid halv två. Jag och Avin promenerade då hem till henne, för att hämta skor till mig och lämpa av en massa böcker. Sedan stressade vi ner till tuben och åkte till Fridhemsplan för att köra ett medelpass på Friskis&Svettis. Det var hur roligt som helst, men fett jobbigt. Vi kom fram till att vi tappat all vår kondis och styrka, då vi förut (när vi tränade regelbundet) kunde köra ett sådant pass utan att knappt bli trötta. Igår var det som sagt annorlunda och vi var helt slut efter bara några minuter. Heh.
Efteråt kände vi oss iallafall fett duktiga och snyggare, hell yeah.
När jag kom hem tog jag en snabb dusch och slängde i mig ett par rostmackor för att stilla min hungriga mage. Sedan hängde jag här och låg även och läste ett tag. Så sent som vid sju kom älsklingen hit, efter att han kirrat en hemlis i stan. Vi käkade middag och belägrade oss sedan i sängen, där vi låg nästan konstant hela kvällen och natten.
Jag är kär.
You are the light, to my soul.
Och för att den här underbara låten får mig att känna tusen bra saker samtidigt.
Angående låten kan jag citera Linus; "Det är som om du och jag har skrivit den till varandra!"
Precis och exakt så, älskling.
Two hearts are beating together.
Oh lollipop.
Jag hittade nyss den här vansinnigt roliga och mysiga låten. Jag kan inte sluta skratta när jag hör den.
LOVELY.
(Okey, jag erkänner. Det var Carro som hjälpte mig den här gången. Fett synd. )