I’m psychotic sync hypnotic.

Edit: Käkade en skål glass (med strössel!) precis efter att jag publicerat det senaste inlägget. Kändes faktiskt lite bättre. Dessutom har jag tryckt i mig en värktablett och missbrukat nässpray, så nu mår jag väl helt okay. I alla fall för en stund framöver. Hurray, typ.
Nu ska älsk och jag spela spel och myspysa. Sedan ska jag bannemig ta itu med alla kläder som ska handtvättas och innan dagen är slut ska jag ha lagt en ansiktsmask. Det behöver jag. Imorgon jobbar Linus, så jag ska spendera dagen at my parents place. Tänkte fixa naglarna och vila-vila-vila. Om jag orkar kanske jag rensar rummet lite. Måste ta ner de torkade studentblommorna. Vissa har gjort sitt. Heh.


Jag dör.
Bäst-bäst-bäst.


You are my african queen.

Carro påminde mig precis om en annan av våra (hundratals) låtar. Den gör mig så lycklig och jag kan inte låta bli att skratta. NOSTALGIRYSNINGAR!
I'm her African Queen and she's mine. Såklart.


"You make my heart go dingalingaliiiing."

Min älskade Yster.

SMS mottaget från Carro, 02-08-08, 14.50:
"Baby.. Jag läste din blogg. Vad har hänt? Kan vi ses snart? Jag kan ses mån-tors nästa vecka"

Älskade, fina Carro. Vad skulle jag göra utan dig? Seriously.
Din omtanke lägger sig som ett varmt, gosigt täcke på mitt hjärta. Alltid.
För du finns där. Alltid. Det vet jag. Alltid. Jag älskar det. Alltid. För du är min bästa vän. Alltid. Och jag finns här. Alltid. För du&jag är för alltid. Alltidalltidalltid.

Vi sitter på MSN och pratar nu, precis som vi alltid gjorde förr. Vi kunde sitta i tiotals timmar och bara prata-prata-prata. Våra samtalsämnen tog aldrig slut. Flera timmar, bara hon och jag och våra tankar. Nu för tiden har vi aldrig tid och jag saknar det. Carro sa precis att hon fick nostalgivibbar och det får jag också. Det är mysigt.
Vi pratar om sådant som behövs pratas om och det känns skönt. För hon är precis som jag. Och hon förstår precis vad jag menar. Och hon säger alltid de rätta sakerna.
Det älskar jag henne för.


Yster & Sweetnose i måndags.
(L)



Carro's och min låt.
'Cause after all, you're my wonderwall.

Everybody dance now.

Halv sex imorse ringde mitt alarm och jag var så förbannat trött. Var på jobbet prick 06.45, hade morgonmöte och satte sedan igång att jobba. Det har SÅ INTE varit min dag idag. Allt har gått åt fanders; jag har fått ett stort jävla köttsår på benet (jag höll på att börja gråta!), fyra av mina långa och schygga naglar har antingen spruckit eller gått av helt, jag är förkyld som ett AS, mina fötter är på väg att kapitulera.. Ja, you name it.
Men.. JAG HAR SEMESTER NU! Hallelujah. Tack och lov. Som jag har längtat efter dessa tre veckor. SEMESTER, baby, SEMESTER! Kom att tänka på det idag, att jag har semster, inte sommarlov, utan fukking semester. Hur sjukt är inte det? Never more sommarlov liksom. Typ.


De har pressat den här på jobbet idag. Och den må vara gammal, men SATAN vad bra den är.


Äntligen har jag funnit dig.


Som jag har letat efter denna!
Den BÄSTA reklamen som någonsin har gjorts.

No boy can make me feel like you.


Jag älskar låten. Jag älskar henne.
Jag vill VARA henne. Hon är fan min idol.


Tell me your secrets and ask me your questions.

Älsk och svärmor Eva kom inte och hämtade mig förrän vid halv tio igår kväll. Jag mådde så dåligt att jag höll på att dö. Aldrig under mina 19 levnadsår har jag mått så illa som då. Var tionde sekund höll jag på att spy. Jag lyckades efter många om och men överleva hemresan till landet och efter lite mys i sängen, lade älsk och jag oss i soffan. Vi käkade lite yoghurt och efter ett Vänner-avsnitt somnade vi. Vid två-tiden vaknade vi och kände oss stressade. Linus skulle nämligen upp tidigt imorse. Lite mys senare somnade vi gott under täcket.


 
Låten är helt jävla underbar.


Right now ligger jag hemma och jag känner mig fortfarande krasslig och jag svettas och fryser om vart annat. Huvudet, nacken och ryggen värker konstant och jag känner att jag snart är benägen att ta mitt liv. Står inte ut med denna ihållande smärta längre. Inga värktabletter hjälper, sömn eller vila hjälper inte heller. Så vadfan skall jag ta mig till? Hjälp, någon? I'm up for anything as long as it helps. Really.
I eftermiddag skall jag trots min dåliga hälsa ta mig upp till Vällingby för att äta middag med Carro. Det ska bli jättemysigt. Om jag orkar tänkte jag släpa med henne runt för att hitta någon schnygg klänning också. Jag är i stort behov av en, trots att jag redan har upp emot 20-30 stycken. Heh.

Makes me happy: Idag firar älsk och jag vår nittonde månad tillsammans. Det är 578 dagar sedan vi hooked up.
49 939 200 sekunder sedan vi blev ett par. Det är nästan 50 miljoner sekunder. Gosh.
Tänk att det redan är 7 månader sedan vi firade
vår ett års-dag eller att det är en månad sedan vår ett & ett halvt års-dag. Båda känns som om det var igår. Honestly.
En sak kan jag konstatera och det är att dessa 578 dagarna har varit de bästa dagarna i mitt liv. För jag har aldrig mått så bra som jag gör tillsammans med Linus.


För du har fastnat långt här inom mig.



Why?
Jag satt i brist på annat vettigt att göra, och läste igenom lite gamla texter och MSN-konversationer. Till slut hamnade jag på mina och Linus gamla konversationer (och det är många det!), och då hittade jag, från tiden då vi "nästan var tillsammans" och när det precis hade blivit vi två. Alltså: oktober-november 2006.
Vi hade suttit och pratade om en massa låtar, bra som dåliga, nya som gamla och då hade Linus kläckt ur sig vilka låtar som fick honom att tänka på mig. Han nämnde en massa Jason Mraz-låtar (vilket förvånade mig, då jag inte minns att vi lyssnade så mycket på honom då) och förstås denna. Jag fick nostalgirysningar när jag läste det, då jag helt och totalt hade glömt bort den här låten. Vi lyssnade på den jämt och ständigt. Överallt och hela tiden. Den är helt vansinnigt söt och underbar och gullig och det gör mig lycklig ända in i hjärteroten.
Lyssnade precis på den och den får mig att tänka på alla nyförälskelekänslor, pirret i magen och förstås på landet.
Jättemycket på landet och alla fina människor där ute. Freaking underbart(!).
(Nu: på repeat på vansinneshög volym. HELVETES JÄVLA LYCKA!)


Samma underbara låt, dock i en annan version. Här syns även texten, vilket gör det mycket bättre. Bah, jag kan inte bestämma mig för vilken version jag tycker är bäst.
Hursomhelst: UNDERBAR(!)

You won't find somebody else like me.

Vid halv sju-snåret igår kväll kom Linus hem från jobbet och vi hoppade in i bilen. På vägen hem till landet stannade vi i Vällingby där vi köpte en varsin blomma till våra morsor. Efter en snabb sväng hemma för att lämna presenten. begav vi oss ut till vischan. Det blev en Donkenmiddag på vägen och det var jävligt nice. Vi sjöng högt och skrattade hysteriskt på vägen ut. Kom fram till att vi har som allra roligast i bilen. När vi kom hem myste vi lite innan vi pluggade järnet i någon timme. Vid halv elva gav jag upp och lade mig i sängen för att vänta på att Linus skulle bli färdigt med sitt. Jag slocknade på en gång. Så är det alltid. Det spelar ingen roll hur många timmar jag sovit natten innan eller hur mycket klokan är - lägger jag mig ner en kortare stund så somnar jag bums. Det stör mig lite. Vaknade av att Linus väckte mig vid tolv. Då myste vi ner oss i soffan med lite kvarlämnade jordgubbar, körsbär och choklad, samt en utsökt kopp te. Sedan plöjde vi igenom 5-6 Vänner-avsnitt. Det finns ingenting bättre. Vid tre gav vi upp och gick och lade oss.


 
Spelades på radion i bilen på väg hem yesterday. Har inte hört den på år, men den gör mig lycklig.


Vaknade vid tio-tiden och låg kvar och drog oss en halvtimme. Någon timme senare var vi redo att dra in till stan och jag stresspluggade i bilen i sista stund. Var nervös som satan. Väl framme i plugget gick jag med darriga ben upp till lärarrummet och bad en stilla bön innan jag knackade på. Min mentor hade, inte alltför otippat, glömt bort att jag skulle göra provet idag. (Det egentligen provtillfället är imorgon..) Sedan beslutade han sig för att förhöra mig muntligt. "NEJ, FAN I HELVETE!" tänkte jag och log lite stelt. Han är nämligen känd för att göra extremt svåra och otydliga prov och nu när han skulle ställa frågorna muntligt kändes det som om det skulle vara nästintill omöjligt att förstå någonting. Och precis så blev det. Han ställde ett par kryptiska och invecklade frågor och jag fattade ingenting. Observera då att jag hade pluggat som fan. Jag svarade "jag vet inte" på säkert hälften och resten svarade jag i stort sett fel på. Jag lyckades pricka in några fåtal rätt och tio minuter senare gav han upp. Han sade: " Det där var ju inte lika bra som det du brukar göra, men du har visat en god vilja.. så du har det betyg du vill ha." Tackar. Nu har jag även mitt MVG i samhällskunskap c och det känns jävligt nice. Nöjd som få gick jag därifrån och mötte upp Linus.

Now: Kom hem för 45 minuter sedan, efter en timmes powerwalkande och jogging. FY SATAN, vad nöjda vi är över oss själva. Uppfriskade och uppiggande som fan. Detta skall hädanefter bli vår kvällsliga rutin. Hell yäss.

Tomorrow: Work, work.. Har lite lätt ångest, måste jag erkänna. Efteråt väntar i alla fall en efterlängtad middag med bästaste Carro. Något att se fram emot under jobbdagen alltså.



My beloved Carro och myself, maj 2006.
Höll på att trilla av stolen när jag insåg att det är taget för över två år sedan.
Gosh, vad tiden springer iväg..

Why can't you understand?

Kl. 18.30 igår kväll klev Linus innanför dörrarna och vi slängde i oss middag. Han berättade om sin dag och jag likaså. Mätta och belåtna segade vi en stund på rummet innan vi slängde oss ut i kvällssolen och powerwalkade. I en och en halvtimme var vi ute och fan vad vi behövde det. Vi kostade på oss en kort paus och slog oss ner på ett berg vid vattnet nere vid Kanaanbadet. Vi skrattade och pratade och tittade på vågorna. Mysigt som fan. Vid nio kom vi dödströta hem och slängde oss i sängen framför Eurovision. Vi lyckades hålla oss vakna genom 12 bidrag och sedan slocknade vi. Jag vaknade igen när det sista landet sjöng och insåg snabbt att jag hade missat Sverige. Jag blev lite småbitter.
Linus vaknade en kort stund därefter och vi tittade klart på skiten och sedan gick vi och lade oss.

Norges bidrag i Eurovision: helt fruktansvärt bra!
GÅSHUD!

Just nu: Linus drog till jobbet för två timmar sedan och jag har inte gjort något vettigt ännu. Jag har ångest gällande nationalekonomin och måste sätta mig ner och plugga järnet. Men jag får ingen ro i kroppen. Om någon/några timme(ar) måste pappa och jag åka iväg och hämta mina jobbkläder. Det ska bli jävligt intressant att se hur de ser ut.
Och resten av dagen måste jag alltså plugga. Fyfan vad roligt när det är fantastiskt väder ute. Positivt tänkande, Jessi! När det här är gjort behöver jag inte plugga något mer på minst flera månader. Med undantag inför körkortet, som jag bestämt mig för att ta i sommar. Men det är ju faktiskt inte samma sak.

Why won't you release me?

Right now sitter jag i plugget och försöker döda tid. Vi slapp naturkunskapen som egentligen skulle ha pågått nu, så istället har jag håltimme och lunch till 11.50. Fyfan. Dock fick vi tillbaka det sista provet i naturkunskap samt besked om slutbetyg i Naturkunskap A. Det blev ett MVG på båda. Yeah, fucking yeah. Det känns hur bra som helst. I eftermiddag väntar ett religionsprov och jag är faktiskt lite smått nervös. Har inte pluggat så mycket, men jag hoppas på det bästa.
Efter plugget har jag inget plugg att göra, eller jo, det har jag alltid, men ingenting skall vara färdigt tills imorgon. Tack och lov. Det innebär att jag kan få en kväll i lugn och ro tillsammans med älsk. Jag längtar. Dessutom hoppas jag på att vädret skärper till sig, så att vi kan gå en myspromenad. Utan regn.
Imorgon är det fredag och det behöver jag. Som fan. Planerna är att älsk och jag förmodligen skall gå på bio och sedan mysa-mysa-mysa. På lördag jobbar han (första lördagen utan honom på säkert ett år), så då tänkte jag passa på att förhoppningsvis träffa
älskade Jojjo. Det var längesedan och jag saknar henne. Jag hoppas bara att hon kan. Slängde iväg ett SMS för ett tag sedan för att dubbelchecka med henne, men SMS:et har inte levererats ännu. Jag får vänta och se. På lördagkväll skall älsk och jag gå ut och äta, för att smygfira vår ett & ett halvt års-dag lite i förskott. Det var bli förbaskat mysigt.
På söndag är det älsk's & min ETT OCH ETT HALVT ÅRS-DAG. Jag har fortfarande inte dragit arslet ur vagnen och kirrat överraskningen jag smått har börjat planera. Det får ske imorgon eller på lördag. Jag hoppas att våra planer för dagen kan gå vägen. Älsk pratade någonting om måndagen också, huruvida jag var tvungen att gå till skolan eller inte. För han hade tydligen någon överraskning då med. Han är förjäkla söt.


Helt jävla underbar.
Jag älskar hennes röst och stil och jag bara dör.

Maybe I didn't said enough.

Right now sitter jag hemma hos mina föräldrar i Linus' och mitt trivsamma rum. Det doftar från doftljusen och det är underbart. Fram tills klockan tre har jag absolut ingenting att göra. Bortsett från att jag borde plugga matte inför fredagens nationella prov, men det får jag ta tag i senare. Just nu vill jag bara ta det lugnt, kanske pyssla om mig själv eller sätta mig ute i solen. Dock verkar inte solen vara på min sida idag, utan den går i moln hela jäkla tiden. Jag som ville bli lite brun i facet. Fett synd.
Idag eller imorgon måste jag kirra lite saker inför studentbalen på fredag, och jag är fortfarande otaggad till tusen. Men, det är något som bara händer once in a lifetime, så gå ska jag. Oavsett. Desutom måste jag kirra lite saker inför Linus och min 1½ års-dag som är nästa söndag, den artonde. Jag har några idéer, men mina planer är långt ifrån färdiga. Känner att jag börjar bli lite stressad. Bah.


Nostalgirysningar.


My heavy heart sinks deep down under you.

Runt sex-tiden igår eftermiddag lyckades älsk, efter en stunds övertalning, få med mig ut på en promenad. Vi beslutade oss för att promenera bort mot Grimstafälten och runt skogarna där. Det var jättejättemysigt att gå hand i hand i kvällssolen och den värmde faktiskt lite. Lovely! Vi pratade om lägenheter och eventuellt flyttning i höst och det känns alltid så förbannat bra i hjärtat när vi pratar om vår gemensamma framtid. Väl nere på fälten bestämde vi oss för att gå ner mot Kanaanbadet och det var helt oseriöst fint nere vid vattnet. Vi gick ut på bryggan och tog foton och promenerade längs med vattnet. Vi fick sprudlande vårkänslor båda två. En bit längre bort hittade vi en bänk, precis belägen vid vattnet, där vi slog oss ner. Solen sken i våra ansikten och vattnet glittrade. Linus: "Du är så jävla vacker i vårsolen! Jag får massor med vårkänslor!" Vi satt där och pratade; om minnen och om framtiden. Vi beslutade oss för att kalla bänken; vår kärleksbänk. Det var en av de lyckligaste stunderna på länge. En halvtimme senare började vi promenera hemåt och jag gick och sjöng på någon låt jag varken kan melodin eller texten på, men det gick bra ändå. Linus skrattade och sa att jag var knäpp. Tillbaka på fälten igen sprang vi och jagades och pussades och skrattade, som nyförälskade. För efter exakt 17 månader tillsammans är vi fortfarande nykära.
Runt åttasnåret var vi hemma igen och vi gjorde oss en varsin kopp te och slängde oss sedan, trötta men lyckliga, i sängen där vi tittade på 'Spårlöst'. Vi käkade mackor framför 'Efterlyst' och sedan satte vi på en film; Den man älskar. Vi snaskade naturgodis och myste. Jag somnade dock flera gånger och såg sammanlagt ungefär halva filmen. Linus tyckte i alla fall att den var bra. Vid tolv låg vi nerbäddade i sängen och somnade en stund därefter.

(Bilder kommer..)

Under natten drömde jag någon mardröm och slängde mig upp och desperat frågade vartfan dörren var. Linus vaknade och tände och sade att han skulle titta efter. Haha, ingen av oss hade en aning om vadfan vi höll på med. Till slut insåg jag bara att det var en dröm och sprang på toa innan jag lade mig för att somna om. Klockan var då ungefär 03.00 och jag insåg att TV:n stod på i vardagsrummet. Detta var ytterst märkligt, då Linus och jag gick och lade oss sist och då var TV:n avstängd. Jag berättade för Linus och vi började försöka hitta förklaringar till detta mysterium. Vi skrämde verkligen upp varandra och till slut vågade ingen av oss att gå och titta efter. En halvtimme senare tog vi mod till oss och kikade in i vardagsrummet, där det visade sig vara pappa som inte kunnat sova och som gått upp och tittat på TV. Vi var lite skakis när vi en stund senare somnade igen. LOL.


På repeat i en veckas tid och i mitt huvud spelas den om och om igen.
(Den riktiga musikvideon är much better than this, men den enda som fungerade i bloggen var kombinerad med någon annan låt.)

It's in my heart.

Med tanke på att jag sovit ringa fem timmar i natt, var det en självklarhet att skolka min första lektion. Aldrig förr i mitt snart 19-åriga liv, har jag varit så trött och irriterad som när jag vaknade imorse. Fyihelvete. Klockan nio slängde jag mig in i duschen och en timme senare hade jag lyckats sminka mig och slängt på mig mjukisbyxorna och en ful, men ack så mysig hoodtröja. Därefter promenerade jag upp till tuben, vilket i princip aldrig händer nu för tiden, så det kändes minst sagt annorlunda. Jag genomled två lektioner och sedan beslutade jag mig för att åka hemåt. Egentligen har jag inte slutat än och jag måste faktiskt erkänna att jag har lite ångest över allt mitt skolkande. Men sådant är livet. För en stund sedan slängde jag i mig några mackor framför TV:n och nu måste jag verkligen plugga. Imorgon är det prov och inlämning som gäller, vilket innebär att jag har fullt upp ikväll.
Jag har ingen aning om när älsk kommer hem, men innan dess skall jag kunna pricka av några saker på min checklista. Igår pratade vi om att ta en promenad idag, men det får vi se om jag hinner. RELEASE ME.


Mental orgasm!
De åtta första sekunderna är det bästa och FAN vad bra det är.


The way it turned out is still a mystery.

Yesterday spenderade jag två-tre timmar i skolan och det bästa av allt var att jag fick min finfina och perfekta studentmössa. BAH! Den är så fin och perfekt och det känns helt galet och overkligt. Om mindre än två månader smäller det (!) och jag kan inte tro att det är sant.
När jag promenerade ner till tunnelbanan en stund senare var jag på strålande humör. I Vällingby sprang jag in och kollade på en snygg väska, innan jag traskade hemåt. Väl hemma träffade jag mormor som var och hälsade på och så hängde jag vid datorn. Några timmar senare skulle mormor promenera hemåt och jag följde med som sällskap, så att hon skulle slippa gå själv. Vi pratade om våren, studenten och blommor. Jag älskar verkligen henne. Och hon är som en andra mamma för mig, då jag som liten var hos henne varje dag. Jag gick varken på dagis eller hos dagmamma, utan mormor tog hand om mig när mina föräldrar arbetade. I stort sett är jag alltså uppvuxen hos henne. Sötaste mormor.

När jag kom hem igen lade jag mig i sängen och glodde på TV. Tänkte igenom en massa saker också, som jag precis hade fått reda på. Det var jobbigt. Några timmar senare kom Linus hem och ytterligare några timmar senare pratade vi igenom en massa saker. Vid sex-tiden kändes allt bra igen och vi försonades. Därefter packade vi ihop lite grejer och hoppade in i bilen för att åka hem till landet. På vägen handlade vi Donkenkäk och fyfan vad gott det var. Chicken Mc Nuggets (eller som bästaste Mickis säger; Chicken Mc Niggets) is my all time favourite. Det var fett mysigt att sitta och äta i bilen, lyssna på musik och prata. Vid nio var vi hemma och jag var så mätt att jag mådde illa. Vi tittade på slutet av 'Talang 2008' och skrattade så att vi grät emellanåt. Sedan kollade på 'Berg flyttar in', och jag älskar det programmet. Så jävla bra! Under kvällen hann vi med massa mys och flera Vänner-avsnitt också. Helt freaking underbart! Vid fyra somnade jag trött, men lycklig i älsklingens famn.



Rysningar och gåshud.

If you stay and don't let go.

Klockan 23.59 igår kväll låg älsk och jag i sängen och var fett nöjda över oss själva, då vi för en gångs skull lyckats komma i säng innan tolv. Detta trots att tidsmarginalen inte var så stor. Whatever. Vaknade helt död imorse och bad en stilla bön om att klockan inte alls var halv sju. Efter några försök lyckades jag i alla fall ta mig upp och hoppa in i duschen. Jag var på bättre humör än igår och jag tog på mig min nya och jätterosa klänning, som även matchar mina naglar. Fett snyggt. Kvart över fucking åtta satte jag mig på personlig försäljnings lektionen och var för en gångs skull (nästan) i tid. Timmen drygades bort och vi fick gå tidigare. Då stresspluggade jag i sista sekund, innan jag slog mig ner för att skriva naturkunskapsprovet. Hoppashoppas att det blir ett MVG.

Right now: Kom precis från mötet med SYV:en och jag känner mig faktiskt lite klokare. Jag har ändrat riktning helt och hållet och har (nästan) bestämt mig för att strunta i juridiken och istället satsa på civilekonom. Shit, vad jag är osäker, men jag tror att det blir så. Ska i alla fall söka in på juridik och se om jag kommer in, men det känns tryggare att söka till ekonom. Varför vet jag inte. BAH! Ikväll ska jag börja med ansökningarna, så vi får se vart det bär.
Sitter i datasalen nu och väntar på att Linus ska sluta. Jag är hungrig som satan, då jag inte fått i mig någon föda sedan frukost. Är trött och vill bara hemhemhem. Ikväll måste jag även sätta mig ner och påbörja talet inför nationella muntliga i svenska B. Vill inte, vill inte, VILL INTE.

Solen tittar i alla fall fram titt som tätt och det tackar jag hemskt mycket för.


Fett bra, actually.

I've been looking at my life from higher ground.

Edit: Tog en varm och skön dusch, så nu känner jag mig i princip som en ny människa. Vi har precis käkat en primitiv middag och till efterrätt mumsade vi oss lillebror Martins nybakade brownies. Yummie. Än har jag inte lyckats övertala Linus till att lägga ner pluggandet och göra mig sällskap, utan han sitter fortfarande som fastklistad framför den andra datorn. Jag roar mig med att blogga, kolla in andras bloggar (vilket ibland kan vara ytterst underhållande) och kika på kläder över nätet. Dock fyndar jag ingenting snyggt, vilket sög.
Nu har jag precis mailat en av mina lärare och funderar på om jag ska plugga lite matte. Det har ju inte blivit så mycket av den saken de senaste dagarna och jag behöver verkligen plugga. Gah, livet suger.


I believed that love was overrated
'Til the moment I found you.

Fairytales don't always have a happy ending.

Runt halv sex igår eftermiddag kom älsk äntligen hem. Vi pratade och myste framför TV:n innan vi käkade våfflor till middag. Onyttigt, men yummie! Resten av kvällen tittade vi på TV. Jag grät en skvätt framför programmet Spårlöst; det var så jävla fint när kvinnan träffade sin pappa for the very first time och så jävla sorgligt när de sedan var tvugna att skiljas åt. Jag vet att jag är FETT sentimental. Vi käkade lite chips och Gott&Blandat framför Efterlyst och sedan satt jag och kollade efter jobb ett tag. Vi kom i säng redan vid halv 12, tidigt och duktigt.

Idag är jag ledig, eller ja.. jag hade en timmes lektion imorse, men jag tyckte att det var fett ovärt att åka dit för den. Istället låg jag kvar och myste med Linus och sov ett par timmar extra. Runt halv elva gick jag upp till Vällingby för att möta mamma och göra ett ärende på Apoteket. Denna gång fick vi faktiskt med oss migränmedecin hem, dock inte den jag brukar ha. Med oss hem hade vi också två par skor, fett snygga.

 
Underbar-underbar-underbar.

Nyss pussade jag min FETT snygga(!) pojkvän hejdå, för han skulle till skolan ett par timmar. Jag kunde knappt slita mig ifrån honom, för han var så snuskigt jävla good looking. Jisses! Han hade min favorit t-shirt (som han fick av mig i julklapp!) på sig, sin nya hoodtröja, nya jeans och nya sneakers. Gosh, vad snygg han var! Han lovade mig att jag skulle få slita av honom kläderna ikväll, för jag menar.. hur skulle jag kunna låta bli?

Nu tänkte jag vara duktig och slå mig ner i sängen och plugga fucking matte. Det är ingenting jag ser fram emot, men det är något som måste göras. Sedan måste jag ta itu med svenskan också, och ett par hundra saker till. Jag har lovat mig själv att plugga oavbrutet tills älsk kommer hem igen (om drygt 3 timmar), och det löftet tänker jag bannemig hålla. På med hög-hög-hög musik och sedan är det bara att tuta och köra.

Come crashing in, into my little world.

Så trött som jag var imorse har jag nog aldrig varit. När min alarmerande mobil ringde halv sju imorse, bestämde jag mig efter en snabb överläggning med myself, att jag skulle banga min första lektion. Sagt och gjort. När mobilen ringde igen vid åtta var jag minst lika död, men släpade mig motvilligt upp. Linus gjorde mig sällskap vid frukosten och vid halv tio skjutsade han mig till skolan.

Till min förtjusning fick vi sluta flera timmar tidigare, därav anledningen till att jag redan är hemma. Innan jag åkte hemåt, gick jag och Carro till SYV:en för att boka tid. Vi fastade ett tag och fick svar på några av våra frågor, men jag skall ändå dit i nästa vecka. Carro och jag sällskapade till Vällingby och vid Blackeberg klev en man på och slog sig ned bredvid mig. Han såg läskig ut, luktade illa och gjorde oss allmänt obekväma och diskret som jag försökte vara utropade jag "Nämen, där är ju hon!" och pekade bortåt i vagnen. Meningen var att Carro skulle haka på, så att vi lite diskret kunde byta plats. Naturligtvis tittade hon förundrat på mig och började sedan se sig omkring samtidigt som hon frågade mig vemfan jag menade. "Lisa!" utropade jag och Carro tittade alltmer förundrat på mig och runt om i vagnen. "Vemfan pratar du om?" När jag till slut tittade menande på henne och frågade "om vi inte skulle gå bort och hälsa på Lisa" fattade hon vinken och följde asgarvandes med mig. Vi skrattade så att vi grät åt att jag hade gjort bort mig och att hon var så förbaskat korkad som inte fattade någonting. Herregud.

I Vällingby kramades vi hejdå och nu är jag som sagt hemma. Hemma möttes jag av en massa främmande män som kom med en ny kyl. Vår har tydligen gått sönder. Jag hjälpte mamma att fixa lite i köket och sedan slog jag mig ner här. Inte alltför otippat. Jag känner att jag verkligen behöver sätta igång och plugga, men jag har fan ingen lust eller ork. Fyfan.
(Det ska förövrigt bli jävligt intressant att se när Linus orkar masa sig hemåt. Hmms.)



Här är en lång version av reklamlåten som jag publicerade igår. Jag tror dock att det är Depeche Mode som har gjort originalet, men jag tyckte denna var bättre. Den är däremot inte ens i närheten av så bra som reklamversionen är.

It's all I ever wanted.


Detta är min favoritreklam just nu, eftersom jag är helt jävla förälskad i låten.
Den är helt underbar och jag älskar att det är olika människor och röster som sjunger. Det gör den så jävla bra och jag går runt och nynnar på den hela tiden.
Gah. SÅ BRA ATT JAG DÖR!

Tidigare inlägg Nyare inlägg