It doesn't matter.
Kom nyss hem, har packat och väntar på att Linus ska komma hem, så att vi kan åka hem till landet. Ikväll kommer det att bli TV-spelsnördande hela kvällen, då Linus fått för sig att köpa Little Big Planet. Wöhö.
I'll know it by the feeling.
Mamma har precis tvingat i mig lite käk, så nu sitter jag här och gör absolut ingenting. Ganska behagligt faktiskt.
Funderar på att pilla lite på naglarna, eller titta på SATC. Har ju ett par timmar att fördriva innan Linus kommer hem.
Thoughts: Är det så konstigt att jag blir besviken på dig? Är det verkligen det? Det du gör är fel. I alla fall nu när omständigheterna är som dem är.
Och jag hatar det. För jag vill inte vara besviken och ledsen och arg på dig. Jag orkar inte det också. Det är redan för mycket som snurrar i mitt huvud. En sak till och jag kommer att explodera.
Jag antar att det inte är samma sak för dig som det är för mig.
You said never.
Jag har snuskigt ont i huvudet som vanligt och det gör mig på fittigt jävla humör. Dessutom är jag förkyld igen. Jag tillfrisknar inte mer än ett par dagar, innan skiten slår till igen. Fattar inte att jag pallar ibland.
Later on: Om ett par timmar ska jag rusa iväg och möta upp Jojjo, för en mysig eftermiddag tillsammans. Det ser jag verkligen fram emot.
Maybe we can make it alright.
Thoughts: Jag saknar hur allt var i början, hur allt var förut. Jag vill dra tillbaka tiden, uppleva allt igen. Känna det jag kände, tänka som jag tänkte, vara den jag var. Hela tiden vill jag dra tillbaka tiden och stanna där. Då allt var bra.
Innan allt blev förstört, innan allt blev som det blev. Hela tiden finns det i mitt huvud. Och jag spolar fram och tillbaka, försöker hitta vad det var som blev fel, vad det var som startade allt det här.
Och jag minns den där natten glasklart.
Du minns det säkert inte, för det var nog inget "speciellt" för dig. Det kanske inte ens var äkta, du kanske inte ens menade det du sa. Du kanske bara gjorde det för att det är "något man borde göra". Men för mig betydde det något, för du gjorde det nästan ingen annan har gjort. Du är en av de tre människor som har sett det rasa. En av tre är Du.
Du fick se det den där kyliga sommarnatten, när jag söndergråten satt ensam på marken.
Du höll om mig när jag grät.
Yster.
It's you and me of all of the people.
Inlägg 900!!
It's all about you.
Nu ska älsk och jag laga middag tillsammans och sedan bädda ner oss i soffan och titta på Wallander. Hur jäkla mysigt som helst.
Tomorrow: Linus jobbar (vad ovanligt!), och jag ska träffa Jojjo. Äntligen! Har inte sett henne på år och dagar. Ungefär. Vi kanske ska äta middag tillsammans. Och såklart ta igen all tid vi har förlorat. Åh! Jag längtar.
No one will stand us by.
Now: Vi har precis ätit en god middag och jag mår illa som fan. Varför? Usch. Nu ska vi lata oss i soffan och se det absolut sista (som det ser ut nu i alla fall) Prison Break-avsnittet. Känns lite vemodigt, men skönt ändå. Den där serien får en ju att må dåligt.
You: Jag blir bara argare och argare ju mer jag tänker på det. Det där vidriga beteedet får mig att vilja kräkas. FYYFAN.
One day you'll be sorry.
Saturday night: När L kom hem käkade vi middag, umgicks lite med mina föräldrar, dippade chips och tittade på TV. Däckade vid halv elva och vaknade tre timmar senare. Då kollade vi på ett HIMYM-avsnitt och sedan låg vi och pratade en stund innan vi somnade.
Sunday: Vaknade vid halv elva, när Linus drog till jobbet. Håller på att göra mig anständig nu, för ska möta upp Carro P om en liten stund. Vi ska in till stan och trängas. Myspys. Och ikväll åker L och jag hem till landet.
The life long love of my heart.
I met horatio five years ago
Outside of munich on the way to rome
It was 45 degrees and i could barely breathe
He waved and said hey come sit by me
I was scared at first cos when he spoke it wasn't very soft
He told me about the life long love of his heart
Had a t-shirt on that said we're all gonna die alone
I still believe that's true, oh i truly do
I want you to notice
I want you to care
Oh horatio
Oh horatio
I want you to notice
I want you to care
Oh horatio
Please don't go
Please don't go
He was 22 unemployed with a perfect smile
On his way to paris no i never asked why
His english was as bad as mine but i will
Remember those hours for the rest of my days
I want you to care
Oh horatio
Please don't go
Please don't go
(Detta är min absoluta favoritlåt alla kategorier någonsin.
Den är så fruktansvärt bra och det betyder helt sjukt mycket för mig.
Jag dör varje gång jag lyssnar på den.
It's my all time and forever favourite.)
I'll ever leave behind.
Head on to the other side
No one will stand us by
Dismantle me tonight and bury my arms right
Here on the other side
Don't mind the rising tide
Watch as I gently lead the both of us astray
Reach for the children first
Drowning of their own thirst
This is the outcome
But is this the outlook
The sound of the waterfall
Seems so unbearable
Pay no attention to the things that might appear
Out of time and place this is the last trace
I'll ever leave behind
I'll ever mention
So out of time and place this is the last trace
I'll ever leave behind
I'll ever mention
I wanna be of use
I wanna be functional
I wanna give you peace
Tell me your secrets and ask me your questions.
It's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be this hard.
I wanna be irreplacable.
Now: Slog mig till ro och läste min nyinköpta Cosmo och fixade naglarna. Sjukt nöjd actually.
Grattis till: min älskade och käraste vän Jojjo, som fyller 19 år idag. HURRAA!!
Johanna & Jessica.
Fyra och ett halvt års vänskap.
Usch, vad jag saknar dig vännen!
(L)
Edit: Sitter och lyssnar på Coldplay & Tiger Lou (bl.a.) i min nya underbara Ipod. Helt underbart. I makes me fucking happy. 'Cause music is my passion.
I wanna be functional.
Saturday: Skulle egentligen jobba idag, men eftersom jag fortfarande inte känner mig helt frisk, så blev jag tvungen att sjukanmäla mig. Förlorar fett mycket cash, men men. Tänkte kolla på ett SATC-avsnitt eller två, det var längesedan. Ska nog börja om en tredje gång och kolla igenom alla säsonger från början till slut. YAY!
Sedan måste jag göra mig anständig och kuta upp till Vällingby och trängas. Måste uträtta ett par ärenden. Skulle vilja kika lite på REAN också, men det tvivlar jag på att jag orkar.
You: Jag blir så arg-så arg- så arg när jag tänker på det. Arg och ledsen och besviken och.. Helvete, Hur kan man göra så? Jag förstår det verkligen inte. Varför ger man inte någon en chans? Varför tar man inte reda på sanningen innan man skapar sig en uppfattning? VARFÖR? Varför skiter man i vissa, men inte i andra? Varför tror man alltid det värsta?
Jag blir fucking vansinnig och jag skulle vilja vräka ur mig en massa saker, men det går inte. För jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska göra, för det spelar ju ändå ingen jävla roll. Om någon säger något, så är det tydligen så. Om man gör en viss sak, så innebär det tydligen det. Alltså. Det är sjukt. Hur i helvete kan man tänka och resonera så?
Jag vill ha en förklaring. Jag vill veta varför och hur och när och.. allt. Jag vill ha det förklarat rätt upp i ansiktet. Ärligt och rakt. Men det kan jag ju glömma. För det är tydligen inte så man gör. Utan man pratar bakom ryggen och ljuger och döljer och ignorerar. Falskt.
Helvetesjävlapissfittanusjävel. Det finns inte ord nog för att förklara hur mycket jag hatar dig för det här.
If I used to love you, it ain't nothing like I'm loving you now.
Vi har gått igenom nyförälskelse och magpirr, nervositet och kärleksbubbel; glittriga kärlekskvällar, glädjedagar och berusade sommarnätter; motgångar och salta tårar; vi har hjälpt varandra, läkt varandra; vi har sett varandras starkaste och svagaste sidor, bästa och sämsta egenskaper; vi har lärt känna varandra på djupet, vuxit ihop och till slut blivit en. Vi har gått från skolkamrater till bekanta till vänner till bästa vänner till nyförälskade tonåringar till det vi är idag. Själsfränder.
Vi har lärt känna varandra, förälskat varandra, börjat älska varandra.
Om någon hade sagt att jag skulle hitta mitt livs kärlek i min bästa vän, för två år sedan, hade jag aldrig trott på det. För jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle komma dit vi är idag. Att vi skulle ta det där steget som så länge lurade bakom hörnet, att vi skulle ta oss igenom allt vi gjort, att vi skulle komma varandra så nära. Jag hade aldrig kunnat drömma om det.
Och inte ens efter 25 månader tillsammans, kan jag förstå hur det gick till. Hur du plötsligt bara fanns där. Med all din fina kärlek, dina ömma pussar och trygga kramar. Du har förändrat hela mitt liv, du har gjort mig till den jag är idag. Du har gjort mig till en bättre människa.
Jag älskar dig. Och aldrig glömmer jag den där decemberdagen strax innan jul för två år sedan, då vi för första gången viskade det i varandras hörselgångar.
Sedan den dagen har jag aldrig tvivlat på min kärlek till dig. Och efter två år kan jag säga att jag aldrig har varit säkrare än nu. Du är mannen i mitt liv, du är Han med det stora H:et, du är mitt livs kärlek, du är allt. Jag vill dela resten av mitt liv med dig.
För tänk vilken fantastisk vändning livet kan få, när två 17-åringar hittar kärleken i varandra.
Snart en vecka gammalt opublicerat inlägg.
Monday: Var inte direkt uppe med tuppen, men 10.15 är ganska tidigt för oss. Käkade julfrukost - risgröt och mamma Eva's hemabakade julbröd - precis som igår. Sedan kastade jag mig in i duschen och vid halv ett åkte vi in till stan. L släppte av mig hemma hos Carro och drog vidare till en polare. Jag tassade upp till C och sedan myste vi ett par timmar. Drack glögg och julmust, åt pepparkakor, lyssnade på julmusik och bytte klappar. Fick ett par mysiga tofflor (vilket jag önskat mig, men inte sagt till henne.. vi känner varandra alltför väl) som jag ska bo i nu i vinter. Yay. Vid halv fyra var jag olyckligtvis tvungen att åka till jobbet. Kom dit 20 minuter för sent p.g.a. den sinnessjuka trafiken, och fick åka hem en timme senare. Sjukt meninglöst, men tacksamt ändå.
Mötte upp Linus och Andreas i Vällingby och L och jag tog en sväng förbi Gina, innan vi åkte hem till mina föräldrar. Hejade och hämtade lite prylar. Sedan åkte vi till Linus jobb för att kirra en julklapp och sedan åkte vi äntligen hem till landet. Slocknade i soffan vid elva, och när Linus väckte mig vid halv två gick vi och lade oss. Sköönt.
When you feel like breaking down.
Det blev en mysig julafton och jag fick bra klappar. En Ipod Nano, en hårtork, ett par rosa underbara tofflor, ett presentkort på Gina Tricot, ansiktsprodukter, smink, en partyväska, en "Blåsapa" som torkar naglarna, underkläder, choklad och pengar. Yay.
Juldagen: Vaknade och mådde sjukt dåligt. Åkte in till stan tidigt på morgonen, då Linus skulle jobba, och jag trodde att jag skulle spy hela vägen in. Fyfaan. Låg sänkt hela dagen med magont, illamående och feber. Kul! Linus kom hem vid halv fem och tog hand om mig, och det är nog bara han som kan få mig att skratta fastän jag mår piss. Älskling.
Vi låg och vilade framför TV:n hela kvällen. Tittade på Robert Gustafsson's "Lösvikt" - sjukt bra - och på HIMYM. Somnade vid tolv, med 38,5 graders feber.
Today: Vaknade när Linus gick upp och gjorde sig i ordning för att dra till jobbet. (Han jobbar 24/7 och är borta 10-12 timmar om dagen, vilket SUGER.) Somnade om när jag vinkat av honom och vaknade för en timme sedan. Febern har gett med sig och jag mår lite bättre än igår, men känner mig ändå helt slut. Ont i huvudet har jag också.
Tänker ligga här i sängen hela dagen och VILA. Måste försöka piggna på mig till imorgon, då jag ska jobba 8-17. Usch.
Yay-yay-yay-yay.
Nya Ipod Nano - min nya lila älskling.
TACK ÄLSKLING!!
Merry christmas!
Nu ska älsk och jag mysa och titta på uppesittarkvällen på TV. Innan vi går till sängs ska vi nog smaka julskinkan också. Och hänga upp en varsin julstrumpa! Me love christmas.
(För intresseklubben: I natt är natten då L och jag aldrig har sovit tillsammans. Någonsin. Alla andra av årets nätter har vi nog bannemig sovit tillsammans. Men vi har som sagt alltid sovit åtskiljda natten mellan den 23:e och 24:e december. Men inte i år! Och jag älskar det. Min älskade-älskade-älskade Linus.)
För tredje året i rad hänger ett sådant här kärleks-pepparkaks-hjärta i vårt fönster på landet.
(L)
GOD JUL!!
You make me high.
Your touch makes it hard to breath.
Words are meaningless and forgettable.
Sunday: Vaknade av mig själv vid halv elva, efter endast sex timmars sömn. Men jag kunde inte somna om. Är förkyld som ett sepe och trött som fan. Linus ligger fortfarande och sover, så jag försöker få tiden att gå. Tänkte låta honom sova ut, då han i princip har jobbat 12 timmar om dagen hela veckan.
Sweet: Imorgon ska jag och Carro ha julmys. Byta klappar och sådant där. Längtar efter henne. För hon gör mig lugn och trygg och lycklig och allt som är jobbigt försvinner en stund.
Fuck-fuck: Det är något som saknas, något som inte stämmer. Något är fel, men jag vet inte vad. Jag vill inte, orkar inte känna såhär längre. Men hurfan ska jag kunna göra något åt det, när jag inte ens vet varför jag mår och tänker och känner som jag gör?
Jag. Vill. Bara. Må. Bra.
För att jag är så damn häftig.
LÖÖL: Alla bilder är tagna för ett par år sedan. Fyfaan, vad schnygg jag var. Heh.
Alltid snygg, normal och nykter. Eller?
Elschzklin.
Something funny: I förmiddags satte jag mig vid min gamla, typ stenålders, dator, för att kolla upp lite saker. Trillade såklart in bland mina dokument, mina bilder.. Och jag skrattade så att jag grät. Massa gamla texter, konversationer, bilder, som jag har glömt bort. Eller förträngt. Sjukt kul! Satte mig och läste igenom en del av min och Linus' MSN-historik (en hel bok!) och hittade en massa roliga och söta saker.
För två och ett halvt år sedan var han en mina absolut bästa och närmaste vänner. Och vi hade timlånga konversationer över MSN, träffades så mycket som möjligt, och pratade om allt. Jag saknar det idag. Fastän han fortfarande är min bästa vän. Men nu när vi är tillsammans, och har varit det så länge, så blir det ju en annan slags vänskap. Vi umgås på ett annat sätt, pratar på ett annat sätt.. Alltså. Ja.. Det jag vill komma fram till är väl att jag saknar den vänskapen vi hade då, samtidigt som jag älskar det förhållandet vi har idag. Både som pojk - och flickvän, men även som vänner. Men ja. Skitsamma.
För att komma till det roliga, så hittade jag en konversation från sommaren 2006, två och ett halvt år sedan. Och Linus skrev så söta saker:
Linus säger:
- "det är seriöst svårt att hitta nån som är snyggare än dig, jag har tänkt på det"
- "hmm... jag åkte faktiskt t-bana idag. Men jag såg inte dig, världens snyggaste tjej. Konstigt"
- "på den där bilden hade du sådär ASHÄFTIGA OCH SKITSNYGGA ögon"
- "saknar dig ju, och våra jättekonstiga diskussioner"
Och det bästa:
"men va fan, den bilden du har som visningsbild.. man blir typ medvetslös när man ser den"
SÅ JÄVLA SÖTT!
I close my eyes and the flashback starts.
Camilla höll sig lugn fram till middagen (som jag förövrigt lagade och jag KAN inte laga mat och särskilt inte en massa avancerade saker och jag var stressad som en idiot och var tvungen att laga en massa olika p.g.a. deras allergier.. FYFAAN), men sedan bröt helvetet lös där också. När jag sade åt henne att gå och kissa innan middagen blev hon rasande och hoppade och skrek och det tog nog en kvart innan hon lyssnade och gick på toaletten. Middagen förflöt ganska bra, fram tills att Camilla helt oprovocerat smällde ner tallriken och glaset i golvet, så att det flög spagetthi och saft överallt. Skickade in henne på sitt rum, men insåg då att hon inte hade tagit sin medicin. Så fick tvinga ut henne och sedan in igen. När jag och min kollega lyckats städa upp all röra, tänkte jag att "bara för att allt annat går åt helvete, så kommer väl Malcolm att bajsa på sig också", så jag satte honom på toaletten, men det kom ingenting. FEM MINUTER senare upptäcker jag att han har.. Gissa vad?! Bajsat på sig. Jag ville sjunka genom marken.
Ställde honom i badkaret för att duscha av honom, men han vägrade att stå still och jag hade förlorat mitt tålamod för längesedan. Till slut satte jag på honom pyjamasen, borstade hans tänder och gick ner till hans rum. Där läste vi en saga och sedan släckte jag lampan. (När man har släckt får man inte säga ett enda ord till honom och inte titta honom i ögonen. Bara ligga och vänta på att han somnar, vilket i värsta fall kan ta flera timmar.) Jag släckte lampan 19.45 och han låg och klappade händerna, gjorde ljud, slog i väggen, satte sig upp tusen gånger, och jag höll på att loose my mind totalt. Kl. 21 gav jag upp och Otto fick ta över. Kastade mig ut i kylan och andades ut. Linus kom och hämtade mig och när vi kom hem käkade vi middag, klädde granen och slog in några klappar. Somnade framför Björn Gustafsson - Ett Livsverk.
Saturday: Vaknade av att det gjorde fruktansvärt ont i ryggen, vid halv nio. Fantastiskt sätt att vakna på. Linus drog till jobbet för en timme sedan, så jag är helt solo. Är trött och vill helst av allt sova, men kan knappt ligga ner p.g.a. min fuckade rygg. Bah.
Planerna för dagen är inte många, men jag MÅSTE kirra älsk's julklapp. Frågan är bara vadfan jag ska köpa. Usch, får fundera ut något. Ikväll ska vi åka ut till landet i alla fall. Har inte varit där hemma på snart två veckor, så det ska bli jättemys.
Friday.
Makes me happy: Fick precis min lönespecifikation. Mer pengar än förväntat! WOOHOO!!
Feel the beat.
Kom i säng strax efter ett.
Kärleksbrev på FB.
1 friend request. Från M. Haidar. (VEM FAN ÄR DET?!) Född -79.
Sedan hade han så käckt skrivit ett litet meddelande som löd:
"Hi darling !!
if that is really you, than you are such a pretty, cute and sexy lady.If that is not you, than I am sure you are more pretty,d sexier..... It surprises me what angels like you are doung here on earth."
HAHA. Vad är det för fel på folk?
If you feel so walked on.
Får se om jag gör morsan sällskap till Vällingby sedan, eller om jag stannar hemma och vilar så lång tid som möjligt. För jag måste ju faktiskt till jobbet i eftermiddag. Orkar fan inte.
En parentes: Idag har Linus och jag varit tillsammans i tjugofem (25!) månader. Jösses, vad hände? Tillsammans i 25, förlovade i 7. Skämtar du med mig? Jag blir lika chockad varje gång, för det känns som om vi blev tillsammans i typ förrgår. SJUKT. Fast mysigt är det ju :)
Don't you smile like you smile 'less you mean it.
SÅ BRA.
Och jag har sett den live.
This is how it feels to be special
I wanted to kill you the next day
I feel bad i feel bad i feel better
I wanted to kill you the next day
I say twice i say thrice i say four times
I wanted to kill you the next day
I feel sane i feel sane have I lost it?
This how it feels to be special
This is how it feels to be nixon.
Hey, hey, hey, hey forever and ever and ever again.
Don't you smile like you smile 'less you mean it
I wanted to kill you the next day
It infected the way that she dances
This is how it feels to be special
This is how it feels to be nixon
You give and you give and you give up.
This is how it feels to be special.
Is this how it feels to be special?
Tomorrow: Ska upp till Vällingby med mamma på förmiddagen, för jag har lovat att hjälpa henne med den sista julklappsshoppingen. Sedan blir det jobbet.
I'm still caged inside.
Jag hade ju tänkt uträtta ett par ärenden nu på förmiddagen också, men jag vet inte om jag orkar stressa iväg idag. Men vi får la se hur dagen ter sig.
To do:
- Uträtta ärendena snarast möjligt.
- Fixa naglarna.
- Städa och organisera rummet.
- BLI FRISK.
- Övningsköra och plugga teori.
- UMGÅS.
Och allt detta innan veckans slut. Önska mig lycka till. Det lär jag behöva.
I don't know: Jag pendlar mellan att vara arg och besviken, till att vara ledsen och sakna, till att känna mig tillfreds med situationen. Ibland bryr jag mig jätte-jättemycket, men ibland känns det som om det kvittar. Varför är det så?
Och jag kan inte låta bli att undra om det alltid-alltid kommer att vara såhär nu, eller om det kommer att "lösa sig" som det alltid har gjort förut. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag helst vill. Bah.
I know you'll ask me to hold on.
Linus borde vara hemma om en dryg timme och då blir det middag. Och sedan mysa framför TV:n tills det är dags att sova. Myspys.
Carro och jag kom precis fram till att det inte finns EN ENDA bra bild på oss två.
Så jag bjuder på denna (vilken iochförsig är bra på C), tagen i september 2007.
Över ETT ÅR SEDAN! Herrejissanes.
Tomorrow: Tänkte (faktiskt) gå upp tidigt och därmed slippa sova bort halva dagen. Måste uträtta ett par ärenden innan jag måste dra till jobbet vid tre. Ska spendera ett par timmar där de tre kommande dagarna. Känns sådär, med tanke på den sablans långa resvägen och de korta arbetspassen. Hinner liksom knappt dit, innan det är dags att åka hem igen. Och pengar blir det knappt heller. Men om man är en positiv människa som jag(..), så kan man ju faktiskt tycka att det är bättre än ingenting.
Sick: Imorgon är det EN vecka kvar till julafton. Okay, vartfan tog tiden vägen?! Det är helt sanslöst. Snart är det vår igen (vilket iochförsig gör mig pirrigt lycklig, men ni fattar..) och sommar och höst och.. WTF?!
Take care of my memories.
Inte nog med att kärringen snuvade mig på mina vanliga tabletter, hon skrev som sagt ut några som har helt fruktansvärda biverkningar. Jag kommer inte ens våga ta dem, så jag är körd. Kommer leva med outhärdlig smärta resten av livet typ. Fyfan, vad glad man blir.
Vid begynnande migränhuvudvärk ska jag alltså trycka i mig:
- 1st 10mg's Maxalt Rapitab, vilken ska lindra symptomen genom att dels ha en sammandragande effekt på de utvidgade blodkärlen och dels genom att påverka nerverna till dessa kärl.
De VANLIGA biverkningarna är bl.a.: bröstsmärtor, hjärtklappning, buksmärtor, HUVUDVÄRK(??!!!), sömnlöshet, andnöd.. And so on. Great. Man tror ju knappt att det är sant.
Mitt ENDA hopp ligger nu i sjukgymnastiken. Och akupunkturen. Men dit ska jag inte förrän i januari, så jag hinner ligga sänkt med fruktansvärd smärta många gånger innan dess. Jag hoppas-hoppas-hoppas verkligen att det kommer att hjälpa. SNÄLLA GUD, hjälp mig nu. För annars vet jag inte vad jag gör. Har ingen kraft kvar. Så om inte det där hjälper, ger jag upp. Ja. Jag gör fan det.
Now: Måste lugna nerverna med något. Är så förbannad att huvudvärken blir värre. Och det är ju inte okay.
Later: Ska iväg och fika med Carro P om ett par timmar, och det ska bli myspys. Känner att det i alla fall kommer att göra mig på bättre humör. Woho.
Saturday.
There's still rage inside.
Sunday: Slösade bort hela dagen hemma. Skrev ett sjukt seriöst inlägg (publicerar det ev. ikväll) och glodde på TV och sysslade med lite annat meningslöst skit. Linus kom hem vid halv sju, så vi käkade middag och tog sedan en promenad. Resten av kvällen myste vi framför TV:n i vanlig ordning. Helt i min smak.
Monday: Vaknade senare än planerat, pussade L hejdå och kastade mig in i duschen. Gjorde mig i ordning och precis när jag skulle kuta upp till tuben ringde mamma och sa att jag absolut inte fick gå någonstans, då hon i all hast glömt sina nycklar imorse. Jahapp. En dryg timme senare kom hon hem och jag åkte in till stan. Mötte upp Carro som var ute på klappjakt och vi gick och käkade lunch. Det var helt bäst som vanligt, med redan en timme senare var jag tvungen att stressa till jobbet. Det SÖG. Pratade i luren med Carro när jag kom fram och sedan ringde Linus och vi pratade tills Malcolm kom. Hans mamma: "Har du blonderat håret? Jag kände knappt igen dig!". KUL. Jag som redan var lagom missnöjd. HEH. Maria kom vid 17 och hon skickade hem mig vid sex, en timme innan jag slutade egentligen. Jag behövdes inte längre, så hon tyckte att jag skulle åka hem. TACK. Kom hem för en timme sedan och har sedan dess inte gjort ett dugg. Skönt.
Tomorrow: Är ledig hela dagen, så ska försöka träffa Carro P. Var längesedan vi umgicks bara vi två och vi har massor att uppdatera varandra om. Hoppas att hon inte är upptagen.
Tänkte höra med Jojjo också, om hon är ledig imorgon kväll. För henne har jag seriöst inte träffat på månader. Usch, saknar henne.
Don't be afraid to let them show.
Söta födelsedagsbarnet.
(L)
(Både bilderna är tagna på vår studentdag.
Bilder från kvällen kommer när jag får dem från Carro..)
LÖL: Förutom att Carro fyller 19 år idag, så fyller jag exakt på dagen 19 ½ år. Inte illa pinkat va?
I don't miss you at all.
And I was alive.
När älsk och jag kom hem tog vi en dusch och käkade lite, innan vi kröp ner i sängen och tittade på HIMYM.
I love you.
All I want for christmas is you.
Pepparkakor: Före..
.. Och efter. Mitt och Linus' traditionsenliga hjärta fanns med för tredje året i rad.
Nygräddade lussebullar.
Visst ser de goda ut?
Ischoklad.
Och knäck.
Innan vi hoppade i säng låg vi framför TV:n och avnjöt ett par HIMYM-avsnitt. Yay.
Yster.
Du&Jag.
Världens bästa kombo.
(L)
Hell yäh.
"Nu har jag körkort! :D"
Jag tvivlade inte en sekund :)
You are the nearest to heaven.
Du är det viktigaste. Det absolut viktigaste jag har. Det bästa jag har. Det är du som alltid-alltid finns där. Det är du som alltid-alltid förstår allt. Det är du som alltid-alltid älskar mig. Oavsett. Det är du som gör att jag orkar fortsätta när allt känns hopplöst. Du är min styrka. Du är min glädje, min trygghet, min visdom, mitt stöd, min kärlek. Du är allt. Allt-allt-allt.
Efter mer än två år, är jag fortfarande sådär kvävande kär i dig. Jag vill ha dig nära hela tiden. Vill inte vara en meter ifrån dig, en sekund utan dig. För jag är bara hel när du håller min hand. Du är min halva. Du gör mig fulländad. "You complete me."
Vem vore jag utan dig? Jag kan inte se mig själv utan dig nu, älskling. Det går inte. När jag ser mig, ser jag dig också. När jag ser in i framtiden, ser jag dig brevid mig. Jag ser mitt liv tillsammans med dig. För jag vill ha dig för alltid. Och jag menar det. Verkligen, verkligen menar det. Alltid-alltid-alltid.
Jag förstår inte hur jag klarade mig i livet innan du kom in i det. Jag kan knappt förstå att jag levde innan dig. Det låter sjukt, men det är sant. För du har varit min så länge nu, så det är svårt att tänka sig att jag faktiskt inte alltid har haft dig. Jag vill aldrig vara utan dig igen.
För jag kan lova dyrt och heligt, att jag aldrig skulle kunna leva utan dig. Inte en jävla chans.
Jag älskar dig, jag älskar verkligen dig. Mer än någonting annat i hela världen.
"You're all I ever wanted, all I ever needed."
I still can't believe you actually fucking picked me.
(Jag behövde vräka ur mig all kärlek som bubblar inom mig.)
Why am I so afraid?
Drog till jobbet efteråt och spenderade kvällen där. Lärde upp en ny tjej och sedan kramades jag med Malci och lade pussel med Gabriel. Kl. 19 hämtade Linus upp mig och vi åkte ut till landet. Since then har vi käkat middag och tittat på TV. Mysigt.
Alltid Yster.
"Och jag älskar dig! Du vet att jag inte kan fungera utan dig. För alltid din. För alltid min. För alltid vår."
När vi är tillsammans är allt som det ska.
(L)
And I miss the look in your eyes.
Fact: Jag saknar. Hela tiden är det något eller någon jag saknar. Jag saknar min gamla högstadieklass, jag saknar några av dem som stod mig närmast förut (L, H, S & M), jag saknar min morfar, jag saknar gamla vänner, jag saknar saker jag brukade göra, jag saknar hur jag var, jag saknar hur vissa saker var, jag saknar allt som inte längre finns kvar i mitt liv.
Och jag saknar de som finns kvar, men som jag träffar för sällan. Som jag har dåligt samvete över, som jag egentligen skulle vilja träffa varje dag. Jag saknar mina vänner. Varje dag. Varje dag saknar jag dem för att jag inte hinner träffa alla så ofta som jag skulle vilja.
Carro, min älskade. Det finns inte ord nog att förklara hur mycket jag saknar dig varje jävla dag vi inte ses. Jag vill ha dig brevid mig hela tiden. All the time.
Linda, Jojjo, Carro P, Mickis.. Jag saknar er. Och jag längtar alltid tills nästa gång vi ses.
Älsklingar.
(L)
I see your true colors.
Jag vågar nästan påstå att det här är en av de finaste låtarna jag någonsin har hört.
Usch, den är så vacker att jag får ont i magen. Och jag börjar nästan gråta.
You with the sad eyes
Don't be discouraged
Though I realize
It's hard to take courage
In a world, full of people
You can lose sight of it
And the darkness, inside you makes you feel so small
But I see your true colours shining through
I see your true colors, that's why I love you
So don't be afraid, to let them show
Your true colours, true colours
Beautiful, ooh like a rainbow
Show me your smile and
Don't be unhappy, can't remember when
I last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
Just call me up, because you know I'll be there
You can lose sight of it all.
Sunday night: Jag somnade halv tio, helt slut. Vaknade igen vid elva, höll mig vaken igenom hela CSI, men somnade vid midnatt igen. Vaknade igen vid två, då Linus satte på ett HIMYM-avsnitt, men jag somnade efter fem minuter. Kom i säng vid tre och sov sedan fram till tolv imorse. Förstå hur trött jag var! Aldrig varit sådär sänkt förut. Usch.
Monday: Startade morgonen med att boka tid hos frisören. Så imorgon kl. 12.30 ska jag klippa och färga barret, yay.
Linus och jag segade hela förmiddagen och vid halv fyra drog jag till jobbet. Arbetade själv med Malcolm och vi hade det väldigt mysigt. Pratade med min Carro i luren också. Saknar henne! Vid 17 kom Maria och det första hos utbrast var: "Vilken sexig klänning du har Jessi!". Yay, hade på mig den som jag köpte i lördags. Sedan hade hon köpt med sig thaimat som hon bjöd mig på. Oh! Innan jag gick hem kom min chef in med lite papper till mig. Slutade 19 och Malcolm blev ledsen när jag skulle gå. Min sötnos.
Kom hem vid åtta och käkade middag med min älskling. Sedan dess har vi myst framför TV:n.
Fuck you: Du är inte ens värd mina ord.
I know this is the part, where the end starts.
Thursday: Under dagen.. )
Friday: Var som sagt inne i stan och julhandlade med min moster och hennes man. Vi hade det riktigt trevligt, och jag lyckades kirra klappar till pappa, mamma, Carro och Jimmy. Check! Har kommit igång i alla fall. Vid halv sex mötte vi upp Linus vid Svampen och sedan gick vi och käkade middag på Grodan. Utsökt as usual. Älsk och jag kom hem vid 19 och jag hade fruktansvärd migrän. Gjorde allt som kan göras: värktablett x2, kyla huvudet, ligga i mörker och tystnad. Gav inte med sig helt, men lättade efter någon timme. Linus och jag spenderade de resterande vakna timmarna framför en Wallanderfilm och ett par HIMYM-avsnitt. Asmys!
På Grönan.
Saturday: Linus och jag vaknade sent som vanligt, så vi stressade upp och gjorde oss i ordning. Sedan promenerade vi upp till Vällingby, där jag hämtade min ring och köpte en klänning och ett par tights inne på Gina. Därefter åkte vi vidare in mot stan. Jag somnade på tuben in (?!). Bytte till bussen och hamnade till slut på Gröna Lund. Vi promenerade runt på deras julmarknad och det var så mysigt. Alla lampor, ljusmusiken, åh! Vi åt korv och drack varm choklad. Vann två påsar kexchoklad, på Cloetta-lotteriet också. Yay. Drygt två timmar senare åkte vi tillbaka in till stan, där vi sprang in på H&M, där jag köpte en "partybag". Så söt. Sedan haffade vi tuben hem. Slängde i oss middag och myste resten av kvällen. Kom i säng vid ett, helt slut.
Sagolikt vackert.
Sunday: Kaos på jobbet. Kom dit vid åtta, slöade och serverade sedan Camilla frukost. Var ensam och hon fick ett epilepsianfall. Sjukt obehagligt. Men det gick bra! Fick en smärre chock när det sedan ringde på dörren och såg att Mazdak och hans pappa stod utanför. Enligt schemat skulle inte han vara där, och jag kunde inte ha hand om båda två. M måste ha en personal för sig själv utav vissa anledningar. Ringde chefen och förklarade läget, så det löste sig sedan. Vitoria (och nej, hon heter inte ViCtoria..) och Malcolm (som var på utflykt) fick komma tillbaka. Resten av dagen flöt på bra, men var helt fruktansvärt trött när klockan närmade sig 15. Två timmar senare hämtade älsk upp mig och vi åkte hem.
Tog en lång och skön dusch och har sedan tryckt i mig kexchoklad. Var dödligt sötsugen. Och nu har vi precis ätit middag och jag är så mätt att jag håller på att dö. Ikväll ska vi bara mysa-mysa-mysa.
Inte okay: Mitt fruktansvärda hår. Det är för långt, mörkt och ser helt enkelt förjävligt ut. Usch. Ska nog boka tid hos frisören imorgon, för det här funkar inte längre.
Darlings: I MISS YOU!!!
Hold my hand when I feel alone.
Friday: Vaknade vid elva, har huvudvärk och mår piss av värktabletten. Om 25 minuter kommer min moster och hennes man och hämtar upp mig. Vi ska julhandla enligt tradition. Varje år sedan jag var sju-åtta år har vi julhandlat tillsammans. Mys. I eftermiddag ska de bjuda mig och Linus på middag också, yay. Hoppas bara huvudvärken ger med sig.
I can't escape myself.
So many times I've tried,
But I'm still caged inside.
Somebody get me through this nightmare.
I can't control myself.
I know what it feels like to find the one in this life.
I'VE FOUND THE ONE THAT I'LL SPEND FOREVER WITH.
So I'll be holding my own breath, right up 'til the end.
I have nothing to say but: JAG ORKAR INTE MER. Jag gör verkligen inte det.
You're my wonderwalls.
Vi har förändrats under dessa år, gått igenom saker på varsitt håll och tillsammans, vi har blivit äldre och mognare.. Men ändå står vi stadigt vid varandras sida. Och det är det jag älskar allra mest. Att jag alltid kan lita på dig. Att jag vågar lita på att du alltid kommer att vara min bästa vän. För jag tror verkligen det. För jag vet att det inte finns någonting i världen som skulle kunna dra oss isär. För jag släpper dig aldrig. Aldrig. För jag kan inte leva utan dig.
För alltid din, för alltid min, för alltid vår.
Jag älskar dig.
Det finns ingen som känner mig bättre än du, det finns ingen som vet så mycket om mig som du, du är den ende som verkligen vet allt. Och jag älskar det. För du är hela mitt liv, hela min värld, du är mitt allt. Du är det viktigaste i mitt liv.
Och jag kan inte minnas hur mitt liv var innan dig, för nu är du så självklar. Du är Han med det stora H:et. Det känns verkligen så och jag tror verkligen det. För jag kan inte leva utan dig.
Ad Infinitum, älskling.
Jag älskar dig.