I tisdags firade jag och älsklingen 13 månader tillsammans och det känns bara sjukare och sjukare för varje månads-dag vi delar. Vart FAN tog tiden vägen?! Herregud.
Det känns lika underbart, men samtidigt läskigt varje gång. Vad har vi gjort under alla dessa månader egentligen? Vem var jag då? Vem var han? Herregud. Vi kanske inte ens är dem vi var då. Eller det kanske just är det vi är?
Jag vet inte. Jag vet bara att det känns fantastiskt bra att få dela allt tillsammans med honom. Jag kan inte tänka mig något bättre. Han gör mig lyckligare än jag någonsin varit. Lyckligare än såhär kan jag tamefan inte bli.
You make me fucking high.

Jag vill leva med dig tills jag dör.