Onsdag och livet är orättvist.
Jag mår fortfarande som ett as och livet suger.
Idag har Linus och jag besämt oss för att ligga i soffan hela dagen och bara njuta av varandra. Det ska bli jävligt underbart. En solig höstpromenad skulle inte heller sitta helt fel, men min hälsa lär göra så att jag inte orkar. Bajs.
Ikväll ska mina flickor ut på krogen, men inte jag. För jag är SJUK. FYYFAAAN, vad det här suger.
Och det känns som om lovet snart är slut också. Yay.
Carro drar snart till London och jag är fett avundsjuk.
I det stora hela är jag jävligt bitter idag, så nu tänker jag väcka Linus och beklaga mig lite.
Kalsonger gör mig osexig.
Sedan hoppade vi in i duschen och jag kom fram till att Linus är en egoist-duschare. En söt sådan, dock.
Vi gjorde oss snygga och sedan åkte vi in till Norrtälje för att göra ett besök på apoteket, i hopp om att finna någon supermedicin som kunde göra mig frisk. Ett snabbt besök på Åhlens hann vi också med. Vi kirrade vårt badskum, ett par badrosor och en väska till mig. Därefter ville Linus åka och hälsa på sin farfar som ligger på sjukhus, så det gjorde vi. Vi pratade och höll honom sällskap i nästan en timme och han blev glad. Det bar sedan av till Linus farmor. Hon bjöd på saft och bullar (nostalgi!), visade mig en massa fotografier och sedan tittade vi på nyheterna och Postkodmiljonären med henne. Även hon blev glad över vårat besök och Linus och jag kände att vi hade gjort en god gärning. Det kändes bra i hjärtat.
På vägen hem var jag helt slut och jag frös och svettades om vartannat. Hej feberfrossa!
Efter middagen mådde jag ännu sämre, så vi bäddade ner oss i soffan och tittade på Rosa bandet-galan.
När jag kände mig hyfsat bra igen bestämde vi oss för att ta ett avslappnande och helande bad. Vi tappade upp ett varmt bad och öste i med vårat (kärleks)badskum, tände en massa ljus och hoppade sedan i.
DET VAR HELT UNDERBART.
Jag kände mig både gladare, piggare och friskare efteråt och Linus och jag blev nästan nykära. Jag kände mig som en helt ny människa.
Nybadade och lyckliga kröp vi ner, sida vid sida, i soffan och käkade lite chips och tittade på ett avsnitt av Prison break och 2½ Men innan vi gick och lade oss.
Kärlekslyckobubbelrus.
Det slog mig just att det bara är nitton sketna dagar fram till Linus' och min ett års-dag. Vadfan?!
Inte fan känns det som om vi har varit tillsammans i trehundrafyrtiosex fucking dagar. Herregud.
Faktum är att jag dessutom aldrig har känt så starkt för Linus som nu. Aldrig har jag varit kärare än såhär. Och aldrig har jag behövt någon såhär mycket. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och själ.
"För jag har aldrig älskat såsom jag älskar dig."
Tisdag och jag är mer död än levande.
Jag börjar nästan vänja mig vid det här tillståndet, så ofta som jag är sjuk. Det här suger.
Förövrigt fyller min kära vän Leyla 18 jevla år idag. Massa grattis till henne!
Saken är också den, att det är menat att jag ska ut på krogen imorgon och det jävligaste är att jag ALLTID blir sjuk när jag ska göra något roligt. Vad fan är det?!
Life's a fucking biatch.
Måndag och höstlovets första dag.
När jag tröttnat att hänga här gick jag ut och satte mig framför TV:n och tittade på Barnen i bullerbyn som gick på TV och snaskade i mig gårdagens kvarlämnade popcorn för att stilla min hungriga mage. Jag blev vansinnigt (barnsligt) lycklig och varm i hela kroppen desto mer jag tittade och jag kom på hur jävla glad jag är över att jag får spendera varenda helg ute på landet. Det är så harmoniskt och lugnt och mysigt och även om jag är vuxen skulle jag inte banga en sekund på att leka och göra precis som barnen gör i filmen - bara för att det just är landet.
När filmen var slut började det att regna så jag satt och lyssnade på dem smattrande fönsterutorna ett tag och njöt av ljudet, lugnet och livet, innan jag återigen kröp ner i sängen brevid en varm och kramig Linus. Vi gosade och kramades en lång stund innan vi tog med oss täcket och förflyttade oss till soffan, där vi fortsatte att mysa.
Vi tittade på Våra bästa år (heh..) och sedan käkade vi gröt och rostade mackor till frukost. Inget bang.
Därefter fixade vi oss lite smått (typ klädde på oss) för att åka in till Norrtälje ett slag. Men så blev inte fallet.
Efter en del omständigheter slutade det istället med att jag gick en lång, kall och regnig promenad ensam och Linus satt hemma och var inte på sitt bästa humör.
Efter min promenad pratade vi igenom saker och ting tills allt kändes bra igen. Då åkte vi ner en snabbis till Bergshamra för att tjacka chips och för att tanka.
Till middag käkade vi krabba (!) och framåt kvällen dipade vi chips och tittade på filmen Chuck and Larry. Jag somnade dock efter halva, så det sög. Lagom till att den var slut vaknade jag, så vi tittade på Poker. Jag fick sitta och förklara för Linus hur det gick till och berätta alla regler. Han var helt fascinerad.
Sedan avverkade vi fyra avsnitt av 2½ Men innan vi gick och lade oss någon gång vid fyra. Jag somnade dock inte förrän långt därefter, därav min fattiga sömn.
Shopping, fylla (och bakfylla) - min roliga helg.
Vi hämtade upp Niklas och Carro med bilen och rullade sedan vidare till Täby centrum.
I Täby var det väldigt mysigt. Vi gick runt och tittade och pratade och jag och Carro lyckades även shoppa lite - underkläder och benvärmare, så vi var ganska nöjda. Vi åt en mysig middag, pizza närmare bestämt och vi blev fullständigt proppmätta. Det var dem största pizzorna vi någonsin skådat! Det var i alla fall jäkligt gott och vi pratade och skrattade och hade det allmänt mysigt.
Mätta och belåtna avverkade vi en sista affär i hopp om att fynda något och sedan sprang vi in på Coop för att köpa läsk och snask till kvällen - vi hade nämligen bestämt oss för att kröka.
Därefter for vi hemåt till Niklas, för att Carro och han var tvugna att slänga i sig lite middag och hämta saker. Linus och jag tittade på tv under tiden och passade på att vila fötterna och kramas.
Nästan en timme senare kom vi hem hit och bänkade oss i soffan framför Svensson & Svensson. Vi skrattade gott flera gånger och jag tycker fortfarande att den serien är en av dem bästa i svensk historia. Sedan satte vi på den där nya skräckfilmen 1408 eftersom Niklas tjatat hela dagen om att få se den. Den började bra men urartade helt. Ett tag fattade vi INGENTING och tyckte att den var asdålig och vi satt och diskuterade våra teorier, men vi kom inte fram till något vettigt. Den artade sig något (ytterst lite) framåt slutet, men när den var slut var vi besvikna att den inte alls var lika bra som vi förväntat oss. Den var inte ens läskig, liksom, och det var faktiskt en skräckfilm. Hmm.
Vi förflyttade oss därefter från soffan ner till vardagsrummet på nedervåningen där vi dukade upp med sprit, vin och öl - och Monopol. Vi spelade och till en början hängde alla med, men framåt slutet av spelet, när alla började bli dragna, hade ingen koll på någonting. Vi körde i stort sett helt utan regler och ju mer Linus och Niklas drack desto mer benägna blev dem att fuska. Jag torskade först och Carro vann.
Vi shottade och drack, skrattade och pratade och kvällen nästan försvann. Jag och Carro gick en vinglig nattpromenad och Linus fick stötta mig hem (jag vinglade tydligen något förjävligt, heh..) Sent och när var dragna som få, ville någon spela något frågespel. Vi körde killarna mot tjejerna, men Niklas hängde inte alls med och jag nästan somnade. Efter det kommer jag inte ihåg så mycket, men jag vet att jag däckade i soffan.
Jag vaknade en stund senare och mådde som ett AS och fick springa till toaletten, hmm. Carro och Linus tog hand om mig och sedan fick Linus upp mig till sängen där jag däckade igen.
Efter fem-sex timmars sömn vaknade och somnade jag i omgångar, för att jag mådde så dåligt. Jag svär att jag aldrig har varit så bakis som igår morse, FYFAAN. Jag var benägen att gå och dö. Jag kan också svära på att jag aldrig ska dricka alkohol igen. Fyfan, alltså.
Vid tolv eller något kom Niklas och Carro upp och väckte oss och jag var helt slut. Dem andra bänkade sig i soffan och spelade tv-spel, men jag, som hade fruktansvärt ont i huvudet, somnade om. Jag vaknade sedan av att Niklas kom in i rummet och Carro kort därefter. Dem sa något om att dem skulle hoppa på mig, så jag tvingade upp ögonen.
Jag mådde lite bättre, så jag och Carro gick ner och gjorde frukost. Det blev en lång, seg och bakfull frukost och varken jag eller Linus fick i oss speciellt mycket föda. En timme senare bänkade vi oss i soffan och pojkarna spelade tv-spel, mot mina och Carros protester, så vi låg och halvsov istället. Vid fyra var dem tvugna att åka hem så jag kramade dem hejdå och Linus skjutsade hem dem.
Jag lade mig direkt i soffan under täcket när dem åkt och slötittade på American Pie. När Linus kom hem gjorde han mig sällskap och det var underbart att ligga och kramas, bara vi två. Vi käkade middag och duschade och ett tag senare dukade vi fram dip och grönsaker, räkor, ost och kex och popcorn som vi mumsade i oss framför Parlamentet och Van Veeteren-filmen.
Därefter tittade vi på två avsnitt av 2½ Men och gick sedan och lade oss, redan vid halv två. Vi somnade dock inte förrän någon/några timme/timmar senare, eftersom vi knappt haft tid att mysa alls dem senaste två dygnen. Det var helt underbart.
Min helg var underbar.
Min underbara torsdag och fredag.
Torsdagen var en obeskrivligt mysig dag.
Linus och jag sjukanmälde oss och hade sedan hela dagen till att göra vad vi ville. När Linus kom hem efter att ha varit en snabbis i skolan och skrivit ett prov, mös vi i sängen tills vi blev hungriga. Vi fixade då toast och sedan gav vi oss ut på en mysig men kall promenad. Vi styrde direkt fötterna bort till vår älsklingsgunga. Vi hade sjukt roligt och skrattade och försökte ta bilder på varandra medan vi gungade. (Det gick dock inte så bra utan dem flesta blev jättesuddiga.) När vi tröttnat (läs; när våra ömma rumpor och stelfrusna händer hade tröttnat) promenerade vi vidare till en ny liten lekpark där vi gungade (på vanliga) gungor och på elefanter. Hur kul som helst.
Därefter promenerade vi upp till Vällingby och Hemköp där vi köpte glass, popcorn och pommes pinnes, innan vi gick hemåt.
Till middag blev det pannkakor med vaniljglass och det var barnsligt gott.
Vi avslutade kvällen i sängen (som alltid) mysandes och tittandes på en Wallander-film.
Fredagen började tidigt, redan vid 06.15, när väckarklockan ringde. Efter en snabbdusch och en snabb frukost tillsammans med Linus sprang vi till bilen och åkte till skolan. Gissa om det var skönt att slippa åka tuben?
Dagens två lektioner gick fort och efter skolan åkte jag och Avin hem till mig. Vi mös, pratade och tittade på tv. En sisådär två timmar senare åkte hon hem och Linus (som kommit en stund tidigare) och jag mös lite och traskade sedan upp till Vällingby. Jag kirrade lite nytt smink och ett par knee-highs, efter många om och men.
Därefter stressade vi hem och packade och hoppade sedan in i bilen och for hemåt till landet.
Väl hemma lagade vi middag som sedan avnjöts tillsammans med Linus' pappa och lillebror. Lagom till att middagen var uppäten började Postkodmiljonären och sedan Idol som vi slötittade på i soffan. När Linus mamma kom hem (någon gång under Idol) överraskade hon oss med en stor ask med massa (oseriöst god!!) choklad som hon köpt bara till oss. Efter en stunds chockladsnaskande och tittande på Fredag hela veckan ett par timmar senare, däckade jag helt slut i soffan och vaknade inte förrän flera timmar senare (vid 01.30) när Linus väckte mig. Vi borstade gaddarna och kröp sedan ner under täcket och mös tills vi somnade.
För ögonblicket.
Nu ska jag måla naglarna, jag kommer att ha dem fräckaste naglarna i stan, när jag är färdig.
TATA!
En god morgon.
Konversation vid frukostbordet.
Jessi: Jag vaknade flera gånger i natt för att du bökade omkring så mycket.
Linus: Haha, ja. Men så är det.
Jessi: Och sen pratade du med mig i natt också. Men jag kommer inte ihåg vad du sa.
Linus: Vad sa jag då?
Jessi: Haha, jag sa ju precis att jag inte kommer ihåg vad du sa.
Linus: Haha, ja just det. Ojdå..
Ibland är förmågan att lyssna obefintlig. Really. Men vi fick oss ett gott skratt i alla fall.
Det ljuva livet.
Linus lämnade mig precis och åkte till skolan för att ha prov. Carro var tydligen tvungen att jobba idag och blev därmed också tvungen att ställa in vår planerade lunch. Dessutom, som pricken över i:et, har jag en jävla massa plugg att göra. FAN VAD DET HÄR SUGER.
Nu är jag rastlös och skulle vilja hitta på något roligt, men det går inte. Dels är alla i skolan och dels MÅSTE jag plugga. Jag håller på att bli tokig. När Linus kommer hem igen tänker jag tvinga honom att hitta på något roligt med mig. Men vad?
Hmm, det tål att tänkas på.
Nu ska jag lägga mig under täcket och tycka synd om mig själv framför "Våra bästa år", sedan ska jag plugga.
Livet är förjävla ljuvligt ibland.
"Det är riktiga vibrationer, alltså!"
Matteprovet idag gick, som förväntat, eller nä - det gick VÄRRE än förväntat. Det trodde jag inte ens var möjligt.
Jag svarade ordentligt på ETT tal av TOLV. Allting var rena kinesiskan.
Leyla flydde fältet först av alla (hon kunde lika lite som jag) och jag gick arg och bitter därifrån strax därefter.
Efter att vi beklagat oss och förargat oss ett tag började vi skratta, för det var trots allt jäkligt komiskt.
Vi sög helt enkelt.
Runt kvart över fyra kom vi ifrån skolan och the four of us gick tillsammans ner till tuben. Jag fick sällskap av Leyla hela vägen till Vällingby och på vägen hem sprang jag in en snabbis på Guldfynd för att checka läget.
När jag kom hem bänkade jag mig framför datorn för att varva ner och sedan satte jag igång att plugga (jag är så trött på detta eviga pluggande!).
Vid sju-tiden kom Linus hem och vi åt middag och sedan satte vi båda igång med pluggandet. Han pluggade fysik och jag samhällskunskap.
Klockan åtta började "Bonde söker fru" och då tog jag paus. Linus gjorde mig sällskap den sista kvarten och nu ligger han fastklistrad framför något som jag inte är intresserad av att se.
Nu börjar "Fråga Olle"! Time to go.
Over and out.
Förhållanden är ingen dans på rosor.
Tjejen: Alltså, det är så jobbigt att ha pojkvän ibland...
Killarna lyssnar noga.
Tjejen: Vi har ju varit tillsammans i två dagar nu och första dagen var ju bra men sen..
Haha, den här är ju sanslöst rolig.
Nä, livet är inte alltid lätt inte och förhållanden är ingen dans på rosor.
Men fan så underbart ändå.
Stackars lille Charlie.
"LONDON. Charlie, 3, ville se ut som Harry Potter och satte en trafikkon på huvudet.
Han blev inte magisk för det.
Det krävdes brandmän för att trolla bort hans nya hatt."
Charmigt, eller vad?
"Vill du knulla lite freaky?"
Idag efter sista lektionen satt jag, Leyla och Carro och snackade i väntan på Avin. Leyla säger något som jag uppfattar som "knulla" vilket jag talar om. Carro brister då ut; "Ja, Leyla! Kom då!" och studsar dit. Sedan ställer hon sig och gör något som ser helt freaky ut (vilket vi andra uppfattar som att hon visar hur dem ska göra). Det var något av det roligaste jag sett och det var längesedan jag skrattade så gott.
Nivån är hög, OH JA!
Life is what you make it.
Tänk vad fort tiden går egentligen, tänk vad fort LIVET går. Det bara försvinner framför ögonen på oss.
Nä, jag klarar fan inte av att tänka sådär, jag får bara ångest.
Tvåhundratrettio dagar - hur fan ska jag överleva?
Linus försöker förklara, jag blir arg för att jag inte förstår vadfan han pratar om, han blir irriterad för att jag fnyser och fräser åt honom, jag blir ännu argare för att han blir irriterad (för jag är ju liksom en kvinna i nöd och sådana får man inte bli irriterad på..), han blir arg för att jag är arg och sedan sitter vi och är arga på varandra istället för att plugga. Det slutar alltid med att någon av oss börjar kramas och sedan blir vi sams igen. Sådär är det VARENDA gång.
Det är som dömt för att misslyckas.
Jag känner mig dock lite klokare än innan han kom och det känns ganska bra. Men klok nog för att klara G är jag INTE. Inte ens i närheten av så klok är jag. Men vadfan ska man göra? Jag är helt enkelt inte skapad för att kunna hantera matte och det får jag lov att acceptera, hur jävla surt det än känns.
Efter ett par timmar gav vi upp och mös i sängen istället och det var fucking underbart. Precis som alltid.
Förövrigt så längtar jag smärtsamt mycket tills imorgon och till lovet. Jag behöver verkligen vara ledig. Jag behöver återhämta mig, samla krafter. Annars kommer jag att gå sönder.
Skolan tar verkligen livet av mig just nu. JAG ORKAR INTE! Men jag MÅSTE bita ihop, för det är ju faktiskt "bara" tvåhundratrettio dagar kvar till STUDENTEN (!)..
Just let me rest in your arms.
Jag anser nu att jag har rätt till en liten paus, för snart kommer Linus och då måste jag vara alert om jag ska kunna lära mig någonting. Så nu sitter jag här (va? menar du det?) och snaskar Marabou choklad - mums!
(Jag och Avin ska ta tag i oss själva nu och börja träna igen, så jag måste ju passa på, liksom.)
Fucking tuesday.
Jag har varit i skolan idag. I en KVART.
Detta betyder att jag gick upp klockan nio, stressade som en jäkla idiot för att inte komma för sent, missade tunnelbanan, sprang upp för back-helvetet vid skolan och kom för sent i alla fall - HELT I ONÖDAN.
Jag var lagom glad kan jag ju säga. Det enda positiva med att jag tog mig till skolan (helt i fucking onödan!) var att jag fick tillbaka resultatet på religionsprovet samt historieprovet. Jag fick omdömet MVG på bägge två. Jag blev både stolt och nöjd över mig själv och det gjorde min morgon aningen bättre. Igår fick vi även tillbaka testet i psykologi och jag fick alla rätt, 28 poäng av 28 möjliga. Skolan går ju som en dans. Hah!
Nu MÅSTE jag skärpa mig och försök plugga matte innan Linus kommer hit. Han har lovat att hjälpa mig och jag känner att jag måste vara lite förberedd i alla fall. Annars kommer han att strypa mig.
(Jag har SÅ ingen lust alltså. JAG VILL INTE. Vill inte vill inte vill inte. KAN inte..)
Pick up the phone, babe.
Min höstiga och kärleksfyllda helg.
Där strosade vi omkring och jag köpte lite smink. Sedan åkte vi upp till Rusta där vi gick lös. Vi köpte en massa snask och en liten julljusstake att ha i bilen samt en wonderbaum. Vi kände att det behövdes. Igår testade i att ljusstaken fungerade och det gjorde den. Bilen luktar nu även wonderbaum och vi är fett nöjda.
När vi kom hem segade vi framför TV:n och åt sedan en jättegod middag tillsammans med familjen.
Kvällen spenderades, som alltid, i soffan tittandes på en massa roliga tv-program. Vid två somnade vi båda i soffan och jag höll på att få en smärre chock när vi vaknade fyra timmar (!) senare. Klockan var då 06.15 och vi skulle gå och lägga oss. Stadigt, jag vet.
Lagom sega vaknade vi dagen efter och åt frukost framför reprisen av "Bonde söker fru". Hell yeah. Dagen förflöt och vi gjorde ingenting vettigt. Kollade på TV och gosade i sängen. Vid sex packade vi väskorna och hoppade in i bilen och åkte in till Stockholm. Jag hade slängt ur mig något om att det inte brukar vara så mycket bilar och köer på söndagseftermiddagarna, men pang så befann vi oss i en megalång bilkö. Yäss. Det hade hänt någon olycka och vi blev stillastående i minst en kvart-tjugo minuter.
En timme senare var vi äntligen hemma och vi käkade en efterlängtad middag, innan vi gosade ner oss i sängen.
Vi kollade på parlamentet och jag skrattade så att jag grät. Sedan hann vi med att kolla på en Wallander-film innan det var dags att sova.
Kiss me beneath the milky twilight.
Torsdagen var en underbar dag. Jag och Linus åkte hem tillsammans efter skolan för att mysa och umgås hela kvällen. Det var ju faktiskt våran elva månaders-dag. (Vart fan tog tiden vägen?!)
Efter en utsökt middag beslutade vi oss för att gå en promenad, men vi insåg snabbt att det var alldeles för kallt och tog istället ett krångligare väg upp till Vällingby. Vi var ute på jakt efter en nyckelring att sätta på bilnycklarna, en cool sådan, vilket inte var det lättaste att hitta. Vi letade igenom varenda tänkbar affär, men ingenstans fanns den optimala nyckelringen. Istället kom vi hem med tre Wallander-filmer och jag var lycklig som ett litet barn. Den som inte älskar Wallander-filmerna (och Beck-filmerna) kan inte vara riktigt frisk.
Resten av kvällen låg vi fastklistrade framför TV:n och tittade på en av våra nyinköpta filmer. Helt underbart.
Kvart över sex på fredagsmorgonen ringde alarmet och jag hoppade in i duschen och väckte sedan Linus. Vi käkade frukost och drog sedan till skolan, tillsammans för en gångs skull. Matten var som vanligt dryg och jag, Avin och Leyla gjorde allt förutom att räkna. (Okay, jag har mig själv att skylla att jag inte förstår någonting..) Samhällskunskapslektionen bjöd på ett läxförhör, ett fett onödigt sådant. Vi fick tillbaka det idag och jag fick 7p av 8p, yay.
Vid elva var dagen redan slut (älska fredagar!) och jag och mina tre babes åkte till Vällingby där vi skiljdes åt. Jag och Avin placerade oss i Vällingehus för att luncha. Det blev kina-buffé och vi åt och fullständigt proppmätta.Sedan satt vi där i nästan två timmar och bara pratade och skrattade och det var riktigt jäkla underbart. Det var längesedan hon och jag umgicks, bara vi två, ensamma och det var sjukt välbehövt. Vi skrattade gott åt alla sjuka minnen vi har och pratade om sådant som bara pästisar gör.
Runt halv två var Avin tvungen att gå och jag gick och mötte upp Linus, som hela tiden hade befunnit sig en våning ner, ätandes med sina vänner. Vi gick hem och packade och pratade innan vi åkte in till city. Där slängde vi oss in på närmaste frisörsalong för att kapa Linus långa kaluffs. Som vanligt tyckte jag att det blev för kort (antagligen för att jag är så van vid hans långa fina hår), men nu efter ett par dagar har jag vant mig och tycker att det är skitsnyggt.
Därefter haffade vi bussen mot Norrtälje, men klev för ovanlighetens skull av redan vid Söderhall där våran fina bil stod parkerad. Hela vägen hem lyssnade vi på svenska favoriter (eller vad kanalen nu heter?) och Linus skrattade åt mig när jag sjöng med. Det var en otrolig känsla att sitta där, åkandes i vår bil, bara vi två och lyssna på musik på högsta volym.
När vi kom hem utbytte vi några ord med mamma Eva gällande vad det fanns för käk hemma och sedan kom Niklas förbi. Han skulle åka in till frugan sin i Stockholm och jag och älsklingen skulle in till Norrtälje så Niklas hakade på upp till bussen. På vägen dit utbrast han förskräckt; "Har du blonderat håret!?!" Varpå jag svarade att så inte var fallet och han pustade lättat ut. (Fyfan. Blondera håret? Nä tack.) Vid Ledinge sade vi hejdå och han hoppade av och jag och Linus fortsatte in till Flygfyren för att inhandla käk.
Vi shoppade loss totalt och gick trehundra spänn fattigare därifrån. På vägen hem hittade vi en bränd gammal CD-skiva i Linus morsas bil som vi tryckte i. Jag satt och bläddrade igenom en massa låtar men hittade inte en enda som var värd att lyssna på och var säker på att vi skulle hinna komma hem innan jag hittat något att lyssna på.
Men sedan, från ingenstans, ploppade min och Linus allra första kärleks-låt upp och jag blev så jävla lycklig.
Jag skruvade upp till omänskliga ljudnivåer och började sjunga med. Jag kände tårarna i ögonen och jag bara bubblade av lycka. Det som kändes så speciellt var att det nästan är ETT ÅR sedan vi började förknippa den här låten med oss och vår kärlek. Det var dagen innan Linus och jag blev tillsammans (den sjuttonde november tjugohundrasex) som jag hörde låten på Idol och blev kär. Linus laddade ner den och sedan lyssnade vi på den på repeat i flera veckor i sträck.
Så i fredags kom vi fram till att det egentiligen borde vara den låten som är VÅR låt, men nu efter ett år kan vi ju inte bara byta. Vi har i och för sig redan tusentals med låtar som vi kallar för våra, så det spelar inte så stor roll.
När vi kom hem, helt lyckliga men jävligt hungriga bänkade vi oss i köket och började laga mat. Tacos stod på menyn och vi skulle fira våran elva månaders-dag lite i efter hand. Maten var helt ljuvlig och jag åt mig så mätt att jag höll på att spy. Men det var det värt. Vi satt och pratade och hade tända ljus och allt var helt perfekt.
Mätta slängde vi oss i soffan och kollade på Idol, som vi hade pausat och spelat in och precis innan "Fredag hela veckan" började somnade jag. Jag vaknade till i omgångar och runt elva raggade Linus med mig för att åka och hämta lillebror Martin vid ungdomsgården. Jag var helt slut, men följde med. Det var svinkallt ute och stjärnklart. Linus och jag lyckades hitta våran kärleksstjärna (som vi hittat någon vecka innan) fastän vi aldrig trodde det kunde vara möjligt.
En liten stund efter att vi hade kommit hem somnade jag i soffan igen och sov tills älsklingen väckte mig och släpade in mig till sängen.
Jag ger upp.
Hejdå matte C. Jag orkar inte mer nu.
Living on the edge.
JAG FATTAR INGENTING! Och jag HATAR när jag inte förstår någonting. Jag blir tokig, galen, fucking insane. Att inte förstå är det värsta jag vet.
Och varför, VARFÖR? Varför är inte Linus här när jag behöver honom som mest? VAAARFÖÖÖR?
Jo, för han har lovat att hjälpa mig imorgon, EN dag innan provet. Det är då meningen att jag ska lära mig ALLT imorgon. Det här kommer att gå åt helvete.
Somebody save me.
För det första fattar jag inte ens hälften av det jag MÅSTE fatta, för det andra känns det jäkligt onödigt att kunna den här sortens matte med tanke på att jag ALDRIG kommer att använda mig utav den i framtiden och för det tredje så ångrar jag mig så jävla hårt att jag valde den här kursen, pucko som jag var.
Som om inte det vore nog, så är jag helt slut i huvudet (och kroppen också för den delen) och skulle helst av allt vilja lägga mig och sova. Koncentrationen har sedan länge försvunnit, kanske inte så konstigt med tanke på omständigheterna, så jag känner mig ganska körd.
FAN VAD JAG HATAR DET HÄR!
(Pricken över i:et är att jag saknar och längtar efter Linus oseriöst mycket. BAJS.)
We saved each others lifes, actually.
Och i en fucking jävla evighet.
Jag kallar det kärlek.
Jag och min tusse (ledsen älskling, men jag tänker kalla dig för tusse whether you like it or not) firar nämligen elva månader just precis idag. Så grattis till oss!
(Bilden har älsklingen tagit, för en sisådär två timmar sedan. KÄRLEK!)
"För att du bara är det."
Linus säger:
för att du är sååå sööt
Linus säger:
på hösten
Linus säger:
och annars
Linus säger:
men sjukt söt på hösten
Man tackar, älskling. Du är jävligt söt, du också.
Life as it should be.
Runt halv åtta tvingade jag Linus att käka frukost med mig och sedan stressade jag vidare tills jag gick, återigen för sent hemifrån. Ibland suger jag, faktiskt.
Dagen idag har varit lång och jag slutade inte förrän kvart över fyra, efter en evighetslång och horribel matamatiklektion. Som vanligt gick det käpprätt åt helvete och jag och Leyla (och Avin, lite ibland, när hon hängde med) satt och skrattade åt våran lärares nacke. Det finns faktiskt en vettig förklaring, tro mig. Till slut slutade vi och jag och Leyla traskade ner till Stora mossens tunnelbanestation. Det var underbart fint och höstigt ute och vi började prata om årstider och huruvida det är mysigt på vintern eller inte. Och fördelar och nackdelar med samtliga årstider. Jag kom i alla fall till slut fram till att jag ÄLSKAR VARENDA ÅRSTID, när den väl kommer.
Vi pratade även om hennes kommade 18-årsdag. på novemberlovet (bara en och en halv vecka kvar!) smäller det och det kommer att bli middag och förkrök och sedan krogen. Det ska bli jävligt roligt.
I Vällingby sprang hon iväg till bussen och jag mötte Jojjo som stod och väntade. Vi tog en snabb tur till donken och köpte en varsin, gissa vad? CHICKENBURGER! Det är liksom standard. Sedan drog vi oss tillbaka till tunnelbanan denna gång för att möta min älskling, som skulle hämta saker hos mig innan han åkte hem.
Idag har nämligen Linus, min finaste älskling, TAGIT KÖRKORT! Jag bara tjöt rätt ut när jag fick ett sms där det stod att han hade klarat det. DET ÄR SÅ JÄKLA ROLIGT OCH SKÖNT, och jag är grymt glad för hans skull.
Så hela vägen hem till mig pratade vi om just detta och när vi kom hem stressade jag runt och gjorde en massa ovettiga saker, innan Linus återigen gick upp till Vällingby och jag och Jojjo gav oss ut på en höstpromenad.
Det var mängder med färggranna löv överallt på marken och träden och jag var så jävla lycklig. Vi gick runt och pratade om mig och Linus, en massa minnen och hon uppdaterade mig angående våra föredetta klasskamrater som hon nyligen träffat. Jag blev minst sagt förvånad och chockad när hon berättade hur mycket dem hade förändrats, men det var väldigt roligt att höra. Vi pratade om kärlek och hat och vänner och vi gick runt och lyssnade på musik och sjöng. Vi hamnade även i en liten lekpark där vi gungade på några, jag tror det var, hästar. Jag höll på att ramla både baklänges och framlänges. Sedan åkte jag lite rutschkana och jag insåg, efter att nästan att ramlat framåtstupa, att jag suger på att leka.
Vi promenerade vidare och sjäng och pratade om allt möjligt.
Under tiden mottog min mobil en massa sms från älsklingen där han beklagade sig över att han saknade mig så mycket och att han ville kramas. Han tyckte även att vi skulle gå hem "eftersom det var mörkt ute!" Är han inte sötast i världen, så säg? Även Linda terroriserade min mobil och sa att hon saknade mig (värst vad alla saknar mig, heh) och undrade om jag (vi) inte kunde komma upp till Vällingby (och Vällingehus) och hälsa.
Givetvis kunde vi det och vi kramades lite innan hon var tvungen att stressa vidare.
Jojjo och jag promenade genom centrum och dansade och sjöng på något som lät som afrikansk festmusik, men roligt var det. Kort därefter var vi båda tvugna att dra oss hemåt och vi kramades hejdå och bestämde att vi skulle ses oftare.
What would I do without you?
Dagen förflöt i långsam takt och historieprovet var absolut dagens höjdpunkt. Jag insåg snabbt att jag hade pluggat på fel saker och att jag var helt bakom flötet när det gällde dem större analysfrågorna. Yay, tänkte jag, men kämpade på och funderade och chansade och till slut hade jag knåpat ihop så att det räckte och blev över. Hur det kommer att gå, vet jag däremot inte, men man får hoppas på det bästa.
Liksom dagen innan mötte jag upp Linus när jag slutat och vi hoppade på tuben hem till mig. Vi köpte med oss massa choklad, denna gång, eftersom jag var toksugen på just detta. Med en massa kinapuffar och riesen gick vi sedan lyckliga hem. Kvällen gick åt till mycket plugg för bådas del. Linus pluggade religion, men när han inte trodde att jag såg (vilket jag naturligtvis gjorde) tittade han på tv och fick egentligen inte mycket plugg gjort alls. Jag pluggade psykologi och det var hemskt tråkigt, så jag gav snabbt upp och hängde här istället. Naturligtvis tittade vi också på tv (överallt och hela tiden.. heh) och mös under täcket. Runt elva somnade jag på Linus' axel medan han fortsatte att titta på tv. Runt tolv skakade han liv i mig och vi borstade tänderna och somnade därefter.
"Sssch nu, din lilla pratkvarn."
Trots att jag hade kunnat göra vadsomhelst för att få ligga kvar och aldrig gå upp igen, tog jag mig med tappra steg till skolan, om än lite för sent.
Vi glodde på film på svenskan, Gullivers resor actually, fantastiskt spännande film.. Hmms. Jag (och Avin, Leyla och Carro) bangade idrotten och coopertestet (väldigt otippat, jag vet!). Istället satt vi och tittade på dem andra idioterna som faktiskt sprang och skrattade åt att vissa såg ytterst lustiga ut. När det blev för kallt om händer, fötter och rumpor drog vi till ett närliggande café och tog en snabbisfika och pratade, tills dagens sista (egentligen inte, men vi struntade i mentala träningen, som vanligt) lektion började.
Halv tre mötte jag upp älsklingen och vi åkte hem till mig. På vägen köpte vi med oss massa chickenburgers (MUMS!) som vi avnjöt at home. Vi hamnade därefter, som vanligt, i sängen framför tv:n och myste. Jag hade fortfarande helt sjukt(!) ont i nacken och låg mest och beklagade mig. Några timmar senare var Linus tvungen att lämna stackars mig och det var äckligt jobbigt och hemskt och smärtsamt. Jag som hade saknat honom helt fruktansvärt mycket hela dagen och dessutom nu mådde för taskigt, nästan dog av tanken på att behöva vara utan honom. Efter många om och men skiljdes vi i alla fall åt och jag gick dystert hem och bänkade mig i sängen igen, denna gång med mina historieböcker. Jag pluggade och pluggade och suckade och suckade och pluggade lite till, tills jag nästan däckade sittandes. Då insåg jag att det var mer än nog och tänkte "att det får gå som det går."
Helt slut stapplade jag ut till badrummet för att tvätta bort sminket och borsta tänderna. Sedan ringde jag Linus och jag började nästan gråta; dels för att jag saknade honom så mycket, dels för att jag hade jättejätteont i huvud och nacke och dessutom mådde jäkligt illa, men främst för att jag i den stunden behövde honom så mycket.
Jag beklagade mig och tyckte helt galet synd om mig själv och Linus tröstade. "Det kommer att bli bra, älskling. Och imorgon ska vi sova tillsammans!" Det var nog det som fick mig att överleva.
Efter en timme sade vi godnatt och avslutade samtalet och jag däckade som en klubbad säl.
Jag hade också varit avundsjuk, om jag var du.
Nu ska jag bara fixa och trixa lite till och ragga på Carro som ska få äran att hjälpa mig.
Det här kommer att bli SNYGGT!
Nu vet jag hur lycka smakar.
Hela torsdagskvällen spenderades nedbäddad i sängen tillsammans med Linus. Vi tittade på tv och pratade tills vi somnade någon gång mitt i natten.
På fredagen vaknade jag av att Linus' alarm ringde någon gång runt åtta. Det var nog den vidrigaste alarmsignalen jag någonsin hört och jag tryckte snabbt av den och vände mig om och somnade igen. En dryg halvtimme senare vaknade jag igen och knuffade och försökte få liv i pojkvännen min som skulle till skolan. Det slutade med att han sjukanmälde sig och jag likaså, för att få hela dagen till vårt förfogande.
Hela förmiddagen befann vi oss i sängen; vi tittade på tv, käkade gårdagens kvarlämnade smågodis till frukost och hade det helt underbart.
Många timmar senare, när allt smågodis var uppätet och det inte fanns något mer att se på tv masade vi oss upp och fixade en riktig frukost. Det blev massa rostmackor, ägg, juice och te. Det var sjukt gott.
Därefter hamnade vi i sängen igen där vi tittade på ännu mer tv. Jag tror vi tittade på Oprah, närmare bestämt och Linus tyckte det var väldigt intressant. Heh, han är söt han. Runt tre hade jag fått nog så jag tvingade Linus att göra mig sällskap i duschen. Nyduschade och snygga gav vi oss sedan ut på en liten höstpromenad bort till våran favoritgunga (som vi hittade för några veckor sedan). Det blev en jäkligt kort lekstund för vår del, för det var SNORKALLt ute och våra händer höll på att förfrysa.
Vi värmde oss en kort stund innan vi begav in till stan och därefter ut till landet. När vi kom hem var varken jag eller Linus på bra humör så vi lade oss i sängen och pratade och kramades och tröstade varandra. Lagom till middag kändes det någorlunda bättre för oss båda så vi satte oss framför Idol och tryckte i oss käk. Där hängde vi även resten av kvällen och tittade på alla möjliga tv-program och filmer.
Så sent som halv ett vaknade jag till liv på lördagen och insåg, att för första gången (det måste bannemig vara den första gången, kanske den andra) under hela mitt och Linus föhållande, hade Linus vaknat före mig. Jag blev minst sagt chockad, men glad över att jag slapp banka liv honom för en gångs skull. Vi trippade utvilade ner och Linus, som precis fått en bil, övertalade mig att åka med en sväng "bara för att provköra". Sagt och gjort. Lillbrorsan hans ville naturligtvis hänka och större delen av åkturen satt dem båda och skrattade åt mig när jag förskräckt skrek att Linus skulle sakta ner. Tack och lov överlevde vi och fixade därefter frukost.
Timmarna gick och vi latade oss i soffan. Runt fem-snåret raggade vi med Linus' morsa in till Norrtälje och flygfyren för att handla godsaker inför min och Linus planerade myskväll. Det blev räkor, ost och kex, chips och dip och dricka. Inget bang.
När vi kom hem gick vi en kort och kall men väldigt mysig promenad i skogen och mörkret. Vi egofotade oss och pratade och skrattade. Stelfrusna käkade vi middag och bänkade oss sedan framför tv:n (fyfan, vad mycket vi tittar på tv alltså. Det är nästan ett skämt.) Vi dukade därefter upp alla godsaker och tittade sedan på alla dessa humorprogram och tävlingar som TV4 är experter på att sända, tillsammans med Linus morsa och brorsa.
Mamma Eva hade tidigare under kvällen berättat att det var stjärnklart och jättefint ute, så jag och älsklingen var naturligtvis tvugna att gå ut och se efter.
Vi promenerade runt lite och tittade på flera miljarders stjärnor och letade stjärnbilder och hittade en stjärna som vi bestämde skulle vara vår egna kärleksstjärna.
Klockan var runt elva när vi kom in igen och vi satte på den allra sista Beck-filmen. (Det suger att det inte ska spelas in några fler. Fuck.) Vi tittade sedan på ett till avsnitt av Prison break, My name is Earl och 2½ Men, innan vi borstade gaddarna och gick och lade oss.
Jag sov minst lika länge på söndagen och hör och häpna, Linus vaknade innan mig igen (!). Herregud.
Vi såsade framför tv:n och sängen innan jag haffade bussen hem till Stockholm.
Nostalgisk paus.
Jag tvingade precis Leyla att skicka ett par bilder tagna i somras när jag och solstrålarna var på Gröna Lund och lekte en hel dag.
Här syns då Leyla, Carro och myself. Fantastiskt läckra, eller vad säger du?
(Det ska tilläggas att Avin också var med denna dag men att hon fått äran att hålla i kameran.)
"Världen med dig är något jag aldrig upptäckt förut."
"Det beror på att jag inte kan förklara det jag känner för dig,
inte med hjälp av ord.
Kärleken till dig förklaras bäst med blickar, kyssar och kramar."
"FÖR JAG HAR ALDRIG ÄLSKAT SÅSOM JAG ÄLSKAR DIG."
Du sätter ord på mina känslor, älskling. Precis så.
I won't let anyone hurt you.
Jag förstår inte vadfan det är för fel. Hur man kan bete sig och göra så. Hur kan man vara så patetisk, vidrig, äcklig, omogen? JAG FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE.
Det gör mig så jävla förbannad att jag måste tygla mig själv för att inte göra något "dumt".
Det finns inte en chans att -- kan göra såhär, det tillåter jag inte. För det är F-E-L. Så jävlajävla obefogat och FEL!
Den bästa av dagar.
Snutteplutt och pluttesnutt.
Till middag serverades det sedan en av mina favoriträtter (kyckling-pasta, MUMS!) och vi tryckte i oss hur mycket käk som helst, utsvultna som vi var. Efterätten bestod av (på vägen hem köpte jag en massa godsaker att överraska älsklingen med) enorma chokladmunkar som vi glatt mumsade i oss
Linus somnade för ett litet tag sedan så jag passade på att läsa igenom ett sjukt tjockt häfte till historian och plugga igenom lite anteckningar. Jag känner mig verkligen hur duktig som helst.
(Åh, nu vaknade han. Haha, han ser så söt ut att jag nästan inte kan hålla mig för skratt. Haha..)
Will it ever come back again?
Come around to another time, when you don't have to run.
Händelserik dag, oh ja.
Nu sitter jag här efter en ganska kort dag i skolan. Jag har varit på sjukt dåligt humör hela dagen och det har varit snorkallt och regnigt ute. Jag har dessutom haft religionsprov (som faktiskt gick bra..) och jag har känt mig krasslig idag igen. Hej och hå, vad livet är underbart ibland.
Jag har precis slängt på mig en varm tröja och tofflor och fixat en kopp te (måste få upp värmen!) och är tvungen att plugga, idag igen. Denna gång är det historia (rasismens och nationalismens actually) som ska redovisas genom ett stort prov på tisdag. Yuppie..
Snart kommer älsklingen hit (jag undrar vart han har tagit vägen..) i alla fall och det ska bli helt underbart. Igår saknade jag honom så att jag höll på att avlida och jag har längtat och längtat hela dagen efter att bara få umgås med honom.
None of them have felt this way.
Jag haffade tuben till Vällingby och lyssnade på nostalgi-musik hela vägen dit. Vid pressbyrån stod Carro och väntade och det var väldigt skönt att få en kram av just henne.
Vi intog därefter Vällingehus och mumsade i oss en utsökt kinesisk lunch. Vi pratade och jag berättade om en sak som jag länge gått och stört mig på och det var en otrolig lättnad. Som vanligt förstod hon precis vad jag menade och höll såklart med. Vi pratade om nyår och julen och skrattade. Proppmätta gick vi därifrån två timmar senare och tog en kort promenad runt Vällingby och egofotade oss själva.
Vid bussen kramades vi hejdå och det sista vi sa var att vi snart skulle fixa ihop en dubbeldejt igen.
När jag kom hem hoppade jag i mjukisbyxor och satte på mig en stor stickad tröja och tofflor. Jag fixade en stor kopp te och satte mig i sängen och pluggade religion. Två timmar senare, efter att jag pluggat frenetiskt the whole time, kom älsklingen hit. Han hade köpt med sig choklad vilket gjorde mig barnsligt lycklig.
Han förhörde mig och det gick faktiskt bra, med tanke på att han hela tiden fick mig att börja skratta och tappa koncentrationen.
Vi käkade middag och diskuterade den hemska dödsmisshandeln som skedde i helgen. Sedan pluggade jag lite till och Linus hängde vid datorn.
Vi kollade på det där nya programmet Peking express och det var mot förmodan fett roligt. Det kommer jag och älsklingen definitivt att följa på tisdagarna. Klockan nio började filmen "13 snart 30" som vi slötittade på. Vi skrattade gott flera gånger och jag hann som vanligt somna innan filmens slut.
Kvart i tolv väckte Linus mig och sa åt mig att borsta tänderna eftersom vi behövde sova för att jag skulle upp tidigt imorgon (idag). Det tog ett bra tag innan mina lelösa spagetthiben lyckades ta mig till badrummet och jag höll på att somna undet tandborstningen. Ett litet tag senare somnade jag gott (!) i älsklingens famn.
SMS-charm.
Linus: Ljubb Ljubb!
Jessi: Ljubb!
L: Ljubb Ljubb Ljubb Ljubb!
J: Ljubb på dig med!
L: Men mer Ljubb!
J: Ljubb Ljubb!
L: Ljubb Ljubb! :)
J: Även om jag inte vill erkänna det just nu så är du faktiskt ganska söt. Ljubb Ljubb!
L: Men du är sötast. En av många anledningar till att jag Ljubbar dig.
J: Berätta dem andra anledningarna!
L: Snygg, gullig, underbar, omtänksam, finast, sexigast, snällast och min älskling. :)
J: Tack. :) Vill du inte veta varför jag Ljubbar dig?
L: Jo :)
J: Snygg, söt, sjukt sexig, manlig, underbarast, snällast och mest älskvärd.
L: Haha, tack älskling.
J: :)
L: :)
J: Kärlek!
L: Ljubbis!
J: Haha, fett söt du är.
L: :) Nu ska jag köra hem älskling. Jag ringer sen. Ljubb Ljubb! :)
Behöver jag ens säga att jag blev på bättre humör?
(I think I need to explain vadfan vi menar med "ljubb(isar)". På ryska heter "jag älskar dig" någoting med "Ljubljub" eller något (jag är inte så haj på ryska.) och jag och älsklingen har formulerat om det till det något lättare "ljubb(isar)". För oss betyder det alltså, "kärlek" eller "jag älskar dig". Det är jag och älsklingen i ett nötskal.)
Kärleksnostalgi.
I can't believe you're doing this.
Bägaren har runnit över enmiljontrehundratusensextioåtta gånger nu och jag är så JÄVLA trött på det här osjyssta beteendet. VADFAN ÄR GREJEN?
Det är vidrigt gjort, verkligen.
Och tänk att du gör såhär, fastän jag redan talat om vad jag tycker.
Fan ta dig, alltså.
Soulmate.
Bara för att DU är det bästa jag vet.
Min trötta och trista måndag.
Imorse vaknade jag tröttare än någonsin och jag kunde knappt förmå mig att kliva ur sängen. Jag segade mig igenom morgonen och lyckades faktiskt komma i tid till skolan fastän jag gått upp aningen för sent.
Lektionerna gick och jag blev tröttare och tröttare för var minut som gick. Kvart över fyra var dagen äntligen (!) slut och jag traskade i sällskap med mina babes till tuben. Jag fick sällskap hela vägen till Vällingby där jag kramade Avin och Leyla hejdå och gick hem. Eftermiddagen har varit oerhört (jag borde väl säga nyttig eller något sådant nu men..) tråkig. Jag har, sedan klockan fem (!), suttit och pluggat, oavbrutet (!). Jag har skrivit klart min fucking nyhetsanalys och pluggat religion. Min kropp och mitt huvud är helt slut nu och jag behöver sova.
The sweet weekend of mine.
Leyla och jag tog oss ner till tunnelbanan där vi kramades hejdå för att bege oss åt olika håll och jag frös och skakade hela vägen hem.
Jag hade naturligtvis behövt gå och lägga mig när jag kom hem, men plikten kallade och jag var tvungen att börja arbeta med min nyhetsanalys, vilket jag även gjorde. Några timmar senare kom älsklingen hit för att pyssla om mig. Han gjorde te och värmde bullar till oss, som vi smaskade i oss framför tv:n. Jag somnade en stund och vaknade och mådde lite bättre än innan.
Runt sex-sju någon gång (efter att ha packat och tjatat ihjäl karln min att slita sig från datorn innan jag svalt ihjäl) åkte vi till Odenplan och tryckte i oss massa onyttig (men sjukt god) mat på Burger King. Sedan haffade vi bussen till Tekniska och därefter bussen hem till landet.
Efter fyrtiofem minuter var vi äntligen framme, men på grund av ett antal omständigheter kunde ingen hämta oss och vi var fast ute i ingenstans. Det var kallt och mörkt och jag var fett trött och irriterad och sjuk. Jag byllsade på mig en massa kläder som jag hade med mig och till slut hade jag klänning, strumpbyxor, kofta, tjocktröja, jacka mjukisbyxor och stövlar på mig. Jag var dösnygg kan jag lova. Och jag lindade in Linus i min stora stickade halsduk och han var så söt.
Linus försökte muntra upp mig och lyckades till slut och det var faktiskt ganska mysigt att sitta där ute i mörkret och kylan och sitta tätt-tätt-ihop och hålla om varandra för att behålla värmen.
Efter nästan fyrtio minuters väntan kom äntligen mamma Eva och hämtade oss. Hon frågade om vi frös och klappade mig på axeln och bad om ursäkt. Sedan frågade hon flera gånger i bilen om det var tillräckligt varmt. She like the kindest person i the world.
När vi kom hem bäddade Linus ner mig i soffan under täcket och gjorde te till oss. Han är den snällaste människan jag vet och den bästa pojkvännen man kan ha. (HAH! Han är MIN!) Sedan gosade vi i soffan hela kvällen tills vi kröp ner och somnade tätt intill varandra.
På lördagen vaknade jag senare än jag brukar och mådde faktiskt nästan bra, jämfört med dagen innan. Jag väckte Linus och vi gjorde toast och te till frukost. Några timmar senare skjutsade Linus morsa upp oss till bussen eftersom vi hade bestämt oss för att ta en mys - och shoppingdag i Täby, bara älsklingen och jag. Vi strosade runt och jag fick värsta julkänslorna. Jag vet inte varför, men stämningen och alla människor fick mig att tänka på julklappsshopping och därmed flög tankarna vidare. Vi käkade pizza på en jättemysig liten pizzeria och det kändes nykärt mellan oss. Vi pussades över bordet som ett nyförälskat par och fnissade och tittade på varandra.
Vi både lyckades även kirra kläder och med oss hem hade vi (Linus) tre sjukt snygga t-shirtar och en hoodtröja och jag en helt crazy, dösnygg och skönt annorlunda klänning. Både var jävligt nöjda med våra inköp.
På vägen hem var bussen PROPPFULL och vi fick stå. Jag fattar inte riktigt det där med att köra en jävla buss i halvtimmen. Det är inte färre människor som åker buss på helgerna och det är faktiskt livsfarligt att låta så mycket människor stå på en buss som kör i nittio blås på motorvägen. Skulle det hända en olycka skulle majoriteten av passagerarna dö. Det är helt ohållbart.
När vi kom hem slängde vi oss i soffan och tittade på Svensson & Svensson, Sing a long och Hip hip hora. Mitt i natten var vi både utsvulta så vi rostade mackor och tittade sedan på ett avsnitt av Prison break (vi fuskar och tjuvtittar!). Därefter var både helt slut och vi gick och lade oss.
Vi sov länge på söndagen och såsade bort resten av dagen innan jag var tvungen att åka hem. Bussen var, precis som kvällen innan, PROPPFULL och jag muttrade surt. Jag lyckades trots allt komma hem på rekordtid och resten av kvällen spenderade jag här, skrivandes på min nyhetsanalys.
Bara för att vi är menade för varandra.
Precis så.
and we'll just laugh along because,
we know that none of them have felt this way."
Jag både hatar och älskar att det bara är du&jag som förstår.
Lurarn' & Fixarn' - until death do us apart.
"Jessica. Du är så underbar! Du skiner upp min tillvaro. Jag älskar din humor, ditt skratt och ditt allvar. DU är allt som en vän kan önska sig.
Många säger ofta till sina vänner; lämna mig aldrig. Men jag känner inget behov av det. För jag vet att du aldrig kommer att lämna mig. Jag ser hur vi står, du och jag, med varsin unge på armen om tio, kanske femton år. Att skaffa barn är en svår uppgift, men vi kommer klara det för vi är bäst och vi har varandra!
Innerst inne är jag en svag människa, jag kunde en gång i tiden vara så frustrerad efter en dag i skolan med dig. Men nu, nu önskar jag att jag kunde få tillbringa alla dagar i skolan med dig. För någonting har hänt. Vi har förändrats båda två och i riktning mot varandra. Vi har blivit så lika, för i högstadiet var vi inte lika överhuvudtaget. Du hatade allt jag tyckte var roligt, och i vissa stunder undrade jag om det inte var just för att du ville hålla oss på avstånd, så vi skulle fortsätta vara olika. Det var så det var då, men inte ens i närheten längre.
Det är en omåttlig kärlek jag hyser för dig. Inte ens hela universum skulle ge tillräckligt med utrymme för min kärlek till dig. Det är hur jag kan beskriva det som närmast i ord..
Älskar dig, Jessica Ahlgren!"
Tack Linda, för alla dessa år vi har delat och för alla år vi har framför oss.
Jag älskar dig, som ingen annan.
We can do whatever we want to.
Jag tror jag måste pigga upp mig lite; HEY THERE DELILAH! Hell yeah.
Nu ska jag springa upp till Vällingby och möta Leyla!
XXX.
Vi kan våra grejer.
Det lustiga var att klädkombinationen hon frågade om var just den kombinationen jag hade tänkt bära imorgon (fast med kjol). Så jag antar att det inte bara är jag "som är bra på sådant där" och det var ju synd, nu när jag fått en sådan fin komplimang. Heh.
Vi är ju typ snyggast i världen. Heh.
Life's a fucking biatch.
Jag tänker på det varje dag och det kommer upp som samtalsämne stup i kvarten.
Fytusan (!) vad jag (vi) saknar er. Det enda jag (vi) vill är att allting ska vara precis som det var i somras (och innan dess) innan allting fuckade sig på grund av ett par missförstånd.
Det här suger.
You should know you're an asshole by now.
Det har slagit mig ett par gånger nu (och gjort mig ASFÖRBANNAD), att FAN vad många idioter det finns i min omgivning. Jag omges av en bunt i skolan, i min klass och av ofrivilligt många i mitt privatelife. Allvarligt, det måste vara ett skämt.
Varje dag tvingas jag sitta i ett klassrum med en mängd översittarmänniskor, som har NOLL respekt gentemot andra och som tycker det är ASROLIGT att göra allting för att prvocera. Det är alltså talan om högstadienivå, när dem manliga hormonerna löpte amok. Sure, det kunde jag acceptera, DÅ. Men jag menar, vi går i trean på gymnasiet, vi står in för the real fucking life, nästan alla har fyllt 18 är och därmed borde kallas och bete sig som VUXNA. Men NEJ, det är fucking impossible. Dagarna i ända sitter jag och håller på att explodera och gör det också emellanåt, men självklart utan resultat. För dem vägrar att lyssna.
Jag fattar fan inte grejen.
I samma klassrum ryms ett antal personer som tycks tycka och tro att dem är lite (jävligt mycket) bättre än alla andra. Det är dem som sitter med sina spydiga kommentarer och hela tiden ska slänga ut sig något om pengar. I vilket jävla sammanhang det än är. Liksom VADFAN!? De ser ner på folk som inte har samma pengabelopp på kontot och som inte ser ut (enligt mig som fucking idioter) som dem själva. De ser ner på kvinnor och anser att det bara är männen som kan lyckas och försörja en familj. Hallå, lever vi fortfarande på typ 1800-talet, eller vadfan är det frågan om?
Jag håller på att loose my mind.
Och så alla dessa EGOCENTRISKA människor, som tror att ALLT krestar kring dem själva. DET är RIKTIGT sorligt. Jag fattar inte hur man kan tro att alla ville se ut som en själv, vara som en själv eller vara avundsjuk på en själv. Det är helt absurd, tycker jag. Alla människor är alldels för upptagna med sig själva och funderar över vad alla tycker om dem. Alltså har dem inte ens tid till att lägga märke till någon annan.
Herregud.
Man ska vara realist.
Tips!
De fantastiska männen (med de rysande bra rösterna) som sjunger kallar sig Plain White T's och låten (som bara måste lyssnas på!) heter Hey there Delilah.
Gah, helt fantastiskt.
I'm right there if you get lonely.
Men, hör och häpna, MIRAKLET JAG BAD OM IGÅR SLOG IN! Det var tydligen inte bara jag som inte förstått filosofi-läxan och mina klasskamrater höll på att göra revolt. Dem (vi) vann och sköt upp läxförhöret till onsdag. Under lektionen passade jag på att fråga om allting jag inte förstod och nu kan jag ALLT. Fett skönt.
Under lunchen satt jag, Avin och Leyla ute i solen och rökte och tjattrade och det kändes som vår(!). Solen bländade och det var helt sjukt varmt. Jag blev en aningen bitter, eftersom vårkänslan inkräcktade på mina höstkänslor men njöt av det faktiskt underbara vädret. De två sista lektionerna var religion och historia och historian som var den sista gick oerhört långsamt. Vi tittade på en film (dock en relativt intressant och tänkvärd film) men tiden tycktes stå still. Carro och jag satt och skrattade uppgivet varje gång jag tittade på klockan, som knappt rörde på sig. Halv tre, efter en almost olidligt lång en&enhalvtimme, fick vi äntligen sluta.
Under dagen mottog jag ett sms från Carro som hade fått förhinder och var tvungen att ställa in våran planerade fika. Jag blev både bitter och besviken, då jag sett fram emot våran date i över en vecka, men jag bet ihop och bestämde mig för att ta tillfället i akt och göra någonting vettigt - plugga.
Linus och jag slutade samtidigt och möttes för att sällskapa till tuben, jag var på sjukt dåligt humör och Linus fick som vanligt en släng av det. Jag bad om ursäkt och lyckades ragga med mig honom hem för att mysa lite. Det blev som vanligt inte bara en liten stund, som vi sagt, utan tre timmar. För en timme sedan lämnade han mig och jag har läst igenom ett helt häfte om segregation och intregration. Fytusan vad jag är bra.
You make my heart go shalalala.
Vi myste under täcket ett tag och däckade kort därefter. Vid halv ett vaknade jag till och beordrade älsklingen om att borsta gaddarna med mig. Vid ett var vi nerbäddade igen och redo för att somna, Linus yrade av trötthet och jag däckade på ett par sekunder.
När alarmsignalen ringde halv åtta imorse, var jag glad att jag struntat i första lektionen och slapp gå upp sex, för jag var trött som ett jäkla sepe. En dryg kvart senare lyckades jag släpa mig ur den varma gosiga sängen och Linus' lockande famn och hoppade (läs; stapplade) in i duschen. Jag racersminkade mig och tvingade upp Linus att käka frulle med mig. Han såg ut som en zombie och jag var stressad som en gnu. Därefter gick han och lade sig igen och jag for hit och dit som ett streck för att hinna allt jag behövde göra. Jag lyckades bli klar i tid (trodde jag i alla fall) men när jag precis skulle gå upptäckte jag att jag glömt att ladda mobilen och jag sjönk genom jorden. Det fanns naturligtvis ingen chans att jag skulle klara mig utan den så det var bara att slänga den på laddning i några minuter. Självklart kom jag för sent till första lektionen och det första jag slängde ur mig till Avin var; "Det är verkligen min dag idag!" och drämde väskan i bänken. Vilken underbar morgon.
Ju längre dagen gick desto gladare blev jag och dagen som börjat avskyvärt (med undantag att jag fick vakna och mysa lite med älsklingen) började se ljus ut. Under lunchrasten började vi prata och fråga ut vår käre klasskamrat Helio. Det visade sig bli mycket (!) roande. Vi gled in på ämnet brudar och sex och vi luskade ut alla möjliga smaskiga detaljer om hans privatliv. Vi var dock inte så seriösa och skojade och ställde dem mest sjuka frågorna du kan tänka dig och skrattade hysteriskt åt hans absurda svar. Jag kläckte ur mig något om "papperspåse på huvudet" vilket Leyla fann extremt roligt och tjatade och associerade allting med papperspåsar resten av dagen.
Efter min nästsista lektion mötte jag en aningen bitter pojkvän utanför mitt klassrum och det visade sig att han hade försökt få tag i mig den senaste halvtimmen för att pussas hejdå. Jag hade lyckats missa fyra sms och tre samtal och Linus var lätt irriterad. Jag bad om ursäkt och vi pratade och kramades en liten stund innan han begav sig in mot stan och jag till mattelektionen. Den var ett skämt. Ett stort jävla skämt.
Efter tio minuters genomgång suckade jag och gav upp. Jag fattade verkligen ingenting. Han höll på med ett (ETT!) fucking jävla tal i en halvtimme (HALVTIMME!) och det var frågan om miljardes bokstäver och siffor på en och samma gång. Det slutade med att alla satt och skrattade, inklusive våran charmige spanjorlärare, eftersom INGEN (!) i hela gruppen förstod någonting. Jag fördrev den sista halvtimmen med att pilla på Avins mobil och bläddra igenom min almanacka (kalender - vadfan är skillnaden?) typ tjugo gånger.
Vid fyra fick vi äntligen sluta och jag och Leyla traskade ner till tuben i det underbara höstvädret. Vi diskuterade flickvänner (läs; en specifik flickvän) på vägen till Vällingby där vi kramades hejdå. Fem minuter senare mötte jag Mickis för att käka middag och uppdatera varandra om våra liv (och umgås för nöjets skull, såklart). Vi käkade middag i Vällingehus och blev fullständigt proppmötta, men det var det värt. Till "efterätt" blev det varmchoklad och te. Vi pratade om framtiden och nutiden och dåtiden. Vi diskuterade förhållanden och kärlek och sex. Skrattade åt minnen och saker som hänt den senaste tiden i våra liv och kom fram till att vi måste ut på krogen tillsammans snart (då vi två är en oslagbar kombination på fyllan (annars också för den delen)) Det var helt underbart och välbehövligt och jag längtar redan till nästa gång.
Halv åtta (efter tre timmars prat) bestämde vi att det var dags att börja röra sig hemåt eftersom jag behövde plugga. Det var kyligt och mörkt när jag promenerade hem med Linus som sällskap i telefonen och vinterkänslan smög sig nästan på. Since then har jag med tappra försök försökt plugga filosofin, men det har gått uruselt. Det är helt ointressant och svårt, dessutom. Jag gav upp efter tio minuter och får hoppas på ett mirakel eller något imorgon när det ska förhöras skriftligt.
XXX.
318 dagar idag, älskling.
JAG ÄLSKAR MIN SÖTNOS TILL POJKVÄN JÄTTEJÄTTEMYCKET.
Snart har vi delat ett år tillsammans, min älskling och jag. Och det är inget annat än fantastiskt och underbart och mysigt och roligt och sjukt jävla bäst.
Vår kärlek får hela min värld att snurra., älskling.
Sweet october.
Dagen som gått har varit bra, trots att jag både haft inlämning och litterär diskusion men det gick (nästan) strålande. På vägen hem från skolan gick jag från att vara väldigt glad till att bli en bitter och arg surkärring, ungefär. Först missade jag tunnelbanan med typ EN minut och nästa skulle inte komma förrän tio minuter efter. Jag bet ihop och tänkte att vadfan tio minuter går fort, men när tunnelbanan kom en KVART (!) senare svor jag och bestämde mig för att aldrig igen nyttja SL:s kollektivtrafik. Inte nog med det så var tuben PROPPFULL och jag fick naturligtvis stå. Det luktade förjävligt rent ut sagt och dessutom var det en unge som nästan hostade mig i ansiktet.
Hela vägen från Stora mossen till Vällingby bet jag mig i tungan för att inte få ett raseriutbrott.
Jag mötte älsklingen i Vällingby och fräste och fnös och slängde ur mig alla möjliga svordomar, men Linus bara log och pussade på mig för att jag skulle lugna ner mig. Vi gick in en sväng på Hemköp för att köpa något att käka på ikväll och sedan gick vi hem hit. Linus har precis duschat så nu ska jag krypa ner i sängen med en nyduschad älskling (inget bang!) och titta på 2½ Men (typ roligaste och bästa serien som visats) Jag och älsklingen knarkar den hela tiden.
October the fucking first.
Jag vaknade (två timmar tidigare än jag behövde) på strålande humör imorse och hade flera timmar på mig att fixa mig i ordning. Jag hade musik på högsta volym och log för mig själv hela morgonen. Dessutom var vädret helt fucking underbart, ja det var helt enkelt min dag.
Runt elva begav jag mig till Åkeshov där jag mötte upp Avin, som liksom jag inte var ombytt inför orienteringen. Vi är alltid lika stenseriösa när det gäller idrotten, heh.
Efter att vi irrat omkring en stund i Åkeshov hittade vi till slut Start där vår lärare och seriösa och ombytta Leyla och Carro väntade. Vi log inställsamt mot vår lärare och haffade sedan ett par kartor och gav oss ut i skogen. Det ska tilläggas att både jag och Avin måste ha sett heltöntiga ut där vi trippade omkring i stövlar (och jag klänning desstuom) men vadfan, vi var snygga i alla fall.
Vi promenerade runt och pratade och gjort allt annat än att orientera. Jag kläckte ur mig dem tråkigaste skämten någonsin när en man kom joggandes förbi.
Avin: Run Forest! Run!
Jag: Orka att han hette Forest. Vem fan vill heta skog liksom?
Carro och Leyla: Haha!
Jag: Och han (gubben som sprang förbi) liksom RUN in the FOREST.
Varpå Avin och Leyla började skratta hysteriskt fastän både jag och Carro försökte övertala dem om att det inte ens var roligt.
Några minuter senare när Leyla och Avin lugnat ner sig;
Leyla: Det var andra gången han sprang förbi oss.
Jag: Då RUN han TWICE in the FOREST!
Än en gång fann Leyla (och Avin) mina tråkiga skämt väldigt roande.
(Man måste ha varit närvarande för att ens förstå något utav ovanstående.)
Vi tog jätteheta bilder och var allmänt oseriösa. Leyla skrämde livet ur mig (bokstavligt talat, jag höll på att få en hjärtinfarkt) när hon tog någon jävla pinne och körde in i örat på mig. Jag som gick lite i min egna värld såg och märkte ingenting förrän jag ser något i ögonvrån och känner något stort surrande (det prasslade antagligen, men i min totala förskräckelse uppfattade jag det som ett surr från något djur) i örat, varpå jag börjar vrålskrika och flaxa med armar och händer.
De andra tre började naturligtvis vrålskratta åt mig och min panik. Jag var nära att börja böla då jag fortfarande trodde att det var en geting i jumbosize ellr något annat vidrigt som attackerat mig och mitt stackars öra.
När jag lugnat ner mig och skrikit att det inte var roligt började jag också att skratta och var fett nära på att knuffa ner Leyla i en stor hög med hästskit som hämnd.
Tiden gick och efter att ha promenerat runt i över en timme hade vi endast hittat fem kontroller. Vi övertalade vår lärare om att det faktiskt var väldigt bra med tanke på att resten av klassen inte ens hade deltagit.
Vi begav oss tillbaka till skolan för att genomlida en psykologilektion. Vi fick tillbaka vårat stora läxförhör/lilla prov och jag fick inte helt otippat MVG. Jag äger.
Jag skolkade sista lektionen som var mentalträning och mötte Linus (som åkt hela vägen från jakobsberg bara för att få krama och träffa mig en liten stund) vid Stora mossen istället. Vi kramades och pussades i en dryg halvtimme innan han var tvungen att påbörja sin resa tillbaka igen.
Jag satte mig på tuben mot Vällingby och hamnade till sist här där jag faktiskt gjort lite nytta. Svenskarbetet är färdigskrivet och.. ja, det var väl allt.
"Skämta inte om cancer!"
"Vaddå? Jag säger ju bara att hon ser ut som ett cancerbarn!?"
"Då skämtar ni ju om det."
"Men vaddå? Jag brukar ju säga att Jessi ser efterbliven ut..."
Och jag är jävligt stolt över det.
I'm a fjortis.
Den här bilden ska då föreställa myself, heh.
Jag ser ut som en FJORTIS(!) med mitt fjortisplut och intelligens-fattiga blick.
Det ser dessutom ut som om jag pussar ett fönster eller något för mina läppar ser helt fuckade ut.
Nåväl, jag är ändå snyggare än DIG och alla andra.
TAHA!
Three is a magic number.
Jag satt och bläddrade igenom lite bilder på datorn och fann denna fett söta bild.
Den är tagen för snart ett och ett halvt år sedan när Avin, jag och Linus var på Gröna Lund.
Alla tre ser fett små ut och vi har förändrats fett mycket till utseende.
Förövrigt är detta några månader innan jag och Linus insåg att vi var kära i varandra. Gulligt!
He had a t-shirt on that said we're all gonna die alone.
Nästa lektion börjar om en timme och vi ska orientera på idrotten, yäss. Jag lyckades iallafall övertala Avin om att joina mig och gå i våra vanliga kläder så jag slipper iallafall släpa med mig massa ombyten. Alltid något liksom.
Jag ser förövrigt ut som en hårdrockarbrud idag. Hell yeah.