Kvart över sex på fredagsmorgonen ringde alarmet och jag hoppade in i duschen och väckte sedan Linus. Vi käkade frukost och drog sedan till skolan, tillsammans för en gångs skull. Matten var som vanligt dryg och jag, Avin och Leyla gjorde allt förutom att räkna. (Okay, jag har mig själv att skylla att jag inte förstår någonting..) Samhällskunskapslektionen bjöd på ett läxförhör, ett fett onödigt sådant. Vi fick tillbaka det idag och jag fick 7p av 8p, yay.
Vid elva var dagen redan slut (älska fredagar!) och jag och mina tre babes åkte till Vällingby där vi skiljdes åt. Jag och Avin placerade oss i Vällingehus för att luncha. Det blev kina-buffé och vi åt och fullständigt proppmätta.Sedan satt vi där i nästan två timmar och bara pratade och skrattade och det var riktigt jäkla underbart. Det var längesedan hon och jag umgicks, bara vi två, ensamma och det var sjukt välbehövt. Vi skrattade gott åt alla sjuka minnen vi har och pratade om sådant som bara pästisar gör.
Runt halv två var Avin tvungen att gå och jag gick och mötte upp Linus, som hela tiden hade befunnit sig en våning ner, ätandes med sina vänner. Vi gick hem och packade och pratade innan vi åkte in till city. Där slängde vi oss in på närmaste frisörsalong för att kapa Linus långa kaluffs. Som vanligt tyckte jag att det blev för kort (antagligen för att jag är så van vid hans långa fina hår), men nu efter ett par dagar har jag vant mig och tycker att det är skitsnyggt.

Därefter haffade vi bussen mot Norrtälje, men klev för ovanlighetens skull av redan vid Söderhall där våran fina bil stod parkerad. Hela vägen hem lyssnade vi på svenska favoriter (eller vad kanalen nu heter?) och Linus skrattade åt mig när jag sjöng med. Det var en otrolig känsla att sitta där, åkandes i vår bil, bara vi två och lyssna på musik på högsta volym.
När vi kom hem utbytte vi några ord med mamma Eva gällande vad det fanns för käk hemma och sedan kom Niklas förbi. Han skulle åka in till frugan sin i Stockholm och jag och älsklingen skulle in till Norrtälje så Niklas hakade på upp till bussen. På vägen dit utbrast han förskräckt; "Har du blonderat håret!?!" Varpå jag svarade att så inte var fallet och han pustade lättat ut. (Fyfan. Blondera håret? Nä tack.) Vid Ledinge sade vi hejdå och han hoppade av och jag och Linus fortsatte in till Flygfyren för att inhandla käk.
Vi shoppade loss totalt och gick trehundra spänn fattigare därifrån. På vägen hem hittade vi en bränd gammal CD-skiva i Linus morsas bil som vi tryckte i. Jag satt och bläddrade igenom en massa låtar men hittade inte en enda som var värd att lyssna på och var säker på att vi skulle hinna komma hem innan jag hittat något att lyssna på.
Men sedan, från ingenstans, ploppade min och Linus allra första kärleks-låt upp och jag blev så jävla lycklig.
Jag skruvade upp till omänskliga ljudnivåer och började sjunga med. Jag kände tårarna i ögonen och jag bara bubblade av lycka. Det som kändes så speciellt var att det nästan är ETT ÅR sedan vi började förknippa den här låten med oss och vår kärlek. Det var dagen innan Linus och jag blev tillsammans (den sjuttonde november tjugohundrasex) som jag hörde låten på Idol och blev kär. Linus laddade ner den och sedan lyssnade vi på den på repeat i flera veckor i sträck.
Så i fredags kom vi fram till att det egentiligen borde vara den låten som är VÅR låt, men nu efter ett år kan vi ju inte bara byta. Vi har i och för sig redan tusentals med låtar som vi kallar för våra, så det spelar inte så stor roll.

När vi kom hem, helt lyckliga men jävligt hungriga bänkade vi oss i köket och började laga mat. Tacos stod på menyn och vi skulle fira våran elva månaders-dag lite i efter hand. Maten var helt ljuvlig och jag åt mig så mätt att jag höll på att spy. Men det var det värt. Vi satt och pratade och hade tända ljus och allt var helt perfekt.
Mätta slängde vi oss i soffan och kollade på Idol, som vi hade pausat och spelat in och precis innan "Fredag hela veckan" började somnade jag. Jag vaknade till i omgångar och runt elva raggade Linus med mig för att åka och hämta lillebror Martin vid ungdomsgården. Jag var helt slut, men följde med. Det var svinkallt ute och stjärnklart. Linus och jag lyckades hitta våran kärleksstjärna (som vi hittat någon vecka innan) fastän vi aldrig trodde det kunde vara möjligt.
En liten stund efter att vi hade kommit hem somnade jag i soffan igen och sov tills älsklingen väckte mig och släpade in mig till sängen.