How do you do?
Jag slutade för en timme sedan, men här sitter jag, i skolans datasal och skriver på en svenskuppgift. Hur jäkla ambitiöst som helst, om vi bortser från att jag faktiskt inte kan maila in den hemifrån och att jag satte mig här för att stilla min abstinens (ge mig Internet!) och för att vänta på Linus. Men whatever. Det är inte syftet som räknas utan handlingarna. Precis så.
I värsta fall har jag en halvtimme kvar här inne, innan pojkvännen min slutar för dagen. I bästa fall knackar han på dörren i vilken sekund som helst.
När han har slutat skall vi dock åka till Vällingby och stilla vår hunger med en mysig middag i Vällingehus. Det ska bli supermysigt. Om jag har tur kanske jag kan släpa med mig honom och leta lite kläder och smycken (och kanske lite julklappar) också. Men då behöver jag väldigt mycket tur.
Ikväll har jag bestämt mig för att slinga håret också. (ÄNTLIGEN!) Idag har mitt hår och frisyr varit k-a-t-a-s-r-o-f-a-l. Det är alldeles för mörkt (fyfan) och det har varit elektriskt och jävligt. Feta ångesten på den. Men ikväll så jävlar. Jag ska tvinga mamma att slänga i en massa blond färg, för att sedan låta mitt hår förvandlas från fruktansvärt till fabulous. (Äntligen skall jag få tillbaka min gamla hårfärg!) Desstuom skall jag piffa till min schletna naglar och lackera dem med lite franskmanikyr. Jag kommer ju bli snyggast i världen. Utan tvekan.
Och slutligen skall kvällen avslutas tillsammans med älsklingen, precis som tretton nätter i streck innan dess. Jag har nu blivit så beroende av honom att jag knappt vågar tänka tanken på att sova ensam. Det är sjukt.
Det skall i alla fall bli hur mysigt som helst och jag längtar.
Suget efter alkohol.
Suget efter alkohol och feststämning, roliga människor, vänner, skratt och bara allmän jävla fylla, börjar sätta i sig riktigt ordentligt nu. Jag har legat hemma i almost a week now, det räcker!
I helgen MÅSTE det hända något. Det bara måstemåstemåste (before I kill myself)!! Jag ska tvinga med mig Linus och sen jävlar!
VEM FAN SKULLE BANGA!?
"Fylleskallar är vi allihopa, allihopa.."
It's true.. I'm stuck on you.
373 dagar senare.
Den första bilden som togs på oss som ett par.
JAG FUCKING ÄLSKAR DIG, din knäppis!
Måndag och jag är förkyld igen.
Det var en skön torsdag, jag slutade redan vid elva. När jag kom hem satte jag mig för att skriva klart arbetet och höll på med det större delen av dagen och kvällen. Linus var här, så emellan åt pussade och kramade jag på honom. Vi myste och tittade på TV och somnade tidigt.
Vi började tidigt på fredagen och jag var på pisshumör. Det tog oss en halvtimme att komma till skolan p.g.a alla jävla bilköer. Det sög. Dagen var slut redan vid elva och då åkte jag, Linus och Gomes till SACO-mässan för att kolla läget. Jag var fett seriös och hade tänkt gå lös och springa omkring och verkligen ta vara på den här chansen, men med ett gäng grabbar, som i stort sett, bara var intresserade av godiset som delades ut, var det inte det lättaste. Jag lyckades samla på mig en hel del broschyrer och kataloger i alla fall och var ganska nöjd när vi åkte därifrån.
När Linus och jag kom hem segade vi och packade, och åkte sedan upp till Vällingby och handlade lite käk på Donken, som vi sedan avnjöt i bilen. Därefter åkte vi hem till landet och jag satt och sjöng hela vägen ut. Linus hakade på ibland, när han kunde texten. Det snöade så in i helvete och det var sjukt mysigt. Däremot tog det oss närmare två fucking timmar att ta oss hem, så det sög.
Kvällen spenderades i soffan, för varken jag eller Linus mådde särskilt bra. Fittiga jävla förkylning.
På lördagen vaknade jag, fortfarande förkyld och hängig, men kände mig ändå rätt hyffsad. Linus och jag hakade på hans morsa och bror in till Norrtälje där vi promenerade runt, medan dem andra letade kläder till Martin. Det var asmysigt att gå runt hand i hand i kylan och tittade i affärer och på människor. Inne på H&M sprang vi också på Jonte och Annie som var ute och shoppade.
På kvällen lagade Linus och jag middag och sedan myste vi i soffan resten av kvällen och natten.
Igår morse vaknade jag och mådde förjävligt. Det visade sig att det inte hade varit någon bra idé att springa runt på stan i det läget jag var i. Jag hade feberfrossa och hostade och hela huvudet var fullt med snor. Yäss.
Hela dagen låg jag nerbäddad i soffan och frös och svettades om vartannat. Efter att ha blivit nertvingad till köket för att försöka få i mig lite föda, åkte Linus och jag hem till Stockholm.
Kvällen igår SÖG. Det var längesedan jag mådde så dåligt och jag var benägen att ta livet av mig. Fyfan.
Efter många om och men lyckades jag i alla fall somna i Linus famn.
Fitta också.
Jag mår som ett jävla AS.
Gud har något emot mig.
Hur maximal jävla otur får man ha?
Jag har hur mycket som helst(!) att göra den här veckan, men jag har gått och blivit ASFÖRKYLD. Det skulle inte förvåna mig om jag har åkt på influensan eller något. Jag orkar fan inte.
Linus är i alla fall en ängel och utan honom vet jag inte hur jag skulle överleva.
(Dessutom saknar jag Carro, Jojjo, Mickis och Linda, helt vansinnigt mycket. Det sög. Och sen är jag helt galet PARTYSUGEN och har varit hela veckan. Det sög ännu mer. BAJS.)
Sweet memories.
Det var en kväll, ungefär, nästan precis, exakt ett år sedan (jag tror det är exakt ett år sedan nästa helg) och Linus och jag skulle kröka med några av bönderna. Vi var helt nykära och kom iväg sent. Det var första gången jag var hemma hos Lina och jag tror också att det var första gången jag träffade Segel.
Vi hade möss-tema och gick runt med Linas astuffa mössor, Lina och jag dansade på stolarna, Segel var aspackad och Linus var JÄTTElånghårig. Det känns som om det vore igår, men det har gått ett helt fucking jävla år sedan dess. DET ÄR SJUKT.
Och underbart på samma gång.
Jag och grabbarna shakar loss.
Segel är aspackad och jag är taggad som få.
HELT OFATTBART, HELT UNDERBART.
A sleepy conversation.
J: Har dem öppnat än?
L: Vah? Vadå?
J: Affären..
L: Vilken affär?
J: Men affären!
L:Men.. VILKEN AFFÄR?
J: Simpson..
L: HAHA! Simpson?
J: Jaa.. du sa ju det..
L: Nä, det har jag inte sagt.
J: Jo, du vet ju inte ens vad du säger! (Mitt tålamod gentemot Linus börjar tryta och jag ilsknar till.. Heh.)
L: Hahaha..
(Linus inser hur komisk situationen är och bara skrattar åt mig. Jag blir då ännu grinigare och gnyr och vänder mig demonstrativt åt andra hållet.)
När Linus berättade om min sömnincident skrattade vi så att vi grät. Det har hänt att jag sagt något enstaka ord i sömnen, men det här var något nytt. Helt freaky, men roligt var det i alla fall.
(Jag berättade även för Avin dagen efter och hon skrattade hejdlöst. MOHAHA.)
HOE.
"Som en tjock wannabefjortis med pluffsiga hamsterkinder!"
HAHA.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
HAHA.
- AAAAJ! Haha.. AAJ!
- HAHA! Vaddå gjorde det ont eller? Den snuddade ju knappt! Haha..
- Haha.. det gjorde.. haha.. skitont vadfan!
- Haha, förlåt älskling! Vart hamnade den?
- På min högra!
- HAHA! Jag lovar att aldrig kasta fjärrkontroller på din högra igen! HAHA!
SÅ JÄVLA ROLIGT.
Lucky me.
"Jag är utanför dig nu, älskling :)"
JAAAAA! Jag kunde inte ha fått en bättre överraskning!
(Nu sitter sötnosen i sängen och är allmänt jättesnygg. PAX(!) för att jag har världens sjysstaste boyfriend!)
I'm just as freaky as you want me to be.
Linus, den nörden, är fortfarande kvar i skolan. (Looser, baby). Han är nog inte hemma förrän om typ två fucking timmar. It's sucks. Ikväll (så snart jag är klar med historiearbetet) har jag bestämt mig för att ta en paus från pluggandet. Jag skall bara ägna min dyrbara tid till min stackars pojkvän, som fått uthärda både det ena och det andra, under mina raseriutbrott. (What's wrong with me?) Ibland förstår jag inte hur han står ut med mig. (Eller jo, HE LOVES ME!)
"Det sprätter och spritter i spritnerven."
Därefter kom jag alltså hem hit, helt jävla ensam.
Mina och Linus kläder ligger precis överallt. På stolar, i soffan, i sängen, på golvet, till och med nästan i taket. (Häromdagen hängde min BH i lampan..) Det är alltså kaos och mitt detta inferno sitter jag. Och saknar min baby till pojkvän. Samtidigt försöker jag koncentrera mig och skriva färdigt ett inlämningsarbete i historia. Det går sådär.
Jag tycker att Linus kan komma hem nu. Det är ensamt. Och tomt. Och det suger. Jag har inte varit utan honom på flera veckor och inte sovit utan honom på ett bra jävla tag. Det äger.
Min hals bara fortsätter att demonstrera och jävlas. Den sticker och kliar och svider och retar gallfebern på mig.
Leyla drog till med den fräckaste komplimangen (snarare förolämpningen)jag någonsin fått, i gårdagens inlägg, "Men du låter ju alltid som sjuttioårig gubbe som krökat skallen av sig :D".
I och med detta har jag kommit fram till följande; Leyla tycker att jag både ser efterbliven ut och dessutom låter som en sönderkrökad pensionär.
Det känns jävligt bra. She really loves, I know it.
FITTA.
Det är knappt att jag finner några ord för att kunna beskriva hur jävla äcklig, patetisk och misslyckad du är.
Din vidriga FITTA.
Snart är du så gott som död.
"Mitt liv suger kuk."
Jävligt bitter (jag hade faktiskt tänkt gå, då jag inte varit på mentala träningen den senaste månaden. Jag vet att jag suger.) släpade jag mig ur den varma och lockande sängen. Efter en snabb dusch väckte jag Linus för att få sällskap vid frukosten och sedan gav jag mig av vid nio.
Jag genomled fyra lektioner, lyckades lämna in två arbeten samt redovisa om självmord. Yay. Vid fyra var dagen äntligen slut och jag, Linus och Gomes promenerade ner till tuben i kylan. Älsk och jag hoppade på tuben hemåt och satte direkt i gång med att plugga. (JAG ORKAR INTE!) Jag har faktiskt åstakommit en hel del och jag känner att jag har ganska bra koll på läget. Linus har varit en riktig ängel, som lyssnat, kommit med råd och stöd och hjälpt mig. TACK!
Förövrigt har min hals i princip packat ihop och tackat för dessa 18 år vi hade tillsammans. Mina stämband också.
Jag går omkkring och låter som en sjuttioårig gubbe som krökat skallen av sig dem senaste fyrtio åren. Det låter verkligen hur sexigt som helst. Jag lovar. Dessutom kliar skiten och är allmänt irriterande. Man tackar för den.
Idag är det också exakt en fucking månad kvar till jullov och ingen är lyckligare än jag för det.
Och Carro suger FETT hårt.
Allting suger FETT hårt actually.
Precis som alla andra tisdagar.
Jag pluggade sedan en massa och höll på att loose my mind. Allt pluggande gör mig fullständigt galen. Jag blir ett okontrollerbart monster. Mitt humör är inte längre vad det borde vara, utan jag går från överlycklig till asförbannad, på några sekunder. Min hjärna håller på att få ett sammanbrott av all jävla press och stress. Min slutsats är nu att jag är en bra bit på vägen till utbrändhet. Jag skojar inte. Jag kan knappt hålla mig samman längre. Det här går inte längre. VADFAN ska jag ta mig till?
Vid nio-tiden pallade jag inte längre och jag och älsklingen lade oss i sängen och tittade på någon (bra) film på femman (som jag sett förut). Jag somnade (det menar du inte?) och vaknade chockad vid tolv(!) av att Linus pussade på mig. Vi låg och pratade länge innan vi till slut sade godnatt och somnade.
Min framtid blir vad jag gör den till.
Jurist, advokat, journalist, socionom, sociolog/samhällsvetare, beteendevetare, arkitekt? Vad ska jag välja?
Jag funderar också på om jag skall göra högskoleprovet, fastän jag troligtvis kommer att ha behörighet ändå. För det sägs ju att det är lättare att komma in genom provet, eftersom det inte är så många som gör det. Hmm, det tål att tänkas på.
Jag är FETT taggad på att plugga vidare och sedan börja arbeta, MED DET JAG ÄR INTRESSERAD AV OCH TYCKER ÄR ROLIGT. Det skall verkligen bli hur kul som helst.
Jag älskar att det är jag och ingen annan som har makten över min framtid.
Carpe diem, för tusan.
Asshole.
Vad mer kan jag säga?
(Misslyckad, misslyckad, misslyckad.. FITTA)
Nu har vi mött årets alla dagar.
Det var en märklig känsla som infann sig i min kropp när den 17:e november blev den artonde och alla tusentals känslor bara sköljde över mig som en våg. Det var ett känsloladdat ögonblick (jag vet att jag är fånig) och jag skrattade och grät om vartannat. Mitt humör var som en berg&dalbana.
Jag somnade förväntansfull och jättepirrig i lördagsnatt och det sista jag sa till Linus innan vi somnade var; "Det känns nästan som när man var liten och väntade på tomten."
Jag vaknade tidigt på morgonen och precis samma tanke slog mig och jag fick en massa skeva julkänslor. Det var helt freaky. Jag lät Linus sova ut och satte mig vid datorn och hängde och pillade ihop det sista på överraskningen jag hade fixat till älsklingen. Därefter kröp jag ner brevid Linus och pussade på honom tills han vaknade och han log och grattade mig på vår dag. Vi käkade frukost och myste sedan i sängen hela förmiddagen. Runt tre-fyra promenerade vi upp till centrum för att Linus skulle "fixa en hemlis" och jag blev placerade, helt ensam, på Lagerhaus, där jag spenderade något som kändes som en evighet. Därifrån fick vi också med oss en del nödvändigheter inför kvällen.
När vi kom hem packade vi ihop lite kläder och gav oss sedan iväg. Linus hade bokat ett hotellrum på ett helt vansinnigt fräscht hotell i Vasastan där vi skulle spendera natten. Vi checkade in och utforskade rummet ett tag innan vi åkte in till Hötorget för att käka middag.Jag gick runt och log-och log och log och var så vansinnigt lycklig. Det blev Pizza Hut och det var helt utsökt. Vi satt och pratade och skrattade och det var helt perfekt. Vi promenerade runt lite och åkte sedan tillbaka till Odenplan där vi köpte med oss chips och dricka. Vär hemma på rummet igen slängde vi oss i den stora(!) och oseriöst sköna(!) sängen och tittade på Parlamentet.
Dem närmaste timmarna efter detta ligger allra högst på min lista över dem lyckligaste stunderna i mitt liv. Det var det mest romantiska och mysiga och underbaraste och bästa jag varit med om i hela mitt liv. Aldrig, aldrig någonsin, under mina 18 levnadsår har jag varit så lycklig som då. Vi bytte ett års-presenter i den mest romantiska miljön och hade vår låt spelandes. Jag fick ett fantastiskt fint armband i guld. Jag tänker aldrig ta av mig det.
Jag blev alldeles rörd när Linus öppnade och fick se sin present (ett graverat armband) och jag började nästan gråta. Hans lyckliga min var oslagbar.
Efter många timmars lycka och mys i sängen tog vi en jättemysig och skön dusch tillsammans. Det var nog den skönaste duschen i mitt liv. Nyduschade och oseriöst lyckliga kröp vi sedan ner i den stora fluffiga sängen och snaskade i oss chips och choklad och tittade på en massa usla TV-program. Inte förrän vid fyra, efter många timmars mys och prat, sade vi godnatt och jag somnade så lycklig som man bara kan vara i Linus varma och trygga famn.
Vi vaknade, efter blott fyra timmars sömn, utav Linus alarmerande mobilväckarklocka. Vi slängde trötta på oss lite kläder och åkte ner (jag åkte hiss, fastän det knappt finns något jag är mer rädd för. yay på mig.) för att avnjuta hotellfrukosten. Det var sjukligt gott och vi åt oss så mätta att vi nästan rullade därifrån. Uppe på rummet kröp vi återigen ner i sängen för att titta lite på TV, men vi somnade båda två ganska fort. Runt elva, en timme innan utcheckning, tog vi en snabb, men mysig dusch och fixade oss snygga. Vi småstädade lite och checkade ut en timme senare.
Vi kom hem för några timmar sedan och vi lever fortfarande kvar i vår lyckliga kärleksbubbla. Vi båda håller med om att detta var den bästa dagen och natten hittills i våra liv. Den natten och kvällen kommer jag aldrig att glömma.
Det finns inga ord i världen som möjligtvis skulle kunna förklara hur jag känner för Linus just nu. Han är mitt allt.
Jessi & Linus
18/11'06-18/11'07
Du är mitt livs kärlek, älskling.
I'm happiness myself.
Här sitter jag nu och har kärleksbubbel och pirr i hela kroppen. Linus och jag kom precis hem efter att ha firat vår ett års-dag på det mest romatiska sättet man possibly kan tänka sig. (Älsklingen överträffade alla mina förväntningar. Med RÅGE!) Det var länge sedan jag var såhär jädrans lycklig. Jag vet knappt vart jag skall ta vägen.
Ett år, älskling.
Jag citerar Linus; "Den bästa natten i vårat liv, älskling."
It feels like yesterday.
Vi spenderade kvällen framför TV:n och hade det mysigt. Sedan sov vi alla tre i Linus rum och det var natten innan jag och Linus blev tillsammans. Jag minns det som om det vore igår.
JAG KAN INTE FATTA DET.
Hur kunde tiden gå så fort? Det har hänt så sjukt mycket under det här året. Hur mycket som helst har förändrats samtidigt som allting är precis som det alltid har varit. SJUUUKT.
Och enligt klockan är det den 18/11-07 nu, vilket innebär att det är min & Linus ett års-dag.
Jag vettefan vad jag skall säga. Det känns så märkligt.
(Tänk, älskling! ETT ÅR! :D)
Min skitmysiga fredag.
Linus och jag hade lyxen att vara lediga igår och hade bestämt oss för att sova ända tills vi vaknade. Klockan halv tio var det kört för min del och då passade jag istället på att knåpa ihop den sista hemlisen medan Linus sov. Sedan slötittade jag på Våra bästa år och väckte Linus en stund senare. Vi käkade en mysig frukost och fräschade till oss för att sedan bege oss in till stan. Vi var på jakt efter en vinterjacka till Linus och hade båda spanat in och förälskat oss i samma jacka, vilket slutade med att vi fick springa runt i varenda tänkbar affär för att hitta rätt färg och storlek. Till slut hittade vi den och hängde undan den tills imorgon (idag).
Trötta och hungriga hoppade vi på tuben hem och på vägen pratade vi med Carro och Niklas och vi bestämde att vi skulle träffas senare på kvällen. Vi stressade därför hem där vi utbytte några ord med mina föräldrar och hämtade pengar. Därefter åkte vi upp till Vällingehus där vi slängde i oss en (som vanligt) utsökt middag. Proppmätta (jag kunde knappt gå!) åkte vi till Kista där vi mötte upp Carro och Niklas samt Carro's brorsa Jocke och hans flickvän Kajsa. Därefter följde en svettig(!) och stressig timme då vi sprang runt i en massa affärer (Carro sprang som en dåre ;D) och jag hittade en sjukt snygg och söt top (eller klänning enligt Carro) som jag hängde undan. Klockan kvart över nio entrade vi biosalongen (en kvart för sent) och slog oss ner för att avnjuta filmen "The heartbreak kid".
Den var hur bra som helst och jag skrattade så att jag grät flera gånger. Efter två timmar var filmen slut och vi kramade dem andra hejdå och åkte hemåt.
Både älsklingen och jag var dötrötta så vi kröp ner i sängen för ett avsnitt av Prison Break, men jag somnade efter halva.
When will I see your face again?
När jag kom hem var jag så oseriöst trött att jag inte förmådde mig att plugga, så jag hängde här istället och knåpade lite på en annan hemlis.
Jag somnade som en klubbad säl efter ett långt och mysigt telefonsamtal med Linus.
Igår morse vaknade jag mer utvilad än jag gjort dem senaste veckorna, så jag tog en lång och skön dusch och sminkade och fixade mig sedan noga. Jag hade den bästa hårdagen på månader.
Jag hade två korta lektioner samt en föreläsning om mobbing och slutade redan vid halv två. Jag och Avin promenerade då hem till henne, för att hämta skor till mig och lämpa av en massa böcker. Sedan stressade vi ner till tuben och åkte till Fridhemsplan för att köra ett medelpass på Friskis&Svettis. Det var hur roligt som helst, men fett jobbigt. Vi kom fram till att vi tappat all vår kondis och styrka, då vi förut (när vi tränade regelbundet) kunde köra ett sådant pass utan att knappt bli trötta. Igår var det som sagt annorlunda och vi var helt slut efter bara några minuter. Heh.
Efteråt kände vi oss iallafall fett duktiga och snyggare, hell yeah.
När jag kom hem tog jag en snabb dusch och slängde i mig ett par rostmackor för att stilla min hungriga mage. Sedan hängde jag här och låg även och läste ett tag. Så sent som vid sju kom älsklingen hit, efter att han kirrat en hemlis i stan. Vi käkade middag och belägrade oss sedan i sängen, där vi låg nästan konstant hela kvällen och natten.
Jag är kär.
Mitt i prick.
Ungefär det roligaste jag sett i hela mitt liv.
Tisdag och vår "ett-år-sedan-vår-första-kyss-dag".
Jag låg kvar i sängen medan Linus duschade och sedan väckte han mig för att han ville ha frulle-sällskap. Lite för sent åkte han hemifrån och då började jag att fixa mig. Någon timme senare drog även jag mig mot skolan.
Jag var helt i extas när jag halkade iväg och insåg att det snöade och Linus skickade ett SMS; "Det snöar jättemycket, älskling!" och gjorde mig ännu gladare över vädret.
Skoldagen var kort men intensiv och när jag hade slutat vid ett gjorde jag Avin sällskap i biblioteket ett tag och passade även på att samla lite information till projektarbetet. Sedan var Avin tvungen att lämna mig, så jag satte mig och väntade på Linus. Jag fördrev nästen en hel timme, läsandes och fotandes (mig själv), innan han äntligen slutade. Vi halkade ut till bilen och rullade hem till Vällingby.
Där promenerade vi runt ett litet tag och köpte dessutom vår glass för att "fira" våran (hmm) "kyssdag". När vi kom hem skrev jag (nästan) klart mitt PM och sedan myste vi lite i sängen innan vi käkade middag.
Mätta och belåtna och snuskigt snasksugna beslutade vi oss för att ta en sväng upp till hemköp för att plocka på oss allt onyttigt som kom i vår väg. Sagt och gjort. Med oss hem hade vi allt möjligt smaskigt (och onyttigt) och vi var fett nöjda. Resten av kvällen tittade vi på filmen "Mr Brooks" och Linus tyckte den var bra. Jag somnade som vanligt.
(Jag kan fortfarande inte fatta att det är över ett år sedan Linus och jag kysstes för första gången. Tiden skrämmer mig.)
Lovely wednesday.
Vi är sjukt trötta båda två (och vill bara hem och sova), behöver jag ens säga mer? DET GÅR ÅT HELVETE. Gah.
Vår nästa och sista lektion börjar om en dryg timme (yay..) och håller på ända till 16.15. Yäss, verkligen.
Då ska jag ta mig in till stan och hämta en hemlis och sedan åka hem och gissa vad? Plugga.
Jag kommer att somna vilken sekund som helst..
You are the light, to my soul.
Och för att den här underbara låten får mig att känna tusen bra saker samtidigt.
Angående låten kan jag citera Linus; "Det är som om du och jag har skrivit den till varandra!"
Precis och exakt så, älskling.
Coming up.
På fredag ska jag och Avin troligen köra ett pass på Friskis&Svettis (old times!) och det ska bli hur roligt och skönt som helst, på söndag firar jag och Linus ETT ÅR och allt är nu bestämt inför dagen och jag längtar nästan ihjäl mig, nästa helg skall jag traditionsenligt julshoppa med min moster och hennes man och sedan skall dem bjuda mig och Linus på middag, också hur mysigt som helst och sedan ryktas det om ett artonårs-firande och utgång nästa helg också. Kan det bli mycket bättre? Någonstans här emellan skall jag dessutom försöka boka in en träff med Linda, Carro och Mickis (och kanske ännu fler pass med Avin?).
Enjoy it, darling.
Fucking monday, bitch.
När vi kom hem satte jag mig här och började skriva på mitt PM och skrev mot alla odds klart halva skiten. Vilken lättnad. Sedan tittade vi på TV och myste, men jag var på sjukt dåligt humör. Jag hade både en fruktansvärd mensvärk och som jag kallar det, menshuvudvärk vilket slutade med migrän och illamående. Linus gnällde över mitt ständiga gnällande, men sedan tog han hand om mig och hämtade allting jag ville ha och behövde.
Efter en massa TV-tittande och mys somnade vi någon gång vid ett.
Le weekend.
Vi satte sedan på ett avsnitt av 2½ Men, men jag somnade direkt.
Jag vaknade runt elva på lördagen, hängde vid datorn och sedan väckte jag Linus. Vi låg och pratade och myste i sängen i flera timmar och inte förrän vid fyra på eftermiddagen gick vi upp. Vi käkade frukost och det var redan mörkt ute (fyfan) och sedan duschade vi och åkte in till Norrtälje för att köpa lite snask. Vi åt middag och sedan låg vi i soffan mysandes och snaskandes hela kvällen och en lång bit inpå natten.
På söndagen väcktes vi av alarmet runt tio-tiden. Trötta och bittra gick vi upp och åt frukost. Sedan fräschade vi till oss och vid tolv påbörjade vi vår resa hem till Linus' mormor. En timmes bilresa senare var vi framme och jag var både trött och förkyld och mådde därmed som ett as. Vi åt en god middag tillsammans med släkten och ett par timmar senare åkte vi hela vägen hem till Stockholm.
Kvällen spenderades (som alltid) mysandes i sängen, tills vi (som alltid) somnade alltför sent.
Leave me the hell alone.
Så fort jag får tillfälle sticker jag härifrån och sköter mig själv. Jag står inte ut att bo hemma längre, jag orkar inte med mina ständigt klagande föräldrar. Lämna mig i fred.
Idioter.
Jag älskar dig bara mer och mer.
Lämna mig aldrig, älskling.
"You're all I want, you're all I need, you're everything."
JAG ÄLSKAR DIG SÅ ATT DET GÖR ONT.
Livet är fantastiskt.
Idag är det på dagen en vecka kvar till vår ettårs-dag. Och på tisdag är det ETT ÅR sedan vi kysstes för första gången. Helt fucking jävla underbart.
(Vi kan verkligen inte leva utan varandra.)
Is this for ever and ever.
Klockan sex imorse skrek mitt alarm och efter många om och men kom jag upp och fixade mig och vid kvart i åtta drog jag till skolan. När jag gått en bra bit på vägen upp till tuben ringde mamma och informerade mig om att jag hade glömt mitt busskort. Yäss. Jag vände och styrde snabbt fötterna hemåt igen och lyckades nästan åka på världens vurpa. Mina stövlar är ett SKÄMT. Jag halkar överallt och hela tiden. Denna gång var det ett löv som var i vägen. Tack och lov lyckades jag hålla mig på fötterna och kom lindrigt undan med en stuckning. Därefter haltade jag hela vägen till skolan och inledde dagen med en matematik C lektion. Sedan redovisade Avin och jag om jämställdhet på samhällen och vid elva slutade vi för dagen och gick och käkade.
(Tagen i höstas ute hos älskllingen. Jag saknar alla färgsprakande löv!)
Sedan var det dags för min projektgrupp att samlas och skriva färdigt vår projektplan. Det tog sin tid, men när vi sedan lämnade in den fick vi mycket beröm av vår lärare. Hell yeah. Efter det åkte jag och och käkade lunch med mamma. Det var år sedan sist som jag satt ner och bara pratade med henne så det var väldigt trevligt. Jag lyckades ragga med mig henne upp för att hämta min reklamerade guldkedja också.
När lunchen var uppäten promenerade vi upp för att ta en diskussion. När vi kom in visade det sig att hon som "ansvarade" för mitt halsband var på lunch och skulle återkomma om en kvart. Irriterade gick mamma och jag därifrån och promenerade runt i affärer istället.
När vi kom tillbaka visade det sig att guldsmeden hade sagt att det inte var en reklamationeftersom den inte gått
av på samma ställe som förut. Jag exploderade och skällde ut dem och talade om ett och annat för dem. Saken är den att kedje-helvetet gick av PRECIS på samma ställe som förra gången. Till slut gick butiken med på att betala över halva kostnaden för en ny lagning. Frågan är bara, vadfan säger att den inte kommer gå av igen, med tanke på hur jävla dåligt den var lagad förra gången. Inkompetenta jävlar.
Därefter promenerade vi hem och Linus kom precis. Jag ska packa ihop lite saker inför helgen och sedan ska vi hoppa in i bilen och åka hem till landet. Ikväll ska vi gå ut och äta med familjen för att fira att hans mamma fyller år idag. Innan dess måste Linus och jag bara hinna slå in hennes present och kirra ett fint födelsedagskort.
För övrigt är det NIO dagar kvar till vår ETTårs-dag, jag pratade med Linda i telefon idag och bestämde att vi skulle ta en date snart (äntligen!), Carro och jag ska också träffas snarast, så fort tillfälle ges, det är underbart kyligt (kallt) ute, det ryktas om att det ska komma snö till helgen, jag är kär och lycklig och jag älskar mitt liv.
Enjoy life (och carpe diem förihelvete).
En liten kärleksförklaring.
För varje sekund som Linus och jag tillbringar tillsammans desto starkare blir vår kärlek. Det är helt sjukt, men man känner verkligen hur bandet mellan oss växer sig allt starkare och starkare. Jag tappar andan bara jag tänker på hur viktig Linus är i mitt liv. Han är mitt allt. Min allra allra bästa vän, pojkvän och den människa jag känner mig absolut tryggast och lyckligast tillsammans med. Den jag umgås överlägset mest med, den person som är olidligt jobbigt att vara utan, den som alltid förstår och finns där. Han är det bästa jag har.
Jag älskar att leva såhär, att dela allt med honom. Dela livet med honom. Jag kan inte tänka mig ett bättre liv än tillsammans med Linus. Jag älskar att känna såhär, att våga lita på att vi är menade för varandra. Och jag älskar att veta att vårat liv har börjat.
Update.
Onsdag:
Lång dag i skolan, pluggade hela eftermiddagen och kvällen. Det sög. Njöt av ett långt telefonsamtal med Linus innan jag somnade som en klubbad säl.
Idag:
Tog mig en sovmorgon och vaknade relativt utvilad (för en gångs skull). Hade en närvarokrävande lektion, bad min lärare om råd inför asienarbetet, Avin och jag gjorde färdigt alla delar inför redovisningen imorgon och jag skickade in mina källor inför arbetet asien när jag kom hem. Är äckligt nöjd över dagens prestationer.
Linus var här ett par timmar och myste med mig, UNDERBART. Precis vad jag behövde.
Skrev precis klar den första månadsrapporten inför projektarbetet och nu ska jag snart SOVA.
Lite tossigt, sådär.
Idag är en sådan där dag som man bara går runt och väntar på att man ska få gå och lägga sig.
Jag orkar I-N-G-E-N-T-I-N-G just nu. Vill bara få vara ledig och göra vad jag vill. Slippa plugget och allt vad det innebär. ORKAR INTE. Release me.
Carro lyckades iallafall göra mig på lite bättre humör, när hon tog upp en rolig liten incident som skedde för ett bra tag sedan. Närmare nästan ett och ett halvt år sedan, precis när Carro och Kalle hade blivit tillsammans. Såhär var det;
Carro sa åt mig att säga något till Kalle på MSN, varpå jag frågade vad.
Carro: Säg hej då.
Jessi: Va? Hej då?
Carro: Jaaaa!
Jessi: Ehm, okejdå..
Jag gör som jag har blivit tillsagd och "hälsar" på Kalle..
Jessi: Hejdå!
Kalle: Eh?
Haha, det roliga var att jag trodde Carro menade "Hejdå" som i ett avsked, medan hon bara menade "hej". Jag gjorde bort mig totalt och det var Kalles allra första intryck av mig. Han måste ha trott att jag var helt freaky.
Carro och jag skrattade iallafall gott åt det lilla missförståndet och gör det än idag.
Two hearts are beating together.
My terrific tuesday.
Min morgon var som vilken morgon som helst - vaknade sjukligt trött, duschade, käkade frulle, sminkade mig och gav mig av. Höll på att få ett smärre raseriutbrott på SL, stressade upp för backen till skolan och kom precis i tid.
Tänk vad likadana alla jädra dagar ser ut.
Skoldagen började med en debatt, Voltaire och Rousseau emellan. Jag var en av Rousseau's högra händer. Yäss. Vi förlorade och därefter hade vi prov på fucking upplysningen.
Jag skolkade den sista närvarokrävande lektionen och var hemma redan vid tolv. Hängde här, gjorde ingenting vettigt. Glodde på TV och pluggade.
Runt fyra gick jag ut i den kalla (svinkalla!) hösteftermiddagen och promenerade med snabba steg upp till Vällingby där jag mötte Linus.
Vi åt en sjukt utsökt middag i Vällingehus. Vilken smakupplevelse. Riktig njutning. SMAKORGASM. Ni fattar grejen.
Mätta, belåtna och lyckliga traskade vi hemåt där vi åt chokladtårta till efterrätt. Vilken lyxig dag.
Sedan dess har vi tittat på TV och myst i sängen samt pratat om vår ettårs-dag. Tänk att det bara är 12(!) dagar kvar. Då har ett helt fucking år gått. Trehundrasextiofem dagar sedan vi gav varandra våra kroppar, själar och kärlek. Hur jäkla sjukt låter inte det?! Och tänk vilket fantastiskt år vi har delat. Det finns så himla många minnen och fina stunder. Vi har verkligen delat allt; våra innersta tankar, drömmar, hemligheter, känslor, rädslor, allt. Vi har skrattat och gråtit, stöttat och förstått, litat och verkligen delat ALLT.
Och det underbaraste av allt är att jag känner, med varenda millimeter av min kropp och själ, att det är Linus jag vill leva med. Dela mitt liv med. Jag blir lycklig och fullständigt varm i hjärtat bara av tanken.
"Du är det bästa som har hänt mig. Du är mitt livs kärlek."
Oh lollipop.
Jag hittade nyss den här vansinnigt roliga och mysiga låten. Jag kan inte sluta skratta när jag hör den.
LOVELY.
(Okey, jag erkänner. Det var Carro som hjälpte mig den här gången. Fett synd. )
You can take my boobs if you want to.
"Jag vill skära bort mina tuttar idag! Fatta hur skönt det skulle vara! Vilken befrielse. Fan, jag tror jag gör det!"
"Haha, nä älskling. Det får du inte. Jag vill ha dem kvar."
Inte jag. Release me.
Ibland förvånar jag mig själv.
Jag sitter och tittar igenom gamla inlägg i min blogg, i brist på annat vettigt att göra.
Upptäckte då att jag i mars lagt ut en musikvideo med The Ark, men att jag fasen inte kommer ihåg hur man gör.
Förstår inte riktigt heller hur jag lyckades då, men jag är väl klokare än jag trodde.
Men hur fasen gjorde man nu då, hmm.
Tänka, tänka.
(Om ni vill se videon så finns den under månaden mars. 12 mars om jag ska vara precis. (Ola Salo är fortfarande lika cool.) ENJOY!)
I've made my decision, baby.
Nu har jag funderat och velat fram och tillbaka, tittat på gamla bilder och kommt fram till följande;
Mitt hår ska bli ljusare, igen. Förra sommaren ('06) var mitt hår precis sådär ljust som jag vill ha det. Varken blond eller mörkt. Någonstans där emellan.
Jag ska tvinga mamma att köpa hårfärg snarast och sedan ska jag påbörja vägen fram till mitt snyggare och friskare jag.
Sing hallelujah, baby.
Här är då min nya (nygamla) hårfärg. Hell yeah.
Carpe diem, babe.
Mina prioriteringar är nu, som följer;
1. Skaffa det där förbaskade körkortet. Hur svårt kan det vara? Jag har alla förutsättningar som krävs. Det är bara tiden som fattas. Men nu jävlar ska jag dra arslet ur den där jädrans vagnen och sätta igång att plugga och köra som en dåre. Jag vill kunna ta mig dit jag vill, när jag vill, själv. Vill inte vara beroende av någon annan när jag ska ta mig någonstans. Jag är faktiskt vuxen nu och en vuxen människa skall kunna ta vara på sig själv.
2. Börja träna och äta hälsosamt. Jag saknar känslan man alltid har efter att ha kört ett hårt träningspass. Hur duktig och bra man känner sig, hur mycket snyggare, lättare, friskare man känner sig och jag saknar träningsvärk. För om det finns någon smärta som är "skön" så är det just träningvärk. Jag vet att jag skulle må både fysiskt och psykiskt bättre om jag började träna igen, men återigen är det tiden som fattas. (Jädra plugg!)
Fast allting går om man vill. Efter jul skall jag och Avin köpa träningskort igen och sätta igång på allvar. Jag ska bli ett snyggare och friskare jag. Därmed basta.
3. Leta jobb. Jag har ingen aning om vart eller hur eller när, men jag ska. Min ekonomi är i upplösningstillstånd och det här går inte längre. Frågan är bara hur jag ska hinna med att jobba och fortsätta att hålla mina resultat i skolan. Tiden är knapp som vanligt. Mitt mål är att ha ett sjysst jobb till våren iallafall, så jag har ett tag på mig.
4. För att bidra till det snyggare och friskare jag måste jag fixa mitt hår. Jag vill göra något nytt, något crazy, men vad? Jag är så jädra feg när det kommer till just hår. Blir jag inte nöjd efter en klippning kan jag gå runt och må dåligt i flera veckor. Natuligtvis blir jag heller aldrig nöjd efter besöket hos frisören.
Jag vet därför inte vad jag skall göra. Färga håret låter mest lockande, men då är frågan om det skall färgas ljusare eller mörkare. Linus (och dem flesta jag känner) röstar på mörkare, men jag är inte så på, på det. Hmm, det tål att tänkas på.
5. Börja göra en livsplanering. Faktumet kvarstår; om åtta månader är jag arbetslös. Vuxen på riktigt, utslungad i the real life. Save me? Jag måste få struktur på mitt liv. Finna harmoni och fullständig tillfredsställelse. Ha en plan över vad jag vill göra, vilka mål jag har, vad jag vill få ut av min tid här på jorden. Det är ett måste.
6. Förändra min vardag till något bättre och roligare. Jag vill ha mer happenings, jag vill att det ska hända mer. Den här gråa vardagen börjar bli så uttjatad nu. Ge mig mer fester, mer parmiddagar, fler resor, fler tjej & myskvällar. GE MIG MER TID.
För övrigt måste jag bara tillägga att även om en del plan i mitt liv behöver förändras, så är jag faktiskt för jäkla nöjd med tillvaron. Jag är vuxen, har en underbar pojkvän sedan ett år tillbaka, underbara vänner. Jag gör för det mesta saker jag tycker är roliga och jag känner mig tillfreds med det mesta. Jag lever efter mottot (försöker iallafall) att man ska ta livet med en klackspark. Se det positiva i allt och alla. Det gör faktiskt livet lättare ibland.
This was my monday.
Lagom till idrotten kom jag fram till skolan där jag mötte Avin. Vi gick för att ta närvaro på idrotten och sedan gick vi därifrån. Det var min enda lektion för dagen. Vi satt länge i korridoren och försökte arbeta med vår redovisning, men började hela tiden att prata om annat. Vid ett kom älsklingen för att pussa mig hejdå och sedan åkte jag och Avin in till stan. Jag för att kirra min hemlis och hon för att agera sällskap och smakråd.
Efter många om och men, bestämde jag mig till slut och nu är den fixad. Vilken lättnad. Jag har gått runt och funderat och haft ångest och velat fram och tillbaka, men nu är det klart. Hallelujah moment, baby.
Därefter åkte vi hem och sedan dess har jag pluggat. Det SÖG.
Jag har hur mycket plugg som helst att göra. Bara denna vecka har jag en debatt, ett prov samt TRE redovisningar. Här gäller det att prioritera.
I övrigt fick jag ett väldigt chockande, men glädjande besked idag. JAG KLARADE MATTE C PROVET! Vadfan hände? Jag tror fortfarande att han har rättat fel, för det kan inte vara möjligt. Inte ens i den bästa av världar.
Fast om jag klarade det, så innebär det faktiskt att jag är sjukt jävla BÄST. Faktiskt. Fast det visste vi ju redan.
Life like it is.
Längtan efter: imorgon (då kommer älsklingen hit!), Linus och min 1års-dag (mindre än två veckor kvar nu!), julen och snö och allt som hör därtill (ge mig nu!) nyår och festligheter, en skidresa (skulle inte banga någonstans), våren, mösspåtagningen, alla studentskivor, STUDENTEN(!), sommaren, utlandsresor med tjejerna (nästa sommar bär det av!) arbete och stabil ekonomi (min är katastrofal) egen bostad, familj, körkort och frihet.
Ångest inför: PLUGGET (alla dessa prov, inlämningar och redovisningar tar livet av mig) projektarbetet(!) (första loggboken samt projektplanen ska snart vara inlämnad och vi har inte ens börjat. OH LORD!), att jag aldrig har tid till att bara göra vad jag vill, min ohälsosamma (ohållbara) kost och levnad, att jag aldrig hinner träna eller ens promenera, min fysiska hälsa, min ekonomi (även den är ohållbar!), att jag inte har något arbete, att jag aldrig får arslet ur vagnen och fixar mitt körkort, våren (jag tror inte att jag kommer att överleva den) och faktumet att jag blir arbetslös om blott åtta månader.
Torsdag, fredag, lördag & söndag - my sweet sweet weekend.
Där spenderades även resten av kvällen, snaskandes popcorn, tittandes på filmen (som jag missade den större delen av, eftersom jag.. gissa vad? SOMNADE) och mysandes. Hur jäkla underbart som helst.
Jag vaknade tidigt morgonen därpå av att hemtelefonen ringde. Efter ett par signaler gav jag upp hoppet om att mamma skulle svara och släpade mig upp och lyfte på luren. Jag letade rätt på mamma som "inte hade hört att det ringde". Jag frågade om hon var döv eller bara allmänt knäpp, för det ska tilläggas att signalen på hemtelefonen är hög och då menar jag riktigt hög. Sedan gick jag och lade mig brevid min sovande pojkvän i hopp om att kunna somna om, men det gick naturligtvis inte.
Istället gick jag upp och satte mig framför datorn, innan jag tog en varm och behaglig dusch. Vid tolv var vi färdiga och tog då en liten promenad bort till min mormor för att hälsa på en snabbis. Därefter gick vi upp till Vällingby och Guldfynd för att reklamera min nyligen lagade guldkedja som gått sönder igen. Inte mer än en månad höll skiten innan den utan någon somhelst anledning pajade. Yäss.
Traskade sedan hem och Linus hängde här medan jag tittade på Våra bästa år. Vid två mötte vi Carro i Vällingby och gick därifrån med två systemkassar som sällskap.
Vi åkte till Söderhall där vi bytte till bilen och åkte till Niklas för att lämna drickan. Sedan tog vi en tur ner till Ica och när vi kom hem tittade vi på flera avsnitt av 2½ Men innan middagen.
Mätta och belåtna började vi fixa oss inför kvällen och någon gång efter åtta gav vi oss av hem till Niklas där resten av ganget väntade.
Kvällen slutade med att Linus och jag torskade en rolig kväll. Yäss. Anledningen var att Linus (som har slutat röka) feströkte (vilket han alltid gör) två cigg på väldigt kort tid. Detta ledde till att han åkte på ett rejält illamående, som slutade med att han spydde. Han mådde förjävligt och jag tror aldrig jag sett honom så lidande. Vi var naturligtvis tvugna att åka hem, mot allas protester, och det sög. Vi hade sett fram emot den här kvällen, med mängder av alkohol, singstar och våra söta bönder. Fett bittert, om jag säger så.
När vi kom hem redan runt tolv bäddade jag ner Linus i soffan och fixade vatten och något att äta för att stilla hans hungriga mage. Vi tittade på några avsnitt av 2½ Men, medan vi åt rostade mackor. När vi väl kom i säng mådde Linus bättre och det var underbart mysigt att somna tätt intill varandra.
Vi vaknade utsvulta på lördagen och käkade frukost och bänkade oss sedan i soffan och strecktittade på flera avsnitt av vår favoritserie 2½ Men. Vid fyra skjutsade vi familjen som skulle på kalas och sedan fortsatte vi in till Flygfyren för att handla middag. Vi gick nöjda därifrån med två fulla kassar och fyrahundra spänn fattigare.
Efter en massa tjat från mig letade Linus upp julskivan, när vi kom hem. Vi satte på julmusik på högsta volym och började laga middag. Helt jävla underbart.
Maten blev utsökt, fläskfilé och klyftpotatis och en massa goda tillbehör. Vi åt oss proppmätta och gosade sedan ner oss i soffan och tittade på TV. Efter ett par avverkade tv-program placerade vi oss i sängen för att testa en sexig liten present som Linus fått av mig för ett tag sedan. Jag säger inte mer än att det var vansinnigt underbart. Därefter satte vi på 2½ Men igen (jag vet att jag tjatar, men det är så jävla bra!) och käkade chips. Vid två fick vi ordern att åka och hämta familjen igen och det var svinkallt ute. Fifan. När vi kom hem igen fortsatte vi att strecktitta och lade oss inte förrän flera timmar senare.
Imorse sov vi länge och kom knappt ur sängen när vi väl vaknat. Vi låg kvar länge och myste och kramades. Vi käkade frukost, en utsökt sådan, och strecktittade sedan på 2½ Men i flera timmar. Vid sex åt vi middag och sedan åkte vi hem hit. Jag satt och sjöng jättehögt hela vägen hem och Linus skrattade gott. Det var väldigt mysigt, om jag får säga det själv. Efter en jävla massa parkeringsletande kom vi in och började direkt att plugga.
Och här sitter jag nu, med enorm ångest inför skolan imorgon men samtidigt är jag jävligt glad över att Linus ligger och skrattar (han tittar på Parlamentet) i min säng. Tänkte ta en sbanndusch nu och sedan lägga mig brevid Linus och mysa-mysa-mysa tills vi somnar.
Jag vet att du avundas mig.
Trehundrafemtio dagar och snölycka.
Meddelade detta för älsklingen och fick svaret;
"Ååh! Det får vi fira med middag."
Han är sötast i världen, min sötnos. Faktiskt.
Och på vägen hem från Norrtälje, alldeles för en liten stund sedan, satt jag och njöt över att den första snön hade fallit och sa då;
- Den första snön kom på vår 350 dagars-dag!
- Haha, ja älskling. Men jag är mest glad över att den kom när vi var tillsammans. Det är mysigast då.
- Det gjorde den förra året också! Det var nog menat så.
Helt underbart.
Eufori.
I min totala lycka slängde jag i iväg ett sms till Carro (och Avin) som löd; "Det är snö ute!!!"
Carros svar blev; "Haha jag veet :D så har du sagt 3 år i rad.. <3"
Men vad ska jag göra? Jag blir ju så förbannat lycklig varje gång.
Att vara full och lycklig.
Vi var snygga och glada. Och dragna.
Carro och jag var kamerakåta.
Min boyfriend och myself lyckades visa våra allra bästa sidor. Heh.
Alla bilder är tagna i lördags när jag, Linus, Carro och Niklas krökade. Hell yeah.
Vi är så snygga, inte sant?
Tack kära du.
Helt plötsligt känns allt mycket bättre och lättare. Som om en stor sten lyftes från hjärtat.
Tack är det enda vettiga jag kommer på att säga. Så jag säger det. TACK.
Torsdag och ångesten smyger sig på.
Imorse vaknade jag med fet ångest över att det redan(!) är torsdag(!). Hur fan kunde lovet gå så fort?! Fan. Vill inte (!!) tillbaka till skolan. Vadsomhelst, men inte det. Helvete.
Jag måste börja väcka min sovande boyfriend snart. Vi ska nämligen åka hem till Stockholm idag eller som Linus' morsa uttryckte sig; "Ska ni byta basläger?". Ja, det skulle man ju kunna säga. Jag måste kirra en hemlis och ikväll ska vi gå på bio, och det ska bli jättemysigt.
It's such a lovely feeling.
När jag lyckades få liv i älsklingen igår morse trippade vi ner till köket och gjorde frukost, som vi sedan avnjöt (under täcket) i soffan. Vi tittade på Våra bästa år och Oprah och myste och pratade länge.
Runt tre bestämde vi oss för att gå en promenad i höstsolen. Vi pratade om barn, arbeten och bostäder - alltså om vår framtid. Vi filosoferade om hur det känns att ha familj, att bli föräldrar, välja bostad och sådant där. Vi förundrades även över hur det här året har gått så fruktansvärt fort och pratade om oss och kärlek.
Det var lagom kallt och solen sken och det var vansinnigt mysigt. Nästan en timme senare kom vi hem igen och bänkade oss återigen i soffan och diskuterade vad vi skulle laga till middag.
Därefter åkte vi ner till Ica för att handla det nödvändigaste inför middagen och när vi kom hem satte jag igång att skala potatis och Linus röjde undan i köket. Ett par timmar senare var middagen klar (lövbiff och klyftpotatis, MUMS!) och vi avnjöt den tillsammans med Linus' föräldrar.
Resten av kvällen låg vi nerbäddade i soffan och gosade. Vi kollade på filmen Sicko, och jag blev både chockad och arg. Den handlar om USA:s sjukvård och den är katastrofal. Människor dör i väntan på sjukvård, människor med cancer får avslag när de ansöker om vård, hur många invånare som helst nekas sjukförsäkring p.g.a. att de lider/har lidit av vissa åkommor/sjukdomar. Några skräckexempel; en kvinna nekades sjukförsäkring med motiveringen att hon tidigare haft en svampinfektion(!). Det är inte ens en livshotande eller en kronisk sjukdom. Helt sjukt.
En annan ung kvinna nekades vård för bröstcancer med argumentet att "hon var för ung. Hon borde inte få cancer." Det är skämmande. Och en man förlorade två fingertoppar i en olycka. Han hade ingen sjukförsäkring och kunde inte bekosta all vård själv, så han fick ett alternativ - att antingen sy på ringfingret för 80 000 kr(!) eller långfingret för 400 000 kr (!!). Han valde ringfingret. Jag blir helt mållös.
För att inte tala om alla som har dött i detta sinnessjuka vårdsystem. Det är fruktansvärt. Varför gör ingen någonting åt det? Det är ju uppenbart att något måste göras.
Sedan tittade vi på två (egentligen tre, men jag somnade innan det sista) avsnitt av 2½ Men, vilket jag längtat efter hela dagen. Det hade nog Linus också, för efter varje avsnitt utbrast han lyckligt "Nästa!". Sötnos då.
Därefter borstade vi tänderna och kröp ner under täcket och myste innan vi somnade någon timme senare.