Sådant där underbart.
Jag älskar dig! Puss
Jävlar vad kärlek.
He told me I was beautiful.
"Working class heroes is something to be."
I en klass för sig.
DET FINNS INGA ORD.
Let me think about it.
Den som inte avgudar den här jävla låten, är tamefan dum i huvudet.
FETT synd att videon suger.
Leo.
Jag och Linus var och såg Josef Fares' nya film Leo ikväll och det gör fortfarande ont i hjärtat på mig.
Tio minuter in i filmen satt jag och grät och så fortsatte det hela vägen igenom filmen. Jag grät nästan konstant i en & en halv timme. Herregud. Jag må vara jävligt sentimental, men den jäveln som inte blir berörd av den här fantastiskt välgjorda filmen, är en jävel utan empati.
SE DEN!
Trailern till "Leo" av Josef Fares.
Fucking christmas.
Julafton i år var annorlunda på flera sätt. Dagen inleddes som vanligt med jullunch hos farmor, med hela släkten på pappas sida. Och det var verkligen HELA släkten. För första gången på säkert 5-6 år, var alla samlade. Jag träffade min 33 bast gamla kusin för första gången sedan jag var liten (typ) och hans femåriga dotter, for the first time. Maten smakade precis som den brukar och Kalle Anka var också precis som den brukar. Jag lyckades se båda mina favoriter; tomteverkstaden och Kalle Ankas husvagnssemster. För mig är det en bragd, med tanke på att varken jag eller min tjugosex år gamla bror, aldrig har sett hela Kalle Anka på julafton. Vi har alltid åkt hem mitt i, för att hinna hem innan vi ska iväg till mormor.
Vid fyra var vi hemma igen, och då var det dags för julklappsutdelningen. Jimmy (min bror) fick agera provisorisk tomte. Jag fick bara saker som jag verkligen behöver; ansiktstvätt och kräm, underkläder, vantar, "duschboll", choklad, pengar... Jag kommer inte ihåg allt. Jävligt nöjd är jag dock.
Därefter bar det iväg till mormor, där mammas släktingar väntade. I år var dock inte alla med, eftersom min kusins familj firar hos oss vartannat år.
Maten var helt jävla utsökt. Mormors julmat är den bästa. Jag åt mig spyfärdig. Fyfan. Det var trevligt och jag fick en massa pengar i julklapp. Hell yeah. Många timmar och tusentals kalorier senare traskade vi hem. Hemma åt vi choklad och tittade på TV.
Runt kvart över nio kom äntligen älsklingen hit, med en massa klappar. Han var min tomte.
Jag fick massa underkläder och en hel ask med duschcremer, body lotions och sådana härliga saker. Han vet precis vad jag vill ha, min karl. Av Linus föräldrar fick jag en megastor och lyxig "green tea relaxing bubbelbath". Jag är helnöjd. Och det var Linus också. Vi myste och åt massa choklad och det var underbart. Jag hade saknat honom helt vansinnigt mycket och sovit en natt utan honom, vilket inte har hänt dem senaste månaderna. Så det ägde att få vara nära honom igen.
Vi tittade på TV och myste i sängen tills jag somnade på hans axel.
Tack älskling, för att du gjorde min jul helt perfekt.
Dagen före dopparedagen.
Jag kan inte förstå något utav det.
Alla klappar är inslagna, granen lyser vackert, julskinkan står i kylen, det är uppesittarkväll på TV, min julstrumpa ska snart tas fram och det är mindre än ett dygn kvar tills tomten gör entré - och det är grönt på marken.
Jag kommer alltid att anse att det inte blir någon riktig jul om det inte är gnistrande vitt på marken. Det innebär att jag inte har haft en riktig jul på en sisådär 3-4 år. Herregud. I år är det tamefan dags.
Julafton i år kommer att se lite annorlunda ut än alla andra jular i mitt liv. Linus ska nämligen vara med och fira min julafton. Inte hela dagen, utan han kommer hit på kvällen om allt går som planerat. Det känns verkligen bra. Då ska vi fira vår jul tillsammans och byta klappar. Jag längtar.
Om en vecka är det här året slut. Skojar ni med mig?
Jag kan knappast ha levt ett år sedan förra nyårafton. Det är bara inte möjligt.
Det var inte längesen jag firade det nya året ute på Ljusterö, med nya pojkvännen, tre av mina närmsta vänner och en massa andra människor. Linus och jag erkände en massa saker, Carro var så full som jag aldrig har sett henne, Linda hittade ytterligare en Johan, min jacka försvann vid tolvslaget (men återfanns), Avin bråkade med någon brud i garderoben, Carro och jag ramlade på altanen, jag såg inte ett enda fyrverkeri, jag rullade ner för en backe samtdigt som jag pratade med mamma i telefon (heh!) och livet lekte.
ÄR DET VERKLIGEN ETT ÅR SEDAN!? Fyfan.
I år har jag ingen aning om varfan vi ska fira nyåret eller med vilka. Det är så jävla kompliverat.
Men så länge jag är tillsammans med min älskling och några av mina underbara vänner, så blir allting helt perfekt.
GOD JUL!
I feel alive.
Jag älskar att leva.
Friday | Man menar ju att julen, den är till för dom små.
Igår pyntade Linus och jag granen här hemma i Vällingby och slog in några paket och idag har vi köpt dem sista klapparna, slagit in dem och lyssnat på julmusik. Dessutom hade vi julavslutning idag, och någon mesig frost ligger på marken. Det är i alla fall vitt ute. Det kunde alltså ha varit värre.
Jag måste faktiskt erkänna att det kändes sorgligt att sitta på sitt livs sista julavslutning idag. Det var nästan så att tårarna började rinna. Och jag kom att tänka på studenten, som inte ligger mer än ett halvår bort. JAG KOMMER GRÅTA MIG RÖDÖGD! Inte för att jag kommer sakna min klass, eller alla prov och läxor eller lärare (eller jo, en), utan för att det kommer vara slutet på en lå(ååå)ng period i mitt liv. Större delen av mitt liv har varit skolan. Och snart är det no more. Herregud.
Thursday | Ännu en underbar dag.
Min dag började med Etik&Moralprovet som jag tidigare nämnde, gick asbra. Klockan två skulle vi befinna oss ute på Gärdet för att besöka Polismuséet. Yay, vad roligt. Vi åkte från Stora Mossen vid 13.20 för att vara framme vid Gärdet en halvtimme senare och därmed ha lite marginal. I T-centralen frågade vi några klasskamrater om dem visste vilken väg som gick fortast och dem talade om att dem skulle åka tuben till Gärdet och därifrån ta buss 69 till muséet. Vi hakade naturligtvis på, i brist på andra säkra alternativ.
När vi klev av tuben hittade vi inte en enda jävla busstationshelvete och ingen visste vartfan vi skulle ta vägen. Gänget killar gav sig av åt ena hållet och vi tre (jag, Leyla & Avin) åt andra. Vi frågade efter vägbeskrivning och fick veta att det var aslångt till närmaste buss. VADFAN!? Dem talade också om att det var närmare att gå.
VI VAR TVUGNA ATT GÅ ÖVER SJUTTON GIGANTISKA GLASHALA JÄVLA FÄLT! Vadihelvete!
Med tanke på att vi var sena som fan nästan sprang vi, i tjugo minuter, över dem där jävla fälten, i kylan, i glashala stövlar och klänning. (Vi tre såg ungefär likadana ut.) Vilket jävla skämt. Jag tycker synd som fan om mina fötter. Vi kom tio minuter försent, men det gjorde typ resten av klassen också. Heh.
Besöket på muséet var intressantare än jag förväntat mig och en timme senare var vi färdiga. Då var vi tvugna att springa till bussen. Herregud, mina fötter! Busskontrollanten(?) (vad fan är det?!) gnällde på mitt busskort. Vadfan.
Efter en trång med ganska kort bussresa klev vi av vid Sergels torg och jag mötte upp Jojjo för lite efterlängtat umgänge och julklappsshopping.
Vi gav oss ut, tillsammans med Stockholms hela jäkla befolkning, i jakt efter klappar. Det var asmysigt och vi pratade och skattade hela tiden. Dessutom hittade vi det vi letade efter också. Det kunde inte bli bättre.
Efter ett par timmars in-och-ut-springande i massa affärer slog vi oss ner på en överfull Donken, för att käka och bara prata i lugn och ro. Trodde vi ja. Man hörde knappt vad man tänkte. Det blev dock en mysig snabbmats-middag och vi fick en hel del sagt. Mätta och belåtna gav vi oss ut igen, för att hitta det sista och finslipa lite. Ett litet tag senare mötte vi upp Linus och Gomes som också hade varit ute på julklappsshopping. Jag fick inte titta i Linus påse! Jag är så nyfiken att jag skulle kunna spricka. Har verkligen ingen aning om vad han har köpt. Det här är spännande.
Efter litet tjat från grabbarna gick vi tillbaka till Donken för att dem ville vila fötterna och ta något att dricka. Jag och Jojjo satt och viskade om klappar och Linus och Gomes spanade på någon brud, som tydligen, hade ASSTORA tuttar. Linus beskrev dem som lika stora som Gomes huvud. Herregud. Och han ville bestämt visa mig, så att jag förstod hur stora dem verkligen var. ÅH(!), jag är så jävla intresserad av någon bruds pattar. Jävlar, jag måste få se!. Det roliga var att dem var så chockade och fascinerade, men att dem sedan sa att det var fult som fan med stora tuttar.
Jojjo och jag bara skadade på huvudet.
Därefter satte vi oss på tuben för att åka hem. Linus och jag klev av vid Stora Mossen för att hämta bilen som stod parkerad vid skolan och Jojjo fortsatte till Vällingby. Jag ska träffa henne imorgon också, även om det kommer bli en snabbis, men det äger ändå. Man kan aldrig få för mycket av det goda. Carro ska jag också träffa imorgon. Hon ska gå på Systemet till mig och sedan kanske vi ska äta middag tillsammans också. Det kan inte bli bättre.
Imorgon har vi julavslutning, mitt livs sista. Det känns helt vansinnigt sjukt. Jag börjar bli gammal förfan. Mitt liv är snart över. VAD HÄNDE MED TIDEN!? Det här är ångest, riktig jävla ångest. Fyfan.
Nu ska jag krypa ner i sängen där Linus redan befinner sig. Det finns inget bättre sätt att avsluta alla dygn på.
Wednesday | I'm so much better than you.
Linus bjöd mig på en mysig och utsökt middag och vi nästan rullade därifrån.
Under kvällen hjälpte jag Linus att plugga och så pluggade jag själv till Etik&Moralprovet som vi hade idag (torsdag). VemFAN lägger in ett prov dagen innan avslutningen? Fyfan. Det gick i allafall jävligt bra och jag hoppas på ett MVG. Då har jag fått MVG i samtliga delar av religion A. Och i allt vi hittills har gjort i historia B. Allt med samma lärare. Han måste tro att jag sliter häcken av mig varje kväll. Jag är förjävla bra.
Tuesday | Only you can make me high.
Det känns lika underbart, men samtidigt läskigt varje gång. Vad har vi gjort under alla dessa månader egentligen? Vem var jag då? Vem var han? Herregud. Vi kanske inte ens är dem vi var då. Eller det kanske just är det vi är?
Jag vet inte. Jag vet bara att det känns fantastiskt bra att få dela allt tillsammans med honom. Jag kan inte tänka mig något bättre. Han gör mig lyckligare än jag någonsin varit. Lyckligare än såhär kan jag tamefan inte bli.
You make me fucking high.
Jag vill leva med dig tills jag dör.
Monday | Linda made my day.
Plugget i måndags sög. Varken Avin, Leyla eller Carro var där, så det var jävligt ensamt. Jag deltog på idrotten(!) men smilade till mig att få vara på gymmet. Helt ensam. Det sög också. Jag lyfte några vikter, gjorde ett par sit-ups och cyklade lite, sedan fick det vara nog. Linda ringde som tur var och hon höll mig sällskap ända tills min andra lektion började. Det blev en underbar timme pratandes med Linda och vi skrattade gott åt fredagens bravader. Älskade bästaste Linda.
Jag skolkade min sista lektion (jag måste skärpa mig!) och Linus och jag åkte till Vällingby, där vi mötte Linda. Vilken lycka. "Det här är ju helt otroligt. Vi har träffats två ggr på en vecka!" Det ägde. Vi handlade lite småsaker inne på Coop och sedan åkte vi hem till mig. Tanken var att vi skulle plugga, alla tre och göra varandra sällskap under tiden, men det slutade med att jag och Linda satt och pratade och skrattade i sängen. Enligt tradition spelade vi också ett sjukt gammalt TV-spel som jag har och vi hade lika roligt som vi brukar.
FAN vad jag hade saknat henne. Förut träffades hon och jag varje dag, minst fem gånger i veckan och delade många timmar i skolan tillsammans, men nu när vi går i skolan på olika håll träffas vi ytterst sällan. Det är månader sedan (bortsett från i fredags och ett par enstaka tio minutrar här och där) vi umgicks på riktigt. Det är sjukt och det fungerar inte för mig. Vi måste träffas oftare! Min Linda.
Det var i alla fall helt jäkla underbart att få umgås med henne, både i fredags och i måndags. Det kan jag leva länge på.
Efter många timmars underbart umgänge åkte hon hem och jag och Linus myste i sängen tills vi var tvugna att sova.
Sunday | Årets pepparkaksbak.
På kvällskvisten var det dags för det årliga pepparkaksbaket. Så jävla mysigt. Jag minns precis förra julen, Linus och jag hade precis blivit tillsammans och vi firade en månad precis i dagarna kring jul. Och precis som i år bakade vi pepparkakor till hög-hög julmusik. Det var så nykärt och magiskt och underbart. Vi gjorde ett jättestort pepparkakshjärta som vi skrev våra namn på. Jag kan knappt förstå att det är ett helt år sedan. Det känns ju som om det var igår. SJUKT(!).
Årets pepparkaksbak blev också jättemysigt och vi gjorde ett jättestort namn-kärleks-hjärta i år igen. Och Linus lillebror gjorde en, precis likadan som förra året, Saab 900i. Traditioner är verkligen min grej.
Saturday | Dagen efter mår man som man förtjänar.
Tio över nio klev Linda på bussen och jag somnade i bilen på tillbakavägen. Väl hemma igen slängde jag mig i sängen, med alla kläder på och däckade igen. Linus kom in någon gång och klagade över att han hade vansinnigt ont i huvudet, så jag irrade nyvaken omkring för att hitta värktabletter. Därefter slocknade vi igen, sida vid sida.
Nästa gång jag vaknade var det mörkt ute och klockan visade halv fyra. Herregud. När vi klivit upp möttes vi av en sovande Segel ute i soffan. Han trodde inte ens att det hade hunnit bli dag, med tanke på mörket. Haha.
Grabbarna åkte ner och köpte pizza, den stadiga bakismåltiden och jag segade framför TV:n. Vi musmade i oss och kollade på marathon-repriser av Bonde söker fru (hell yäss!) och spelade TV-spel.
Runt sex skjutsade Linus hem Segel och när han kom hem duschade vi. Det finns inget skönare än att duscha dagen efter. Hallelujah. Resten av kvällen myste vi i soffan och pratade om gåårdagen.
Friday 14/12 | En blöt natt.
Linus slutade tack och lov innan jag hunnit bli insane och vi åkte tillsammans med Gomes, Kalle och Andreas för att käka pizza. Det blev en intressant, men jäkligt rolig lunch. Någon timme senare anlägsnade vi oss och skjutsade grabbarna till Spånga station, för att sedan rulla hem. Vi körde en annan väg, istället för motorvägen och det fanns massa backar och gupp och det kittlades i magen. Vi sjöng och skrattade på hemvägen.
Trötta lade vi oss under täcket i sängen och avnjöt ett par 2½ Men avsnitt till bådas förtjusning. Många timmar senare käkade vi middag och sedan började vi fixa oss krogensnygga.
Niklas fyllde fucking myndig(!) i onsdags och vi hade bestämt oss för att dra med honom ut på krogen. Det är ett måste som nybliven 18-åring. Runt åtta-tiden kom Niklas och Segel och vi förkrökade snabbt. Jag var på sjukt bra humör. Jag var taggad som få och var asnöjd med min outfit och mina nya stora guldörhängen.
Vi kirrade skjuts in till Norrtälje och jag satt och sjöng i bilen.
Vi hade bestämt oss för att först dra till "På G", ett förkröksställe i Norrtälje, men det var fullt. Vi fick knappt plats att gå. Istället satte vi oss på en närbelägen krog/restaurang(?) för att fortsätta förkröka. Vi pratade och skrattade och shottade och drack öl och drinkar. Jag pratade även med Linda i telefon och försökte övertala henne att åkt dit. Hon bangade inte och vi bestämde att vi skulle höras igen när hon närmade sig. Min lycka var total.
Under tiden kom även Björn och hans kvinnliga vän (som jag inte har en aning om var hon hette) förbi, och hon agerade kvällens privatchaufför. Runt elva vinglade vi ut för att kissa och sedan skjutsade bruden oss först till Statoil och sedan till Mobergs. Jag bjöd henne på öl, men hon tackade nej. Fett synd, tyckte jag.
Väl inne på Mobergs var det sjukt roligt. Vi pratade och skrattade och tog en massa foton. Vi kissade ute, rökte och dansade. Niklas var jättefull och jätteglad och vi andra likaså. Runt ett-tiden vinglade jag och Linus ut för att möta Linda som kom med bussen från Stockholm. Det blev ett enormt kärt återseende. Vi hade inte umgåtts ordentligt på månader och vi sprang och slängde oss i varandras armar. Jag tjöt och skrattade och dansade på trottoaren och hon tyckte jag var söt.
Tillbaka på Mobergs igen styrde jag och Linda direkt fötterna till baren och hon kom ikapp snabbt.
Vi pratade och skrattade och jag lyckades få alla grabbarna att dansa med mig. Jag och Linus dansade som tokiga och pussade och kramades och skrattade. Det ägde.
Vi dansade på scenen och alla var aspackade och jättejätteglada.
Vid tre stängde dem och det sög. Vi hade lätt kunnat dansa och festa i flera timmar till. Vi köade sjukt länge till garderoben och vinglade sedan bort mot Statoil. Jag hade sjukt ont i fötterna efter allt dansade och var tacksam över att jag inte tog mina skyhöga pumps, som jag tänkt från början.På vägen pratade jag och Linda allvar, tog foton och kissade. På Statoil köpte vi chips och French hotdog (sjukt gott!) och sedan pressade vi in oss, fem personer, i Segel's farsas bil. Jag fick ligga raklång över Linda, Linus och Niklas i baksätet för att få plats.
Det blev en lång resa hem. Linus och Segel satt och drev med Segel's pappa, jag försökte hålla mig stadig på en armbåge, Niklas somnade och Linda satt och sa att hon behövde spy.
Vi lämnade av en aspackade och halvt sovande Niklas hemma hos sig och sedan åkte vi resterande hem till Linus för att sova. Linda mådde som ett as, Linus och Segel var helt borta från omvärlden och jag vinglade omkring och försökte få alla i säng. Någon timme senade låg alla på sina sovplatser och jag och Linus däckade, medan Linda och Segel låg och pratade.
När man har träningsvärk för att ha dansat för mycket.. då vet man att man haft en lyckad kväll.
Kvällen ägde och jag har inte haft så roligt på evigheter. U-N-D-E-R-B-A-R-T.
Friday 14/12 | Niklas' krogdebut.
Hell yeah.
And where your love has always been enough for me.
Onsdagen var en lycklig dag. Trots att det inte blev så mycket sömn natten innan, vaknade jag och mådde helt okay. Linus och jag bangade våra första (tre för mig) lektioner och anlände inte till skolan förrän runt ett-halv två. Jag slutade igen vid fyra och då promenerade jag och Leyla ner till tuben för att samåka till Vällingby. På vägen pratade vi om hur jäkla mycket vi hatar skolan, om studenten(!) och flak och utspring och mössor. FAN vad vi längtar. Vi kom också in på ämnet kroppar och komplex och vi kom fram till att vi känner oss enorma gentemot resten av brudarna i klassen. HEH.
I Vällingby kramades vi hejdå och jag mötte upp en blond(!) Carro. Jag hade precis börjat vänja mig vid hennes mörka barr, men så blonderar hon tillbaka det, bara så där! Det var inte okay. Jag beordrade henne att färga tillbaka det mörka, men hon var inte så på. Istället kom vi fram till att hon är tvungen att bära peruk varje gång vi träffas, så att jag känner igen henne liksom.
Vi gick därefter lös på Coop och irrade runt som två retards. Vi skrattade och pratade och handlade yoghurt, mandariner, naturgodis och dricka, för att vara någorlunda nyttiga. Vi tog med oss vår lilla pick-nick och satte oss inne i Vällingehus. Vi har gjort såhär många gånger förut, handlat någon annanstans och sedan satt oss där, men har aldrig tänkt tanken på att man inte kanske får göra så. Vi diskuterade saken och helt plötsligt ställer sig en man framför oss och pekar och ropar på någon annan och frågar om vi har tillstånd(?). Den andre mannen svarar ja tillbaka(???) och sedan frågar den första mannen oss. Carro svarar lite tveksamt, att visst har vi det, varpå mannen ger oss en bricka och säger att det är okay för att vi var så snygga flickor.
Jag skrattade så att jag grät och fick kramp i magen, Carro likaså. Sedan satt Carro länge och funderade över vemFAN man skulle få ett tillstånd av. Ingen av oss kom på det. Hmms.
Vi pratade om allt och inget och skrattade och jag mådde så jävla bra av att vara i Carros närhet. Det var precis vad jag behövde. Precis som alltid gjorde hon mig sååå glad. Min bästaste Carro.
Efter närmare två timmar drog vi oss därifrån och gick runt en sväng i Vällingby och tittade på smycken. Vi satt och pratade i väntan på bussen och sedan gick jag och mötte Linus. Hemma packade vi och åkte sedan ut till landet. På vägen inhandlade vi ett par Chicken Burgers som avnjöts på vägen.
Linda ringde också och det gjort min dag even better. Jag blev helt lycklig av att höra hennes röst. Hon berättade som vanligt om sina senaste bravader och vi skrattade gott. Lagom till att vi var framme sade vi hejdå och bestämde att höras dagen efter.
Linus och jag slängde i ett par vårrullar i stekpannan till middag och det var helt okay. Mätta och belåtna fick jag en helt fucking underbar massage och min rygg och nacke mådde förjävla bra av det. Var Linus än tryckte och masserade så ville jag skrika av smärta. Fyfan. Jag började i och med det att tänka på HURFAN jag kunde sluta gå till min sjukgymnast. Jag gick där regelbundet för ungefär ett&etthalvt år sedan och nu i efterhand förstår jag att det faktiskt hjälpte. Jag mådde mycket bättre än vad jag gör nu i alla fall. Fett synd att jag slutade. Om jag kanske skulle beställa en tid igen?
Linus fick naturligtvis en massage tillbaka och det var jättemysigt. Därefter borstade vi tänderna och lade oss under täcket i sängen och tittade på två 2½ Men-avsnitt.
Jag var lyckligare än på länge, så jag somnade nöjd och glad på Linus axel.
Congrats.
Idag fyller Carro ARTON fucking år! Grattis, grattis grattis!
(Dessutom fyller jag arton & ett halvt idag. Yeah. Och så är det lucia.)
As long as I live.
Trehundraåttioåtta fucking dagar, älskling.
Jag älskar dig bara mer och mer.
You mean everything to me.
Söndagskvällen var mysig som alltid. Linus och jag tittade på tre-fyra avsnitt 2½ Men och det är SÅ JÄVLA BRA. Vi har stirrat oss igenom tre säsonger och har precis börjat på den fjärde. Vi är snart ikapp. Det äger.
Vi kom i säng runt ett och låg och pratade och myste länge innan vi väl somnade.
Morgonen därpå vaknade jag av Linus' alarmerande mobilväckarklocka runt halv åtta och jag var snuskigt trött. Det var kolsvart ute och kallt i rummet. Jag brottades ett tag med Linus för att få honom att vakna och sedan stress-sminkade jag mig och slängde i oss frukost. Jag somnade på vägen till skolan, men lyckades bara komma fem minuter för sent. Det var kanske inte så konstigt eftersom Linus körde i typ 120 km/h hela vägen in. Heh.
Dagen började sedan med att gruppen inför projektet Änglar, samlades och pratade igenom hur vi skulle lägga upp arbetet. Vi var fyra av sex där och alla verkade faktiskt seriösa(!). Det känns skönt.
Resten av dagen segades igenom och the four of us satt mest och snackade skit.
Avin och jag var superduktiga och gick på Mentala träningen som var vår sista lektion. Vi var fett stolta. Vi fördrev tiden genom att sitta och skriva saker till varandra. Jag tror vi fyllde en sisådär tio A4-sidor. Med bara seriösa saker. Hon hade problem och frågade mig om råd och jag berättade om det jag går runt och mår dåligt över. Det var skönt. Tiden gick asfort och vi överlevde dagen. Hell yeah.
Vi kramades hejdå och jag väntade på Linus. När han kom hoppade vi in i bilen och rullade hemåt. Jag satt och gnällde hela vägen, men Linus bara satt och skrattade och sa att jag var kaxig, men söt. Det tyckte inte jag. Jag var fruktansvärt hungrig, hade en sjuhelvetes mensvärk och tyckte att livet sög. Vi stannade i Vällingby för att köpa choklad (thank heavens!) och betala trängselskatt. Vilket jävla påhitt.
När vi kom hem glodde älsklingen på TV och jag satt här ett tag, innan vi åt middag.
Resten av kvällen pratade vi igenom en massa saker och det var förjävla jobbigt. Det blev en del tårar, men det kändes bra efter ett par timmar. Jag har som sagt bestämt mig för att gå och prata med någon (vilket egentligen är emot allt var jag står för och talar emot den jag är), men jag måste. Jag måste hjälpa Linus och jag kanske kan få tips och råd om hur jag ska göra. För ingenting av det vi redan gör hjälper. Dem som problemet ligger hos vägrar inse det. Linus säger att det räcker med att han vet att han har mig och att jag vill hjälpa honom (och dem), men något måste göras.
Vi myste och pratade innan vi somnade. Linus låg och berättade hur och när han blev kär i mig. Han berättade att han alltid har tyckt att jag är snygg och söt och underbar. Och att han var kär i mig långt innan vi blev tillsammans. Det gjorde mig vansinnigt lycklig av att få höra det.
Sedan frågade han om jag mindes vår första kyss och första gången vi hade sex. Han lät så lycklig när han berättade hur han tänkte då, hur det kändes och hur han tycker allting är nu.
Han kom också fram till hur han är kär i mig idag. "Nu är det mer djupt kär. Sådär att jag aldrig skulle kunna leva utan dig. Du är mitt liv nu. Hela mig. Min halva. Förstår du?"
Jag blev helt pirrig i magen och jag bara log och log och log. "Du är mitt liv också. Jag kan inte leva utan dig."
Innan vi somnade sa vi att vi skulle tänka på alla fina ord vi sagt till varandra. Vi somnade lyckliga.
Allting tar sin tid.
Enligt schemat börjar min dag om exakt nio minuter, men jag har inte börjat röra mig hemifrån än. Vi har grupparbete, vilket innebär att dagen inte är närvarokrävande, förutom sista lektionen som börjar halv två. Min (katastrof)grupp verkade dock stenseriösa igår och tyckte att vi skulle vara på plats 09.45 ändå.
Jag tror att jag bangar.
Yster.
Hon är den klokaste jag känner.
Me love you longtime.
You're not worth it.
Nu har det gått så långt att jag funderar på att gå och prata med någon. Någon professionell.
Jag har ältat problemet med mina två närmaste vänner och visst, det hjälper till viss del, men det leder ingen vart. Och jag får ingen klarhet i hur jag skall lösa problemet.
Jag känner mig så jävla hjälplös(!) och jag kan inget annat än se på när han lider. Det gör mig tokig. Och arg. Och ledsen.
Det gör så fruktansvärt ont, i varenda cell i kroppen. Och jag är så frustrerad att jag ibland bara skakar.
HUR KAN DEM?
I don't get it.
Jag vet bara att jag inte klarar mer.
Jag kan inte bara se på.
I din famn är jag odödlig.
"Jag älskar hur du tar i mig, kramar mig och får mig att känna mig odödlig. Hur det pirrar i hela kroppen när du kysser mig, pussar mig i pannan och hur hela jag ler när du håller min hand. "
"Love is'nt blind. It's retarded."
Vi vaknade sent på lördagen och åt en mysig frukost. Vi slötittade lite på TV, myste och sedan någon gång på eftermiddagen fixade vi oss iordning för att åka in till stan och fira min kusin. Han fyllde jämt och skulle firas med buller och brak, så det blev en stor finmiddag med hela tjocka släkten. Det blev en trevlig kväll.
Vi kom hem sent och bänkade oss framför TV:n med chips och dip och glodde på film. Underbartunderbartunderbart.
Precis som morgonen innan vaknade vi sent imorse och det var underbart. Vi låg och kramades och myste i nästan en timme innan vi masade oss ur sängen. Vi käkade frulle framför reprisen av Bonde söker fru (älska!) och därefter drog jag ut och övningskörde. Det gick super! Jag är fett stolt över mig själv. Hell yeah.
Nöjd och stolt myste jag sedan med älsklingen i soffan innan vi drog och köpte pizza. Den avnjöts framför en massa 2½ Men-avsnitt. Vi kom fram till att med en pizza, ett glas coca-cola, ett (eller flera) 2½ Men-avsnitt och sin älskling, mår man som bäst. Det var precis det vi gjorde.
Vi åt oss proppmätta, men det ägde.
Sedan var Linus tvungen att plugga (jag är fri ett tag! Hallelujah!) så jag passade på att tjeja mig lite och sjönk ner i soffan med en Cosmo. Fett najs.
Runt halv nio var älsklingen färdig, så vi myste framför Parlamentet och sedan gick jag och duschade. Linus gjorde detsamma och det var därför jag hamnade här.
Linus är aningen bitter, så nu ska jag attackera honom med.. pussar!
Over and out.
Fucking friday.
Torsdagen avslutades på bästa möjliga sätt. Med en mysig dusch tillsammans med min allra bästaste. Min älskling. Jag somnade lycklig som ett litet barn i Linus' famn sent omsider.
Vi vaknade lite försent morgonen därpå och allt gick åt skogen. Linus var sepetrött, jag hade tydligen glömt min eyeliner (viktigaste sminket!) vilket gav mig rätt rejäl panik, skinkan var slut vilket därmed ledde till att frukostmackorna smakade skit och vi kom iväg alltför sent.
Jag somnade på vägen in till skolan, men lyckades bara (!) komma fem minuter försent. Proffsigt, jag vet.
Vi hade en lektion, en introduktion till ett grupparbete. Jag hamnade i en katastrofgrupp där jag kommer vara den enda produktiva. Yäss. Därefter hade vi ett möte angående vårt projektarbete och sedan letade jag info till det, tills Linus slutade och kom och hämtade mig.
Vi begav oss då in till stora staden för att leta julklappar samt planera och leta efter en överraskning till Niklas som fyller fucking myndig nästa vecka.
Det tog oss en halvtimme(!) att hitta parkering och vädret SÖG.
Vi inledde vår mysiga shoppingdag med en fika(!). Vi har inte suttit ner och fikat, bara Linus och jag, sedan vi blev tillsammans. På över ett år, alltså. Förut var det vår favoritsysselsättning, som vänner, att bara sitta ner och prata på random café, men nu har det aldrig blivit av.
Linus förklarade varför, för ett tag sedan; "Ja, men förut var vi ju tvugna att dejta. Det behöver vi ju inte nu.". Ja, kanske det.
Det kändes iallafall fett underligt och jag blev lite nostalgisk. Mysigt var det iallafall och vi surplade latte och te och planerade vår shopping.
En timme senare slängde vi oss ut i regnrusket igen och påbörjade rundan. Linus lyckades kirra en julklapp och jag hittade en partyklänning och örhängen. Fett najs.
Vi lyckades även komma överens angående Niklas' surprise, så vi var nöjda.
Innan vi begav oss hemåt blev det ett par supergoda chickenburgers och ett toalettbesök. Jag hade fett ont i huvudet, så jag satt och halvsov hela halva vägen hem.
Där hemma blev det tacos till mddag och sedan bänkade vi oss framför Idol-finalen, som slutade precis som vi ville. Det blev glädjetjut och lycka när dem meddelade att Marie hade vunnit. You go girl.
Vi avslutade kvällen med en film (eller var det 2½ Men?). Hur som haver, så var det jävligt underbart.
End it, now.
Alla anklagelser och skitsnack. Tar det aldrig slut?
We're not the guilty ones.
Vad mer kan jag säga?
Du fyller tomrummen i mitt hjärta.
You have to give to take.
Jag har under eftermiddagen lyckats skriva samtliga delar som krävs för att få minst godkänt i delen Romantiken i svenska B. Och jag känner mig fett nöjd med allting också. Det kan inte bli bättre.
Under dagen fick jag även resultatet på min historiska jämförelse av barnarbetet i Sverige och Kina, vilket blev ett MVG. Det stod bara en massa positiva saker och jag blev minst sagt smickrad och överlycklig. Fyfan, vad jag äger.
Dagen har alltså varit en bra dag.
Jag vaknade utvilad (!) imorse efter almost nio timmarssömn. Det var verkligen vad min kropp och psyke behövde. Dem senaste dygnen har jag sovit max fem timmar per natt och min hälsa har varit därefter. Morgonen började bra.
Efter skoldagens slut satte jag mig i datasalen för att vänta på Linus och för att passa på att skriva på en av alla svenskinlämningar. Jag skrev äntligen färdigt min diktanalys.
Två timmar senare drog sig jag, Linus och Gomes till tuben och på vägen diskuterade vi mat och min mage skrek. Älsklingen och jag hoppade av vid Odenplan och beslutade oss för att inta lite föda på Burger King. Aldrig har mat smakat så gott. Därefter satte vi oss på bussen hem till landet och sedan dess har jag skrivit klart varenda liten inlämning. Hell yäss.
Nu ska vi slänga oss i soffan och glo på TV. Sedan har jag blivit lovad en mysig dusch innan vi går och lägger oss.
You're my fucking hero.
HAHA.
Det var fanimig på tiden. Och fan vad rätt.
Jag mår förjävla bra av det här.
Hallelujah moment, bitch.
Det finns inga ord.
Här är han, min andra halva och mitt allt.
(Bilden är så fruktansvärt söt att jag får ont i hela kroppen.)
Killing me slowly.
Livet suger.
Det gör verkligen det just nu.
Skolan är horribel och det är knappt jag överlever. Min närvaro sjunker alltmer och jag får sämre och sämre resultat. "Det verkar som om vissa här är i en svacka." Det här går verkligen inte. Jag mår psykiskt dåligt av att känna den ständiga pressen och stressen.
Jag räknar febrilt ner dagarna till STUDENTEN, men det gör inte särskilt mycket. Idag är det 188 dagar kvar och det låter alldeles för mycket för att jag skulle kunna orka. Å andra sidan tänker jag att när jag först började räkna ner var det en sisådär 283 dagar kvar och det känns faktiskt som igår. (Positivt tänkande! Positivt tänkande!)
Dessutom skall den första betalningen in till klassens studentskiva på fredag och det känns hur bra som helst. Även om min klass suger, really, och att alla hatar alla, så ska det faktiskt bli roligt. Den nittonde (fett sent!) december skall vi också få prova våra studentmössor. Spännande!
I och med att skolan dödar mig, har jag varken tid eller ork till att göra något roligt. Det känns som om det var år sedan jag träffade mina tjejer. När jag tänker efter är det typ ÅR sedan. Jag mår så dåligt över det.
Jag har inte träffat min närmaste vän på flera veckor, för vi har aldrig tid. När hon har tid har inte jag och vice versa. It's killing me.
Mitt upp i allt elände försöker jag och min pojkvän planera en överraskning. Jag har börjat spåna på lite idéer och Linus är på. Längre än så har vi för tillfället inte kommit, men jag känner mig taggad och jag känner att det här måste lyckas och bli som vi vill. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Achmed the dead terrorist.
Så jäkla tråkig humor, men fan så roligt ändå.
Vi skrattade så att vi grät.
Hej & hå.
At this moment: huvudvärk, halsvärk och trötthet, en älskling i sängen, ångest inför skolan, längtan efter jullov och jul över huvud taget. ilska och frustration, mordplaner och lycka.
En fullkomligt salig blandning.
You're my dream coming true.
Jag: "Vilket då?"
"Att ligga i soffan under täcket med dig och titta på Idol-reprisen, en söndag."