Idag är det dagen före dopparedagen och dagen till ära är det dessutom Linus och min 400 dagars-dag.
Jag kan inte förstå något utav det.

Alla klappar är inslagna, granen lyser vackert, julskinkan står i kylen, det är uppesittarkväll på TV, min julstrumpa ska snart tas fram och det är mindre än ett dygn kvar tills tomten gör entré - och det är grönt på marken.
Jag kommer alltid att anse att det inte blir någon riktig jul om det inte är gnistrande vitt på marken. Det innebär att jag inte har haft en riktig jul på en sisådär 3-4 år. Herregud. I år är det tamefan dags.

Julafton i år kommer att se lite annorlunda ut än alla andra jular i mitt liv. Linus ska nämligen vara med och fira min julafton. Inte hela dagen, utan han kommer hit på kvällen om allt går som planerat. Det känns verkligen bra. Då ska vi fira vår jul tillsammans och byta klappar. Jag längtar.

Om en vecka är det här året slut. Skojar ni med mig?
Jag kan knappast ha levt ett år sedan förra nyårafton. Det är bara inte möjligt.
Det var inte längesen jag firade det nya året ute på Ljusterö, med nya pojkvännen, tre av mina närmsta vänner och en massa andra människor. Linus och jag erkände en massa saker, Carro var så full som jag aldrig har sett henne, Linda hittade ytterligare en Johan, min jacka försvann vid tolvslaget (men återfanns), Avin bråkade med någon brud i garderoben, Carro och jag ramlade på altanen, jag såg inte ett enda fyrverkeri, jag rullade ner för en backe samtdigt som jag pratade med mamma i telefon (heh!) och livet lekte.
ÄR DET VERKLIGEN ETT ÅR SEDAN!? Fyfan.

I år har jag ingen aning om varfan vi ska fira nyåret eller med vilka. Det är så jävla kompliverat.
Men så länge jag är tillsammans med min älskling och några av mina underbara vänner, så blir allting helt perfekt.

GOD JUL!