"Leo firar sin 30-årsdag. Omgiven av familj och vänner skålar han för framtiden. Men när festen är slut och Leo och hans flickvän vandrar hemåt, händer något som för alltid ska förändra deras liv."

Jag och Linus var och såg Josef Fares' nya film Leo ikväll och det gör fortfarande ont i hjärtat på mig.
Tio minuter in i filmen satt jag och grät och så fortsatte det hela vägen igenom filmen. Jag grät nästan konstant i en & en halv timme. Herregud. Jag må vara jävligt sentimental, men den jäveln som inte blir berörd av den här fantastiskt välgjorda filmen, är en jävel utan empati.
SE DEN!