Plugget i måndags sög. Varken Avin, Leyla eller Carro var där, så det var jävligt ensamt. Jag deltog på idrotten(!) men smilade till mig att få vara på gymmet. Helt ensam. Det sög också. Jag lyfte några vikter, gjorde ett par sit-ups och cyklade lite, sedan fick det vara nog. Linda ringde som tur var och hon höll mig sällskap ända tills min andra lektion började. Det blev en underbar timme pratandes med Linda och vi skrattade gott åt fredagens bravader. Älskade bästaste Linda.

Jag skolkade min sista lektion (jag måste skärpa mig!) och Linus och jag åkte till Vällingby, där vi mötte Linda. Vilken lycka. "Det här är ju helt otroligt. Vi har träffats två ggr på en vecka!" Det ägde. Vi handlade lite småsaker inne på Coop och sedan åkte vi hem till mig. Tanken var att vi skulle plugga, alla tre och göra varandra sällskap under tiden, men det slutade med att jag och Linda satt och pratade och skrattade i sängen. Enligt tradition spelade vi också ett sjukt gammalt TV-spel som jag har och vi hade lika roligt som vi brukar.
FAN vad jag hade saknat henne. Förut träffades hon och jag varje dag, minst fem gånger i veckan och delade många timmar i skolan tillsammans, men nu när vi går i skolan på olika håll träffas vi ytterst sällan. Det är månader sedan (bortsett från i fredags och ett par enstaka tio minutrar här och där) vi umgicks på riktigt. Det är sjukt och det fungerar inte för mig. Vi måste träffas oftare! Min Linda.
Det var i alla fall helt jäkla underbart att få umgås med henne, både i fredags och i måndags. Det kan jag leva länge på.

Efter många timmars underbart umgänge åkte hon hem och jag och Linus myste i sängen tills vi var tvugna att sova.