Söndagskvällen var mysig som alltid. Linus och jag tittade på tre-fyra avsnitt 2½ Men och det är SÅ JÄVLA BRA. Vi har stirrat oss igenom tre säsonger och har precis börjat på den fjärde. Vi är snart ikapp. Det äger.
Vi kom i säng runt ett och låg och pratade och myste länge innan vi väl somnade.

Morgonen därpå vaknade jag av Linus' alarmerande mobilväckarklocka runt halv åtta och jag var snuskigt trött. Det var kolsvart ute och kallt i rummet. Jag brottades ett tag med Linus för att få honom att vakna och sedan stress-sminkade jag mig och slängde i oss frukost. Jag somnade på vägen till skolan, men lyckades bara komma fem minuter för sent. Det var kanske inte så konstigt eftersom Linus körde i typ 120 km/h hela vägen in. Heh.
Dagen började sedan med att gruppen inför projektet Änglar, samlades och pratade igenom hur vi skulle lägga upp arbetet. Vi var fyra av sex där och alla verkade faktiskt seriösa(!). Det känns skönt.
Resten av dagen segades igenom och the four of us satt mest och snackade skit.
Avin och jag var superduktiga och gick på Mentala träningen som var vår sista lektion. Vi var fett stolta. Vi fördrev tiden genom att sitta och skriva saker till varandra. Jag tror vi fyllde en sisådär tio A4-sidor. Med bara seriösa saker. Hon hade problem och frågade mig om råd och jag berättade om det jag går runt och mår dåligt över. Det var skönt. Tiden gick asfort och vi överlevde dagen. Hell yeah.

Vi kramades hejdå och jag väntade på Linus. När han kom hoppade vi in i bilen och rullade hemåt. Jag satt och gnällde hela vägen, men Linus bara satt och skrattade och sa att jag var kaxig, men söt. Det tyckte inte jag. Jag var fruktansvärt hungrig, hade en sjuhelvetes mensvärk och tyckte att livet sög. Vi stannade i Vällingby för att köpa choklad (thank heavens!) och betala trängselskatt. Vilket jävla påhitt.
När vi kom hem glodde älsklingen på TV och jag satt här ett tag, innan vi åt middag.
Resten av kvällen pratade vi igenom en massa saker och det var förjävla jobbigt. Det blev en del tårar, men det kändes bra efter ett par timmar. Jag har som sagt bestämt mig för att gå och prata med någon (vilket egentligen är emot allt var jag står för och talar emot den jag är), men jag måste. Jag måste hjälpa Linus och jag kanske kan få tips och råd om hur jag ska göra. För ingenting av det vi redan gör hjälper. Dem som problemet ligger hos vägrar inse det. Linus säger att det räcker med att han vet att han har mig och att jag vill hjälpa honom (och dem), men något måste göras.

Vi myste och pratade innan vi somnade. Linus låg och berättade hur och när han blev kär i mig. Han berättade att han alltid har tyckt att jag är snygg och söt och underbar. Och att han var kär i mig långt innan vi blev tillsammans. Det gjorde mig vansinnigt lycklig av att få höra det.
Sedan frågade han om jag mindes vår första kyss och första gången vi hade sex. Han lät så lycklig när han berättade hur han tänkte då, hur det kändes och hur han tycker allting är nu.
Han kom också fram till hur han är kär i mig idag. "Nu är det mer djupt kär. Sådär att jag aldrig skulle kunna leva utan dig. Du är mitt liv nu. Hela mig. Min halva. Förstår du?"
Jag blev helt pirrig i magen och jag bara log och log och log. "Du är mitt liv också. Jag kan inte leva utan dig."
Innan vi somnade sa vi att vi skulle tänka på alla fina ord vi sagt till varandra. Vi somnade lyckliga.