Onsdagen var en lycklig dag. Trots att det inte blev så mycket sömn natten innan, vaknade jag och mådde helt okay. Linus och jag bangade våra första (tre för mig) lektioner och anlände inte till skolan förrän runt ett-halv två. Jag slutade igen vid fyra och då promenerade jag och Leyla ner till tuben för att samåka till Vällingby. På vägen pratade vi om hur jäkla mycket vi hatar skolan, om studenten(!) och flak och utspring och mössor. FAN vad vi längtar. Vi kom också in på ämnet kroppar och komplex och vi kom fram till att vi känner oss enorma gentemot resten av brudarna i klassen. HEH.
I Vällingby kramades vi hejdå och jag mötte upp en blond(!) Carro. Jag hade precis börjat vänja mig vid hennes mörka barr, men så blonderar hon tillbaka det, bara så där! Det var inte okay. Jag beordrade henne att färga tillbaka det mörka, men hon var inte så på. Istället kom vi fram till att hon är tvungen att bära peruk varje gång vi träffas, så att jag känner igen henne liksom.

Vi gick därefter lös på Coop och irrade runt som två retards. Vi skrattade och pratade och handlade yoghurt, mandariner, naturgodis och dricka, för att vara någorlunda nyttiga. Vi tog med oss vår lilla pick-nick och satte oss inne i Vällingehus. Vi har gjort såhär många gånger förut, handlat någon annanstans och sedan satt oss där, men har aldrig tänkt tanken på att man inte kanske får göra så. Vi diskuterade saken och helt plötsligt ställer sig en man framför oss och pekar och ropar på någon annan och frågar om vi har tillstånd(?). Den andre mannen svarar ja tillbaka(???) och sedan frågar den första mannen oss. Carro svarar lite tveksamt, att visst har vi det, varpå mannen ger oss en bricka och säger att det är okay för att vi var så snygga flickor.
Jag skrattade så att jag grät och fick kramp i magen, Carro likaså. Sedan satt Carro länge och funderade över vemFAN man skulle få ett tillstånd av. Ingen av oss kom på det. Hmms.

Vi pratade om allt och inget och skrattade och jag mådde så jävla bra av att vara i Carros närhet. Det var precis vad jag behövde. Precis som alltid gjorde hon mig sååå glad. Min bästaste Carro.
Efter närmare två timmar drog vi oss därifrån och gick runt en sväng i Vällingby och tittade på smycken. Vi satt och pratade i väntan på bussen och sedan gick jag och mötte Linus. Hemma packade vi och åkte sedan ut till landet. På vägen inhandlade vi ett par Chicken Burgers som avnjöts på vägen.
Linda ringde också och det gjort min dag even better. Jag blev helt lycklig av att höra hennes röst. Hon berättade som vanligt om sina senaste bravader och vi skrattade gott. Lagom till att vi var framme sade vi hejdå och bestämde att höras dagen efter.

Linus och jag slängde i ett par vårrullar i stekpannan till middag och det var helt okay. Mätta och belåtna fick jag en helt fucking underbar massage och min rygg och nacke mådde förjävla bra av det. Var Linus än tryckte och masserade så ville jag skrika av smärta. Fyfan. Jag började i och med det att tänka på HURFAN jag kunde sluta gå till min sjukgymnast. Jag gick där regelbundet för ungefär ett&etthalvt år sedan och nu i efterhand förstår jag att det faktiskt hjälpte. Jag mådde mycket bättre än vad jag gör nu i alla fall. Fett synd att jag slutade. Om jag kanske skulle beställa en tid igen?
Linus fick naturligtvis en massage tillbaka och det var jättemysigt. Därefter borstade vi tänderna och lade oss under täcket i sängen och tittade på två 2½ Men-avsnitt.
Jag var lyckligare än på länge, så jag somnade nöjd och glad på Linus axel.