Jag har suttit och kollat igenom en massa bilder och texter på min dator och jag fann en text, som Linda har skrivit till mig, som gick rätt in i hjärtat på mig. Lyckotårar och kärlek.

"Jessica. Du är så underbar! Du skiner upp min tillvaro. Jag älskar din humor, ditt skratt och ditt allvar. DU är allt som en vän kan önska sig.
Många säger ofta till sina vänner; lämna mig aldrig. Men jag känner inget behov av det. För jag vet att du aldrig kommer att lämna mig. Jag ser hur vi står, du och jag, med varsin unge på armen om tio, kanske femton år. Att skaffa barn är en svår uppgift, men vi kommer klara det för vi är bäst och vi har varandra!
Innerst inne är jag en svag människa, jag kunde en gång i tiden vara så frustrerad efter en dag i skolan med dig. Men nu, nu önskar jag att jag kunde få tillbringa alla dagar i skolan med dig. För någonting har hänt. Vi har förändrats båda två och i riktning mot varandra. Vi har blivit så lika, för i högstadiet var vi inte lika överhuvudtaget. Du hatade allt jag tyckte var roligt, och i vissa stunder undrade jag  om det inte var just för att du ville hålla oss på avstånd, så vi skulle fortsätta vara olika. Det var så det var då, men inte ens i närheten längre.
Det är en omåttlig kärlek jag hyser för dig. Inte ens hela universum skulle ge tillräckligt med utrymme för min kärlek till dig. Det är hur jag kan beskriva det som närmast i ord..
Älskar dig, Jessica Ahlgren!"

Tack Linda,  för alla dessa år vi har delat och för alla år vi har framför oss.
Jag älskar dig, som ingen annan.