Jag vaknade (två timmar tidigare än jag behövde) på strålande humör imorse och hade flera timmar på mig att fixa mig i ordning. Jag hade musik på högsta volym och log för mig själv hela morgonen. Dessutom var vädret helt fucking underbart, ja det var helt enkelt min dag.
Runt elva begav jag mig till Åkeshov där jag mötte upp Avin, som liksom jag inte var ombytt inför orienteringen. Vi är alltid lika stenseriösa när det gäller idrotten, heh.
Efter att vi irrat omkring en stund i Åkeshov hittade vi till slut Start där vår lärare och seriösa och ombytta Leyla och Carro väntade. Vi log inställsamt mot vår lärare och haffade sedan ett par kartor och gav oss ut i skogen. Det ska tilläggas att både jag och Avin måste ha sett heltöntiga ut där vi trippade omkring i stövlar (och jag klänning desstuom) men vadfan, vi var snygga i alla fall.

Vi promenerade runt och pratade och gjort allt annat än att orientera. Jag kläckte ur mig dem tråkigaste skämten någonsin när en man kom joggandes förbi.

Avin: Run Forest! Run!
Jag: Orka att han hette Forest. Vem fan vill heta skog liksom?
Carro och Leyla: Haha!
Jag: Och han (gubben som sprang förbi) liksom RUN in the FOREST.
Varpå Avin och Leyla började skratta hysteriskt fastän både jag och Carro försökte övertala dem om att det inte ens var roligt.
Några minuter senare när Leyla och Avin lugnat ner sig;
Leyla: Det var andra gången han sprang förbi oss.
Jag: Då RUN han TWICE in the FOREST!
Än en gång fann Leyla (och Avin) mina tråkiga skämt väldigt roande.
(Man måste ha varit närvarande för att ens förstå något utav ovanstående.)

Vi tog jätteheta bilder och var allmänt oseriösa. Leyla skrämde livet ur mig (bokstavligt talat, jag höll på att få en hjärtinfarkt) när hon tog någon jävla pinne och körde in i örat på mig. Jag som gick lite i min egna värld såg och märkte ingenting förrän jag ser något i ögonvrån och känner något stort surrande (det prasslade antagligen, men i min totala förskräckelse uppfattade jag det som ett surr från något djur) i örat, varpå jag börjar vrålskrika och flaxa med armar och händer.
De andra tre började naturligtvis vrålskratta åt mig och min panik. Jag var nära att börja böla då jag fortfarande trodde att det var en geting i jumbosize ellr något annat vidrigt som attackerat mig och mitt stackars öra.
När jag lugnat ner mig och skrikit att det inte var roligt började jag också att skratta och var fett nära på att knuffa ner Leyla i en stor hög med hästskit som hämnd.

Tiden gick och efter att ha promenerat runt i över en timme hade vi endast hittat fem kontroller. Vi övertalade vår lärare om att det faktiskt var väldigt bra med tanke på att resten av klassen inte ens hade deltagit.
Vi begav oss tillbaka till skolan för att genomlida en psykologilektion. Vi fick tillbaka vårat stora läxförhör/lilla prov och jag fick inte helt otippat MVG. Jag äger.
Jag skolkade sista lektionen som var mentalträning och mötte Linus (som åkt hela vägen från jakobsberg bara för att få krama och träffa mig en liten stund) vid Stora mossen istället. Vi kramades och pussades i en dryg halvtimme innan han var tvungen att påbörja sin resa tillbaka igen.
Jag satte mig på tuben mot Vällingby och hamnade till sist här där jag faktiskt gjort lite nytta. Svenskarbetet är färdigskrivet och.. ja, det var väl allt.

"Skämta inte om cancer!"
"Vaddå? Jag säger ju bara att hon ser ut som ett cancerbarn!?"
"Då skämtar ni ju om det."
"Men vaddå? Jag brukar ju säga att Jessi ser efterbliven ut..."

Och jag är jävligt stolt över det.