My lovely day: Vid ett-tiden traskade morsan och jag upp till Vällingby, gjorde ett snabbt ärende, snackade skit och sedan skiljdes vi åt och jag mötte Carro vid Apoteket. Hon var sjuk och hade ont i halsen så det köptes halstabletter, innan vi promenerade vidare bort till Clas Ohlsson. Kollade runt och letade efter målarfärg, men hittade ingenting. Vi plöjde igenom ett par butiker och Carro shoppade en del till sin lägenhet. Någon timme senare haffade vi bussen till Spånga där vi hoppade av och köpte med oss take away thaimat. Mums. Haffade nästa buss bort till lägenheten. Väl där slog vi oss ner på golvet, Carro's för tillfället provisoriska matplats, där vi åt och pratade. Sjukt mys. Och maten var helt jäkla utsökt, men blev så mätt att jag höll på att kräkas. Mår fortfarande, nästan sex timmar senare, illa. Herregud. Vi fördrev en stund sittandes på golvet, pratandes och skrattandes och det var det bästa på länge.


Sedan var det dags att pyssla i lägenheten: vi hängde upp hennes nyinköpta, och av mig valda, skitsnygga duschdraperi; hängde upp krokar i badrummet; diskade bestick och glas och ställde en del på sin rätta plats; ställde upp saker i bokhyllan och fixade och donade. Me like. Och det blev riktigt bra dessutom. Det är långt kvar tills allt är på plats och färdigt, men vi har kommit en bit på vägen. Oh! Därefter slog vi oss återigen ner på golvet (min rumpa och korsrygg hates me right now) och pratade om viktiga och oviktiga saker, innan vi spelade en omgång Pictonary. Vi skrattade så att vi grät och fick kramp i magen. Underbart! Längesedan jag skrattade så mycket. Det är så befriande och tryggt och lättsamt i C's närvaro och jag älskar det. Med henne kan jag verkligen vara mig själv. Vi tog en massa foton, pratade och skrattade och fixade och donade lite till, innan vi tog en promenad bort till Spånga. Där haffade vi en varsin buss och vi satt och SMS:ade med varandra hela vägen hem. Wih!

Yesterday: Efter flera timmar spenderade i sängen framför laptopen och TV:n, slängde jag i mig lunch, hoppade in i duschen och gjorde mig klar på drygt en timme. Hurray! Slängde på mig min nya koftklänning och travade sedan upp till Vällingby. Gjorde ett snabbt ärende och mötte sedan upp bästaste Carro P och hennes söta hund Wira. Därefter begav vi oss ut på en mysig sensommarpromenad i solen och pratade och hade det väldigt mysigt. Jag blev lite kär i (hunden) Wira och Carro visade en massa trix som hon kunde göra. Oh. Jag vill verkligen ha hund igen. Så jäkla mysigt.
Vi promenerade genom en massa grönområden och ner till stränder och pratade och skrattade oavbrutet. Bangar inte. Väl tillbaka i Vällingby igen insåg jag att vi hade promenerat i nästan två och en halv timme. Fan, vad jag behövde det. Oh! Vi kramades hejdå och jag kutade hem, där Linus redan var och väntade. Innan vi åkte tillbaka till landet åt vi lite äppelpaj och pratade om dagen. Väl hemma på landet käkades det en asgod middag ute på altanen i höstkylan (wiiih!), lite mer äppelpaj inne i det varma köket och sedan gick älsk och jag upp och kröp ner i vår soffa, tände ljus och myste. Lovely. Där spenderade vi sedan hela kvällen, drack te, pratade, myste och tittade på TV. Inga konstigheter. Hann prata med Linda en snabbis i luren också. Vi kom i säng vid två. Tänk att vi aldrig lyckas gå och lägga oss i tid. Fantastiskt.


Now: Kom hem för ett litet tag sedan och Linus är på jobbet. Wöhö. Planerna för dagen är att träffa älskade Carro, så jag väntar på att hon ska höra av sig. Om saker blir som vi tänkt oss, åker vi till hennes lägenhet, fixar och donar, myser och umgås. Wih. Ikväll/eftermiddag har jag även beslutat mig för att gå ut och springa/powerwalka. Känner att jag behöver röra på mig. Värken i huvudet, nacken och ryggen blev ju lite bättre efter långpromenaden igår, så det verkar som om det är ett vinnande koncept. Är pepp som fan.
Skickade precis iväg ett lycka till-SMS till Carro P. Hon ska skriva teoriprovet idag, så jag håller tummarna före henne! Tänkte slänga ihop lite frukost nu innan jag svälter ihjäl.

Fuck you.. Ah, jag blir så jäkla förbannad. Kan någon förklara för mig varför man beter sig såhär. För att jävlas? För att det är roligt? För att man inte fattar bättre? TALA OM FÖR MIG HUR I HELVETE MAN KAN LEVA MED DET PÅ SITT SAMVETE!!
Dra åt helvete, ashole.

Happiness! Värken känns bättre idag (peppar peppar!); jag lyckades fixa fransk manikyr fastän mina naglar är sepekorta; har bestämt mig för att färga håret igen; har pratat med Carro nu och vi ska ses när vi är färdiga; älsk och jag kanske ska åka ut med båten imorgon; har tid på UM på torsdag (äntligen!); ska ha min favvoklänning idag. Livet känns bra idag.


Apropå naglar. Jag har alltid varit nästan sjukligt besatt av snygga naglar, främst då manikyr naglar. Redan som väldigt liten (8-10 år) var jag vansinnigt fascinerad av snygga, långa och fransk manikyrerade naglar och eftersom jag aldrig lyckades spara ut egna, så brukade jag pyssla ihop hemmagjorda. Klippte ut i papper och tejpade på fingrarna. Sjukt, jag vet. Haha. Jag har haft manikyrnaglar (alltid äkta, utom en gång i vintras) så fort jag har kunnat sedan dess. Och har fortfarande. Det är liksom jag.

Sweetsweet saturday: Vaknade vid åtta, när en nyduschad älskling kröp ner brevid mig och pussade på mig. Vilket underbart sätt att vakna på! Packade ihop det sista och halv nio begav vi oss in till stan. Linus släppte av mig hemma i Vällingby och drog vidare till jobbet. Käkade, bloggade och segade innan jag hoppade in i duschen. Sedan sminkade jag mig noggrannt (noggrannare än jag gjort på flera veckor!) och valde noga vad jag skulle ha på mig. Det fick bli min blåa älskade klänning. Innan jag sprang upp till Vällingby bytte jag väska - idag fick det bli en svart. Jag byter ju fram och tillbaka mellan en brun, svart och en grå (och vit sometimes). Nöjd och glad travade jag upp till V-by, där jag mötte älsklingsJojjo vid pressbyrån. Så mysigt att se henne igen. Vi hoppade på tuben och pratade-pratade-pratade. Klev av vid centralen och gav oss ut på jakt efter: en födelsedagspresent till Linus, ett par sneakers till Jojjo, en grå stickad kofta och ett par beiga byxor till myself. Vi hade det supermysigt during vår shoppingrunda och skrattade och pratade. Lyckopiller? Ohja. Efter att ha plöjt igenom nästan samtliga affärer inne i Gallerian skrek våra magar efter mat, så det fick bli vår tradition - Donken och en varsin "Lilla menyn". Det blev en riktigt mysig lunch.  Därefter gav vi oss återigen ut på jakt och många affärer, en massa provade kläder, massa prat och skratt senare, lyckades vi till slut hitta ett par sneakers och två halsband till Jojjo, en grå stickad kofta (dock inte riktigt en sådan som jag är ute efter, men den här var också söt) och ett lilarött nagellack till mig och en födelsedagspresent till älsk (men hittade inte allt jag tänkt, då båda affärerna som jag siktat in mig på hade stängt(?)!). Men vi blev nöjda. Innan vi tog tuben hem slog vi oss ner på ett litet café där jag drack en fantastiskt god latte. Sedan beslutade vi oss för att åka hemåt. Jag har nog aldrig förr åkt i en sådan fullproppad tunnelbanevagn som igår. Fyfaan. Hemskt. Men Jojjo och jag hittade en plats att dela på, så jag fick sitta i hennes knä. Det var ju mysigt det med om man tänker efter. Hemma i Vällingby kramades vi hejdå och när jag kom hem bytte jag om, målade naglarna och tånaglarna med mitt nya färgstarka(!) nagellack och snackade med morsan.

Efter jobbet igår kom älsk och hämtade upp mig. Blev så lycklig av att se honom. I vanliga fall ses vi ju inte förrän runt halv nio på kvällen, då älsk kommer hem från jobbet. Vi åkte hem, slängde i oss lite käk och sedan promenerade vi upp till Vällingby och hämtade ut våra biobiljetter. Halv sex slog vi oss ner med en stor popcorn för att avnjuta Mamma Mia. Den var kalas! Faktiskt riktigt bra och till och med Linus erkände att "den var över förväntan." Vi tog en liten promenad på hemvägen och när vi kom hem lade vi oss i sängen och pratade. Jag berättade vad jag gått runt och tänkt på en kortare tid och han lyssnade. Och gav råd. Och peppade. Och höll om mig. Efteråt kände jag mig lättat och förstådd. Jag beundrar verkligen hans förmåga att få mig att må bra. Oavsett omständigheterna. Alltid. Älskling.
Därefter blev det fryspizza till middag och en massa mys i sängen, innan vi vid halv hoppade i säng.

Today har varit  världens drygaste arbetsdag. Det fanns absolut ingenting att göra på hela förmiddagen. Jag har därför spenderat en hel del tid nedsjunken i min nyinköpta bok - Ge aldrig upp. Inte helt fel ändå. Köpte den igår och har snart läst ut den. Den är helt underbar. Så tårdrypande vacker så att det gör ont. Fick verkligen kämpa med att hålla tillbaka tårarna i lunchrummet. Gah!

Uttrag ur Ge aldrig upp (mina favvisar!): "Nu ska jag gå och lägga mig och blunda och minnas hur dy brukar skratta när vi busar. Om jag ligger stilla i sängen och koncentrerar mig kan jag se dig framför mig.
Jag säger god natt till dig varje kväll och god morgon varje morgon. Hoppas att du inte tror att jag övergivit dig. Hoppas du förstår att jag finns kvar och längtar efter dig."

"Sov gott du, Marino. Om det är någonting jag kan lära dig som kanske är det viktigaste i livet, så är det att aldrig ger upp. Att aldrig låta någon trampa på dig. Att aldrig tillåta att någon gör något med dig som du inte accepterar. Att aldrig vara feg. Utan att oberoende av priset stå upp som en människa. Och att kämpa med allt du har för det du tror på. Sov gott, min älskade son."

Jag bara dör.

Check: Ringde upp min chef i förmiddags och frågade varför min garantilön (för tre dagar i början av juli) inte står med på mitt lönebesked. Han sade att det måste ha blivit något fel, men att han skulle fixa det. Skönt.
Ringde dessutom upp ungdomsmottagningen igen och fick äntligen en tid - om TVÅ veckor. Seriously? Ska dit och prata om att byta preventivmedel i alla fall. P-pillrena jag äter nu fungerar inte för mig längre. Mår bara dåligt. Men måste gå dit på öppet hus på måndag ändå. Tänker inte vara utan p-piller två veckor till. Inte en chans. Det räcker gott och väl med att jag har haft mens två ggr på en månad. Yay!

Now: Funderar på att ta en dusch och sedan lägga mig ner och försöka sova en stund. Behöver all sömn jag kan få. Eller så kan jag inte stå emot att fortsätta läsa boken. Vi får se vad som händer.