STUDENTEN 10/6 -2008.

Jag finner bara ett ord: HERREGUD! I förrgår tog jag STUDENTEN, och hur jäkla sjukt är inte det? Dagen jag har väntat på i 13(!) år är nu därmed över. Och jag hann knappt med. Dagen var förbannat underbar: champagnefrukosten var vansinnigt mysig och rolig och vi drack och skrattade och det skålades och hölls tal och det skrevs i mössorna och vi tog massor med foton; fotograferingen bjöd på massor av skratt, fotografen skällde ut oss och Leyla och jag kirrade hetaste posen, sittandes längst fram i mitten; samlingen i klassrummet var mysrolig och lite sentimental och det var betygsutdelning och avsked från mentor Hans; samlingen i aulan var galen och helt jäkla underbar, Carro och jag var nära tårarna och det sjöngs och skreks och dansades och stods på bänkarna; UTSPRINGET var det bästabästabästa jag varit med om: pirret och nervositeten och längtan minutrarna innan var vansinnigt, vi skrattade och skrek och sprang och hoppade och Carro och jag höll varandra hårt i händerna och vi var så lyckliga att vi inte visste vart vi skulle ta vägen. Och sedan var det puss & kramkalas med alla nära och kära och det hängdes nallar och blommor och champagne runt halsen och det togs foton och jag var så oförskämt jävla lycklig; FLAKÅKNINGEN var något av det roligaste jag varit med om och vi skrek och sjöng och tjoade och hoppade och sprutade champagne och öl på varandra och jag ville aldrig att det skulle ta slut; mottagningen med alla nära och kära och firandet och hela dagen i sig var det bästa någonsin. Herregud, säger jag bara. JAG VILL TA STUDENTEN IGEN!

För att jag är så jävla bra: På studentlunchen dagen innan, dvs i måndags, vann jag, med mitt bidrag, skolans poesitävling. Vi i vår klass var tvugna att delta och jag slängde ihop en dikt på en kvart - och vann. Hur jävla bra är inte jag?
Men det bästa av allt är att jag fick ett stipendium för goda betyg på studenten. De trettio elever med högst betyg fick ett stipendium. Observera att vi var lite över 200 elever som gick ut. Jag blev tusen spänn, en ära och en bok rikare tack vare mina höga betyg. Hell fucking yäss! Jag är så snuskigt jäkla nöjd över mig själv. För jag är så förjävla bäst.

Min studentdag i bilder, scrolla ner och avundas.

Dagen började med den traditionsenliga champagnefrukosten..



Leyla & Avin var söta och glada.


Jag körde på den vanliga posen. (Titta mina snygga örhängen!)


Carro och jag skålar för STUDENTEN!


Myself och Carro var jävligt snygga dagen till ära.


Leyla och jag likaså.


Carro & Leyla, sjukt söta.


WOAH! Fyfan vad jag är bra!


Sötaste och skönaste bilden på Leyla. Typ någonsin.


Max höll tal.


Skriveri i mössorna.


Niclas och Max bjöd på en stekig pose.


Grabbarna.


Vad gör dem?! Söta är dem hursomhelst.


Fett snygga. And we know it.


Sötaste Carro och myself.


Stekiga Carro.


Helt bäst.

Efter fotograferingen, avskedet i klassrummet och samligen o aulan var det äntligen dags för UTSPRINGET, lyckligaste stunden någonsin..


Sjävla UTSPRINGET. Ren jävla lycka.


Älsk springer ut.


Moster, svärmor och farmor hänger saker kring min hals. Helt sjukt.


Min älskling fick också massa saker.


Myself och älsk tillsammans med mina söta skylt.


Förbannat jävla lyckliga!


Är jag inte lite lik mig själv på skylten?


Lycko fucking psykos.


För jag har tagit studenten..


Älskade Jojjo och myself.


Myself och bästaste Carro.


BÄSTA bilden någonsin. Fyfan, vad vi är bra, älskling.


En av de bästa bilderna på oss. Älska!


Så många oslagbara känslor. 


Lyckalyckalyckalyckalycka.


Tungan slinker alltid ut. Heh.


Paparazzibilder.


FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FYFAN VAD JAG ÄR BRA!!!


Storebror, jag med min skylt och mamma. Bäst.


Storebror, myself och skylten, mamma, mormor, farmor och pappa.


Jag var fett snygg efter flakåkningen. Det ägde hur som helst.

Sammanfattningsvis:
Min studentdag var nog den lyckligaste dagen hittills i mitt liv. En miljard känslor på en och samma gång och jag skulle göra vad som helst för att få uppleva UTSPRINGET en gång till. Det var en sådan mäktig jävla känsla. En känsla av lättnad, frihet och glädje. Samtidigt som jag kände mig både vemodig och lite ledsen över att jag aldrig mer kommer gå i Bromma Gymnasium. Ångesten slog mig nästan direkt. Att dagen jag väntat på i 13 jäkla år snart var över (och är nu över) och att jag aldrig, aldrig någonsin, kommer att få uppleva något liknande igen. Detta är bara EN GÅNG I LIVET och jag hatar det.

(Fler bilder kommer eventuellt..)


Crap
Crap from: Carro

fy fan vad du är bra sweetnose!

och du är SÅ värd det!

Puss!

2008-06-12 @ 16:15:09

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback