You and me: Linus och jag firar 22 månader idag. Hej & hå! För att vara exakt: sexhundrasjuttioen (671!) dagar tillsammans. Seriöst? Vansinne! Bara två månader till 2 års-dagen. Vem hade kunnat tro det?
Att älska dig är det bästabästabästa jag vet! Tralalala! Du är så underbar att jag bara ler-ler-ler. Shalalalaaaa. Älskling! Du vet väl att jag älskar dig? K-Ä-R-L-E-K. Såinihelvete.

Last night: Linus kom hem vid halv nio och jag hade migrän. Kände mig sjukt sliten. Käkade och tittade på och skrattade åt "Vem kan slå Filip och Fredrik". Linus: "Det är det bästa programmet som gjorts! Efter "Hål i väggen" då!" Efter det däckade vi och vaknade runt två. Borstade tänderna och hoppade bums i säng.

Today: Vaknade för en timme sedan av att hemtelefonen ringde. Blev pissrädd och fick hjärtklappning. Har fortfarande ont i skallen, jippie! Idag tänkte jag springa upp till Vällingby och uträtta ett par ärenden, sedan ska brorsan och jag övningsköra. Kul! Linus slutar redan vid fem, så när han kommit hem måste vi fixa klart lite saker. Om jag orkar och har tid så fixar jag naglarna också.
Nu ska jag fixa frukost, håller på att svälta ihjäl. Därefter blir det nog duschen!


Dagens livsproblem: Jag måste fixa nya migräntabletter. Och jag kan lova att det är krångligare än det låter. Orkar inte boka en läkartid för att sedan gå dit och bara be om ett nytt recept. Men jag tror fan inte att de är så sjyssta att de kan skriva ut ett per telefon. Bah. Kan inte någon hela mig?

Thoughts: Sitter och läser gamla blogg-inlägg, från gamla goa playahead. Sjukt underhållande. Men det känns konstigt och läskigt och nästan lite sorgligt att läsa vad jag tänkte och kände för flera år sedan. Eller att inse hur mycket man har varit med om, upplevt, som man helt har glömt bort. Blir lite sentimental när jag tänker på att vissa av de människorna som jag älskade högre än allt annat, inte längre är en del av mig och mitt liv. Som bara har försvunnit någonstans på vägen. Det är läskigt.Sitter samtidigt och lyssnar på nostalgimusik och hela jag fylls med så jävla mycket känslor att.. Ja, jag vet inte. Får lite ont i magen.


Fast samtidigt är det lite mysigt, för det står ju en del om Linus och på den tiden var vi ju som bekant inte tillsammans. Bara bästaste vänner. När jag tänker på det får jag en speciell känsla i magen och bröstet, för allt var så jävla annorlunda på den tiden. Det är vansinnessvårt att greppa det faktum att vi inte var annat än vänner. Att vi pratade om allt, delade varandras hemligheter, pinsamheter, drömmar.. Utan att vi var tillsammans. För vi gör ju fortfarande allt det där. Fast på ett helt annat sätt. På ett helt annat plan.
Det är inte mer än två år sedan, som vi bara var bästa vänner (även om det var under hösten tvåtusensex som vi insåg att vi var kära i varandra och ville vara mer än vänner, men..) och vi kände varandra utan och innan. Visste det mesta om varandra, om dennes liv. Men vi kände ju varandra på ett helt annat sätt, än vad vi gör nu. När jag tänker på det är det svårt att inse att jag idag, varenda natt, sover brevid samma man som jag för snart tre år sedan umgicks med för första gången, den där mörka och kalla alla hjärtans dag, år tvåtusensex. Det känns overkligt att jag nästan på dagen har varit förlovad i fyra månader, med han som var min allra bäste vän. Jag vet att det är många som aldrig skulle kunna tänka sig att bli tillsammans med sin bäste vän, att många är rädda för att det ska förstöra vänskapen, att man riskerar att förlora både sin pojkvän och bästa vän om man gör slut. Och jag vet att många var skeptiska till mitt och Linus förhållande, tyckte att det var konstigt att det fungerade så bra, att det helt enkelt var lite konstigt. Insåg precis att jag aldrig någonsin reflekterade över det här, när vi blev tillsammans. Självklart kändes det ju lite konstigt att kyssa och ha sex med någon som man var så nära, som man visste så mycket om, men det kändes samtidigt så rätt att det aldrig var något problem. Jag var aldrig rädd eller orolig. När jag tänker på det idag är jag bara glad över att det blev som det blev. Linus och jag var menade för varandra. Är menade för varandra. Jag tror verkligen det. Vi har klarat av så många motgångar, och vi håller fortfarande ihop, fastän alla odds har talat emot oss. Vad det beror på? Vi älskar varandra så mycket och vi vet att den kärlek vi delar är värd att kämpa för. Oavsett vad det kommer att kosta. Oavsett vad som händer, så ger vi aldrig upp. Lämnar aldrig den andres sida. För vi är två om allt. Och kommer alltid att vara.

Jag tror faktiskt att det på ett sätt var positivt att vi redan kände varandra på det sättet som vi gjorde, innan vi blev tillsammans. För på ett sätt visste vi ju liksom redan vad vi skulle "få", vad vi gav oss in på. Vi visste ju redan så mycket, som man annars får och måste ta reda på när man väl har blivit tillsammans. Och i och med att vi redan visste vad vi gav oss in på, när vi den där novembernatten blev tillsammans, så måste vi ju på något sätt redan ha vetat att "det här kommer att fungera, för vi älskar ju varandra trots allt vi vet, trots alla brister och fel". Det är säkert helt obegripligt att som utomstående förstå vad jag tänker och hur jag resonerar, men ingen behöver förstå. Jag skriver inte det här för att förklara mig inför andra eller för att jag vill att folk ska förstå eller veta, utan för att rensa huvudet. För att de gamla texterna satte igång en massa tankar och känslor och minnen. So that's why.


Nostalgi: Allt det här får mig att tänka tillbaka på alla våra underbara minnen. Både som vänner och som ett par.
Alla våra timlånga MSN-konversationer på kvällarna och om nätterna, våra fikor och promenader, hösten vi insåg att var kära i varandra, pirret i magen, natten det blev vi, vår första vinter, vår första vår, vår första sommar, våra års - och månadsdagar.. Listan är oändlig.
Och allt det där gör mig bubblande, sprudlande lycklig. För jag älskar vårt förflutna, lika mycket som jag älskar vår nutid och vår framtid. Jag älskar allt med Linus.

Början av nov - 06, från Linus: "Tack för att du finns Jessi, du är ovärdelig. :)  Älskar dig också, min älschkling." 

"Och du ska veta att du alltid kan prata med mig, när du vill, var du vill och om vad du vill. Jag vill alltid hjälpa dig så mycket det går, och se dig vara glad. Och älschkling, Du kommer alltid ha mig här. Glöm aldrig det.
Du är underbar."

Yesterday: Linus och jag hade en ledig dag tillsammans och det vad helt underbart. Kunde ligga och mysa när vi vaknade, behövde inte stressa. Oh! Vi käkade en god frukost innan vi började göra oss iordning. Strax innan två-tiden promenerade vi upp till Vällingby, där vi uträttade några ärenden innan jag skulle till tandläkaren. Mådde piss - jag har ju som bekant tandläkarskräck - och jag typ skakade när jag gick in. Hon lagade ett hål och det gjorde pissont. Men en dryg kvart senare var det över och jag kunde lättad gå därifrån. Då drog vi till Linus jobb, chit-chatade med hans söta kollega David och fixade det vi skulle. Tog en sväng inne på IKEA också, köpte ljuslyktor och käkade vegetariska pizzaslice's till lunch. Yummie! Väl hemma började vi pyssla med hemlisen, var tvugna att rusa upp till Vällingby, hittade inte allt vi behövde och jag blev på pisshumör. Resten av kvällen spenderade vi mysades i sängen. Lovely!

Now: Är sjukt trött, har sovit uruselt i natt. Vaknat och varit kissnödig hundra gånger, haft ont i skallen, frysit, drömt obehagliga och konstiga drömmar. You name it. Usch. Somnade gott när Linus drog till jobbet och vaknade för en halvtimme sedan. Har precis käkat frukost och måste egentligen hoppa in i duschen nu. Ska hjälpa morsan med lite saker nu på förmiddagen.
Under dagen tänkte jag sedan: pyssla med hemlisen, fixa naglarna, maila min chef, powerwalka och påbörja den av Carro lånade pocketromanen Jag går bara ut en stund. Tända ljus, dricka te och höstmysa. Åh! Ikväll kanske vi övningskör också, annars blir det imorgon.

Eufori big time: Det har varit en HELT underbar dag. Tack vare de två människorna som är viktigast i mitt liv: Carro och Linus. Dagen startade när älsk släpade upp mig ur sängen vid åtta imorse och vi åkte in till stan. Kom hem och slötittade på TV och bloggade. Messade med Carro och vi bestämde att vi skulle höras när vi var klara. Fräschade till mig och drog sedan på mig ett par stickade strumpbyxor, en kofta, skinnjackan och svepte en stor stickad halsduk runt halsen. Sedan kastade jag mig ut i höstkylan och började promenera bort mot Carro. Vi möttes på vägen och jag blev så vansinnigt lycklig av att se henne. Det bubblade i magen. Vi promenerade upp till centrum där jag kirrade lite smink, ett par sepecoola örhängen och doftljus. Blev störtnöjd. Därefter bestämde vi oss för att promenera hem till Carro, en sträcka som tar ungefär en halvtimme. Och usch vad underbart det var att bara gå där och prata, sparka i de få löv som redan fallit till marken, skratta bekymmerslöst, veta att vad jag är säger så förstår hon precis vad jag menar, andas djupa kalla andetag, verkligen känna att jag lever. Det går inte att beskriva den känslan. Blir alldeles varm i bröstet och i magen. Oh!


Efter en sväng förbi Coop kom vi äntligen hem till lägenheten och jag fick se den i nästan färdigt skick - SÅ fint och mysigt. Vi slog oss ner vid det söta matbordet med en varsin kopp vaniljte och en stor klase vindruvor och pratade om och skrattade åt gamla minnen. Skrattade och förundrades även över det sjuka faktumet att fyra (4!) bilar tutade på oss när vi promenerade hem. Unga killar som vinkade och flinade. What? Vi måste ha varit jävligt snygga (!?). Och när vi var på väg ner till Coop var det ett pensionärspar som tutade och vinkade som galningar mot oss. Carro och jag bara stirrade. Fattade inte vilka de var. Fattade ingenting. Fan vad vi skrattade. Ännu mer skrattade vi åt minnet av oss som fjortisar. Det var tider det! C och jag lärde ju känna varandra för över fem år sedan, så vi har upplevt ganska mycket tillsammans och har därmed sjukt många minnen att skratta och prata om. Tiden sprang i väg.
Strax innan sex kom Linus förbi och joinade oss. Behöver jag ens säga att det var fantastiskt att få möjlighet att umgås en stund med både bästa vännen och pojkvännen. Sådant kan verkligen göra min dag.

En stund senare kramade vi Carro hejdå och åkte hemåt. Fixade lite och promenade sedan upp till Vällingby. Var så förbannat mysigt att promenera runt hand i hand och njuta av årstiden och varandra. Det är så sällan vi gör sådant här inne i stan. Vi pratade och skrattade och jag lovar att det pirrade i min mage. "Jag älskar dig! Och jag älskar dig nog liiite mer bara för att det är höst!" Shoppade lite och med oss hem hade vi en påse te, en minipåse chips, två ljuslyktor och lite nödvändigheter från apoteket. Tände ljus och käkade middag när vi kom hem. Sedan kollade vi på TV och för en liten stund sedan gjorde vi oss en varsin kopp te (det nya förstås!) och dukade fram lite italienska chokladskorpor. Höstmys? När det är som allra bäst. Pratade lite med mormor i luren också. Mys!


Now: Sitter och pratar med Carro på MSN. Vi är så lyckliga. För vi har haft världens bästa dag tillsammans. Hon & Jag. Behöver jag säga mer? Det är verkligen så det ska vara. Vi är den bästa jävla kombon någonsin. Älskling.
Ska sortera bland lite bilder nu. Därefter blir det mys med älsk.

The weekend: I lördags både övningskörde och powerwalkade jag. Körningen gick så jävla bra och det gjorde mig på fantastiskt humör och promenaden gjorde ju inte saken sämre hellre. HÖST och underbar musik. Och träning förstås. Helt bäst. På kvällen åkte vi ut till landet: utsökt middag, höstmys i soffan och nattpromenad. Bangar inte
Igår var älsk ledig och det var inte en dag för sent. Vi sov ut, åt mysig frukost i soffan och tittade på Idol - och Vem kan slå Filip och Fredrik-repriserna. Sedan planerade och pysslade vi med en fölsishemlis och vi skrattade gott. En dusch och en middag senare slängde vi oss ut i mörket och jag övningskörde lite med Linus. Det gick bättre än någonsin! Blev så glad att jag inte kunde sluta le på säkert en timme. Sjukt kul! Kvällen spenderades i soffan och vi tände ljus och tittade på Sex and the City. Somnade vid tolv och vaknade en timme senare - helt borta från omvärlden. Har bannemig aldrig varit så trött som jag var då. Inte okay. Däckade i sängen en kort stund därefter.

Today: Om en stund tänkte jag slänga i mig lite frukost och sedan hoppa in i duschen. Ska nämligen promenera bort till Carro senare idag. Ska bli myspys. Ikväll, när älsk kommit hem, måste vi upp till Vällingby och uträtta några ärenden. Och sedan har vi en hel kväll tillsammans! Det hör definitivt till ovanligheterna.
Under dagen måste jag ringa min chef också. Får se om jag jobbar något i veckan.


Happy: Det ska bli skönt att träffa Carro idag. Bara ha en hel dag tillsammans med henne. Prata och skratta. Hon förstår mig bättre än någon annan. Och hon lyssnar och stöttar och hjälper alltid. Oavsett. Alltid. Fem år, alltid hon och jag.
"För alltid din, för alltid min, för alltid vår."
Faktumet att hösten är här nu gör mig ju som bekant bubblande lycklig. Och jag vill helst stanna stanna tiden och alltidalltid ha höst och sparka i löv och andas kylig och frisk luft så djupt ner i lugnorna det bara går och promenera en hel dag och klä mig i stickade halsdukar och äta snask och dricka te och tända ljus och värma mig vid en brasa och prata om livet med goda vänner och ligga hud-mot-hud nära med den jag älskar (minminmin Linus!) och bara njuta av varandra och hösten..

Anxiety: ..Men fastän jag älskar den här årstiden mer än någon annan, så kan jag inte frångå att: 1. det är nu när hösten kommer som det blir så påtagligt att jag inte behöver gå till skolan längre och 2. det faktum att jag saknar att ha något att göra. En plats att gå till. Ha krav på mig, tider att passa, mål och resultat att uppnå, rutiner. Jag grips av ångest och panik varje gång jag ser en grupp skolelever. Jag saknar inte att gå till skolan, men jag saknar själva grejen. Att ha press på mig, att veta att jag alltid måste och kan dra till skolan varje morgon och sedan ha saker att göra hela dagarna och kvällarna. Jag saknar det. Och jag behöver verkligen skaffa mig ett jobb. Få lite fasta rutiner innan den här slappheten tar livet av mig. Innan jag dör av ångest.
Har även ångest inför: att jag fortfarande har ont i huvudet eller migrän var och varannan dag och att jag aldrig får den hjälp jag behöver och att det snart har varit såhär i sex år; min hälsa överhuvudtaget; den kommande helgen; att jag fortfarande tänker tankar jag inte borde och behöver tänka; att vissa saker och människor alltid kommer vara desamma; sakerna på min "borde-göra-lista" som aldrig blir gjorda; högskoleprovet och att jag alltid har ångest eller mår dåligt över något.

Longing for: Mer höst(!!!); vinter; fast jobb, att börja plugga; egen lägenhet med pojkvännen; KÖRKORT; snyggare och friskare kropp; ljusare hår; längre naglar; en lösning på alla mina livsproblem och löning.

To do: Ringa chefen; sola; träna mer och äta bättre; fixa jobb; röja upp i rummet; fixa naglarna och tånaglarna; boka en synundersökning; fixa en kod på bostadskontoret; färga håret och fixa lite saker inför Carro's inflyttningsfest.

Today: Linus och jag kom iväg runt två-tiden och en timme senare befann vi oss inne i Täby. Kollade runt, myste, umgicks. Jag kirrade ett knippe tofsar, ett set med Neutrogena-ansiktsprylar på apoteket och en "Diamond Strength" till naglarna. Och jag hittade ett par snuskigt snygga Björn Borg-kalsonger till L, som han naturligtvis köpte. Middagen avnjöts på Taco Bar och vi hade jäkligt mysigt. Pratade om saker som borde göras, som kommer att hända och lite sådant roligt. Åkte hem runt halv sex-sex och när jag kom hem sjönk jag ner i soffan och plockade fram lite nagelprylar. L hade också lite egentid framför laptopen. Sedan satt vi där sida vid sida och jag filade och målade och smyckade. Jag kan lova att jag nu har de snyggaste naglarna som världens någonsin har skådat. Är så äckligt nöjd. Yay!
Vid tio tog vi en varsin skål glass (Mascarpone, såklart!) och kollade på Paradise Hotel. Sedan dess har vi myst framför TV:n och i sängen, skrattat åt mitt engelska uttal (vi skrattade så att vi grät!) och tittat på flera gamla SATC-avsnitt. Nu blir det en kopp te innan vi kryper ner för att sova.
Idag har varit en av de bästa dagarna på länge.

Tomorrow: Då bär det av in till stan, Linus ska träffa en polare och jag ska träffa sötCarro. Ska bli vansinnesmys. Hon har varit på date(!) ikväll så hon lovade att jag ska få höra allt imorgon bitti. Oh! Längtar.

Yay: Snackade med my darling Linda i eftermiddags och vi bestämde att vi ska träffas på fredag. Woho! Alltid lika underbart. Kan knappt förstå att vi känt varandra i sex år redan. Helt vansinnigt. Det är få som är som Linda för mig.

Last night: Vi kom hem till landet runt åtta och jag mådde som ett arsel. Mådde illa och hade ont i magen. Älsk gjorde lite käk, men jag fick knappt i mig någonting. Kollade på Ensam mamma söker och sedan fastnade vi framför Hitch. Will Smitch är så snuskigt snygg. Bah. Jag somnade någon gång innan elva och nästa gång jag vaknade hittade jag en sovande Linus brevid mig och kollade snabbt vad klockan var. 05.13. LÖL. Då hade jag redan fått sex timmars sömn. Borstade gaddarna och kröp ner i sängen en stund senare. Kunde knappt sova.

Today: Vaknade precis och gick upp för att ta dagens första dos penicillin. Tre doser om dagen är ordinationen. Stackars min mage! Har ont i skallen idag också. Måste bero på att jag sov som ett sepe i soffan igår.
Om hälsan tillåter så tänkte L och jag åka in till Täby och shoppa lite. Det vore jävligt nice.

Happy: VÄDRET! Jag vet att många (hela min family bland annat) tycker jag är helt vansinnig som älskar det trista gråa vädret. Men jag tycker det är förbannat mysigt. Jag älskar när det är kyligt och blåser och man blir alldeles rosig om kinderna och det doftar höst och man kan klä sig i stickade koftor och sjalar och halsdukar och.. Ja, jag älskar allt. Tillochmed regnet. I måttlig mån såklart. Oh. För mig är höst likvärdigt med kärlek. Kanske inte så konstigt eftersom hösten är min och Linus' tid på året. Om nästan exakt en månad är det två år sedan vi insåg att vi var kära i varandra, att vår vänskap hade utvecklats till kärlek. Kommer aldrig glömma den dagen. Och om nästan exakt två månader sedan är det två år sedan vi kysstes för första gången. Och om två och en halv månad firar vi två år tillsammans. Pirr i magen!

Kill me: Jag har så jävlajävlajävla tråkigt att jag håller på att dö. Jag hatar att jag är sjuk, jag hatar att det inte finns något att göra, jag hatar allt-allt-allt. Jag hatar mitt liv. Pissanushelvete. Horahorahorahorahorahorahorahora.
När jag blir frisk ska jag göra ALLT som går att göra. Ska inte ha en ledig jävla stund. Står inte ut en dag till i det här tillståndet.
Jag skulle ju faktiskt kunna plugga körkortsteori (började lite smått för en stund sedan! hurray!), pyssla med Tobbe's fölsispresent, rensa bland de torkade studentblommorna, ta en dusch, fixa naglarna, måla om tånaglarna, noppa ögonbrynen, läsa lite.. MEN, allting känns så jävla tråkigt. Känns inte som om något i den här världen är roligt. Allvarligt, det måste vara något fel på mig. Jag har hamnat i något stort svart jävla hål typ. Där allt bara är tråkigt, jobbigt, svart. Och det som skrämmer mig allra mest är att jag alltid brukar vara så jäkla lycklig när hösten kommer och det är jag ju emellanåt nu också, men det håller inte i sig någon längre stund. Det är något som är fel-fel-fel. Jag tror jag behöver göra något extraordinary för att få energi igen. Men vad?

Happy (edit): Satte mig och pluggade lite körkortsteori och det känns så skönt att plugga. Känns som när man gick i skolan. Tror jag behöver uppsatta mål att uppnå. Känns jävligt bra! Och jag lyssnar på underbar jävla musik också. Det gör saker för humöret det!

SMS skickat till Carro:
"Säg något roligt! Jag är sjuk och uttråkad!"

SMS mottaget från Carro, 2008-09-07, 16.54:
"Vi ses snart? Kommer du ihåg när du fyllde år och du pillade tanter under kjolen! Ching och chang på allsången. Juuhan och fillinglådan. Du är 14 år och bakar skitfina pepparkakor. Jag ska ha inflyttningsfest snart. Vi ska ha mysmiddagar med tända ljus och ha så roligt som bara yster o sweetnose kan ha det! Kärlek."

Good morning! Är på ett fantastiskt bra humör idag. Startade morgonen med att sträckläsa ut den från Carro lånade snuskigt bra boken Vi som aldrig sa hora. Tog mig två timmar att läsa ut den. De senaste två böckerna jag läst har jag läst ut på en halv arbetsdag, d.v.s. drygt fyra timmar. Löl. Ruskigt bra båda två hur som helst. Oh. Nästa bok (också lånad av Carro!) som ska plöjas är Sourze Sex. Verkade sjysst och annorlunda. Ska ge den en chans.
Sedan myste jag med älsk en stund och vi klev nyss upp ur sängen. Väntar på frukost - äggmackor och jordgubbsfil - hur jävla gott som helst. Vilken underbar morgon!



Today: Om vädret och hälsan tillåter ska älsk och jag ta en sväng med båten ikväll. En höstfärd. Usch, vad jag har längtat. Blir nog sista båtturen för i år. Känns lite trist, men jag tänker inte hänga läpp för det. För det innebär HÖST och som alla probably redan vet så älskar jag hösten över det mesta. Ingen annan årstid får mig att känna så starkt som hösten. Alla intryck, alla färger, alla dofter, alla känslor, alla minnen. Jag blir pirrig i magen bara av att tänka på det. Oh. Jag tror bannemig jag är som allra lyckligast på höstkanten. Sjukt, men det är nog så ändå. Ja.

Oh yäss: Känner mig som en helt ny människa. Kind of. Jag är åtminstone både snyggare och fräschare än för en liten stund sedan och det gör jävligt mycket för hälsan. Tack för det.
Linus lovade mig att vara hemma absolut senast 18.00. Vad är klockan nu? 18.35. Han har inte ens hört av sig. Vilken jävla karl man har! Måste faktiskt medge att jag hatar honom lite just nu.

Alright: Såg precis att det är 656 dagar sedan älsk och jag bondade. Om tio dagar är det 666. Tufft. Haha, har jag inget bättre för mig?