I went right home and I went to bed.
Snuskigt mätta släpade vi oss sedan upp till vår soffa, för att glo på TV. Linus pillade lite på sitt CV och skickade iväg en jobbansökan och jag somnade. När han var klar väckte han mig och vi fastnade framför någon skev jäkla film. Tror att den hette Chain of Fools. Fattade ingenting. Somnade till slut.
Vid två hade vi vaknat till och mamma Eva ringde och bad oss hämta dem. Så vi hoppade i kläder och knatade ut till bilen. Höstkyligt och stjärnklart. Har nog aldrig sett så mycket stjärnor. Älsk och jag bestämde att vi inom en snar framtid ska gå ut och lägga och titta på stjärnorna någon natt. Vänta på ett stjärnfall. Oh. Jag längtar. Lyssnade på Johnny Cash-låtar (vår drog!) hela vägen dit och hem. Sjukt mysigt. En timme senare var vi hemma igen och älsk och jag hängde upp tvätt, bytte sängkläder och sedan kröp vi ner i soffan och snaskade godis framför ett SATC-avsnitt. Kom i säng vid fyra-halv fem. Somnade efter en del om och men vid fem.
Today: Vaknade till liv för en timme sedan och ska äta frukost nu. V i får se vad dagen har att erbjuda, men det blir nog inga större aktiviteter, då jag har gått och blivit förkyld igen. Har sjukt ont i halsen, hostar och snörvlar och har mig. Inte okay.
You can't hurt me anymore.
Efter lite nattprat och mys i sängen sade vi god natt vid fyra. Kunde inte somna - mådde sjukt illa och blev ständigt attackerad av en närgången flugjävel.
Today: Vaknade dödstrött vid halv ett, kittlades och myste med älsk, innan vi släpade oss ur säng. Linus gjorde frukost medan jag letade jobb över nätet. Sökte säkert tio-tjugo stycken under frukosten. Sjukt nöjd. Någon gång måste jag få napp. Sedan kände jag mig sjukt pepp på att fixa och dona i vårat rum, så jag sorterade smutstvätt, vek och lade den rena på sin rätta plats och plockade undan lite saker. Vid fyra pussade jag älsk hejdå, som skulle skjutsa sina föräldrar som skulle på fest. Då satte jag igång att torka, damma, städa lite inne på vår toalett, plocka undan skräp från vår soffhörna och vädra ur. Det ser betydligt bättre ut nu än det gjorde innan. Yäss.
Now: Linus kom precis hem, så nu dammsuger han. Duktig! Nu ska jag torka golven och sedan hoppa in i duschen. Därefter ska vi åka in och köpa lösviktsgodis (som jag har längtat!) och sedan ska vi hem och laga middag. Är ju ensamma hemma ikväll. Underbart!
And that's why I'm wondering why you had to tell me.
Later: När vi har fräschat till oss och packat ihop och fått ordning på alla våra utspridda saker, åker vi upp till Vällingby för att gå och klippa Linus. Jag vill egentligen inte. Tycker han är som allra snyggast och sexigast när han har långt hår. But he doesn't like it, så jag har inget att säga till om. Sådant är livet.
Får se om jag tvingar med honom på en liten shoppingrunda. Annars tänkte jag be honom att stanna i Täby Centrum på vägen hem till landet, för där finns det ju massor med affärer som jag inte varit på, på evigheter. Wih. Usch, vad jag shoppar nu bara för att jag har fått lön. Jag måste ju spara. Skärpning!
Det tredje alternativet är att vi åker till Linus' jobb och kirrar ett Nintendo Wii, som vi vill ha. Då ska vi bannemig ta en sväng på IKEA också. Mys.
Tonight blir antagligen en helt vanlig fredagskväll. Mysa i soffan, titta på film, umgås.
Lovefact: Älsk och jag har idag varit tillsammans i 650 dagar. Hurray! Berättade detta för Linus i natt när vi skulle sova och han höll på att tappa hakan. Han tyckte det lät vansinnigt mycket. Men det är det ju också. Faktiskt. Lite sjukt är det. Att det har gått så snuskigt fort. Häromkvällen slog det oss att vi bara var 17 år, när vi blev tillsammans. Nu är vi liksom 19 år. När man ser det så, känns det ännu sjukare. Men tänk att det fortfarande pirrar i magen, nästan två år senare. Fantastiskt.
Parentes: Sedan jag slutade äta mina p-piller, som jag ätit sedan lite mer än ett år tillbaka, har jag ju som bekant inte mått så bra. Det blev en alldeles för stor omställning för kroppen, som min tydligen inte klarade av. Det börjar bli bättre nu, sakta med säkert, men nu har jag fått dålig hy också. Yäss. Min hy har varit i princip felfri sedan jag började äta p-piller, men nu har den gjort sitt. Tackat för sig och lämnat mig kvar med problemhy. Oh, vad lycklig jag blir.
Det har i och för sig inte bara hänt dåliga saker med min kropp sedan jag slutade utan jag har fått mycket mindre aptit och gått ner lite i vikt. Det tackar jag ju inte nej till, om man säger så. Synd är ju bara att jag säkerligen kommer gå upp de kilona jag tappat, om en vecka eller två, då jag ska börja med det nya. Jag får väl helt enkelt njuta så länge det varar.
Fuck you.. Du är dum i huvudet. Du är verkligen det. Dra åt helvete, pucko.
Can you see it in my eyes?
Oh yäss: Jag har nu Sveriges snyggaste naglar. Fransk manikyr de luxe.Oh! Om jag orkar, så kommer ett bildbevis inom kort. Dessutom har jag blivit medlem på arbetsförmedlingens hemsida och sökt ett par jobb. Duktig flicka! Nu jävlar. Jag ger inte upp förrän jag har ett jävla deltidsjobb. Wäh.
Var precis uppe i centrum och provade ett par t-shirtar som jag förälskade mig i, i förmiddags. I couldn't work it, men jag sparade pengar. Yay.
Nu ska göra mig en kopp svartvinbärste, yummie. Ren jävla satisfaction. Sedan ska jag titta på TV och fixa till ett jack på höger pekfingernagel, som jag naturligtvis lyckades åstadkomma när jag provade kläder. Woho.
To do: Fixa ett deltidsjobb; plugga körkortsteori; göra en synundersökning; fixa nytt körkortstillstånd; sparasparaspara; träna; sola; boka ett läkarbesök angående mina smärtor; gå upp till bostadskontoret och hämta ut en kod samt göra något vettigt utav mitt liv.
I can feel you.
När jag kom hem slog det mig att jag inte ätit någon frukost, så jag gjorde mig ett par mackor, tog ett stort glas apelsinjuice och en banan. Fick ont i magen(?), men gott var det.
Schyggt!
Now: Slötittar på TV, samtidigt som jag drygar på nätet. Tänkte snart fixa lite med naglarna, vilket makes me happy. Är på bra humör trots.. ja, gissa vad? Huvudvärk. Ja. Men idag tänker jag inte låta det förstöra mitt humör, utan jag har bestämt mig för att det är en bra dag idag. Yäss.
Imorgon "firar" älsk och jag 650 dagar tillsammans. Myspys. Sedan har vi flera lediga dagar tillsammans och Linus sa att han hade planer. Ih.
I'll be yours forever.
Halv sju gick vi ner och mötte upp vår longtimefriend Hermon och det var jätteroligt att se henne igen. Var serri ages sedan sist. Vi tog en lång promenad och pratade-pratade-pratade. Oavbrutet. Sjukt mysigt. Framme i Nälsta slog vi oss ner på ett par gungor (nostalgi!) och pratade och skrattade ännu mer. Det är helt fantastiskt hur mycket vi har varit med om tillsammans. Och hur olika, men ändå så lika vi är. Vi pratade om alla minnen vi har tillsammans och vi skrattade och blev vansinnigt nostalgiska. Oh! Halv nio började vi promenera tillbaka i kylan och på vägen mötte vi upp my boyfriend, som precis kommit hem från jobbet. Fixade en sak hemma hos oss och sedan gick vi alla fyra upp till Donken, för att käka lite och prata och umgås lite till. Älsk och jag kom hem vid halv elva, efter att ha lämnat av Linda vid bussen och kramat Hermon hejdå utanför mig. Väl hemma käkade vi middag(!) och sedan myste vi framför TV:n och pratade om dagen som gått. Woho. Kom i säng vid ett och däckade dirr.
Det var en underbar dag.
Myself igårkväll.
(Fler bilder kommer!)
We can talk things over a little time.
Now: Har duschat, käkat, fräschat till mig och fixat tvätten. Hurray. Och grattis till mig. Linda är, inte alltför otippat, världens långsammaste människa. Det finns ingen som slår henne när det gäller det. Jag lovar. Hon sade att hon var på väg nu i alla fall, så jag kan ju alltid hoppas att det inte dröjer alltför lång tid innan hon är i Vällingby. Heh.
Senare idag ska jag ta en promenad med Hermon, en gammal vän till både Linda och mig. Vi tre (och en till) umgicks all the time i högstadiet, men nu har vi väldigt sporadisk kontakt. Vi får se om Linda följer med ikväll. Det vore mysigt.
Saknar Linus så att jag håller på att dö. Vissa dagar är värre än andra. Bah. Men om sex timmar (..) är han hemma igen. Längtar.
Bästa just nu: Duffy - Warwick Avenue. Måste lyssnas på. Måste lyssnas på öronbedövande volym. Måste älskas. Oh.
SMS mottaget från Linus, 2008-08-27, 14.24:
"Saknar dig också älskling! Vill kramas nu!"
(L)
You can take me higher.
Today: Kom precis hem och ligger och vilar i sängen. Ska slänga ihop en tvätt, käka frukost och sedan hoppa in i duschen. För sedan jag ska träffa Linda, som försov sig och bangade plugget. Inte mig emot som får träffa henne desto mer. Vi ska promenera och sedan mysa här hemma. Oh! Det var serri evigheter sedan hon och jag gjorde något sådant. Och sist jag träffade henne var på midsommar, d.v.s. för över två månader sedan. Inte okay.
Linda & myself i vintras.
Bästa kombon.
(Herrejävlar vad mörkhårig jag var! Wäh.)
You're the one for me.
SÖTNOS!
Min, bara min, älskade sötnos.
Sweet tuesday.
Har vansinnigt ont i ryggen idag. Usch. Linus har lovat mig en massage och det ska bli oförskämt skönt. Oh!
Nu blir det frukost!
Life is good since the moment I found you.
Sedan var det dags att pyssla i lägenheten: vi hängde upp hennes nyinköpta, och av mig valda, skitsnygga duschdraperi; hängde upp krokar i badrummet; diskade bestick och glas och ställde en del på sin rätta plats; ställde upp saker i bokhyllan och fixade och donade. Me like. Och det blev riktigt bra dessutom. Det är långt kvar tills allt är på plats och färdigt, men vi har kommit en bit på vägen. Oh! Därefter slog vi oss återigen ner på golvet (min rumpa och korsrygg hates me right now) och pratade om viktiga och oviktiga saker, innan vi spelade en omgång Pictonary. Vi skrattade så att vi grät och fick kramp i magen. Underbart! Längesedan jag skrattade så mycket. Det är så befriande och tryggt och lättsamt i C's närvaro och jag älskar det. Med henne kan jag verkligen vara mig själv. Vi tog en massa foton, pratade och skrattade och fixade och donade lite till, innan vi tog en promenad bort till Spånga. Där haffade vi en varsin buss och vi satt och SMS:ade med varandra hela vägen hem. Wih!
Tomorrow: Imorgon är älsk ledig, så vi ska ägna tid åt varandra. Hoppas på att åka ut på en sensommartur med båten, om vädret tillåter. Vore inte helt fel. Annars har jag ingen aning om vad vi ska hitta på, men det blir nog bra. Vi har ju varandra och det är faktiskt det viktigaste. Tihi!
The week: Som det ser ut nu, ska jag träffa älskade Linda på onsdag. Har inte träffat henne sedan midsommar, så det ska verkligen bli hur mysigt som helst. Hon skickade ett SMS för en liten stund sedan och frågade om vi kunde göra vår tradition. Självklart kan vi det. Åh!
På torsdag har jag tid på UM och det ska verkligen bli skönt. Känner mig som en helt annan människa sedan jag slutade äta mina p-piller. Och inte på ett positivt sätt. Konstigt nog. Jag känner mig vansinnigt trött, lite "nere" och annorlunda överlag. Inte okay. Vi får se om jag fortsätter med mina vanliga eller om jag testar något nytt. Sedan pratade jag och Carro om att jag kanske ska gå på zonterapi hos hennes mamma också. Gör vad som helst för att bli av med mina smärtor, så det är helt klart värt ett försök. På kvällen träffar jag eventuellt Linda igen. Ja. Det blir bra.
And now: Ligger i sängen med laptopen i knäet. How unusual! Pratar med en gammal vän över MSN. Det är mysigt. Vi har bestämt att ta en kvällspromenad i veckan, hon och jag. Prata minnen, bli nostalgiska. Älskar sådant. Linus slutade jobbet för tio minuter sedan och borde alltså vara på väg hem. Men om jag känner honom rätt, så har inte han kommit iväg än. Han suger.
Jag älskar att leva.
Life is good.
SMS mottaget från Linda, 2008-08-25, 12.44:
"Jag med! :D wanna have a dubbelday date? :D <3"
Oh yäss, I do.
I löv my fränds.
"Jag klarade det! :D"
Sötaste Carro klarade teoriprovet idag! Grattis darling!
Jag sa ju att du skulle fixa det. Och nu jävlar är det min tur. Klarar du det, så klarar jag det! ;)
"Skriv något roligt. Jag har tråkigt."
You think you're loving, but you don't love me.
Vi promenerade genom en massa grönområden och ner till stränder och pratade och skrattade oavbrutet. Bangar inte. Väl tillbaka i Vällingby igen insåg jag att vi hade promenerat i nästan två och en halv timme. Fan, vad jag behövde det. Oh! Vi kramades hejdå och jag kutade hem, där Linus redan var och väntade. Innan vi åkte tillbaka till landet åt vi lite äppelpaj och pratade om dagen. Väl hemma på landet käkades det en asgod middag ute på altanen i höstkylan (wiiih!), lite mer äppelpaj inne i det varma köket och sedan gick älsk och jag upp och kröp ner i vår soffa, tände ljus och myste. Lovely. Där spenderade vi sedan hela kvällen, drack te, pratade, myste och tittade på TV. Inga konstigheter. Hann prata med Linda en snabbis i luren också. Vi kom i säng vid två. Tänk att vi aldrig lyckas gå och lägga oss i tid. Fantastiskt.
Now: Kom hem för ett litet tag sedan och Linus är på jobbet. Wöhö. Planerna för dagen är att träffa älskade Carro, så jag väntar på att hon ska höra av sig. Om saker blir som vi tänkt oss, åker vi till hennes lägenhet, fixar och donar, myser och umgås. Wih. Ikväll/eftermiddag har jag även beslutat mig för att gå ut och springa/powerwalka. Känner att jag behöver röra på mig. Värken i huvudet, nacken och ryggen blev ju lite bättre efter långpromenaden igår, så det verkar som om det är ett vinnande koncept. Är pepp som fan.
Skickade precis iväg ett lycka till-SMS till Carro P. Hon ska skriva teoriprovet idag, så jag håller tummarna före henne! Tänkte slänga ihop lite frukost nu innan jag svälter ihjäl.
Fuck you.. Ah, jag blir så jäkla förbannad. Kan någon förklara för mig varför man beter sig såhär. För att jävlas? För att det är roligt? För att man inte fattar bättre? TALA OM FÖR MIG HUR I HELVETE MAN KAN LEVA MED DET PÅ SITT SAMVETE!!
Dra åt helvete, ashole.
Happiness! Värken känns bättre idag (peppar peppar!); jag lyckades fixa fransk manikyr fastän mina naglar är sepekorta; har bestämt mig för att färga håret igen; har pratat med Carro nu och vi ska ses när vi är färdiga; älsk och jag kanske ska åka ut med båten imorgon; har tid på UM på torsdag (äntligen!); ska ha min favvoklänning idag. Livet känns bra idag.
Apropå naglar. Jag har alltid varit nästan sjukligt besatt av snygga naglar, främst då manikyr naglar. Redan som väldigt liten (8-10 år) var jag vansinnigt fascinerad av snygga, långa och fransk manikyrerade naglar och eftersom jag aldrig lyckades spara ut egna, så brukade jag pyssla ihop hemmagjorda. Klippte ut i papper och tejpade på fingrarna. Sjukt, jag vet. Haha. Jag har haft manikyrnaglar (alltid äkta, utom en gång i vintras) så fort jag har kunnat sedan dess. Och har fortfarande. Det är liksom jag.
Why is everything so complicated?
Worries: Tänk om jag inte får något jobb. Jag har ju kvar jobbet på SS, men det kommer inte bli många arbetsdagar. Vadfan ska jag göra? Klarar knappt av att sitta hemma en dag utan att börja klättra på väggarna. Herregud. Nu börjar jag få ångest över att jag inte hoppade på skolan ändå. Då hade jag i alla fall haft något att göra, mitt liv skulle vara mer organiserat och planerat. Såsom jag behöver det. AH! Vad har jag gjort? Panik tretusen typ.
Something that lasts forever.
Älskadeälskadeälskade Carro.
Jag glömmer aldrig de första gångerna vi pratade med varandra. Hur du bara genom några fåtal ord kunde få mig att må bra, bättre än någonsin. Det var du som första gången fick mig att prata, prata om saker som tyngde mig, saker som betydde något. Du fick mig att prata om mina känslor, vilket någon aldrig, aldrig någonsin, lyckats med förut. Det var du som gav mig min grund att stå på; genom att alltid lyssna, alltid dela med dig av dina erfarenheter, genom att anförtro dig mig, genom att förstå, stötta. Genom att ge mig din fina underbara vänskap och kärlek.
Tack för att du tog min hand och aldrig har släppt den sedan dess.
Tack för att du har hjälpt mig att finna mig själv.
Tack för att du är precis som du är.
Jag älskar Dig.
Hur kan man vara så bra som du?
Tell me why you did it.
Känner mig rastlös, som om jag väntar på något och jag känner mig nästan nervös. Varför? Ingen aning. Jag får ingen ro i varken kroppen eller i tankeverksamheten och jag vill bara tömma mig på alla tankar och konstiga känslor. Har en dålig dag idag och plågar mig själv. Som vanligt. Tänker på oväsentliga saker, läser skit och tittar på bilder som får mig att må piss. Jag är dum i huvudet. Skärpning för fan.
Jag ser ut som jag vet inte vad. Total IQ-befriad blick, fjortisplut och bara LÖÖL.
Haha, men ni måste erkänna att jag är jävligt ball. Och man kan ju faktiskt inte alltid vara snyggast i stan.
Duktigt: Jag har suttit och letat jobb nu i någon timme och har faktiskt slängt iväg ett par ansökningar. Vet inte hur många olika jobb jag sökt nu, men det känns ändå som om det är hopplöst att få jobb. Kan nästan slå vad som vadsomhelst, att jag inte kommer få ett enda av de där tusen jobben som jag sökt. Jag och min otur. Always.
Livet är inte bra idag.
Now: Funderar på att ta tag i mig själv och mitt liv och faktiskt få ut något vettigt ur den här dagen. Vad? Det undrar jag också. Jag är så jävla orkeslös så det är inte sant. Usch. Kanske skulle röja upp lite här inne eller måla naglarna. Inget av det känns särskilt lockande. VAD ÄR DET MED MIG?!
How can I keep up with this?
What's happened today? Vaknade av att Linus mobil ringde ett par centrimeter ifrån mitt öra - underbart sätt att vakna på, ohja. Somnade om och vaknade igen vid tolv, efter nio timmars välbehövd sömn. Älsk kirrade breakfast medan jag myste i soffan. Vi fräschade till oss och åkte in till Norrtälje ett par timmar senare, för att göra ett par ärenden. När vi kom hem hade Linus farföräldrar och grannar kommit över för att äta middag och fira att han har fyllt år. De gick precis härifrån och jag är så mätt att jag håller på att dö. Inte roligt. Nu ska Linus och jag mysa och titta på film. Woho.
My hell: Jag har kommit in i en svacka. En värk-svacka. Vissa perioder är värre än andra och jag har konstant ont i huvud, nacke och rygg. Just nu är en sådan där "värre". I flera dagars tid har jag haft huvudvärk, konstant, hela jävla tiden. Jag har testat allt - mina starkaste smärtlindrande tabletter, smärtlindrande salva, sömn.. You name it. Ingenting hjälper. Idag har jag dessutom gått och dragits med fruktansvärd smärta i ryggen. Jag kan inte sitta upprätt och ibland knappt stå på benen utan att rygghelvetet viker sig. Vad är det för fel? Det är inte normalt att som 19 år knappt kunna leva ett normalt jävla liv. Min kropp är som en 90-årings. Jag vet inte vad jag ska göra, för jag får inte den hjälp jag behöver. Läkarna skriver endast ut smärtlindrande, men jag skulle behöva något hämmande. Något som inte lindrar, utan som förebygger. Men eftersom jag dessutom lider av astma, så får jag knappt äta några sådana läkemedel. Maximal otur? Ja, minst sagt.
Självklart finns det andra alternativ som sjukgymnastik, men det har jag redan provat och det hjälpte litegrann, men inte tillräckligt. Akupunktur, zonterapi, massage.. Just nu känns akupunktur mest aktuellt, men allt är så förbannat dyrt.
Men jag står inte ut längre. Jag kan inte leva normalt och det är olidligt frustrerande. Bah. Jag behöver hjälp. Nu.
Release me!!!
I swear to tell the truth.
Älsk's birthday: Jag inledde som sagt dagen med att ge honom frukost på sängen, vilket blev mycket uppskattat. Vi fördrev resten av dagen i soffan, där vi myste och pratade. När mamma Eva kom hem blev det sushi till middag - älsk blev överlycklig - och kladdkaka till efterrätt. Med jordgubbar och grädde förstås. YUMMIE! När middagen och det lilla födelsedagsfirandet var avklarat, låste jag in mig på vårt rum och tände lite ljus och kirrade mysstämning. Sedan överröste jag Linus med presenter och pussar - en parfym (underbar doft!) och en fett snygg t-shirt. Lyckat som fan. Vi låg och myste i sängen bra länge innan vi förflyttade oss till soffan, där vi pratade igenom en sak. Så skönt och befriande. Vi kom i säng någon gång efter midnatt, alldeles för sent med andra ord.
Today: Gick upp 06.15, tröttare än någonsin och åkte in mot stan redan vid halv sju. När jag kom hem däckade jag i sängen direkt. Helt jävla slut. Hade (har) dessutom vansinnigt ont i nacken och huvudet. Ovanligt va? Usch. Vid halv tolv åkte morsan och jag in till stan och vi har haft det riktigt mysigt under dagen. Dessutom fyndade jag ett par (efterlängtade) chinos (när jag provade dem utbrast morsan: "men gud vad mager du är!" - ja men eller hur..) en grå (lång, ska användas som klänning) kofta, en schnygg sjal och ett par tights. Lycka! Inne i Gallerian sprang vi in i Vincent Pontare och jag blev lite till mig och mamma förstod ingenting. På vägen hem var mamma och jag så trötta att vi bara skrattade. Åt allt. Ja, herregud..
Kom hem för en dryg timme sedan och mår uselt. Funderar på att ta en powernap. Det känns som om det behövs.
You're my wonderwall.
Oh yäh: På tuben på väg hem mottog min mobil världens sötaste SMS från bästaste Carro. Oh! Jag blev så himla happy. Älskade! Vi ska ha myspys-dag på måndag, hon och jag. Jag längtar.
I helgen hoppas(!) jag på att träffa Linda en snabbis, om den förbannat upptagna människan har tid. Wäh. Om inte annat så har jag paxat Carro P i helgen också. Så en promenad eller fika med henne är spikat. Hon har ingenting att säga till om. Hih.
I'm longer afraid to be who I am.
Now: Håller på att stressfixar mig (mamma väntar otåligt..), för jag har lovat att följa med henne in till stan idag. Shoppa, umgås.. Typ. Men, innan jag går måste jag visa detta underbara, som jag hittade i my beloved Lindas blogg. Jag blir lycklig ända ner till tårna av att läsa sådant. Älskade Linda.
Sex års vänskap - varken med - eller motgångar har stjälpt den. Löv you. Always.
I'm nobody without you.
Vad hände egentligen?
Fuck you.. Jag förstår mig inte på det. Jag fattar verkligen ingenting. Hur många år har det inte gått? Och nu är det såhär. Helt utan jävla anledning. Det är fegt. Det som görs. Äckligt jävla fegt. Finns det ens en liten-liten tanke på att det sårar? Eller spelar det ingen roll? Fyfan.
Jag kommer aldrig att kunna förlåta. Aldrig.
Men oavsett.. Älskadeälskade Linus. Min-min-min. Aldrig kommer jag att lämna dig. Aldrig kommer du att lämna mig. Vi är så jävla menade för varandra så att det är sjukt. Det finns ingen som känner mig så bra som du. Det finns ingen som känner dig så bra som jag. Vi lever tillsammans dygnet runt. Alla dagar. Året runt. Vi lever i och genom varandra.
Du är min styrka, min lycka, min trygghet. Jag älskar dig mer än livet självt.
Mest av allt i allting. I en evig evighet.
Bästastebästaste Carro. Min-min-min. Fem år. Nästan exakt. Hela tiden, oavsett. Genom allt. Jag har aldrig tvivlat på oss. Aldrig någonsin. Det finns ingenting som kan dra oss isär. Sweetnose & Yster. Varken mer eller mindre. Med varandra eller ingenting alls.
För alltid din, för alltid min, för alltid vår.
Icke att förglömma är såklart L, J & C. Tillsammans med er är allting så enkelt.
Happy birthday my lover.
And nothing can take you away from me.
När vi har packat ner det sista åker vi till vischan där morgondagen (älsk's 19 års-dag!) ska spenderas. Jag har planerat lite småsaker, som jag ska överraska honom med imorgon. Det är han värd.
Nu kom han! Yay!
Sötaste Carro och jag på vår studentdag.
I love this pic!
Nothing is impossible.
My day har spenderats tillsammans med mamma. Älsk släppte av mig här hemma vid halv tio imorse och drog sedan vidare till jobbet. Jag hoppade in i duchen och fräschade till mig. Kvart över elva promenerade mamma och jag upp till Vällingby och tog tuben in till Slussen. Vår plan var nämligen att umgås (vilket aldrig händer now a days) och spana runt i lite butiker på Söder. Vi strosade omkring, men fyndade inte ett dugg. FETT synd. Jag som hade hoppats på att hitta lite roliga klänning och smycken - fukk. Lunch käkade vi på Donken och sedan traskade vi bort till Hornstull, där jag skulle på möte med min chef. Mötet tog fem minuter och jag är nu anställd t.o.m. 26 november. Känns skönt. Jag vet inte hur mycket jag kommer jobba, utan han kommer att ringa mig när det behövs folk. Inte världens bästa, men helt klart bättre än ingenting. Innan brorsan hämtade upp oss gick vi ner till Långholmen, där både min mormor och morfar (och till viss del även mamma eftersom hennes farföräldrar bodde där, när hon var liten) växte upp och mamma berättade historier från hennes barndom. Alltid lika häftigt att höra. Känns ju ganska konstigt att hon faktiskt levde innan jag fanns. Och att hon har varit med om så mycket som jag inte vet om. Under dagen har vi fått massor av tid till att bara prata. Det var bra.
Brorsan hämtade upp oss vid halv fyra-tiden och det första han utbrast när vi satte oss i bilen var "Vad har du för flummig klänning på dig?". Varpå jag frågade vad han menade med flummig och han sade att den var snygg. Klart som fan att den är snygg. Det är ju jag som valt den och jag har faktiskt jävligt bra taste. Jag äger typ. Och min klänning äger. Yay.
Kom hem för ett tag sedan och har fruktansvärt ont i huvudet. Tog en tablett och passar på att vila nu, för halv sex ska jag möta upp bästaste Carro P i Vällingby. Ska köpa det sista till Linus och u-m-g-å-s. Det ska bli myspys. Wöhö.
Tonight: Måste justera mitt personliga brev och CV. Har nämligen hittat en potentiellt jobb och jag måste skicka in min ansökan senaste imorgon bitti. Sedan får vi se vad som händer. När detta är avklarat ska älsk och jag umgås. Bara vi, utan TV eller dator eller annat som stör. Måste planera vår höst litegrann. Lägenhet och resa. Det är ett måste. Så är det bara. Mamma och jag pratade om detta på tuben på vägen in och hon låter faktiskt positiv till att jag förhoppningsvis flyttar hemifrån innan årsskiftet (eller i värsta fall i vår). Det trodde jag aldrig. Sedan jag och Linus blev tillsammans har hon verkligen blivit annorlunda eller ja, mindre överbeskyddande. I början av vårt förhållande var hon inte alls förtjust i att jag bodde så ofta ute på landet, men nu kallar hon det nästan för hemma. Jag har ju två hem. Och idag tyckte hon att vi skulle gå upp och kolla på bostadskontoret, för jag har ju förtur i bostadskön med tanke på att mina föräldrar bott i samma lägenhet hur länge som helst. En vän till Linus och mig hade gjort detta och han låg på top fem på flertalet lägenheter. Så.. att hitta lägenhet känns optimistiskt. Det är bara den stabila ekonomin som saknas, men det borde inte vara impossible. Nä, det är det inte. Så.
Fucking happiness: Jag är fortfarande helt lycklig sedan daten med Jojjo. Hon gjorde mig så jäkla happy. Vi gjorde inget speciellt - shoppade, fikade, pratade.. umgicks. Men det kan göra mig så damn lycklig. Tjejumgänge non stop i flera timmar. Jag älskar det och det gör mig alltid på så bra humör. Wiiih.
Och så ska jag ju träffa bästaste Carro P om en halvtimme. Det kan bara bli bra. Skvallra och skratta och umgås. Fyfan, vad mys säger jag.
Dessutom så sitter jag och my beloved Carro (tusan vad mycket Carro det blir hela tiden) och SMS:ar med varandra at this moment. Pratar om att ha en film - mys - tjejdag. Hon och jag. Och hyrfilmer, snask och snack. Förhoppningsvis flyttar hon redan nu på torsdag, så att vi kan ta den hemma hos henne i nya lägenheten. Då kan vi kanske passa på att inreda och fixa och dona lite också. WOHO!
Åh, ni är så wonderful. Hih.
Sweet: Storebror sitter här i sängen bredvid mig och pressar Guitar Hero. Haha, han passar alltid på att spela lite när han är här hemma. I sinnet är han inte en dag äldre än femton. Lööl.
Life is wonderful!
This is the story of the impossible.
Today: Linda ringde och väckte mig vid halv tolv-tiden. Snackade ett tag (mys!) och sedan kramades jag med älsk en stund innan jag gick upp. Väckte Linus och vi gick ner för att göra frukost. Dagen till ära bakade vi scones, så det blev nybakade och varma scones och te till frukost. Mysfaktor: hög. Resten av dagen har spenderats under täcket i soffan. Precis vad vi behöver. Vår första lediga dag tillsammans på två veckor. Vid fem-sex hoppade vi in i duschen och det var FETmys. Därefter åkte vi in till Norrtälje och handlade käk. Nu har vi precis ätit en snuskigt god thai-middag och jag är så mätt att jag är snurrig i huvudet. Det är sjukt.
Kärleksfakta: Det är vår 21 månaders-dag idag. Inget speciellt, men helt klart värt att nämna. 640 dagar också. Låter helt sepelänge. Längtar till vår 2 års-dag så att jag typ dör. Älsk och jag har börjat planera lite smått vad vi ska göra då. Hoppashoppas att det blir av. Det skulle vara världens bästa present. Yay!
Jag älskar dig, älskling. Men det vet du ju :)
Happiness.
"Det är Coldplay i högtalarna. Jag tänker på dig. Vill ha dig här!"
SMS mottaget från älskling, 2008-08-17, 17.57:
"Okej :( Då blir det gos ikväll! Och hela natten. Jag älskar dig min prinsessa. Saknar dig nu :( Vad ska vi göra imorrn?"
SMS mottaget från älskling, 2008-08-17, 18.01:
"Imorgon är det våran dag ju :) Därför jag undrade vad vi skulle göra :)"
SMS mottaget från älskling, 2008-08-17, 18.03:
"Hmm, åka någonstans? Picknick? :)"
They’re just living in my head.
Le day har spenderats at home. Drygade framför datorn större delen av förmiddagen och sedan kom min bror förbi och vi åt lunch, hela familjen tillsammans. Det har inte hänt på flera år, så det var mysigt. Sedan spelade jag och brorsan lite Guitar Hero och snackade skit innan han begav sig hemåt och jag hoppade in i duschen. Måste erkänna att jag inte har pluggat någon körkortsteori, som planerat, men jag lovar att jag ska ta tag i det så fort tillfälle ges. Ja jävlar. Mamma sydde upp klänning, så nu är den som ny. Så vansinnigt snygg.
Right fucking now ligger jag i sängen och pratar med Carro på MSN. Hon och jag har delade meningar gällande det höstiga vädret - she hates it and i love it. Vi har bestämt date på tisdag, så det ska bli FETmys. Har precis duschat och fräschat till mig. Det fick såklart bli min pånyttfödda klänning och jag har ju faktiskt bara använt den en gång tidigare, så den är som ny i vilket fall som helst. Helt underbar. Linus är hemma om en timme och då bär det som sagt ut till landet. Imorgon ska vår 21 månaders-dag "firas", så vi får se vad vi hittar på. På tisdag ska mamma och jag (och ev. bror) in till stan och kolla runt lite, innan jag ska på möte med min chef. Då får jag reda på hur min höst på SS kommer se ut. Spännande. På onsdag fyller älsk 19 år. Lilla älskling. Det ska naturligtvis firas på ett eller annat sätt. Hur vet jag inte, men jag kommer nog på något. Torsdagen är än sålänge oklar, men jag hoppas på en date med en kär vän. På fredag är Linus ledig, så då blir det myspys. Kom precis på att jag kanske jobbar någon dag i veckan också. Det vore ju trist.
Hell yäh: Kom precis på världens bästa idé! Den innefattar min och älsk's ena höstplan och jag känner mig sjukt taggad. Ska prata med älsk när han kommer hem och se vad han tycker. Men jag tror inte att han bangar. Wiih.
En blond skönhet, tack.
Såhär snygg är min Linda!
Hittade denna häromdagen och det är en av de snyggaste bilderna jag sett på henne.
Min blonda babe.
Saknar dig my love.
"Du får mig att vilja vara den jag är."
Du har väl inte glömt bort våra "lära-känna-varandra-frågor", du har väl inte glömt bort de bananfärgade balongerna, du har väl inte glömt bort när vi åkte skridskor med M, du har väl inte glömt bort alla skratt och skämt och upptåg med J, du har väl inte glömt bort vår cykel, du har väl inte glömt bort våra nattliga promenader eller cykelturer ner till Olovslund, godiset i brevlådan, pizzerian, pick-nicken utanför hans hus, spårvagnen? Du har väl inte glömt bort våra samtal om allt och ingenting innan vi sade god natt, sida vid sida, du har väl inte glömt bort våra frukostar på balkongen, våra film - och myskvällar? Du har väl inte glömt bort alla våra minnen, löften och drömmar? Du har väl inte glömt bort mig?
Jag minns allt. Lika tydligt som om det vore igår.
You should take me away.
At this moment ligger jag hemma och slöar. Får se vad som händer idag, planen var ju att träffa Carro, men vi får se hur det blir med den saken. Om inte annat så tänkte jag sätta igång med att plugga körkortsteori idag. Spännande! Nog för att jag är en riktig plugghäst, men det känns som om det här kan bli lite knepigt. Sedan ska mamma och jag sy upp en av mina klänningar, som jag inte kunnat använda mer än en gång. Hoppas det blir bra.
Ikväll åker vi ut till landet och stannar tills på tisdag. Linus (och jag såklart) är ledig(a) imorgon och dessutom firar vi 21 månader tillsammans imorgon. Hej & hå. Tjugoen fucking månader liksom. LÖL, vad tiden går fort. Bara tre månader kvar till vår två-årsdag. Känn på den ni! Har vi verkligen varit ett par så länge? Det är sjukt. But lovely. Vi kilar stadigt, liksom. ÄLSKLING.
Höst - 07, på vår 11 månaders-dag.
Snart ett år har gått. HERRE MIN GUD.
Six years of eternity.
Sweetsweet saturday: Vaknade vid åtta, när en nyduschad älskling kröp ner brevid mig och pussade på mig. Vilket underbart sätt att vakna på! Packade ihop det sista och halv nio begav vi oss in till stan. Linus släppte av mig hemma i Vällingby och drog vidare till jobbet. Käkade, bloggade och segade innan jag hoppade in i duschen. Sedan sminkade jag mig noggrannt (noggrannare än jag gjort på flera veckor!) och valde noga vad jag skulle ha på mig. Det fick bli min blåa älskade klänning. Innan jag sprang upp till Vällingby bytte jag väska - idag fick det bli en svart. Jag byter ju fram och tillbaka mellan en brun, svart och en grå (och vit sometimes). Nöjd och glad travade jag upp till V-by, där jag mötte älsklingsJojjo vid pressbyrån. Så mysigt att se henne igen. Vi hoppade på tuben och pratade-pratade-pratade. Klev av vid centralen och gav oss ut på jakt efter: en födelsedagspresent till Linus, ett par sneakers till Jojjo, en grå stickad kofta och ett par beiga byxor till myself. Vi hade det supermysigt during vår shoppingrunda och skrattade och pratade. Lyckopiller? Ohja. Efter att ha plöjt igenom nästan samtliga affärer inne i Gallerian skrek våra magar efter mat, så det fick bli vår tradition - Donken och en varsin "Lilla menyn". Det blev en riktigt mysig lunch. Därefter gav vi oss återigen ut på jakt och många affärer, en massa provade kläder, massa prat och skratt senare, lyckades vi till slut hitta ett par sneakers och två halsband till Jojjo, en grå stickad kofta (dock inte riktigt en sådan som jag är ute efter, men den här var också söt) och ett lilarött nagellack till mig och en födelsedagspresent till älsk (men hittade inte allt jag tänkt, då båda affärerna som jag siktat in mig på hade stängt(?)!). Men vi blev nöjda. Innan vi tog tuben hem slog vi oss ner på ett litet café där jag drack en fantastiskt god latte. Sedan beslutade vi oss för att åka hemåt. Jag har nog aldrig förr åkt i en sådan fullproppad tunnelbanevagn som igår. Fyfaan. Hemskt. Men Jojjo och jag hittade en plats att dela på, så jag fick sitta i hennes knä. Det var ju mysigt det med om man tänker efter. Hemma i Vällingby kramades vi hejdå och när jag kom hem bytte jag om, målade naglarna och tånaglarna med mitt nya färgstarka(!) nagellack och snackade med morsan.
Tack för en fantastiskt mysig dag, sötnos!
Why are you doing this to me?
Hell yäh: Igår studsade jag ut från jobbet - äntligen fri! Typ. Linus kom och hämtade mig, vi åkte hem, jag tog en dusch, käkade lite och packade. Därefter åkte vi upp till Vällingby, där jag hämtade ut nya migräntabletter och köpte lite nödvändigheter. Sedan bar det ut mot landet. Stannade och köpte glass på Donken och när vi kom hem käkades det middag. Vi kröp mätta och belåtna ner i soffan och slökollade på Paradise Hotel - så meningslöst och patetiskt, men ändå så sjukt underhållande. Lööl. Jag somnade redan vid tio och sov i omgångar tills klockan blev sängdags. Vid två-tiden låg vi nerbäddade under täcket och vi däckade på en gång.
Och vet ni vad? JAG HAR FÅTT JOBB! Eller ja, jag kommer att arbeta extra på Svea Support hela hösten och det känns så skönt. Lite mer struktur över vad som händer och sker i höst liksom. Jag vet inte hur mycket eller när jag kommer att jobba, men jag ska på möte med min chef på tisdag och då kommer jag förhoppningsvis få mer klarhet i hur allt kommer att bli. Yay! Jag kommer dessutom att försöka hitta något annat jobb, jobba dubbelt, för att få ut maximalt med cash. Problemet är bara att jag kommer att vara tvungen att försöka matcha jobben med varandra, så att de inte krockar. Det kan bli lättare sagt än gjort. Men, jag har i alla fall ett jobb och det känns hur jäkla bra som helst. Planen i höst är även att fixa körkortet, nu när jag har tid. När jag inte jobbar, skall jag därför plugga teori och köra så mycket som det går. Jag känner mig helt sjukt taggad. Det här kan verkligen gå vägen nu. WOOH!
Det känns som om min & älsk's plan för i höst också kan gå vägen. Med lite tur och arbete. Planen består av två saker, prio ETT: skaffa egen lägenhet. Vår egen lägenhet. Om Linus får jobba kvar i höst och dessutom som heltidsanställd så kommer han tjäna en hel del. Tillsammans med det jag tjänar kommervi därför få in en hyffsad månadslön tillsammans och om vi sprarar och lever snålt, kommer vi ha råd med en egen lägenhet. Fyfaan, vad underbart. Det som kan göras nu är att hoppas att han blir heltidsanställd och försöka hitta en lägenhet, inte alltför långt bort och med inte allt för hög hyra. Sedan är det bara att tuta och köra!
Prio två: dra utomlands en vecka, bara vi två. Planen var egentligen att dra iväg nu i sommar, men det visade sig att vi inte hade råd och att våra jobbscheman inte synkade tillräckligt. Därför har vi skjutit upp det till i höst. Någon gång. Vi ska börja spara nu när vi får lön. Till en lägenhet och till en resa. Det måste bli av. En vecka på någon varm exotisk plats, bara älsk och jag. Kan det bli bättre?
Så nu gäller det för både Linus och mig att jobba så mycket som möjligt så att vi får inte mängeder med cash. Nu jävlar, säger jag bara.
Now, baby: Linus släppte av mig här hemma för en dryg halvtimme sedan och drog vidare till jobbet. Så nu ska jag fixa frukost och sedan hoppa in i duschen. Klockan tolv ska jag nämligen möta upp min käraste vän Johanna, eller Jojjo som jag alltid kallar henne. Sötaste Jojjo. Vi ska bege oss in till stan för att shoppa, fika, prata, ta igen förlorad tid, umgås och mysa. Det ska bli oförskämt trevligt. Älsk's födelsedagspresent ska förhoppningsvis inhandlas och sedan hoppas jag på att fynda lite höstkläder. Känns som att det här kan bli en bra dag.
Who am I without you?
Därefter blev det fryspizza till middag och en massa mys i sängen, innan vi vid halv hoppade i säng.
Today har varit världens drygaste arbetsdag. Det fanns absolut ingenting att göra på hela förmiddagen. Jag har därför spenderat en hel del tid nedsjunken i min nyinköpta bok - Ge aldrig upp. Inte helt fel ändå. Köpte den igår och har snart läst ut den. Den är helt underbar. Så tårdrypande vacker så att det gör ont. Fick verkligen kämpa med att hålla tillbaka tårarna i lunchrummet. Gah!
Uttrag ur Ge aldrig upp (mina favvisar!): "Nu ska jag gå och lägga mig och blunda och minnas hur dy brukar skratta när vi busar. Om jag ligger stilla i sängen och koncentrerar mig kan jag se dig framför mig.
Jag säger god natt till dig varje kväll och god morgon varje morgon. Hoppas att du inte tror att jag övergivit dig. Hoppas du förstår att jag finns kvar och längtar efter dig."
"Sov gott du, Marino. Om det är någonting jag kan lära dig som kanske är det viktigaste i livet, så är det att aldrig ger upp. Att aldrig låta någon trampa på dig. Att aldrig tillåta att någon gör något med dig som du inte accepterar. Att aldrig vara feg. Utan att oberoende av priset stå upp som en människa. Och att kämpa med allt du har för det du tror på. Sov gott, min älskade son."
Jag bara dör.
Check: Ringde upp min chef i förmiddags och frågade varför min garantilön (för tre dagar i början av juli) inte står med på mitt lönebesked. Han sade att det måste ha blivit något fel, men att han skulle fixa det. Skönt.
Ringde dessutom upp ungdomsmottagningen igen och fick äntligen en tid - om TVÅ veckor. Seriously? Ska dit och prata om att byta preventivmedel i alla fall. P-pillrena jag äter nu fungerar inte för mig längre. Mår bara dåligt. Men måste gå dit på öppet hus på måndag ändå. Tänker inte vara utan p-piller två veckor till. Inte en chans. Det räcker gott och väl med att jag har haft mens två ggr på en månad. Yay!
Now: Funderar på att ta en dusch och sedan lägga mig ner och försöka sova en stund. Behöver all sömn jag kan få. Eller så kan jag inte stå emot att fortsätta läsa boken. Vi får se vad som händer.
The real me? Löl.
Tagen på Grönan, då älsk och jag var där för ett par veckor sedan.
Don't take no for an answer.
Snart kommer älskling hem! Jag har saknat honom sanslöst mycket idag. Usch. Men snart så.. då ska vi mysa-mysa-mysa. Längtar.
Love don't come easy.
Now: Efter en dryg arbetsdag kom jag hem för ett tag sedan. Har precis käkat mitt favoritmellanmål - fil, flingor och banan. Mums! Sedan har jag frossat lite choklad också - ångest, hej & hå. Igår när jag var uppe i Vällingby och uträttade en del ärenden inhandlade jag även lite småsaker till älsk, som en liten överraskning. För att han är så underbar och för att gratulera att det går så bra på jobbet. Typ. Köpte då bl.a. någon mjölkchoklad från Anton Berg och jisses - jag är frälst. Helt klart. Det var nog den godaste chokladen jag någonsin ätit i hela mitt liv. Njutning i högsta grad. Åh.
I övrigt har jag vansinnigt megaont i fötterna och min högra häl har sagt upp sig. Jag har inte kunnat stödja mig på foten ordentligt på hela dagen. Haltat runt som en gammal kärring. Sexigt som fan. Och huvudet värker det också. Vilken bra dag!
I have to much time to think. Jag insåg det idag. Att jag nog tänker alldeles för mycket. Överanalyserar, vrider och vänder på allt tills det inte finns någonting kvar, funderar på allt in i minsta detalj.. Ja, ni fattar. Nio timmar om dagen har jag tid till detta. Till att bara tänka. På allt. På mitt liv som det är idag, på det förflutna, på framtiden, på mig själv, på min pojkvän, på vänner, känslor, händelser.. Och grejen är det bara gör mig depressed. Inte allt, men mycket. För det finns så mycket i mitt liv som jag inte är nöjd med. Det finns så mycket jag vill ändra på, så mycket som jag vill göra, uppleva. Det känns som om jag går miste om så mycket. Saker som alla andra gör/kan/ska, men inte jag. Men så känns det ju i och för sig alltid.
Och eftersom jag bara mår dåligt när jag tänker, så har jag bestämt mig för att börja förändra. Jag ska ändra på det som inte är bra. Jag ska bli den jag vill vara. Göra och uppleva det jag drömmer om. Jag ska göra det. Nu eller aldrig. Tänker inte låta något stå i vägen för det här nu. Jag tror att jag skulle bli en så mycket bättre, gladare och mer välmående människa om jag förbättrade mitt liv. Så det ska jag göra. För vill man, så kan man. Eller hur? Önska mig lycka till!
Makes me happy: Mitt upp i denna mörka period, så lyser Linus upp min tillvaro som ingen annan. Att veta att han alltid (och jag menar alltid) finns här, det underlättar något enormt. Det är en trygghet att veta att vi kommer att somna tillsammans varje kväll. Att jag aldrig behöver vara ensam en längre tid. Bara tanken på det gör allt så mycket lättare.
Jag förstår inte hur han gör, men bara genom att befinna sig i samma rum som jag, så gör han mig lycklig. Verkligen glad. I huvudet och i hjärtat och i själen. Och när saker och ting känns förjävliga räcker det med att tänka på honom, så känns det genast mycket bättre. För jag vet att vad som än händer så kommer han alltid att älska mig. För den jag är.
Jag förstår inte hur jag klarade mig i livet innan jag träffade honom. Jag gör verkligen inte det. För idag skulle jag aldrig, inte ens för en hundradels sekund, klara mig utan honom. Och vår kärlek.
"Jag älskar dig så mycket att jag skulle kunna dö för vår kärlek."
Dessutom så har jag ju Carro. Min bästa Carro. Min allra bästa vän. För henne kan jag verkligen lita på. Jag behöver aldrig oroa mig för något när det gäller henne. Aldrig oroa mig över att något ska bli fel eller att hon ska lämna mig. För det vet jag att hon inte kommer att göra. Hon är den som alltidalltidalltid har funnits där. Under bra och dåliga perioder. Oavsett. I FEM år. Jag behöver henne verkligen. Skulle aldrig överleva utan hennes vänskap och kärlek. Och det vet jag är ömsesidigt.
"För alltid din, för alltid min, för alltid vår."
Endless love.
Du & Jag, älskling.
From and including: lördag den 18 november 2006
To and including: måndag den 11 augusti 2008
It is 633 days from the start date to the end date, end date included
Or 1 year, 8 months, 25 days including the end date
Alternative time units
633 days can be converted to one of these units:
- 54.691.200 seconds
- 911.520 minutes
- 15.192 hours
- 90 weeks (rounded down)
Vad ska jag säga?
Ni är underbara och jag saknar er.
Behöver jag ens säga något?
Förra sommaren, "the four of us": Reunion?
I hurt myself today, just to see if I still feel.
Vilken fantastiskt rolig dag va? Oh ja.
In a minute tänkte jag samla kraft nog att trava upp till Vällingby för att uträtta ett par ärenden. Bara tanken känns jobbig. Har så fruktansvärt ont i benen. Usch. Men jag måste, så det är bara att bita ihop. Man är väl ingen kärring heller.
Jag har haft something on my mind hela dagen. Häromdagen slog det mig att många har en felaktig bild av mig som person. Eller ja, många och många, det vet jag förstås inte, men jag vet att det inte är ovanligt att folk tror att jag är på ett visst sätt bara för att jag beter mig såsom jag gör. Det handlar till störst del om att folk tror att jag är sur/arg/irriterad hela tiden. Eller att jag tycker illa om randoms som jag inte ens känner(ibland även folk jag umgås med). Jag har funderat mycket kring detta och jag undrar verkligen varför det är så. Det jag kan tänka mig är att det beror mycket på att jag inte är en överdrivet social person, som gärna konverserar med människor jag inte känner. Men jag förstår inte riktigt när tystnad blev jämställt med ilska eller dylikt? Bara för att jag inte går runt och kallpratar med människor jag absolut, överhuvudtaget inte känner så innebär det ju inte att jag är arg/sur eller att jag tycker illa om dem. Verkligen inte. Det är bara så jag är. Ingenting annat. Det har ingenting med människorna i min omgivning att göra. Det handlar enbart om mig.
Det här är något som stundtals stör mig väldigt mycket, då det påverkar mig och mina relationer negativt. Jag förstår inte varför människor alltid ska skapa sig en uppfattning utifrån saker som egentligen inte påvisar hur man är som person överhuvudtaget. Vad tjänar man på det? Jag vet att när jag var yngre, så gjorde jag det ofta och dömde allt som oftast människor utifrån utseende, men det tjänade jag ju ingenting på. Och jag gick säkert miste om flera fina människor i mitt liv, bara för att jag var så trångsynt. Det kanske är därför det här gör mig så upprörd, för att jag vet vad man själv förlorar på det. Självklart blir jag både ledsen och besviken när folk tror att jag är på ett visst sätt och inte ens ger mig en chans att visa vem jag egentligen är. Jag är så trött på att jag "utstrålar" en viss "typ av människa", särskilt när det inte är den människan jag egentligen är. Så vad gör man? Ska man behöva ändra på sig bara för att folk inte ska få en felaktig bild av en? Det är väl snarare så att de som dömer ska ändra på sig och inte förutsätta vissa saker. Det är sjukt.
Lovely: Någon gång under veckan ska jag träffa Carro och spana in hennes nya egna lägenhet. Det ska bli fantastiskt spännande och roligt. Sedan ska vi hjälpas åt att inreda den, precis såsom Carro vill ha den. Och när den är färdig och helt megasnygg så ska vi laga mat tillsammans, ha film - och myskvällar (och dagar) och bara umgås. Åh, jag längtar. Haha, jag är nog minst lika glad över hennes lägenhet som hon själv är. Löööl.
I början på nästa vecka ska hon hjälpa mig att kirra en fölsispresent till älsk. Kalas. Har gått och funderat ut något bra hela dagen och det känns som att jag har ett hum nu i alla fall. Det här kan bli bra. Jag känner det.
Under helgen hoppas jag även på att träffa my beloved Jojjo. Var serri år sedan sist. Även my favourite ex-classmate Carro står med på listan över folk jag vill träffa. Och Linda, jag saknar dig.
Kom just att tänka på att jag inte träffat folk jag umgicks med i princip every day förut, på hur länge som helst. Detta beror ju på ett flertal olika anledningar, men jag tycker inte om det. Oavsett vad det än beror på. Som t.e.x. Leyla och Avin. Umgicks med båda varje dag i skolan i över ett års tid nu under gymnasiet. (Med Avin varje dag under ett år innan..), men nu har jag inte träffat någon av dem sedan vi tog studenten. Usch, reunion?
Du är det vackraste jag vet.
631 dagar av en evig evighet.
Älskling, när jag dör vill jag göra det med dig.
Jag älskar dig. Mer kan jag nog inte säga.
This is my life.
Right now ligger jag och kollar upp en massa nödvändigheter på nätet. Letar jobb, kollar restid till skolan (om jag beslutar mig för att börja..), kollar upp lediga lägenheter.. Typ sådant. Vuxet? Jag vet.
JAG MÅSTE HITTA ETT JOBB! Eller börja högskolan och ta studielån. Jag behöver cash, så att älsk och jag kan skaffa oss våran egna lägenhet. Våra kroppar skriker efter ett eget ställe. Det känns som att det är dags nu.
Men jag kan inte bestämma mig.. huruvida jag vill plugga eller jobba. Wtf? Det här är inte okay. Jag vill både och. Eller inget alls. Egentligen. Jag vet inte vad jag vill! Bah! På ett sätt känns det självklart att det vore smartast att börja plugga nu när jag kommit in på ekonomiprogrammet och för att jag på så sätt "får det gjort". Om tre år skulle jag då vara färdigutbildad ekonom. Det känns ju inte helt fel i käften liksom. Men är jag verkligen villig att sitta och åka kommunalt i över en timme varje morgon? Är jag helt säker på att det är ekonom jag vill bli? Kommer jag att kunna lägga ner så mycket tid och energi som det behövs för att klara det? Det finns så många obesvarade frågor som jag måste komma underfund med. På tio dagar. Det känns hopplöst.
Samtidigt känner jag att jag inte vill plugga direkt nu efter gymnasiet. Att jag vill ta ett halvår eller år ledigt och jobba eller göra vad jag vill. Jobba, ta körkort, resa.. Komma på vad det är jag verkligen vill med mitt liv. Fast samtidigt undrar jag om jag verkligen kommer att komma på det under den tiden. Jag kanske är lika förvirrad då som nu. Det kanske aldrig blir mer självklart. Jag kanske helt enkelt måste chansa och kasta mig i något för att få veta. Satsar man inget, vinner man ju heller inget. Eller? Jag kanske kommer att stormtrivas på högskolan och det kanske kommer kännas hundraprocent rätt att bli ekonom. Eller så känns det helt fel. Vem vet. Man måste ju testa för att veta.
Eller så försöker jag skaffa mig ett jobb. Ett som jag trivs med. Tjänar pengar, tar körkort, skaffar vårt eget place. Kommer igång med vuxenlivet. Sedan kanske jag är redo att börja plugga igen. Eller inte. Och vad händer om jag inte hittar något jobb? Ska jag sitta hemma hela dagarna och inte göra något alls? Komma ännu ett steg längre bort från vår lägenhet. Vårt vuxna liv tillsammans. Ångest. Så många "kanske", så många obesvarade frågor, så mycket ångest.
Ibland hatar jag att bli vuxen.
Jag är avundsjuk på Carro. Det lilla aset som gled in på ett bananskal och fick jobb. Och på så sätt gled lite till och fick en egen lägenhet. Vad är det? Varför är livet så orättvist?
(Missuppfatta mig inte darling, jag är jätteglad för din skull, men erkänn att det är jäkligt orättvist? ^^)
BAH, KAN INTE NÅGON KNACKA PÅ DÖRREN OCH ERBJUDA MIG VÄRLDENS TOPPENJOBB OCH EN STOR FRÄSCH LÄGENHET? Bara sådär. Någon? Snälla?
Annat som måste göras är att sola (jag vägrar bli blek igen!); måla om naglarna; träna(!); införskaffa mig en ny höstgarderob (stickade koftor, halsdukar, stövlar, klänningar, tunikor, byxor, smycken.. SHIT, vad jag längtar efter höst) och fortfarande få tag på ungdomsmottagningen och tvinga dem att boka in en tid (en som inte är på morgonen eller mitt på dagen.. folk jobbar, vet ni!).
Angående ungdomsmottagningen: Mina p-piller är slut. Och ungdomsmottagningen har inte gått att få tag på under hela sommaren. Ursäkta, men knullar inte folk lika mycket (om inte mer?) under sommaren? Kan inte kvinnor bli gravida under årets varma månader? Kan inte någon åka på en könssjukdom? Eller är det helt omöjligt att någon mår dåligt och behöver stöd? Bara för att det är sommar? Sure, jag förstår att de som arbetar där också har rätt till semester, men det måste ju gå att lösa på något smidigare sätt? Än att bli helt oanträffbara. Jag fattar inte.
Ringde upp dem i veckan under deras jävla telefontid (en timme mitt på dagen.. hallå folk JOBBAR!), fick springa ifrån och ringa i omgångar, bara upptagetton, var nära att ge upp, ringde en sista gång, prick klockan tolv (telefontiden är 11-12) och fick äntligen prata med någon. Inte nog med att det i princip är omöjligt att få tag på dem, de är otrevliga också. Jag sade att jag önskade att få boka in en tid den närmaste veckan då mina p-piller är slut. Fick till svar: "Nej, jag har inga tider!". Nehe? Slängde ur sig att att man ska vara ute i tid, en månad innan de tar slut och jag kontrade med att de inte har gått att få tag på dem under hela jävla sommaren, men det höll hon sjävklart inte med om. Okay?! Tala då om för mig varför jag inte har några p-piller och därmed inte kan ha sex (när jag vill) på jag vet inte hur länge. Kärringen kläckte ur sig att hon tyckte att jag borde smita iväg från jobbet och komma förbi, men vad i helvete. Vemfan kan bara smita iväg från jobbet? Herregud.
Så, nu sitter jag här utan p-piller, hade mens förra veckan och förväntar mig att åka på skiten igen. Woho. Den första tiden hon hade är v. 34. Då kommer jag att ha varit utan p-piller i nästan två veckor. Yäss..
Har ingen lust att gå tid heller, då de alltid är så jävla dryga och otrevliga. Måste dessutom diskutera något nytt alternativ, då jag känner att p-piller inte fungerar för mig. Åtminstonde inte de jag äter just nu. Jag mår inte bra, på flera plan, när jag äter dem. Det måste finnas något bättre. Men ja, man vet ju aldrig hur det blir när det gäller de kärringarna. Den som lever får se.
Livet är jävligt hårt ibland.
I was sprawled across the table.
Jag är på bättre humör än jag varit på en vecka och just nu sitter jag och sminkar mig och lyssnar på gamla sommarplågor. Hittade en artikel på nätet somm listat sommarplågor genom åren och vilka roliga låtar som har glömts bort! Helt fantastiskt. Tänkte lyssna igenom de som är värda att lyssna på - vem vet, jag kanske hittar ett par riktiga guldkorn.
Linus kommer hem om en dryg halvtimme och då bär det ut till landet. Som jag har längtat! Känns som om det var månader sedan vi var hemma där. Home sweet home. Det är inte illa pinkat att ha två hem, eller hur?
Så ikväll ska vi mysa såsom bara vi kan. Och sova ut (litegrann iallafall) imorgon. ÅH!
Next week: Jobbajobbajobba; kolla in Carro's nya och egna(!) lägenhet; ringa upp och skälla ut ungdomsmottagningen (är det inte fantastiskt att de aldrig kan sköta sitt jobb?); hopefully träffa Jojjo (miss her!) och eventuellt (läs: om tid finns) sola solarium och gå ut och käka med älsk.
No matter what.
Det är så fint och det gör mig så förbannat lycklig och jag blir alldeles rörd och jag förstår inte vad jag skulle göra utan henne? Min Carro liksom. Jessi & Carro. Sweetnose & Yster. Så är det bara. Det är liksom meningen att det ska vara så. Och jag älskar det.
Du & Jag, min älskade.
"För alltid din,
för alltid min,
för alltid vår."
What's going on?
Last night: Efter jobbet hämtade pappa upp mig och släppte av mig hemma. Jag slängde i min lite mellanmål, bytte om till myskläder och knatade sedan upp till Vällingby där jag mötte upp bästCarro. Vår plan var att gå på bio och se Mamma Mia, då ingen av oss sett den (och Carro har i princip sett alla filmer som går på bio just nu.. nerden..), men det blev ändrade planer. Biljetterna var slutsålda, så istället bestämde vi oss för att kolla på Sex and The City-filmen. Andra gången för mig och typ fjärde(?) för Carro. Vilka nördar vi är. Vi köpte popcorn, kissade (jag hamnade i en liten dispyt med en kvinna nere på toaletten..) och sedan slog vi oss ner i den minimala(!) biosalongen. Vi skrattade och viskade i mörkret och det var jättemysigt. Och filmen var, som första gången, i toppklass. Så jäkla bra. Typ bästa filmen jag sett.
Två timmar senare befann vi oss ute i regnvädret och vi gick in på Coop för att köpa lunch till mig och älsk att ha på jobbet. Efter lite prat och umgänge, följde jag henne till bussen, kramade henne hejdå och gick sedan för att möta Linus. Någon gång innan nio hämtade han upp mig och vi åkte hem, käkade dinner ochh myste framför TV:n. Vi kom i säng alldeles för sent (00.30..) och jag var dödligt trött när jag vaknade, efter inte mer än fem timmars sömn, imorse..
BästCarro & jag.
Tagen för någon vecka sedan.
Right now ligger jag och slökollar på OS-invigningen. O8-08-08 liksom. Har jobbat hela dagen och är trött som vanligt. Linus slutar om tre timmar och jag hatarhatarhatar det. Fy! Det är fredag idag och för de flesta innebär väl det att det är helg. För alla utom mig (och älsk & Carro) då. Jobbar imorgon också, men jag tänker på OB:n, så då känns det lite lättare. Sedan får jag en sovmorgon! Och den ska inte bli nådigt nice.
You don't know me at all.
Now: Kom hem från jobbet för två timmar sedan. Har legat här i sängen sedan dess, kan knappt röra mig. Fy tusan. Älsk slutar sent och det suger. Saknar honom massor.
Tänkte lägga ifrån mig laptopen en stund och glo på TV istället. Känns som att jag kommer slockna på en gång. Bah. Tre arbetsdagar kvar och sedan LEDIG! Bara en dag i och för sig, men det är bättre än ingenting. Och sedan är det faktiskt bara fem dagar kvar och sedan är jag ledigledigledig på riktigt. Ledig så länge jag vill. Hell yäss.
Landet, home sweet home. A happy, vindrickande me.
Tagen någon gång nu i somras, när Linus och jag hade Tobbe och Lina på besök.
Är jag inte HET?
En parentes: Insåg idag, när jag satt och väntade på pappa efter jobbet. Satt och väntade i en halvtimme och förstod hur jävla nice det vore med eget körkort. Tänk att kunna ta sig vart man vill, när man vill. Bara sådär. Bestämde mig för att sätta igång med skiten på allvar nu. Det är dags. Mer än dags. När jag har slutat jobba och fått mitt liv tillbaka, ska det hårdpluggas. På allvar. Inga ursäkter eller undanflykter. Nu jäklar!
Autumnfeelings.
Nu har jag tänt ljus och Linus har gjort varm choklad - vad ska jag säga? HÖSTLYCKA!!
Höstkärlek. Pic tagen av mig hemma på landet i förra hösten.
I don't care.
Linus gick precis ner för att fixa frukost till oss - jag är utsvulten - så det ska bli minst sagt YUMMIE!
Vad som händer idag är totalt oklart, men jag bryr mig inte. Älsk och jag är lediga och det räcker. Ikväll åker vi i alla fall in till stan, eftersom jag jobbar imorgon igen. VILL INTE, SKONA MIG, SNÄLLA? Jobbar tisdag-lördag denna vecka, ledig söndag och jobbar måndag - fredag. HUR I HELVETE SKA JAG ÖVERLEVA!? Jag överväger starkt att ta livet av mig.
Längtar till onsdag - mys med bästCarro! Vi planerar att gå på bio och lite sådant myspys. Det ska bli snuskigt trevligt.
Och älsk och jag planerar att gå ut och äta någon kväll i veckan, bara för att det var så längesedan vi gjorde något sådant. Det verkar som att det blir en sushimiddag. Inte helt fel med andra ord.
You always looked like you had something else on your mind.
Ett par timmar senare hoppade jag in i duschen och gjorde mig i ordning, för att trava upp till Vällingby. Jag inledde inne på H&M, där jag köpte lite nödvändigheter. Sedan gav jag mig ut på jakt efter ett par snygga och färgglada örhängen. HERREGUD, VAD SVÅRT DET VAR ATT HITTA! Inte en enda jäkla butik hade ett par färgglada örhängen. No one. Allt var i silver, guld, svart eller vitt. De som inte var det, vad helt fruktansvärt fula. Aningen bitter gick jag till slut in på Indiska, där jag hittade ett par turkosa som dög, så dem fick det bli. Lite nöjdare tog jag sedan en sväng förbi Topshop, där jag köpte ett par föbaskat söta trosor.
At this very moment: Kom just hem. Har hoppat i mina nya assöta trosor (älsk ska få sig en surprise!) och satt på mig mina nya (faktiskt ganska) snygga örhängen. Sitter och fördriver tid genom att fota mig själv (för jag är ju så jävla snygg..), hänga på nätet och lyssna på music. Älsk slutar om fifty minutes, så han borde vara hemma om nästan exakt en timme. WOHO!
Orgasm: Placebo - Running up that hill & Placebo - Infra-red.
Såhär ser jag ut just nu. Är jag inte HET?
Ibland älskar jag mig själv.
I'm losing it all.
Kan någon tala om för mig vad jag ska göra för att kunna kämpa emot suget efter att plåga mig själv, med saker som inte haft betydelse på flera år? Det är ju bara löjligt. Bah. Jag vet ju det. Egentligen.
Herregud, jag fattar inte vad jag håller på med.
Take my blues away.
Efter två Vänner-avsnitt hoppade vi i säng, pratade en stund och pussades sedan god natt.
Now: Kom hem för en timme sedan, Linus is working. Tänkte nu fixa frukost och sedan tittade på någon serie på datorn. Är så förbannat trött hela tiden. Under dagen måste jag släpa mig upp till Vällingby och uträtta några ärenden. Därefter har klockan förhoppningsvis blivit så mycket att Linus har slutat jobbet. Då åker vi hem till vischan - vi är lediga imorgon! Yässyässyäss!
I know you want to be me.
Det är såhär jag ser ut.
Erkänn att du avundas mig. ^^
Du & Jag.
Tagen för max en halvtimme sedan.
Såhär snygga är vi!
(Titta min snygga klänning, titta mina avundsvärda örhängen, titta vad jag är brun!)
You can try but you will never win over me.
You are my african queen.
I'm her African Queen and she's mine. Såklart.
"You make my heart go dingalingaliiiing."
Min älskade Yster.
"Baby.. Jag läste din blogg. Vad har hänt? Kan vi ses snart? Jag kan ses mån-tors nästa vecka"
Älskade, fina Carro. Vad skulle jag göra utan dig? Seriously.
Din omtanke lägger sig som ett varmt, gosigt täcke på mitt hjärta. Alltid.
För du finns där. Alltid. Det vet jag. Alltid. Jag älskar det. Alltid. För du är min bästa vän. Alltid. Och jag finns här. Alltid. För du&jag är för alltid. Alltidalltidalltid.
Vi sitter på MSN och pratar nu, precis som vi alltid gjorde förr. Vi kunde sitta i tiotals timmar och bara prata-prata-prata. Våra samtalsämnen tog aldrig slut. Flera timmar, bara hon och jag och våra tankar. Nu för tiden har vi aldrig tid och jag saknar det. Carro sa precis att hon fick nostalgivibbar och det får jag också. Det är mysigt.
Vi pratar om sådant som behövs pratas om och det känns skönt. För hon är precis som jag. Och hon förstår precis vad jag menar. Och hon säger alltid de rätta sakerna.
Det älskar jag henne för.
Carro's och min låt.
'Cause after all, you're my wonderwall.
Looks like it's happened again.
Om en liten stund tänkte jag fixa naglarna - jag håller mig till planeringen! Måste dock släpa arslet ur vagnjävlen och beta av allt annat som måste göras. Men.. jag har ingen ork just nu. Det är en dålig dag idag.
Hoppas på att nya, snygga naglar kan pigga upp mig lite. Lite senare tänkte jag även ta en lång och avkopplande dusch och sedan sätta på mig min ena nya klänning och mina favoritörhängen. Sådant gör mig alltid glad.
Nostalgi så in i helvete: Jag fylls med mängder av känslor och jag vet inte om den får mig att må bra eller dåligt. Ryser längs hela kroppen. Och det går inte att undgå att säga att den är jävligt fin.
Makes me sad: En incident som hände igår kväll (varför?); att jag aldrig hinner träffa Carro längre en någon sketen timme här och där (jag vill ha massor med Carro, mängder); att min migrän aldrig ger med sig och att jag aldrig får den hjälp jag behöver; att jag har två veckors jobb kvar; att jag inte har någon kontroll över vad som händer i höst (det gör mig orolig och förvirrad); att det har blivit som det har blivit med två av de som betydde (betyder) mest (och att ingen av dem inte ens verkar ägna en tanke åt det som hänt..); att jag aldrig funnit svaret på frågan "VARFÖR?" och att det verkar som om all energi jag ägnat åt att försöka hitta det, varit helt förgäves; att vissa saker är som det är; att vissa människor beter sig som de gör; att jag inte är så stark som jag ibland behöver och att det känns som om vissa saker alltid kommer att vara såhär.
I can feel you everywhere.
Vi kom hem någon gång kring elva och jag bytte genast om till mindre kläder och lade mig ute på en filt i solen, för att fixa på brännan. Om jag lyckades återstår att se. Since then har vi spelat fotboll, käkat lunch och jag satt ute i en "gungstolshängmatta" ett slag och läste klart mitt magazine.
Nu har jag precis korrigerat färdigt inlägget om veckan uppe på Gräso, så det finns nu publicerat som föregående inlägg. Enjoy.
Tonight: Vad som händer ikväll är oklart. Niklas och Carro hörde av sig igår och ville kröka i helgen, så vi får se vad som händer ikväll eller imorgon. Jag är på bra humör och har tre lediga dagar framför mig. Wonderful!
Le week at Gräsö.
En dryg timme senare befann vi oss vid färjan som skulle ta oss från Öregrund ut till campingen på Gräsö. Vi tog luft, snackade och Lina påbörjade semesterfilmen ute på bilfärjan. När vi sedan anlände till campingen var klockan närmare tre (om jag inte misstar mig helt) och vi välkommnades av en oförskämd man i receptionen. Han klargjorde klart och tydligt att vi ungdomar egentligen inte fick komma in, då de tidigare "haft problem med ungdomar". Hej & hå vad man kan vara fördomsfull. Vi kom att kalla honom "surfittan" resten av veckan.
När vi väl kommit in på campingen satte vi igång projektet-att-sätta-upp-alla-tält, vilket visade sig lättare sagt än gjort för min och Linus del. Vi hade kostat på oss ett sexmanna-tält (okay, jag erkänner, det vara mitt fel) och det tog oss närmare två timmar att sätta upp det, i stekande sol. Herrejisses. Vi var lagom muntra och fräscha när vi äntligen var klara. Efter en stunds hängade började vi alla fixa oss iordning för att på kvällen premiära inne på Öregrunds uteserveringar. Någon timme senare påbörjade vi den kvart det tog oss att gå ner till bilfärjan, och ett tag senare befann vi oss mitt inne i Öregrunds båthamn. Vilken sommarkänsla! Kvällssol, glittrande vatten, fågelskri, kluckande båtar och vetskapen om att ha SEMESTER. Lovely!
Vi slog oss ner på en uteservering och drack och käkade en förbannat utsökt middag och pratade och skrattade. Senare under kvällen förflyttade vi oss till ett annat närbeläget hak, där vi spenderade resten av kvällen. En astrevlig och skämtsam trubadur var där och spelade och sjöng och vi skreksjöng med i alla låtar vi kunde. Det blev en underbart mysig kväll.
Tuesday, 15 juli: Efter en obehagligt kall natt i tältet vaknade älsk och jag av den omänskliga hettan av den ihållande morgonsolen. Vi släpade oss upp, käkade frukost tillsammans med de andra och sedan promenerade jag bort till de kollektiva duscharna. Inte de fräschade duscharna, men det var oförskämt skönt att svalka av sig. Vid tolv-tiden begav vi oss ner till stranden för att i fulla grad njuta av det vackra vädret. Vi solade och N & C ochT & L tog ett snabbt dopp, medan Linus och jag var badkrukor. Lite varmt i vattnet måste det faktiskt vara. När den kyliga blåsten drivit oss därifrån några timmar senare åkte älsk, jag, Lina och Carro och handlade käk på den minimala Icabutiken. Sedan blev det korvgrillning och mys vid vårat lilla camp. På kvällen grillade vi middag vid tälten och sedan besökte campingens egna restaurang Doppingen. Vi drack drinkar och käkade marängsuisse till efterrätt. Någon gång efter elva traskade vi tillbaka till våra hem för veckan, där vi avslutade kvällen blandandes drinkar i skenet av en fotogenlampa.
Bergshamra Camp.
Wednesday, 16 juli: Vi tillbringade dagen ute i solen, där det solades, lästes tidningar, åts korv, spelades fotboll och dracks. Jag lyckades under veckan bli sanslöst brun och jag är oförskämt jävla nöjd. Det var så obeskrivligt skönt att bara sitta ute i solen och ta det lugnt en hel jävla dag. Utan stress, press och tider att passa.
På kvällen åkte vi återigen in till Öregrund, där vi käkade helt sjukt utsökta hamburgertallrikar. Kvällen spenderades och avslutades på stammishaket Fyren. Mys!
Thursday, 17 juli: För första gången under veckan regnade, åskade och blixtrade det. Jag hade dessutom, tack vare de svinkalla nätterna, åkt på en förkylning. Jag hade så ont i halsen att jag inte kunde prata. Vi spenderade alltså större delen av dagen inne i tälten. Älsk och jag myste i sovsäckarna, spelade kort, käkade chips och kakor. Det var obeskrivligt mysigt att ligga där inne och lyssna på regnet som smattrade mot tältet. Men jag måste erkänna att det var lite obehagligt med åskvädret. Framåt eftermiddagen klarnade vädret upp och för första gången den dagen klev jag ur tältet vid fyra-tiden. Niklas var närmast förskräckt över att jag varit så lat. Haha.
Efter att alla duschat och fixat sig snygga inför vår sista kväll tillsammans, åkte vi för en sista gång in till Öregrund och vårt älskade Fyren. Där käkade vi snuskigt goda pizzor och jag blev så mätt att jag blev snurrig i huvudet. Det var sjukt.
Kvällen var jättemysig och vi pratade och skrattade och drack och tog en massa roliga foton. Halv ett tog vi färjan hem och hoppade bums i säng.
MINMINMIN!
Ja, vad säger man?
Vi tog en efterlängtad dusch och ömsom sov och myste i soffan hela kvällen.
To sum up: Veckan ute på Gräsö blev mycket mysig. Det blev många goda skratt och en massa tid att vila upp sig och bara umgås. Vädret kunde inte ha varit bättre och jag blev brunbrunbrun; det blev som texten ovan redan vittnar om, många mysiga sommarkvällar inne i Öregrunds hamn; det blev god mat: sjuka kommentarer, sjuka och roliga smeknamn (om jag minns helt rätt - Linus as "Ingalf", myself as "Inga", Carro as "Towdy", Niklas as "Gramse", Lina as "Burken" och Tobbe as "Ragnalf(?)"); sexprat, stön i tälten, iskalla, men asmysiga nätter tätt intill Linus i sovsäcken, fina och goda drinkar, Carro bjöd på en rökchock då hon både rökte och köpte egna cigg (observera då att hon så länge jag har känt
henne, dvs. i snart två år, (hon rökte innan jag lärde känna henne..) alltid har sagt tvärnej till att röka och "klagat" på folk som röker, så det var minst sagt chockerande, men roligt att se henne stå med en cigg i käften. Haha, sötnos) och SEMESTERSEMESTERSEMESTER.
(Det enda negativa var självklart det faktum att jag i princip inte kunde dricka någon alkohol. Det blev ett par drinkar, men mer än så var omöjligt. Jag hatar att jag har alkoholsutlöst migrän. Hatarhatarhatar. Det förstör så in i helvetes mycket och det känns så jäkla bittert att bara sitta och titta på när alla andra dricker goda drinkar. Fukk fukk fukk. Det här måste kunna lösas på något sätt. Jag tänker inte ha det såhär.)
Tequila Sunrise á la campingstyle.
SKÅL!