Vaknade trött och inte alls på humör imorse, utan livet kändes mer eller mindre hopplöst. Och fastän jag helst av allt ville dra täcket över huvudet och stanna där för alltid kallade skolan och vid kvart i tio var jag där. Mötte upp Avin och Leyla i cafeterian och gick till svenskan. Där fick jag ett glädjande besked om att jag med mycket stor sannolikhet kommer att få MVG i i svenska c. Och plötsligt hade alla jag-vill-gå-och-dö-känslor gått upp i rök och jag sken upp som en sol.
Därefter var det lunch och jag, Avin och Becca satt och förbannade oss och planerade mord på vår käre historielärare. Och därefter traskade vi bort till Grimsta IP för att delta på tvåans sista idrottslektion.
Dagen blev ännu bättre då jag lättad fick höra att jag till slut klarat G. Det finns en gud. Vi spelade brännboll och det var som en dans på rosor (trots att det är något av det värsta jag vet.) och jag tyckte faktiskt det var ganska roligt. Jag fick ett hysteriskt skrattanfall mitt på planen när Avin ramlade, eller snarare knäade/snurrade runt i någon konstig rörelse. Det såg hursomhelst helt sjukt roligt ut och mina tårar rann. Jag kunde helt enkelt inte sluta skratta och när Becca beordrade mig att sluta blev det bara ännu värre. Herregud.
Och sista lektionen var engelska då vi debatterade huruvida droger ska legaliseras eller inte. Vi var FÖR och, inga namn nämnda, men en viss annan person som var MOT gick mig fasligt på nerverna. Jag var nära på att be henne dra åt helvete.

När jag kom hem pratade jag en lång stund med mamma om allt och ingenting. Sedan satte jag mig och försökte plugga matte inför tentan imorgon och så har jag läst igenom min redovisning om preventivmedel ett x antal ggr.

Och så har jag haft ett långt och givande samtal med Carro över msn. Vi delar allt, hon och jag. Glädje, sorg, problem, minnen, ångest, skratt. Hon känner mig bättre än någon annan.
Dig om någon skulle jag aldrig klara mig utan.
Tack för att du finns, närsomhelst varsomhelst och hursomhelst.