Igår hade jag den lyckan att få sova med Linus, älskling, och det tackar jag aldrig nej till. Vi pratade om en massa välbehövliga saker, tittade på tv och somnade sent, dock tätt-tätt intill varandra.
Vaknade FETT trött imorse och som vanligt låg Linus kvar under det varma täcket. Lite för sent pussade jag honom hejdå och kom för sent till första lektionen.
Jag nästannästan somnade under samhällskunskapen och fick koncentrera mig för att hålla huvudet uppe och under historian satt jag och retade mig över hur omogna personerna i min klass är. Särskilt pojkarna då, förstås.
Men det var väl ingen nyhet direkt, men jag blir lika tokförbannad varenda gång.
Liksom, vad är grejen med att direkt börja prata när läraren lämnar klassrummet? Högljutt dessutom. Jag fattar fan inte grejen.
Hur kan man inte ha en endast liten tanke på att alla andra kanske blir störda? Vad hände med att respektera andra, liksom. Herregud, hur jävla svårt kan det vara.
Jag blir så arg.

Sällskapade med Leyla på hemvägen och nu har jag precis avslutat ett telefonsamtal med Linus. Mysigt värre, liksom. Psykologiböckerna väntar troget i väskan och jag kan nästan höra den ropa på mig. Men jag har fan ingen lust. Ingen motivation eller ork heller, för den delen. But a women got to do what a women got to do.

Jag och Avin har ett horigt samtal över msn. Hell yeah.