Godkväll dagboken.

Efter att ha såsat hemma hela dagen igår, kunde jag äntligen (!) springa upp till Vällingby och slänga mig i armarna på Linus. Vi inhandlade lite smått och gott och gick sedan hem till mig och käkade (enligt mig) en äcklig middag. (På den senaste tiden har jag blivit extremt kinkig och kräsen när det gäller mat. Hmm.)
Kvällen till ära skulle vi få sova tillsammans på en helt vanlig tisdag och jag var i extas. Vi tittade på Top Model ömsom Idol och tuggade i oss lite popcorn. Efter en massa gos och lite annat underbart mys somnade vi alltför sent, som vanligt.

Halv åtta imorse tvingade jag motvilligt upp mig själv för att duscha, käka frulle och fixa mig inför skoldagen. Några timmar senare pussade jag älsklingen (som låg och halvsov) hejdå och haffade tuben till skolan. De två första lektionerna förflöt någorlunda smärtfritt och vips så var klockan tolv och en tre timmars lång håltimme väntade. Hurra! Så jag och Avin stressade hem hit (för att kolla på Våra bästa år) fördriva tiden och passa på att umgås the two of us. Klockan blev två och det var efter många (väldigt många!) övertalningar och en massa peptalk som Avin lyckades få med (griniga) mig tillbaka för att ha matematik C lektion. Bitter och trött som fan (och gnällig!) följde jag till slut motvilligt med. I backen upp till my favouriteplace mötte vi i alla fall älsklingen (bland annat) och jag kunde sno lite pussar och kramar. (Det måste ha varit dem som gjorde att jag överlevde matten. I'm sure of it.)  Matten var fett seg och jag fattade NOLL och satt och asgarvade istället.  Till slut lyckades jag övertala vår lärare att låta oss gå tidigare och ett tag senare kom jag äntligen hem.

Och sedan dess har jag pluggat filosofi. Grattis och hurra på mig. Jag måste faktiskt medge att det är (lite) intressant. Nu är jag (nästan) klar och jag kan (nästan) allt och jag tänkte belöna mig med en powerwalk. Det är säkert ett år sedan jag tränade sist och jag som var nästan tränigsfanatiker där ett tag. Jag känner att jag behöver en uppfriskande och stärkande promenad (trots att jag är jäkligt trött) och jag har en gång för alla, bestämt mig för att börja äta mer hälsosamt. Eller ja, det kanske var att ta i, men i alla fall äta mindre onyttigt. Typ skippa chokladbiten eller chipspåsen. Ja, ni fattar konceptet.  Och den här gången ska jag tamefan lyckas. Jag känner mig motiverad och jag ska bannemig inte ge mig. NU JÄVLAR!

För övrigt vill jag tillägga att hösten typ är här, på riktigt (!). Och det gör ingen gladare än jag. Det lustiga är att för snart ett år sedan insåg jag och älsklingen att vi var kära i varandra och det känns som om det är igår. Jag tycker det är helt sjukt (!) att ett helt jäkla år har passerat. Men samtidigt är det ju helt fantastiskt.
Det var inte direkt det jag ville komma fram till och det lustiga (eller lustiga och lustiga, det mysiga och underbara) är att hösten har fått mig alldeles nykär. Det känns bättre än någonsin mellan mig och Linus och om lyckan vore en person, skulle det vara jag (vi). Hösten gör mig oerhört nostalgisk och lycklig och varm och helt på nytt, sprudlande förälskad. (Det låter nästan som om det vore tal om vårkänslor, men jag ska nog införa något som heter höstkänslor. Vore inte det helt underbart?)