You should take me away.

Nästan en vecka har gått sedan jag bloggade sist. Det var i torsdags eftermiddag och jag och älsk satt hemma och glodde. Linus mådde dåligt och hade fruktansvärda magsmärtor. Efter en del rådfrågning med morsan beslutade vi oss för att åka in till St: Görans akut. Väl framme hade hans magsmärtor förvärrats tusenfalt och han såg mer död än levande ut. De tog prover och efter almost tre timmar kunde läkarna konstatera att han hade åkt på en blindtarmsinflammation. Det var bara att lägga in honom och sedan senare under natten operera. Till vår förtvivlan fick jag inte stanna under natten utan var tvungen att lämna honom helt ensam och åka hem. För att för första gången sedan december sova en natt ensam. Det var nog den värsta natten hittills i mitt liv, då jag var sjukt orolig, inte kunde få tag på honom och i stort sett inte visste om han levde eller inte. Jag är en ganska orolig människa, jag vet. Inte förrän vid fyra kunde jag få lite ro och kröp ner i den tomma och kalla sängen, för att en stund senare somna. Efter tre timmars sömn vaknade jag av att Linus messade och berättade att allt hade gått bra.

Runt ett-tiden dagen efter åkte jag och mamma in till sjukhuset, för att hälsa på och för att under dagen förhoppningsvis få ta med oss honom hem. Det var underbart att se honom igen, då det var första gången på evigheter som vi hade varit ifrån varandra så länge. Han såg lite blek och krasslig ut, men var på bättringsvägen. Vi fördrev några timmar inne på hans rum med att prata, läsa tidningen och titta på TV. Några timmar senare fick vi beskedet om att han kunde få åka hem. Linus morsa kom och hämtade oss och sedan åkte vi förbi mina föräldrar en sväng för att hämta alla våra kläder. Därefter bar det ut till landet. Under kvällen låg vi mest stilla i soffan, då det ungefär var det enda Linus klarade av. Stackars älskling. Jag hade fruktansvärd migrän och vi kom i säng innan tolv. På en fredag. Vi brukar inte ens gå och lägga oss så tidigt på vardagar. Förstå hur vi mådde.
Lördagen spenderades också mestadels inomhus, vilandes i soffan eller sängen. Det var faktiskt mysigt. På kvällen stapplade Linus och jag ut på en väldigt kort, men
fett mysig promenad. Vi tog bilder och plockade vitsippor. Kvällen spenderades i soffan. Inga konstigheter.
Söndagen minns jag knappt, men jag antar att vi såsade runt hemma. En promenad hanns med också, om jag inte minns helt fel.

Crap

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback