My day in 30 seconds: Vaknade 05.25 - höll på att dö av ångest och trötthet, var på jobbet 06.45, jobbade fram till tolv - gick på lunch, lyckades skaffa mig en besviken och något arg beundrare någon gång under timmarna kring lunch (han var waisted!), pratade med Linus i telefon under lunchrasten -mys, jobbade, pratade med Carro i luren en snabbis, slutade 15.45 och kom hem för en halvtimme sedan.
Vilken fantastiskt rolig dag va? Oh ja.

In a minute tänkte jag samla kraft nog att trava upp till Vällingby för att uträtta ett par ärenden. Bara tanken känns jobbig. Har så fruktansvärt ont i benen. Usch. Men jag måste, så det är bara att bita ihop. Man är väl ingen kärring heller.

Jag har haft something on my mind hela dagen. Häromdagen slog det mig att många har en felaktig bild av mig som person. Eller ja, många och många, det vet jag förstås inte, men jag vet att det inte är ovanligt att folk tror att jag är på ett visst sätt bara för att jag beter mig såsom jag gör. Det handlar till störst del om att folk tror att jag är sur/arg/irriterad hela tiden. Eller att jag tycker illa om randoms som jag inte ens känner(ibland även folk jag umgås med). Jag har funderat mycket kring detta och jag undrar verkligen varför det är så. Det jag kan tänka mig är att det beror mycket på att jag inte är en överdrivet social person, som gärna konverserar med människor jag inte känner. Men jag förstår inte riktigt när tystnad blev jämställt med ilska eller dylikt? Bara för att jag inte går runt och kallpratar med människor jag absolut, överhuvudtaget inte känner så innebär det ju inte att jag är arg/sur eller att jag tycker illa om dem. Verkligen inte. Det är bara så jag är. Ingenting annat. Det har ingenting med människorna i min omgivning att göra. Det handlar enbart om mig.
Det här är något som stundtals stör mig väldigt mycket, då det påverkar mig och mina relationer negativt. Jag förstår inte varför människor alltid ska skapa sig en uppfattning utifrån saker som egentligen inte påvisar hur man är som person överhuvudtaget. Vad tjänar man på det? Jag vet att när jag var yngre, så gjorde jag det ofta och dömde allt som oftast människor utifrån utseende, men det tjänade jag ju ingenting på. Och jag gick säkert miste om flera fina människor i mitt liv, bara för att jag var så trångsynt. Det kanske är därför det här gör mig så upprörd, för att jag vet vad man själv förlorar på det. Självklart blir jag både ledsen och besviken när folk tror att jag är på ett visst sätt och inte ens ger mig en chans att visa vem jag egentligen är. Jag är så trött på att jag "utstrålar" en viss "typ av människa", särskilt när det inte är den människan jag egentligen är. Så vad gör man? Ska man behöva ändra på sig bara för att folk inte ska få en felaktig bild av en? Det är väl snarare så att de som dömer ska ändra på sig och inte förutsätta vissa saker. Det är sjukt.

Lovely: Någon gång under veckan ska jag träffa Carro och spana in hennes nya egna lägenhet. Det ska bli fantastiskt spännande och roligt. Sedan ska vi hjälpas åt att inreda den, precis såsom Carro vill ha den. Och när den är färdig och helt megasnygg så ska vi laga mat tillsammans, ha film - och myskvällar (och dagar) och bara umgås. Åh, jag längtar. Haha, jag är nog minst lika glad över hennes lägenhet som hon själv är. Löööl.
I början på nästa vecka ska hon hjälpa mig att kirra en fölsispresent till älsk. Kalas. Har gått och funderat ut något bra hela dagen och det känns som att jag har ett hum nu i alla fall. Det här kan bli bra. Jag känner det.
Under helgen hoppas jag även på att träffa my beloved Jojjo. Var serri år sedan sist. Även my favourite ex-classmate Carro står med på listan över folk jag vill träffa. Och Linda, jag saknar dig.
Kom just att tänka på att jag inte träffat folk jag umgicks med i princip every day förut, på hur länge som helst. Detta beror ju på ett flertal olika anledningar, men jag tycker inte om det. Oavsett vad det än beror på. Som t.e.x. Leyla och Avin. Umgicks med båda varje dag i skolan i över ett års tid nu under gymnasiet. (Med Avin varje dag under ett år innan..), men nu har jag inte träffat någon av dem sedan vi tog studenten. Usch, reunion?