Jag är dum i huvudet. Helt jävla puckad. Varför gör jag såhär mot mig själv? Varför trycker jag ner mig själv så långt det bara går? Jag fattar inte. Vad är det för fel på mig? Har precis suttit och läst en massa gamla saker, som jag redan innan visste kommer att få mig att må dåligt, men jag läser ändå. Vad är det för mening? Vad tjänar jag på det? Varför kan jag inte tygla mig själv? Jag förstår inte hur jag tänker, när jag bara plågar mig själv, gör mig illa med mening. Men samtidigt fattar jag inte varför det gör mig illa. Varför jag ens bryr mig. Det spelar ju ingen roll längre, inte alls. Har inte gjort på snart två år. För det är inte så längre, absolut inte. Det vet jag. Helt hundraprocentigt. Så varför tvivlar jag då, i samma sekund som jag trycker in all jävla skit i huvudet? Är jag så jävla svag?

Kan någon tala om för mig vad jag ska göra för att kunna kämpa emot suget efter att plåga mig själv, med saker som inte haft betydelse på flera år? Det är ju bara löjligt. Bah. Jag vet ju det. Egentligen.
Herregud, jag fattar inte vad jag håller på med.