Lovely: Jag är ledig idag! Fy tusan vad skönt det är. Kom hem vid halv elva, gick och lade mig och vaknade igen vid ett-snåret. Jag behöver ta igen sömntimmar big time, då jag sovit max fem timmar per natt denna vecka. Känner mig lite utvilad nu i alla fall.

Right now ligger jag och kollar upp en massa nödvändigheter på nätet. Letar jobb, kollar restid till skolan (om jag beslutar mig för att börja..), kollar upp lediga lägenheter.. Typ sådant. Vuxet? Jag vet.
JAG MÅSTE HITTA ETT JOBB! Eller börja högskolan och ta studielån. Jag behöver cash, så att älsk och jag kan skaffa oss våran egna lägenhet. Våra kroppar skriker efter ett eget ställe. Det känns som att det är dags nu.
Men jag kan inte bestämma mig.. huruvida jag vill plugga eller jobba. Wtf? Det här är inte okay. Jag vill både och. Eller inget alls. Egentligen. Jag vet inte vad jag vill! Bah! På ett sätt känns det självklart att det vore smartast att börja plugga nu när jag kommit in på ekonomiprogrammet och för att jag på så sätt "får det gjort". Om tre år skulle jag då vara färdigutbildad ekonom. Det känns ju inte helt fel i käften liksom. Men är jag verkligen villig att sitta och åka kommunalt i över en timme varje morgon? Är jag helt säker på att det är ekonom jag vill bli? Kommer jag att kunna lägga ner så mycket tid och energi som det behövs för att klara det? Det finns så många obesvarade frågor som jag måste komma underfund med. På tio dagar. Det känns hopplöst.
Samtidigt känner jag att jag inte vill plugga direkt nu efter gymnasiet. Att jag vill ta ett halvår eller år ledigt och jobba eller göra vad jag vill. Jobba, ta körkort, resa.. Komma på vad det är jag verkligen vill med mitt liv. Fast samtidigt undrar jag om jag verkligen kommer att komma på det under den tiden. Jag kanske är lika förvirrad då som nu. Det kanske aldrig blir mer självklart. Jag kanske helt enkelt måste chansa och kasta mig i något för att få veta. Satsar man inget, vinner man ju heller inget. Eller? Jag kanske kommer att stormtrivas på högskolan och det kanske kommer kännas hundraprocent rätt att bli ekonom. Eller så känns det helt fel. Vem vet. Man måste ju testa för att veta.
Eller så försöker jag skaffa mig ett jobb. Ett som jag trivs med. Tjänar pengar, tar körkort, skaffar vårt eget place. Kommer igång med vuxenlivet. Sedan kanske jag är redo att börja plugga igen. Eller inte. Och vad händer om jag inte hittar något jobb? Ska jag sitta hemma hela dagarna och inte göra något alls? Komma ännu ett steg längre bort från vår lägenhet. Vårt vuxna liv tillsammans. Ångest. Så många "kanske", så många obesvarade frågor, så mycket ångest.
Ibland hatar jag att bli vuxen.

Jag är avundsjuk på Carro. Det lilla aset som gled in på ett bananskal och fick jobb. Och på så sätt gled lite till och fick en egen lägenhet. Vad är det? Varför är livet så orättvist?
(Missuppfatta mig inte darling, jag är jätteglad för din skull, men erkänn att det är jäkligt orättvist? ^^)
BAH, KAN INTE NÅGON KNACKA PÅ DÖRREN OCH ERBJUDA MIG VÄRLDENS TOPPENJOBB OCH EN STOR FRÄSCH LÄGENHET? Bara sådär. Någon? Snälla?

Annat som måste göras är att sola (jag vägrar bli blek igen!); måla om naglarna; träna(!); införskaffa mig en ny höstgarderob (stickade koftor, halsdukar, stövlar, klänningar, tunikor, byxor, smycken.. SHIT, vad jag längtar efter höst) och fortfarande få tag på ungdomsmottagningen och tvinga dem att boka in en tid (en som inte är på morgonen eller mitt på dagen.. folk jobbar, vet ni!).

Angående ungdomsmottagningen: Mina p-piller är slut. Och ungdomsmottagningen har inte gått att få tag på under hela sommaren. Ursäkta, men knullar inte folk lika mycket (om inte mer?) under sommaren? Kan inte kvinnor bli gravida under årets varma månader? Kan inte någon åka på en könssjukdom? Eller är det helt omöjligt att någon mår dåligt och behöver stöd? Bara för att det är sommar? Sure, jag förstår att de som arbetar där också har rätt till semester, men det måste ju gå att lösa på något smidigare sätt? Än att bli helt oanträffbara. Jag fattar inte.
Ringde upp dem i veckan under deras jävla telefontid (en timme mitt på dagen.. hallå folk JOBBAR!), fick springa ifrån och ringa i omgångar, bara upptagetton, var nära att ge upp, ringde en sista gång, prick klockan tolv (telefontiden är 11-12) och fick äntligen prata med någon. Inte nog med att det i princip är omöjligt att få tag på dem, de är otrevliga också. Jag sade att jag önskade att få boka in en tid den närmaste veckan då mina p-piller är slut. Fick till svar: "Nej, jag har inga tider!".  Nehe? Slängde ur sig att att man ska vara ute i tid, en månad innan de tar slut och jag kontrade med att de inte har gått att få tag på dem under hela jävla sommaren, men det höll hon sjävklart inte med om. Okay?! Tala då om för mig varför jag inte har några p-piller och därmed inte kan ha sex (när jag vill) på jag vet inte hur länge. Kärringen kläckte ur sig att hon tyckte att jag borde smita iväg från jobbet och komma förbi, men vad i helvete. Vemfan kan bara smita iväg från jobbet? Herregud.
Så, nu sitter jag här utan p-piller, hade mens förra veckan och förväntar mig att åka på skiten igen. Woho. Den första tiden hon hade är v. 34. Då kommer jag att ha varit utan p-piller i nästan två veckor. Yäss..
Har ingen lust att gå tid heller, då de alltid är så jävla dryga och otrevliga. Måste dessutom diskutera något nytt alternativ, då jag känner att p-piller inte fungerar för mig. Åtminstonde inte de jag äter just nu. Jag mår inte bra, på flera plan, när jag äter dem. Det måste finnas något bättre. Men ja, man vet ju aldrig hur det blir när det gäller de kärringarna. Den som lever får se.
Livet är jävligt hårt ibland.