You don't know me at all.

Yesterday: Jobbade 06.45-15.45 och sedan kom älsk och hämtade mig. Efter middagen somnade jag och vaknade inte förrän drygt tre timmar senare. Stackars Linus, som har en sådan tråkigt flickvän. Eller äh, lite får karln tåla, nu när jag jobbar asset av mig. Då har jag faktiskt rätt att vara omänskligt trött. Såg sista kvarten på Allsång på Skansen och därefter pratade och myste älsk och myself ett slag, innan vi satte på ett par Vänner-avsnitt. Halv tolv låg vi i sängen för att sova. SKÖNT, så in i helvete.

Now: Kom hem från jobbet för två timmar sedan. Har legat här i sängen sedan dess, kan knappt röra mig. Fy tusan. Älsk slutar sent och det suger. Saknar honom massor.
Tänkte lägga ifrån mig laptopen en stund och glo på TV istället. Känns som att jag kommer slockna på en gång. Bah. Tre arbetsdagar kvar och sedan LEDIG! Bara en dag i och för sig, men det är bättre än ingenting. Och sedan är det faktiskt bara fem dagar kvar och sedan är jag ledigledigledig på riktigt. Ledig så länge jag vill. Hell yäss.


Landet, home sweet home. A happy, vindrickande me.
Tagen någon gång nu i somras, när Linus och jag hade Tobbe och Lina på besök.
Är jag inte HET?

En parentes: Insåg idag, när jag satt och väntade på pappa efter jobbet. Satt och väntade i en halvtimme och förstod hur jävla nice det vore med eget körkort. Tänk att kunna ta sig vart man vill, när man vill. Bara sådär. Bestämde mig för att sätta igång med skiten på allvar nu. Det är dags. Mer än dags. När jag har slutat jobba och fått mitt liv tillbaka, ska det hårdpluggas. På allvar. Inga ursäkter eller undanflykter. Nu jäklar!

Crap

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback