No words are enough: för oss, älskling. För dig. Det finns inga ord i världen som ens i närheten skulle kunna rymma allt jag känner för dig. Och jag avskyr att det låter klyschigt och töntigt och jag vet inte vad, när jag säger det, men jag menar det verkligen. Jag kan inte säga eller göra eller visa någonting för att du ska förstå hur viktig du verkligen är.
Du är det viktigaste. Det absolut viktigaste jag har. Det bästa jag har. Det är du som alltid-alltid finns där. Det är du som alltid-alltid förstår allt. Det är du som alltid-alltid älskar mig. Oavsett. Det är du som gör att jag orkar fortsätta när allt känns hopplöst. Du är min styrka. Du är min glädje, min trygghet, min visdom, mitt stöd, min kärlek. Du är allt. Allt-allt-allt.


Efter mer än två år, är jag fortfarande sådär kvävande kär i dig. Jag vill ha dig nära hela tiden. Vill inte vara en meter ifrån dig, en sekund utan dig. För jag är bara hel när du håller min hand. Du är min halva. Du gör mig fulländad. "You complete me."
Vem vore jag utan dig? Jag kan inte se mig själv utan dig nu, älskling. Det går inte. När jag ser mig, ser jag dig också. När jag ser in i framtiden, ser jag dig brevid mig. Jag ser mitt liv tillsammans med dig. För jag vill ha dig för alltid. Och jag menar det. Verkligen, verkligen menar det. Alltid-alltid-alltid.
Jag förstår inte hur jag klarade mig i livet innan du kom in i det. Jag kan knappt förstå att jag levde innan dig. Det låter sjukt, men det är sant. För du har varit min så länge nu, så det är svårt att tänka sig att jag faktiskt inte alltid har haft dig. Jag vill aldrig vara utan dig igen.
För jag kan lova dyrt och heligt, att jag aldrig skulle kunna leva utan dig. Inte en jävla chans.
Jag älskar dig, jag älskar verkligen dig. Mer än någonting annat i hela världen.
"You're all I ever wanted, all I ever needed."

I still can't believe you actually fucking picked me.