Thoughts: Jag saknar hur allt var i början, hur allt var förut. Jag vill dra tillbaka tiden, uppleva allt igen. Känna det jag kände, tänka som jag tänkte, vara den jag var. Hela tiden vill jag dra tillbaka tiden och stanna där. Då allt var bra.
Innan allt blev förstört, innan allt blev som det blev. Hela tiden finns det i mitt huvud. Och jag spolar fram och tillbaka, försöker hitta vad det var som blev fel, vad det var som startade allt det här.

Och jag minns den där natten glasklart.
Du minns det säkert inte, för det var nog inget "speciellt" för dig. Det kanske inte ens var äkta, du kanske inte ens menade det du sa. Du kanske bara gjorde det för att det är "något man borde göra". Men för mig betydde det något, för du gjorde det nästan ingen annan har gjort. Du är en av de tre människor som har sett det rasa. En av tre är Du.
Du fick se det den där kyliga sommarnatten, när jag söndergråten satt ensam på marken.
Du höll om mig när jag grät.