Precis just nu: älsk är på skratthumör.
Han sitter och dansar i sängen, gör roliga rörelser och miner, sjunger och skrattar åt sig själv. Allt för att störa min kocentration. Jag försöker nämligen läsa igenom ett par artiklar inför morgondagens muntliga eximination. Det går såklart inget bra. "Vill du ha ett tuggummi?! Här, ta ett! Dem är jättegoda, jag lovar!" Älsk skrattade så han kiknade efter att ha kläckt ur sig det där. Han är rolig han. Mitt pluggande har alltså resulterat i en jävla massa skratt istället.
Ingen kan få mig att skratta som Linus. MIN älskade älskade Linus.

(Haha, han slog precis huvudet i ett skåp: "Vadfan, jävla fittskåp!" "Gick det bra, älskling?" "Jaa, men mitt huvud dör ju snart.." HAHA!)

Det är helt fantastiskt att vi, efter exakt 460 dagar tillsammans, bara blir kärare och kärare för var dag som går.
Om inte det är kärlek, finns det ingen kärlek.