Don't you ever leave me.

Yesterday firade vi vår student ytterligare en gång, då det var dags för mottagning ute på landet. Det var trevligt och mysigt med god mat och massa presenter. Flera timmar senare, då alla gäster åkt hem, myste älsk och jag i sängen. Vår första gemensamma lediga dag på flera veckors tid. Det var underbart. Resten av kvällen låg vi nerbäddade i soffan, sida vid sida. Det är det bästa som finns.

RIght now: sitter som vanligt hemma hos mina föräldrar. Jag är fortfarande förkyld och mitt huvud värker. Är så trött att jag skulle kunna somna ståendes. Sitter och käkar lite chips, kände att jag var värd det. När nedladdningarna av fler Sex And The City-avsnitt är färdiga skall jag krypa ner i sängen och plöja igenom minst ett tiotal. Fyfaan, vad nice. Jag har nog blivit lite lätt beroende. Underbart tidsfördriv. Linus jobbar sent ikväll (och hela veckan, jippie!) så vad jag skall hitta på idag är fortfarande en gåta.
Imorgon eller på onsdag hoppas jag på en date med Carro. Under veckan vill jag även hinna med att träffa Linda, som det var evigheter sedan jag umgicks med. Ordentligt.

En parentes: Insåg precis att Linus och jag har varit tillsammans i 576 dagar idag. Det är verkligen hur länge som helst. Shit. Och snart är det en månad sedan vi tog steget in i vårat riktiga och eviga liv tillsammans. Det gör mig lycklig och pirrig i magen. Ibland när jag sitter och funderar och tänker på Linus och mitt förhållande förundras jag över hur långt vi har kommit sedan vi blev ett par. Hur mycket vi har vuxit som personer och hur mycket vi har mognat. Vi har växt ihop och vi fungerar i ett perfekt samspel på alla plan. Men det som förundrar mig mest är hur Linus hela tiden lyckas komma mig närmare. Varje kväll då vi lagt oss under täcket för att sova, känner jag hur vår kärlek blivit starkare, mer intensiv och mer odödlig. Varje kväll. Det låter säkerligen konstigt eller överdrivet, men det är verkligen så. Och jag älskar det. För det gör mig bara mer och mer säker på att det är meningen att det skall vara vi två. Och att det verkligen kommer att vara vi två i resten av våra liv. Det är så det känns. Och jag vet att Linus känner precis likadant.
Du är den finaste jag någonsin träffat, älskling. Och jag älskar dig mer än någonting annat.


 
Älsk och myself. Tagna för ett par veckor sedan då vi hade en mysig kvällspicknick.

Crap

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback