Guess what? Jag fyller nitton bast idag. Hej & hå. Har jag redan varit arton i ett helt jäkla år? Det är helt sanslöst. Det KAN nästan inte vara sant. Jag får lite ångest när jag tänker på att ett helt år har gått sedan jag finally blev arton. Minns hur jäkla mycket jag längtade och hur konstigt och pirrigt och overkligt det kändes att bli fucking myndig. Bah. Det känns som om det var igår.
I år känns det knappt som om jag fyller år, jag har liksom inte tänkt på det. Det har varit så himla mycket med studenten som ägde rum för bara några dagar sedan, att jag nästan knuffat undan min födelsedag. Jag har alltså inte hunnit reflektera över den eller planerat eller funderat över dess innehåll heller för den delen. Nitton är dessutom typ den mest meningslösa åldern någonsin, så det känns som om det kvittar egentligen.
Jag hade planer på att gå ut ikväll, men jag känner mig fett otaggad. Är verkligen inte på humör. Fett synd. Istället pratade älsk och jag om att gå ut och käka middag ikväll eller något annat mysigt. Vi får se vad som händer. Under dagen hoppas jag i alla fall på en lunch/fika med bästaste Carro. Om hon bara kunde masa sig hemåt från landet i tid.