Spanade precis in my beloved Linda's blogg och fick nostalgirysningar. För några minuter befann jag mig på högstadiet igen, sittandes och filosoferandes om livet tillsammans med mina tre dåvarande bästa vänner. För en kort sekund hade jag alla möjligheter framför mig igen, alla drömmar och föreställningar om framtiden. Jag kunde känna den där ovissheten och förtjusningen över att livet kunde bli hur som helst. Och jag saknar.