Imorse vaknade jag dödstrött efter dryga fem timmars sömn och jag hade gjort vad som helst för att få ligga kvar med älsk en stund till. En stressig timme senare begav vi oss in till Stockholm och skolan och det kändes annorlunda att kliva in genom pluggets  dörrar, med tanke på att det var över en vecka sedan sist. Det sög.
Det roligaste under hela dagen var Leylas huvuddykning på idrotten. Hon skulle hoppa trampolin och göra en volt, men landade på huvuvdet. Hon klarade sig undan utan skador och det såg helt vansinnigt roligt ut. Jag skrattade så att jag grät i säkert tio minuter efteråt. Fyyfan, vad roligt det var.
På naturkunskapen fick vi tillbaka provet och jag fick två jävla poäng från MVG. Fakk. Det sög apballe. Första gången på jävligt länge som jag får lägre än MVG på något. Heh, I'm the best.

Leyla about ovanstånde, citerat ur hennes blogg: "Så jag tog sats, sprang, tog händerna på plinten och landar på huvudet. Haha, snacka om att jag fick ont i nacken, och Jessica kunde inte sluta garva. Fast Jessica är en ond människa som tycker om skadeglädje :)" LOL.

Hela kvällen har jag ägnat åt att plugga matte och tro det eller ej, det gick faktiskt bra! Långt över mina förväntningar. Det var t.o.m. roligt(!), när jag väl förstod. Och jag förstod det mesta vi gick igenom, actually. Jag är mäkta proud of myself. Dessutom har jag pluggat personlig försäljning och jag känner mig fett duktig.
Nyss finslipade jag på mitt personliga brev och CV och har precis skickat iväg dem, så nu hoppas jag på jobb. Som fan. Cash skulle inte sitta helt fel, om jag säger så. Especially lagom till alla stundande studentskivor, vår studentbal, studenten - all alkohol och alla kläder och skor som behöver införskaffas. Jag förstår inte hurfan jag ska ha råd.

I övrigt: Imorgon firar älsk och jag 16 underbara månader tillsammans. Fett mys. Igår kväll innan vi sade god natt låg vi och pratade om den första, den allra första, gången vi såg varandra. Dec -05/Jan -06, i en av skolans datasalar. Då hade vi pratat med varandra över MSN, men visste inte riktigt vem den andre var. Ju mer vi pratade om det och ju mer jag tänkte på det, desto overkligare kändes det, att det var han, han som stod i den där dörren och nyfiket skådade mig för två år sedan, låg bredvid mig, i vår säng. Jag somnade lycklig med den bilden och tanken i huvudet.
Dessutom firar Carro och Kalle TVÅ ÅR på onsdag. Det är overkligt om något.

Kärlek är det bästa jag vet.