Maybe we can make it happen, baby?

Jag vill så jävla mycket hela tiden. Saker som aldrig blir av.
Jag hatar mig själv för det. Att jag aldrig tar mig i kragen och gör något åt det. Förverkligar det jag drömmer om. Åstadkommer det jag vill och kan. Istället sitter jag bara och tittar på när livet rusar förbi, utan att jag tar tag i det och gör allting jag vill. Och måste.

För jag vill så gärna dra tillbaka tiden och göra saker ogjorda.
Och jag vill leva här och nu, ta en dag i taget och känna att jag verkligen lever.
Jag vill dansa och supa en hel natt med alla dem som jag älskar, känna frihet och kravlöshet. Åka utomlands en vecka med Linus, åka utomlands med tjejerna och insupa livets underbara. Skratta, gråta, leva.

Och jag vill skaffa ett jobb, en utbildning, egen bostad, körkort. Få bättre struktur på mitt liv, få en hållbar ekonomi, ta hand om mig själv. Men hela tiden är det så jävla mycket annat som måste göras innan. Det är dem sakerna jag aldrig orkar ta tag i. Så då sitter jag här istället och hatar mig själv. Och hatar allt det jag gjorde och allt som aldrig blivit gjort.

MAYBE WE CAN MAKE IT ALL RIGHT?

Crap
Crap from: Linda

Vet hur du känner älskling, vet hur du känner


Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback