Jag har varit uppe och skuttat sedan tio imorse och ändå har jag inte fått ett endaste dugg gjort. Förutom att käka frulle och glo på TV, men det tycker inte jag räknas. Älsk och mamma lämnade mig för någon timme sedan, så jag sitter helt solo i en öde lägenhet. Ensamhet är (ibland) underbart. Jag har spelat denna på repeat, hela morgonen, och den blir bara bättre och bättre för varje gång. Jag skulle verkligen inte kunna leva utan musik. Herregud. Och när jag tänker tillbaka på min tidiga ungdom, då jag nästan aldrig lyssnade på musik, börjar jag nästan tro att det är något fel på mig. Istället plöjde jag bok efter bok, vilket i och för sig är jävla underbart det med. Men ett liv utan musik, är fan inte ett liv.

Today är det fredag och ingen är lyckligare än jag för det. Det är endast fyra ynka skoldagar kvar till lov och sedan är det inte långt kvar till STUDENTEN(!). Enligt mina uträkningar är det idag blott 88(!) dagar kvar, och det är nästan ingenting. Om ett par veckor skall jag gå på årets första studentskiva och jag är så jävla taggad. Temat passar mig som handen i handsken. Jag väntar med spänning och glädje på min studentmössa, som jag innerligt hoppas kommer snart. Med den i handen kommer allt bli så mycket verkligare. Jag tar verkligen studenten snart. Just nu kan jag knappt förstå det. Gah.

Tonight blir det mysig middag med crewet, A, L & C, och det ska bli nice. Efteråt kanske älsk och jag ska gå på bio, om vi orkar vill säga. Vi båda är ju sjuka. Nu tänkte jag ta tag i några s.k. personal issues, sedan måste jag duscha och röja upp här inne. Det ser katastrofalt ut.