Jag hade tur. Vi fick sluta för dagen redan vid 13.20, vilket gjorde mig lycklig. Under timmen jag spenderade i plugget hade vi besök av en begravningsentreprenör. Fantastiskt uppiggande, jag lovar. Ärligt talat blev jag faktiskt chockad, när jag insåg att min stereotyp av en begravningsentreprenör inte alls stämde. Jag har alltid haft den uppfattningen att en sådan är en gammal, trist och stel gubbe, men han som höll i föreläsningen idag var en ung och positiv man. Den tanken har aldrig slagit mig förut, att även unga människor kan tänka sig att arbeta med något sådant. Även om jag tycker att det är ett ganska annorlunda val av yrke.
Efter föreläsningen promenerade jag ner till tunnelbanan i godan ro och det gjorde mig på bra humör. Det var alldeles lagom varmt och jag mådde så bra av den lilla promenaden i min ensamhet. På tuben såg jag världens sötaste lilla pojke, omkring 5 år gammal. Han satt och uppreapade allt som högtalarna ropar ut, hade skorna på fel fot och frågade sin, vad jag antar var hans, storasyster. Helt bedårande söt. Ibland skulle jag vilja ha barn. Här och nu.

Right now: Sitter hemma och snaskar Djungelvrål - typ det godaste jäkla godiset som finns. My fucking favourite. På vägen hem fick jag ett plötsligt paniksug efter lakrits, därav Djungelvrålen. Jag är på strålande humör, fastän jag måste plugga. Vädret gör mig lycklig. Idag är en jävligt bra dag, känner jag. Jag längtar tills Linus kommer hem. Då tänker jag nämligen ta honom i handen och studsa ut på en promenad i solen. Förbaskat underbart.