My sunday var som alla andra söndagar i mitt liv. Älsk och jag vaknade till liv någon gång på förmiddagen, myste i soffan och sängen hela dagen, pluggade lite, hängde vid datorn, umgicks. På kvällen slängde vi oss ut för att gå en promenad, men hittade en cykel som vi hoppade på. Linus skjutsade och jag satt på pakethållaren. Det var punka på bakhjulet så den svängde hit och dit, vilket vi tyckte var vansinnigt roligt. Vi skrattade så att vi tjöt. En stund senare övergav vi cykeln och tog en kort, men fruktansvärt mysig promenad. Det doftade sommarkväll! Vi pratade om sommaren, om helgen som gått, om vår kommande 1 ½ års-dag (nästa vecka!) och studenten. Lycka.
När vi kom hem bänkade vi oss framför Sanningens ögonblick - det mest underhållande programmet just nu. Därefter följde mängder med Vänner-avsnitt och massor av koppar te. Vid ett-tiden hoppade vi lyckliga och trötta i säng.

Denna dag började vid halv åtta, då jag halvt död släpade mig ur sängen. En timme senare satte älsk och jag oss i bilen och åkte in till plugget. Ångest. Jag överlever knappt en hel dag i det där helvetet. Dagen kändes evighetslång och jag var på pisshumör. När jag väl kunde klvia ut genom dörrarna vid fyrasnåret, slogs jag av hur jäkla mycket vår det är ute nu. Under dessa dagar som vi har spenderat på landet har våren fullständigt exploderat här inne. Det är helt fantastiskt! Det doftade blommor och det gjorde mig lycklig. Jag njöt av den omgivande naturen och solens värme, när jag väntade på att älsk skulle hämta upp mig. När vi kom hem slängde vi i oss mat och sedan promenade vi upp till Vällingby. Linus kirrade en outfit till studentbalen och till studenten. Fett snyggt. Vi kirrade en grej till vår 1½ års-dag också. Men vad tänker jag inte tala om, för det tänker jag hålla hemligt här i bloggen ett tag framöver. Inne på K:fem sprang vi på en gammal vän till mig, Maja. Hon och jag har känt varandra sedan sjuan, men har knappt umgåtts alls sedan vi började gymnasiet på varsitt håll. Fett synd. Det var dock roligt att träffa henne och vi sade som vanligt att vi måste ses. Tyvärr har det aldrig blivit av. HIttills. Det var också första gången Linus och hon träffades, och det skäms jag nästan över. Att de inte blivit presenterade tidigare alltså.
Innan vi gick hemåt kollade vi in ett par skor och väl hemma bytte vi om för att sedan bege oss ut på en långpromenad. Vi kom hem för en dryg timme sedan och då hade vi gått i en och en halv timme. Utan vilo - eller sittpaus. Våra ben och fötter är döda. Jag lovar. Men motion baby, motion.


Coming up this week: Tandläkarbesök samt fotbollsderby med Niklas & Carro på onsdag, studentbal på friday och en eventuell myskväll ute på landet i helgen.