It was all in my head.


Tuesday:
Efter frukosten hoppade vi in i duschen och gjorde oss i ordning. Sedan hoppade vi i våra vintermunderingar och tog en mysig promenad i snön. Linus fotade allt han såg. Sötnos. När vi frusit halvt ihjäl gav vi upp och gick in och drack varm choklad. Åkte in till Norrtälje en stund senare (d.v.s. när vi lyckats skotta fram bilen) och gick lös inne på Apoteket i vanlig ordning. Därefter åkte vi upp till Flygfyren, sprang (läs: åkte) in i Tobbe utanför och sedan gick vi lös där också. På vägen hem somnade jag. Somnar överallt och hela tiden lately. Helt sinnessjukt.
Vi slängde ihop middag när vi kom hem och sedan dess har vi legat i soffan.














Thoughts: Varför tänker man tillbaka så mycket på det förflutna? Och inte lika mycket på framtiden? Varför gör jag det?
Jag tänker inte ens hälften så mycket på framtiden som jag tänker på det som varit. Jag tänker tillbaka på saker som var bra och på saker som var dåliga. Jag saknar och jag hatar. På den senaste tiden har jag börjat fundera över om det finns någon anledning till att jag alltid tänker tillbaka på det som fick mig att må bra. För jag menar, om man nästan bara tänker på det förflutna, på alla minnen, så kanske man inte är nöjd med det som är nu. Jag kanske tänker tillbaka på allt det där fina, för att jag vill ha det så nu. För allt är ju inte som det var. På något plan i mitt liv. Det som var bra då, kanske är dåligt nu. Och tvärtom. Men betyder det att jag inte är nöjd med mitt liv som jag lever nu? Eller är det bara så hjärnan fungerar? Att det inte finns någon orsak eller förklaring till att jag tänker såsom jag gör. Det kanske bara är naturligt att tänka tillbaka på sina fina minnen. Det kanske inte alls betyder att man är missnöjd med nu:et. Eller?
Och varför tänker man på saker som får en att må dåligt? Man vet att man kommer må dåligt om man minns, men man gör det ändå. För att plåga sig själv? Vad vinner man på det? Varför blir det så? Varför finns det ingen funktion i hjärnan som raderar allt smärtsamt? Som gör att man glömmer. Varför-varför-varför?


Come away with me
and I'll never stop loving you.

Crap

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback