When will I breathe you in again?

One-minute-before-bedtime: Det finns så mycket att säga, men ändå inte. Tänkte blogga ikapp häromdagen, men jag har verkligen ingen lust eller ork för att göra det. Känner mig så jäkla orkeslös. Hade helvetesmigrän igår kväll, samma sak idag. Dessutom har jag mått konstant sepeilla hela dagen och det gör mig vansinnig. Morsan tyckte att det var nog nu, att jag inte kan må såhär längre, utan att jag ska gå till läkaren och göra en ordentlig kontroll. Och försöka få en remiss någonstans för mina smärtor. Får se vad som händer.
I övrigt har veckan bestått av kärlek, svek, lögner, glädje, mys, jobb.. Det mesta alltså. Mer om det någon annan gång när jag samlat kraft nog för att ta tag i mitt liv och den här bloggen.

Now: L och jag ska krypa ner i sängen och titta på ett par A&H-avsnitt, innan vi släcker och säger godnatt. Det kommer ju inte helt oväntat en dag imorgon också, och då är det jobb som gäller. Då måste man ju vara fit for fight. Mys är i alla fall att Linus och jag jobbar tillsammans för tillfället. Blir ju faktiskt så mycket roligare och lättare då. Precis som allt annat med älskling.



700 dagar på lördag.
Och hel är jag bara med dig vid min sida.

Crap

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback