I natt: Vaknade, varför är oklart, och hade fullständig panik. Jag var hundra procent säker på att jag var blind(!?). Innan jag insåg att det var beckmörkt i rummet och att jag kunde tända lampan hade jag nästan svimmat. Konstaterade att jag måste ha drömt, för annars vore det helt sinnesjukt. Sjuk som fan var det i alla fall.

Imorse: Linus skulle till jobbet och vi sitter i vår godan ro på väg in till stan. Plötsligt blickar jag ner och ser en vansinnigt vidrig och stor spindel krypa omkring på min mage (eller var det ben? Blev så panikslagen att jag inte minns..) och jag vrålar ut. Och försöker i panik vifta bort den där skabbiga varelsen ifrån min kropp. Blev så chockad och rädd att tårarna bara rann. HELT fruktansvärt. Och innan jag lyckades få av mig bältet hade jag dött flera gånger om tror jag. Kastade mig bak och landade i baksätet. Sedan fick Linus stanna och försöka ta bort den. Vi hittade den inte och jag var nära gråten hela vägen in till stan. Tänk att sitta instängd med vetskapen att det kryper omkring en spindel bara några meter ifrån dig och närsomhelst kan befinna sig på dig. PANIK. Min puls har fortfarande inte lugnat ner sig. Två timmar senare..

Now: Dödar tid framför laptopen. Inget ovanligt med andra ord. Planerna idag: plugga körkortsteori - har kommit igång på allvar nu och har läst flera gånger på väg hem till landet eller stan; övningsköra; göra ett ärende på Apoteket och fixa tånaglarna. Ska bli spännande att se om jag checkar av något överhuvudtaget.