This is our fate.

My lovely weekend.

Friday night: Vid sex-tiden åkte vi ner till Ica för att handla middag: lövbiff, pommes och bea. Yummie. Vi hade vansinnigt mysigt och pratade om utseenden och smaker och killar och tjejer medan vi lagade middag. Vi skrattade gott. Sedan tände vi ljus och tryckte i oss den makalöst goda maten. Blev så mätta att vi knappt kunde ta oss från bordet. Men det var det helt klart värt. Vi fixade oss lite innan vi haffade med oss en chipspåse och åkte hem till Lina, där hon och Tobbe satt och väntade i ett tomt hus. Vi pratade skit, skrattade, rökte och drack. Efter någon timme eller två tog vi fram ett spel och det var vansinnesroligt. Vi skrattade hejdlöst och hade det jävligt mysigt. Och Tobbe och jag var kvällens dreamteam. Fukk yäh. Många timmar, massa skratt, lite tjejsnack och massa mys senare sade Linus och jag hejdå och åkte hem. Gick och lade oss på en gång och däckade dirr.



   

 

Saturday: Vaknade sex på morgonen (efter tre timmars sömn) av att mitt huvud höll på att sprängas i tusen bitar. Kunde konstatera att jag hade migrän. Tryckte i mig en tablett, somnade, vaknade en timme senare, fortfarande lika pissont, tryckte i mig en till tablett och hade precis lycktats somna om när Linus väckte mig en knapp timme senare. Jag var mer död än levande. Och huvudet gjorde fortfarande lika ont. Åkte in till stan och när jag kom hem gick jag raka vägen in till vårat rum, kröp ner under täcket och somnade. Där låg jag sedan HELA DAGEN. Oavbrutet. Om man bortser från att jag gick upp och kissade en eller två gånger. Men annars så låg jag i det mörka och tysta rummet under täcket och sov i omgångar. Hade ingen koll på vad klockan var. Knappt ens var jag själv befann mig. Och huvudet gjorde precis lika ont oavsett hur mycket jag sov, hur jag låg eller hur många tabletter jag tryckte i mig. Mamma och pappa var inne ett par gånger för att kolla så att jag levde. Jag önskar ingen det jag upplever när min migrän är som värst. Smärtan är inte mänsklig. Fy-i-helvete.
Vaknade till ordentligt strax innan sex. Efter åtta timmar liggandes och sovandes i sängen. Hade ett missat samtal från Niklas och ett oläst SMS från Linus. Hade inte hört eller märkt någonting fastän jag hade ljud på. Och fastän jag brukar vakna av sådant. Förstå hur borta jag var. Herregud.
Linus kom hem en halvtimme senare och höll om mig och då kändes det litelite bättre. Han tvingade i mig lite mat och två smärtlindrande tabletter till. Ett par timmar senare började det äntligen kännas bättre och jag kunde i alla fall röra mig. Och föra en konversation. Vi tittade på TV och mitt i natten tog vi en kokhet och tyst dusch. Så sjukt mysigt. Sedan hade vi tänkt gå och lägga oss, tidigt, men någon av mina grannar spelade musik på högsta volym så att det vibrerade i väggarna. Och vi kunde sjunga med i låtarna. Jag blev fullständigt vansinnigt. Ett par timmar senare tystnade det och vi kollade på ett SATC-avsnitt innan vi somnade gott.

Sunday: Vaknade när Linus drog till jobbet vid tio. Segade framför laptopen och Idol-repriserna. Ganska mysigt. Hoppade in i duschen och kollade på Sex and the City medan jag sminkade mig och käkade lunch. Sedan tvingade morsan och farsan med mig upp till Vällingby för att kolla på något jävla jippo. Helt ointressant. Kom hem och fördrev tid. Linus kom hem strax efter halv sju. Vi fixade oss lite och sedan traskade vi upp till Vällingby för att haffa bussen till Kista. Och vi fick lite nostalgirysningar av att åka buss. Oseriöst mysigt. Väl framme mötte vi upp Niklas och Carro och gick och käkade middag. Gott och mysigt som fan. Efter lite velande fram och tillbaka beslutade vi oss sedan till slut för att åka till Sollentuna, eller snarare Helenelund, och slå oss ner på något hak där. Några cigg, en vinglig bussresa och en pendeltågsstation senare var vi framme på "Saxo" och grabbarna köpte in en kanna öl. De fastnade framför någon ointressant fotbollsmatch och Carro och jag satt ute och snackade skit. Mys! Vid elva kutade vi till pendeln och vid Sollentuna station kramade vi C och N hejdå och hoppade av. Blev upphämtade och hemskjutsade av Gomes, vilket var jäkligt uppskattat. När vi kom hem myste vi i sängen och tittade på SATC. Gick och lade oss vid halv tre.


Helgen har varit den mysigaste på länge!
Och den kommer jag att kunna leva länge på.
:D

Crap

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback