In your eyes I am home.


Last fall. I'm all yours!

Igår blev en lycklig dag. Efter att ha duschat och fräschat till mig lite, hoppade jag i mjukiskläder och stoppade in hörlurarna i öronen och gav mig ut på en promenad. Så fort jag klev ut genom dörren slog det mig rätt i ansiktet: det är nästan höst nu. Det var sådär underbart kyligt och luften doftade såsom den bara gör på hösten. Träden och löven har börjat få färg och eftermiddags - kvällssolen sken men den värmde inte och det var bara helt vansinnigt underbart. Blev så lycklig att jag ville studdsa och dansa på stället. Promenerade i rask takt hela tiden och lyssnade på nostalgimusik och drog ner den kyliga och fuktiga luften i lungorna. Uppfriskande som fan. Det var precis det jag behövde. Och jag vet inte hur många gånger jag fick goosebumps all over me, av alla nostalgiska och känsloladdade låtar som dunkade i öronen. Gick runt och störtlog mest hela tiden. En timme senare började jag traska hemåt och på vägen hem hittade jag en liten lövhög som jag sparkade i och väl hemma tog jag en välbehövd dusch. Kände mig verkligen som en ny människa efteråt.

Runt halv nio-tiden kom älsk hem och han tjattrade lite med farsan innan vi kunde åka hem till vischan. Käkade en sen middag och sedan myste vi framför TV:n tills det var dags att hoppa i säng.

Right now ligger jag hemma och funderar på vad jag ska hitta på idag. Eftersom det inte blev något teoripluggande igår måste jag nog ta tag i det idag istället. Sedan tänkte jag ta en powerwalk-promenad i eftermiddag också. Måste passa på att njuta maximalt av hösten. Varenda dag och sekund är värdefull för mig. Samtidigt börjar jag faktiskt längta lite efter vintern också. Inte för att jag fått nog av hösten, inte alls, den har ju knappt kommit på allvar, men just för att vintern också väcker en massa lyckokänslor hos mig. Tänker alltid tillbaka på Linus och min första vinter tillsammans. Natten då 2006's första snö föll och vi och Tobbe och Lina åkte pulka hela natten. Eller förra vintern då älsk och jag precis hade firat ett år och vi var kärare än någonsin. Det finns så mycket underbart att blicka tillbaka på och jag blir oerhört nostalgisk. Det blir jag nog mest hela tiden. Oh!
Snackade precis med brorsan och om vi hinner tänkte vi ut och köra lite idag också. Det blir bra.

Crap

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback