Eufori big time: Det har varit en HELT underbar dag. Tack vare de två människorna som är viktigast i mitt liv: Carro och Linus. Dagen startade när älsk släpade upp mig ur sängen vid åtta imorse och vi åkte in till stan. Kom hem och slötittade på TV och bloggade. Messade med Carro och vi bestämde att vi skulle höras när vi var klara. Fräschade till mig och drog sedan på mig ett par stickade strumpbyxor, en kofta, skinnjackan och svepte en stor stickad halsduk runt halsen. Sedan kastade jag mig ut i höstkylan och började promenera bort mot Carro. Vi möttes på vägen och jag blev så vansinnigt lycklig av att se henne. Det bubblade i magen. Vi promenerade upp till centrum där jag kirrade lite smink, ett par sepecoola örhängen och doftljus. Blev störtnöjd. Därefter bestämde vi oss för att promenera hem till Carro, en sträcka som tar ungefär en halvtimme. Och usch vad underbart det var att bara gå där och prata, sparka i de få löv som redan fallit till marken, skratta bekymmerslöst, veta att vad jag är säger så förstår hon precis vad jag menar, andas djupa kalla andetag, verkligen känna att jag lever. Det går inte att beskriva den känslan. Blir alldeles varm i bröstet och i magen. Oh!


Efter en sväng förbi Coop kom vi äntligen hem till lägenheten och jag fick se den i nästan färdigt skick - SÅ fint och mysigt. Vi slog oss ner vid det söta matbordet med en varsin kopp vaniljte och en stor klase vindruvor och pratade om och skrattade åt gamla minnen. Skrattade och förundrades även över det sjuka faktumet att fyra (4!) bilar tutade på oss när vi promenerade hem. Unga killar som vinkade och flinade. What? Vi måste ha varit jävligt snygga (!?). Och när vi var på väg ner till Coop var det ett pensionärspar som tutade och vinkade som galningar mot oss. Carro och jag bara stirrade. Fattade inte vilka de var. Fattade ingenting. Fan vad vi skrattade. Ännu mer skrattade vi åt minnet av oss som fjortisar. Det var tider det! C och jag lärde ju känna varandra för över fem år sedan, så vi har upplevt ganska mycket tillsammans och har därmed sjukt många minnen att skratta och prata om. Tiden sprang i väg.
Strax innan sex kom Linus förbi och joinade oss. Behöver jag ens säga att det var fantastiskt att få möjlighet att umgås en stund med både bästa vännen och pojkvännen. Sådant kan verkligen göra min dag.

En stund senare kramade vi Carro hejdå och åkte hemåt. Fixade lite och promenade sedan upp till Vällingby. Var så förbannat mysigt att promenera runt hand i hand och njuta av årstiden och varandra. Det är så sällan vi gör sådant här inne i stan. Vi pratade och skrattade och jag lovar att det pirrade i min mage. "Jag älskar dig! Och jag älskar dig nog liiite mer bara för att det är höst!" Shoppade lite och med oss hem hade vi en påse te, en minipåse chips, två ljuslyktor och lite nödvändigheter från apoteket. Tände ljus och käkade middag när vi kom hem. Sedan kollade vi på TV och för en liten stund sedan gjorde vi oss en varsin kopp te (det nya förstås!) och dukade fram lite italienska chokladskorpor. Höstmys? När det är som allra bäst. Pratade lite med mormor i luren också. Mys!


Now: Sitter och pratar med Carro på MSN. Vi är så lyckliga. För vi har haft världens bästa dag tillsammans. Hon & Jag. Behöver jag säga mer? Det är verkligen så det ska vara. Vi är den bästa jävla kombon någonsin. Älskling.
Ska sortera bland lite bilder nu. Därefter blir det mys med älsk.