Ettusen (1000!) dagar, ettusen ton odödlig kärlek.

Och jag kan inte låta bli att undra.. Är det när man har spenderat så många dagar tillsammans utan att ha tröttnat, som man vet att man har hittat han som man vill leva hela sitt liv med? Är det efter så många dagar tillsammans som man verkligen kan säga att man har funnit sin livskamrat? Kan man efter ettusen dagar säga att man äntligen har hittat hem?

För 999 dagar sedan visste jag.
Och det är då jag inser att, det som vi har, är det som kallas kärlek.

"Kärlek med stort K."