Det känns litegrann som om hösten har kommit nu, och jag kan inget annat än att le. Igår kväll när Linus och jag promenerade tittade han på mig, log och sade: Känner du hösten i luften, älskling? Och det var då jag kände att jag verkligen längtar. Jag vill prassla i färggranna löv, promenera hand-i-hand med den jag älskar,  känna de friska vindarna i håret, kura ihop mig i min halsduk, dricka té i soffan, lyssna på regnet och känna sådär som jag bara gör på hösten. Det finns ingen annan tid på året då jag är så lycklig. Inte ens sommarens ljumna, klara nätter kan få mig att känna det jag känner när hösten kommer.

Det är min och L's tid på året. Det var då vi föll för varandra, det var då allting förändrades. Förbättrades. Det nog är därför hösten är så speciell för mig.. Det var en nystart, början på det bästa som har hänt mig. Och varje år då vindarna blir lite friskare, när de första löven seglar till marken, då tänker jag på det. Och hela jag fylls med kärlek.

På tal om kärlek.. 33 månader idag, älskling!
Och denna höst fyller vår kärlek 3 år.