-

Varje gång blir jag lika besviken.

Och fastän jag bestämt mig för att inte bry mig, så är det som en hård smäll i ansiktet varje gång. För jag bryr mig. Vare sig jag vill det eller inte.

Kanske måste jag släppa det och inte utsätta mig för det igen. Radera allt som påminner, undvika sådana där situationer och stirra mig blind på framtiden. Aldrig se tillbaka.
Men hur släpper man något man (kanske) inte vill släppa?


För egentligen vill jag bara att allt ska vara som det var förut.


 

Och jag vill att just det faktumet ska spela roll.


Crap

Kommentera, kompis!:

Name:
Remember me?

Your e-mail:

URL:

Your crap:

Trackback