ÅÅNGEST.

Jag vill inte, vill inteinteinte, VILL INTE. Allting kommer tillbaka och jag får ont i magen och jag kan inte slappna av och allting blir för mycket. Runt-runt-runt i huvudet och runt-runt-runt i magen och den här gången känns det värre än någonsin. Kan inte tänka på något annat, inte fokusera på något annat.

Aldrig. Aldrig kommer det bli annorluna.

Å-N-G-E-S-T. En sådan in i helvetes jäävla ångest.

Jag behöver dig. Du som jag kan lita på till hundratio procent. Du som förstår precis hur jag tänker, du som tänker precis samma sak. Du som jag inte behöver oroa mig över, du som jag vet finns där vid min sida. Hela tiden.