Thursday: åkte in till Odenplan och efter en fruktansvärd uppförbacke (jag höll på att svimma), hämtade jag killarna på dagis. Det var två små sötglin som glatt sprang mig till mötes. Promenerade hemåt och allt var frid och fröjd och jag fick höra allt som dagis. Väl hemma i trapphuset var jag tvungen att släpa upp vagnen sex trappor, då jag vägrar att åka hiss. Vanliga hissar är nog så fruktansvärda, men den här är värre. Stor som en garderob och mamma Sara berättade att den brukar fastna. Min största skräck typ. HUA! Sedan spenderade vi eftermiddagen med att jagas och kittlas och race:a med bilar och läsa sagor och bygga med lego. Efter middagen (och massa spring och kill och bus och skratt - var helt svettig och andfådd när pappa Gustaf kom hem) sade jag hejdå (Olof ville inte att jag skulle gå hem) och haffade bussen hem. Vilken underbar första dag på jobbet! Var snuskigt trött när jag kom hem, så det blev en dusch, lite middag och sedan låg Linus och jag stilla framför TV:n tills vi somnade.

Friday: har varit en underbart mysig dag och än är den inte slut! Startade morgonen med ett besök hos sjuk-Ewa och det sägs ju att man ska skratta när livet känns hårt, så det gjorde vi. Kom hem, tog en dusch och styrde upp mig själv lite och vid ett mötte jag upp Hermon och Maja, för en picknick. Lade oss i solen på ett par filtar, käkade godis och jordgubbar, läste tidningen och spelade kort. Och pratade om då-tiden och nu-tiden och framtiden. Och tidens gång. Vi tre (och Linda och Sarah) umgicks mycket under högstadiet, men knappt alls de senaste tre åren. I alla fall inte Maja och jag. Hermon och jag har ju tagit upp vår kontakt och träffas så ofta vi kan, men Maja och jag har inte umgåtts sedan i nian. Så det var hur mysigt som helst. Ett par-tre-timmar senare sade Maja hejdå och Hermon och jag packade ihop alla prylar och gick upp till Vällingby, för att avnjuta en varsin glass i solen. Kom precis hem.



Nu ska jag byta om (det blåser iskallt ute!) och sedan gå Carro till mötes. Det blir nog en hederlig långpromenad. Och en massa prat om livet (nej, man kan inte prata för mycket om livet på en och samma dag), det har jag sett fram emot. Det finns nog ingen jag hellre pratar om livet med, än med Carro.