Det är den artonde oktober idag, dvs. 35 månader sedan Linus och jag blev tillsammans. Nästan exakt tre år sedan den där avgörande höstpromenaden och pratstunden på trappan. Och jag blir varm i magen när jag tänker på det, samtidigt som det gör lite ont i bröstet. Aldrig kommer jag att glömma alla dem där kyliga höstdagarna för tre år sedan som vi spenderade tillsammans. Aldrig så länge jag lever.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga om Linus och om alla känslor som han fick och får mig att känna, jag vill dela med mig av allt det fina och underbara och speciella som ryms i mitt huvud och i mitt hjärta, jag vill berätta precis hur det gick till, hur det var och kändes, vad jag tänkte och vad som sades i glittrande nyförälskelse. Men det går inte. Det finns fortfarande så många känslor och tankar och ord som jag knappt kan förstå själv. För det är så stort och så obegripligt, så onåbart.

Linus och jag tog en promenad i skogen tidigare idag och då tänkte jag på det. För tre år sedan var jag 17 år, singel och gick på gymnasiet. Idag är jag 20 år, förlovad, har precis köpt en bostadsrätt med min fästman och studerar till socionom på Universitet. Är det inte helt sjukt hur mycket som kan förändras på tre år? Tre är ingenting, samtidigt som det kan kännas som en evighet.

Och på tal om evighet.. 35 månader idag som sagt!